Överklagande ingett den 27 juli 2011 av Livio Missir Mamachi di Lusignano av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 maj 2011 i mål F-50/09, Livio Missir Mamachi di Lusignano mot kommissionen

(Mål T-401/11 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Livio Missir Mamachi di Lusignano (Kerkhove-Avelgem, Belgien) (ombud: advokaten F. Di Gianni, R. Antonini, G. Coppo och A. Scalini)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 2 maj 2011 i mål F-50/09, Livio Missir Mamachi di Lusignano mot kommissionen, där personaldomstolen ogillade Livio Missir Mamachi di Lusignanos talan enligt artikel 236 EG och artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 3 februari 2009 och om förpliktande för kommissionen att ersätta den ideella och ekonomiska skadan till följd av morden på Alessandro Missir Mamachi di Lusignano och hans maka,

förplikta kommissionen att ersätta klaganden och Alessandro Missir Mamachio di Lusignanos arvingar, vilka företräds av den förstnämnde, för den ideella och ekonomiska skada de lidit samt för den ideella skada som offret lidit genom sitt dödsfall.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

Första grunden: Personaldomstolen avvisade felaktigt talan om ersättning för den ideella skada som klaganden, Alessandro Missir och hans arvingar lidit.

Till stöd för denna grund hävdar klaganden för det första att personaldomstolen tillämpade den så kallade regeln om överensstämmelse på ett ologiskt, felaktigt och diskriminerande sätt. Enligt denna regel krävs endast att orsak och föremål är desamma i klagomålet i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna som i talan enligt artikel 91 i dessa föreskrifter, inte att så är fallet redan beträffande ansökan enligt artikel 90.1 och klagomålet enligt artikel 90.2. För det andra hävdar klaganden att personaldomstolens tolkning av regeln om överensstämmelse innebär en begränsning av den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel, som garanteras bland annat i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Andra grunden: Personaldomstolen fann felaktigt att kommissionen endast är ansvarig för de orsakade skadorna till 40 procent.

Till stöd för denna grund hävdar klaganden att personaldomstolen gjorde en felaktig bedömning av förhållandet mellan kommissionens rättsstridiga uppträdande och de möjliga konsekvenserna av denna underlåtenhet, eftersom de skada som åsamkats tjänstemannen var en direkt, förutsebar följd av institutionens vårdslösa uppträdande. Klaganden anför vidare att även om skadan skulle anses ha orsakats av flera olika medverkande faktorer, är kommissionen, solidariskt med mördaren, skadeståndsansvarig. Klagandens skadeståndskrav mot kommissionen ska därför bifallas till 100 procent.

Tredje grunden: Personaldomstolen fann felaktigt att kommissionen, genom de förmåner som enligt tjänsteföreskrifterna redan har betalats ut till Alessandro Missirs arvingar, fullt ut har ersatt den skada som den är ansvarig för.

Till stöd för denna grund hävdar klaganden att andra förmåner enligt tjänsteföreskrifterna, förutom de enligt artikel 73, mot bakgrund av de principer som kan utläsas ur fast gemenskapsrättslig rättspraxis inte kan ersätta skadestånd, eftersom de avser prestationer som skiljer sig från skadestånd enligt allmän civilrätt avseende såväl grund som villkor och syfte. Eftersom kommissionen således sinte fullt ut har ersatt den skada den är ansvarig för, ska den förpliktas att till klaganden erlägga ett belopp som räcker för att säkerställa full kompensation för den skada som den mördade tjänstemannen och dennes arvingar har lidit.

____________