FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen i utökad sammansättning)
den 24 oktober 2006 (*)
”Dumpning – Inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan – Fastställelse av dumpningsmarginalen – Valet av den asymmetriska beräkningsmetoden – Mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider – Tekniken för så kallad nollställning”
I mål T‑274/02,
Ritek Corp., Hsin‑Chu, Taiwan,
Prodisc Technology Inc., Taipei Hsien, Taiwan,
inledningsvis företrädda av advokaterna K. Adamantopoulos, V. Akritidis och D. De Notaris, därefter av K. Adamantopoulos och J. Branton, solicitor,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av S. Marquardt, i egenskap av ombud, och advokaten G. Berrisch,
svarande,
med stöd av
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av T. Scharf och S. Meany, båda i egenskap av ombud,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1050/2002 av den 13 juni 2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan (EGT L 160, s. 2),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(femte avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden M. Vilaras samt domarna M.E. Martins Ribeiro, F. Dehousse, D. Šváby och K. Jürimäe,
justitiesekreterare: handläggaren K. Pocheć,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 2 maj 2006,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
1 I artikel 1.1 och 1.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess lydelse enlig rådets förordning (EG) nr 2238/2000 av den 9 oktober 2000 (EGT L 257, s. 2) (nedan kallad grundförordningen), föreskrivs följande:
”1. En antidumpningstull får tillämpas på alla dumpade produkter vilkas övergång till fri omsättning inom gemenskapen vållar skada.
2. En produkt skall anses vara dumpad om exportpriset till gemenskapen är lägre än det jämförbara pris som en likadan produkt betingar vid normal handel i exportlandet.”
2 I artikel 2.10 i grundförordningen föreskrivs följande:
”En rättvis jämförelse skall göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse skall göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. …”
3 I artikel 2.11 i grundförordningen föreskrivs att ”[o]m inte annat följer av relevanta bestämmelser angående rättvis jämförelse skall förekomsten av dumpningsmarginaler under undersökningsperioden normalt fastställas på grundval av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt pris för alla exporttransaktioner till gemenskapen” (nedan kallad den första symmetriska metoden). I samma bestämmelse föreskrivs som alternativ ”en jämförelse transaktion för transaktion mellan enskilda normalvärden och enskilda exportpriser till gemenskapen” (nedan kallad den andra symmetriska metoden). I bestämmelsen görs följande tillägg: ”Ett normalvärde som fastställts på grundval av ett vägt genomsnitt kan dock jämföras med priset för varje enskild exporttransaktion till gemenskapen om det finns ett mönster för exportpriserna vilket väsentligen skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider och om de metoder som anges i första meningen i denna punkt inte till fullo skulle återspegla den dumpning som förekommer” (nedan kallad den asymmetriska metoden).
4 I artikel 2.12 i grundförordningen föreskrivs följande:
”Dumpningsmarginalen skall utgöras av det belopp med vilket normalvärdet överstiger exportpriset. Om dumpningsmarginalerna varierar kan en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal fastställas.”
5 Genom artikel 2.11 i grundförordningen har artikel 2.4.2 i avtalet om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 105) (nedan kallad 1994 års antidumpningskod), vilket återfinns som bilaga 1A till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen (WTO) (EGT L 336, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 5), införlivats med gemenskapsrätten.
6 Artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod har följande lydelse:
”Förekomsten av dumpningsmarginaler under undersökningsperioden skall, i enlighet med bestämmelserna i punkt 4 angående rättvis jämförelse, vanligtvis fastställas på grundval av en jämförelse mellan ett vägt medeltal för normalvärdet och ett vägt medeltal för alla jämförbara exportpriser[*], eller genom en jämförelse mellan normalvärden och exportpriser som fastställts för varje enskild transaktion. Ett normalvärde som fastställts på grundval av vägt medeltal kan jämföras med exportpriset för en enskild transaktion om myndigheterna upptäcker ett mönster av enskilda exportpriser som skiljer sig väsentligen mellan olika köpare, regioner eller över olika tidsperioder och om en förklaring ges till varför sådana olikheter inte kan beaktas på ett lämpligt sätt vid jämförelse mellan vägda medeltal eller mellan enskilda transaktioner.”[*I överensstämmelse med andra språkversioner av 1994 års antidumpningskod används i stället för uttrycket ”ett vägt medeltal för alla jämförbara exportpriser” nedan uttrycket ”ett vägt medeltal av priserna för alla jämförbara exporttransaktioner”. Övers. anm.]
Bakgrund till tvisten
7 Ritek Corp. och Prodisc Technology Inc. är exporterande tillverkare av inspelningsbara cd-skivor (nedan kallade cdr-skivor) och är etablerade i Taiwan.
8 Efter ett klagomål som ingavs den 16 februari 2001 av Committee of CD-R Manufacturers (kommittén för tillverkare av cdr-skivor, nedan kallad CECMA), i egenskap av ombud för tillverkare som svarar för mer än 25 procent av den totala gemenskapstillverkningen av cdr-skivor, inledde kommissionen ett antidumpningsförfarande enligt artikel 5 i grundförordningen rörande import av cdr-skivor med ursprung i Taiwan.
9 Tillkännagivandet om att detta förfarande inletts offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 31 mars 2001 (EGT C 102, s. 2).
10 Undersökningen av dumpningen och den skada som följde därav omfattade perioden den 1 januari 2000–31 december 2000 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de tendenser som var av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1997 och fram till slutet av undersökningsperioden.
11 Med hänsyn till det stora antalet exporterande tillverkare undersökte kommissionen möjligheten att tillämpa stickprovstagning enligt artikel 17 i grundförordningen. Bland dem som valts ut för stickprovet valde kommissionen slutligen ut fem exporterande tillverkare, däribland sökandena.
12 Den 17 december 2001 antog kommissionen förordning (EG) nr 2479/2001 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av cdr-skivor med ursprung i Taiwan (EGT L 334, s. 8) (nedan kallad den preliminära förordningen).
13 Den 18 december 2001 översände kommissionen två handlingar till sökandena, med rubriken ”specific disclosure document” (handling med särskild information), varigenom de underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av preliminära antidumpningstullar.
14 Genom skrivelse av den 28 januari 2002 översände sökandena samt två andra exporterande tillverkare som berördes av antidumpningsförfarandet sina kommentarer till kommissionen rörande den preliminära förordningen och de handlingar med information som översändes den 18 december 2001.
15 Ett möte mellan sökandena och kommissionen ägde rum i kommissionens lokaler den 26 februari 2002.
16 Genom skrivelser av den 11 mars 2002 översände kommissionen till sökandena en handling med rubriken ”general disclosure document” (handling med allmän information) och handlingar med rubriken ”specific disclosure document” (handling med särskild information) (nedan gemensamt kallade handlingen med slutlig information) rörande de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för förslaget att införa slutgiltiga antidumpningstullar. Kommissionen anmodade sökandena att inkomma med kommentarer rörande handlingen med slutlig information senast den 21 mars 2002.
17 Genom skrivelse av den 21 mars 2002 översände sökandena samt två andra exporterande tillverkare som berördes av antidumpningsförfarandet sina kommentarer till kommissionen rörande handlingen med slutlig information.
18 Den 3 juni 2002 antog kommissionen sitt förslag till förordning om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av cdr-skivor med ursprung i Taiwan (KOM(2002) 282 slutlig) (nedan kallat förslaget till slutgiltig förordning). Förslaget offentliggjordes av kommissionen på dess webbplats och kortfattad information om förslaget offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT C 227 E, 2002, s. 362).
19 Den 13 juni 2002 antog rådet förordning (EG) nr 1050/2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av cdr-skivor med ursprung i Taiwan (EGT L 160, s. 2) (nedan kallad den angripna förordningen).
20 I den angripna förordningen ansåg rådet att de två villkoren för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden var uppfyllda (skälen 29–31 i den angripna förordningen). Rådet använde således denna metod vid beräkningen av dumpningsmarginalen och tillämpade i samband därmed en mekanism för ”nollställning” av de negativa dumpningsmarginaler som fastställts. Efter att ha slagit fast att det i förhållande till var och en av sökandena förelåg en enhetlig dumpningsmarginal på 17,7 procent (skälen 34 och 35 i samma förordning) och att denna dumpning orsakat skada, införde rådet, med tillämpning av regeln om lägsta tull, en slutgiltig antidumpningstull med samma procentsats gentemot var och en av sökandena (skäl 89 och artikel 1 i den angripna förordningen).
Förfarandet och parternas yrkanden
21 Sökandena har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 6 september 2002, väckt förevarande talan.
22 Kommissionen ansökte, genom handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 6 december 2002, om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden. Ordföranden på förstainstansrättens fjärde avdelning i utökad sammansättning biföll denna ansökan genom beslut av den 23 januari 2003. Genom skrivelse av den 31 januari 2003, vilken inkom den 3 februari 2003, underrättade kommissionen förstainstansrätten om att den avstod från att inge en interventionsinlaga, men att den skulle delta i förhandlingen.
23 Sammansättningen av förstainstansrättens avdelningar ändrades från och med den 13 september 2004, och referenten förordnades att tjänstgöra som ordförande på femte avdelningen i utökad sammansättning, och förevarande mål tilldelades därför denna avdelning.
24 Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall
– ogiltigförklara den angripna förordningen, och
– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Rådet har, med stöd av kommissionen, yrkat att förstainstansrätten skall
– ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
26 Sökandena har till stöd för sin talan om ogiltigförklaring anfört två grunder. Den första grunden avser att artikel 2.10 och 2.11 i grundförordningen har åsidosatts på grund av det uppenbart felaktiga konstaterandet att det var fråga om riktad dumpning och den uppenbart omotiverade tillämpningen av den asymmetriska metoden. Den andra grunden avser att ”nollställning” tillämpades i strid med artikel 2 i grundförordningen.
Inledande synpunkter rörande rådets invändningar mot att talan kan prövas på grunderna för ogiltigförklaring
27 Rådet har gjort gällande att talan varken kan prövas på den första eller den andra grunden för ogiltigförklaring. Genom dessa grunder har sökandena nämligen endast bestritt kommissionens preliminära slutsatser och handlingen med slutlig information. Det är visserligen riktigt att kommissionen fyller en viktig funktion i antidumpningsundersökningarna, men dess slutsatser är endast relevanta om de tas med i den slutgiltiga förordningen. Sökandena borde därför ha bestritt bestämmelserna i den angripna förordningen.
28 Vidare har rådet gjort gällande att, även om förstainstansrätten skulle anse att talan om ogiltigförklaring kan prövas på de anförda grunderna, i synnerhet på den första av dessa grunder, påståendena i ansökan som avser det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden inte har något föremål, eftersom de endast avser de slutsatser som kommissionen angav i den preliminära förordningen. De innehåller inte någon hänvisning till det betydligt mer detaljerade resonemanget i den angripna förordningen.
29 Sökandena har gjort gällande att det klart framgår av ansökan att de yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara den förordning som antagits av rådet.
30 Förstainstansrätten anser att rådets invändning, vilken formellt sett avser att talan om ogiltigförklaring inte kan prövas på de anförda grunderna, inte så mycket avser frågan huruvida talan kan prövas på dessa grunder utan snarare frågan huruvida de argument som utvecklats inom ramen för dessa grunder är relevanta i förhållande till föremålet för talan.
31 Det är visserligen riktigt att sökandena snarare riktar sin kritik mot kommissionen än mot rådet, och detta på ett i formellt hänseende ibland omotiverat sätt, då de hänvisar till den angripna förordningen, men faktum kvarstår att talan avser ogiltigförklaring av förordning nr 1050/2002 och att sökandena har angett att deras argument ytterst riktar sig till rådet. Det förhållandet att sökandena i detta fall flera gånger har hänvisat till kommissionen visar slutligen endast – vilket rådet för övrigt har medgett – att kommissionen har en viktig roll i antidumpningsförfarandet och att det är kommissionen som föreslår rådet lydelsen i den slutgiltiga förordningen.
32 Det framgår vidare att rådet i den angripna förordningen i identiska ordalag har återgett det förslag till slutgiltig förordning som kommissionen antog. Rådet har således inskränkt sig till att utan ändringar ansluta sig till kommissionens slutgiltiga bedömning, vilken kritiserats av sökandena i deras inlagor.
33 Relevansen – i förhållande till föremålet för förevarande talan – av de argument som sökandena har utvecklat inom ramen för grunderna för ogiltigförklaring påverkas följaktligen inte av enbart det förhållandet att de innehåller flera hänvisningar till kommissionen och till det förslag till slutgiltig förordning som upprättats av denna institution. Rådets invändningar i det avseendet kan inte godtas.
34 Rådets invändning, vilken omnämns i punkt 28 ovan, mot sökandenas påståenden avseende det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, avser faktiskt frågan huruvida talan kan prövas på vissa av sökandenas delgrunder med hänsyn till artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler, och den kommer att prövas vid bedömningen av den första grunden för ogiltigförklaring.
Den första grunden: Huruvida artikel 2.10 och 2.11 i grundförordningen har åsidosatts på grund av det uppenbart felaktiga konstaterandet att det var fråga om riktad dumpning och den uppenbart omotiverade tillämpningen av den asymmetriska metoden
Parternas argument
35 Inom ramen för denna grund har sökandena gjort gällande att det enligt det första villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, vilket avser att det skall finnas ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider, krävs att det är fråga om riktad dumpning, det vill säga – enligt deras mening – att exportörerna behandlar vissa exporttransaktioner med uppsåt att dölja dem bland andra transaktioner. Sökandena har i det avseendet åberopat punkt 32 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C‑76/00 P, Petrotub och Republica mot rådet, där domstolen meddelade dom den 9 januari 2003 (REG 2003, s. I-79, s. I-84) (nedan kallat målet Petrotub). För att slå fast att det föreligger en skillnad i mönstret för exportpriserna i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen räcker det inte att fastställa att exportpriserna har varierat väsentligt mellan olika inköpare, regioner eller tider. Det måste dessutom fastställas att dessa prisvariationer beror på att exportören haft uppsåt att dölja sin dumpning.
36 I skäl 30 i den angripna förordningen konstaterade dock rådet endast att det förelåg en väsentlig skillnad mellan exportpriserna under undersökningsperiodens första och andra hälft. Rådet ansåg det inte nödvändigt att undersöka orsaken till denna skillnad och således frågan huruvida skillnaden berodde på uppsåt.
37 Om rådet hade godtagit att beakta utvecklingen av världsmarknadspriserna för varan i fråga, skulle det dock ha dragit slutsatsen att sökandenas sjunkande priser för export till gemenskapen under undersökningsperiodens andra hälft inte berodde på uppsåt, utan endast följde världsmarknadsprisernas utveckling. Enligt sökandena fanns det således inte någon skillnad i mönstret för exportpriserna i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen.
38 Enligt sökandena ansåg rådet vidare felaktigt att den första symmetriska metoden inte återspeglade dumpningens faktiska omfattning. Att kommissionen valde att inte tillämpa den första symmetriska metoden fick till följd att dumpningsmarginalen ökade. Denna ökning innebär dock inte, till skillnad från vad kommissionen hävdade i den preliminära förordningen, att dumpningens faktiska omfattning framgår därav. Det är snarare tillämpningen av tekniken för ”nollställning” kombinerad med den asymmetriska metoden som skapar en skillnad i fråga om dumpningsmarginalen, och inte förekomsten av särskilda omständigheter vilka motiverar en användning av den asymmetriska metoden.
39 I repliken har sökandena bestritt att den andra symmetriska metoden är svår att tillämpa eller ger upphov till godtycke när det föreligger ett flertal transaktioner. De har tillagt att det skulle ha varit relevant för institutionerna att känna till anledningen till att det fanns en skillnad i mönstret för exportpriserna, som berodde på världsmarknadsprisernas utveckling, och att förklara varför de symmetriska metoderna inte kunde användas vid analysen av den situation som uppstått på grund av denna skillnad. Förklaringen i den angripna förordningen var otillräcklig, eftersom den inte på ett adekvat sätt tog upp tendenserna vad gäller världsmarknadspriserna.
40 Sökandena har dessutom kritiserat den ståndpunkt som rådet har redogjort för i svaromålet, enligt vilken en skillnad på 2 procentenheter mellan dumpningsmarginalerna beroende på om de beräknas med hjälp av den första symmetriska metoden eller den asymmetriska metoden skall anses som väsentlig när marginalerna är 4 procent och 6 procent, medan skillnaden inte skall anses vara väsentlig när marginalerna är 52 procent och 54 procent. Denna metod för att jämföra resultaten av de olika metoderna följer inte av grundförordningen, och institutionerna borde i förväg tydligt ha förklarat metoden.
41 Slutligen anser sökandena att det, med hänsyn till det stora antal transaktioner där dumpning förekom som utfördes under undersökningsperiodens första hälft, inte förelåg någon uppenbar skillnad mellan undersökningsperiodens första och andra hälft, och slutsatsen kunde därför inte dras att det fanns en skillnad i mönstret för exportpriserna i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen.
42 Rådet har anfört att det enligt artikel 2.11 i grundförordningen, såvitt avser det första villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, endast krävs att det finns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider, och att detta begrepp är helt och hållet objektivt. Vidare är begreppet uppsåt i allmänhet irrelevant i antidumpningsbestämmelserna. Enligt grundförordningen krävs det inte att institutionerna lägger fram bevis för uppsåt för att visa att det förekommer dumpning eller skada. Vid beräkningen av dumpningen är det slutligen utan betydelse vilka faktorer som har påverkat de priser som tillämpats på exportörens hemmamarknad och på gemenskapsmarknaden. Eftersom syftet med den asymmetriska metoden är att åskådliggöra den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer, vore det ologiskt att undersöka anledningarna till skillnaden i mönstret för exportpriserna. Det skulle strida mot logiken i hela systemet och själva ändamålet med den asymmetriska metoden.
43 Detta innebär dock inte att en sänkning av världsmarknadspriserna inte alls beaktas vid en antidumpningsundersökning. En sådan sänkning kan bedömas i förhållande till andra faktorer, vilket skedde i detta fall, vid bedömningen av den skada som uppkommit och orsakssambandet.
44 Rådet har påpekat att sökandena i sin ansökan inte har bestritt den slutsats som rådet drog i skäl 30 i den angripna förordningen, enligt vilken det förhållandet att exportpriserna var väsentligt lägre under undersökningsperiodens hela andra hälft utgjorde ett ”mönster för exportpriserna” i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen. Det är först i repliken som sökandena har bestritt denna slutsats, av det anförda skälet att även viss exportförsäljning som skedde under undersökningsperiodens första hälft var föremål för dumpning. Rådet har noterat att, såsom det påpekade i skäl 28 i den angripna förordningen, sökandena medgav vid undersökningen att exportpriserna varierade kraftigt från en period till en annan. Detta medgivande har inte bestritts i ansökan, och åtminstone av det skälet bör sökandenas påstående inte godtas.
45 Vidare saknar detta påstående grund, eftersom sökandena inte har preciserat vilka exporttransaktioner som inte var föremål för dumpning och inte har förklarat varför dessa transaktioner skulle sätta i fråga att det fanns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider. Slutligen, även om vissa transaktioner under undersökningsperiodens första hälft också var föremål för dumpning, fanns det trots allt ett mönster för exportpriserna mellan olika tidsperioder. Det finns inte någonting i grundförordningen som stödjer antagandet att det endast finns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig från en tidsperiod till en annan om alla transaktioner under en och samma tidsperiod följer samma mönster. Tvärtom tyder användningen av ordet mönster på att även om priserna måste följa samma tendens kan det dock finnas transaktioner som inte följer denna modell. Rådet har påpekat att dess slutsats grundade sig på det förhållandet att priserna var klart lägre (ibland mer än 50 procent) under undersökningsperiodens andra hälft. I de två sökandenas fall avsåg undersökningen sammanlagt 2 305 exporttransaktioner. Med hänsyn till det betydande antalet transaktioner kan inte de fåtal transaktioner som inte överensstämmer med den allmänna bilden sätta i fråga slutsatsen att det fanns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider.
46 Sökandena har endast kortfattat tagit upp det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, genom att enbart hänvisa till kommissionens preliminära slutsatser. Resonemanget i skäl 31 i den angripna förordningen är dock ett annat, och mycket mer detaljerat, resonemang än i skäl 29 i den preliminära förordningen.
47 Beträffande sökandenas invändning mot metoden för att jämföra de resultat som framkommit genom den första symmetriska metoden och den asymmetriska metoden har rådet anfört att denna invändning inte beaktar det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna har tillerkänts inom ramen för grundförordningen. När institutionerna använder sig av det handlingsutrymme som de har tillerkänts är de vidare inte skyldiga att i förväg närmare förklara vilka kriterier de avser att tillämpa i varje konkret situation. Sökandena har för övrigt inte gjort gällande att rätten till försvar har åsidosatts.
48 Vad slutligen beträffar sökandenas påståenden att rådet, på grund av att det inte på ett adekvat sätt beaktade världsmarknadsprisernas utveckling, inte tillräckligt förklarade varför de symmetriska metoderna inte gjorde det möjligt att beakta den situation som uppstod till följd av att det fanns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider, har rådet anfört att den särskilda förklaring som krävs enligt artikel 2.11 i grundförordningen och artikel 2.4.2 i antidumpningskoden, i fråga om det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, avser frågan huruvida de symmetriska metoderna kan återspegla dumpningens faktiska omfattning. Rådet gav dock en sådan förklaring i fråga om de symmetriska metoderna, till skillnad från vad som var fallet i målet Petrotub.
Förstainstansrättens bedömning
49 Det framgår av lydelsen i artikel 2.11 i grundförordningen att det krävs att två villkor är uppfyllda för att gemenskapsinstitutionerna skall kunna använda den asymmetriska metoden vid beräkningen av dumpningsmarginalen. För det första måste det finns ett mönster för exportpriserna vilket väsentligen skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider. För det andra krävs det att de symmetriska metoderna inte återspeglar den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer.
50 Vad först beträffar villkoret att det skall finnas en skillnad i mönstret för exportpriserna skall förstainstansrätten undersöka huruvida rådet, i strid med grundförordningen, konstaterade att det fanns en sådan skillnad, såsom sökandena i huvudsak har gjort gällande.
51 Motiveringen i den angripna förordningen såvitt avser det första villkoret framgår av skäl 30 i nämnda förordning och har följande lydelse:
”När det gäller det första villkoret kunde det konstateras att exportpriserna var väsentligt lägre under undersökningsperiodens andra hälft än de var under den första hälften, vilket de berörda exporterande tillverkarna inte invände mot. De bestred emellertid att det fanns ett mönster i prisvariationerna, vilka de ansåg i stället berodde på att priserna på världsmarknaden, liksom normalvärdena, minskat överlag. Emellertid ansågs det finnas ett mönster i minskningen av exportpriserna av två skäl, nämligen att minskningen höll i sig under hela den andra hälften av undersökningsperioden och att den var mycket omfattande och i vissa fall uppgick till 50 %. När det gäller påståendet om att prisvariationerna skulle bero på att priserna på världsmarknaden och normalvärdena minskat överlag ansågs detta vara irrelevant, eftersom exportpriserna till gemenskapen skall ligga till grund för analysen. Det är även att märka att enligt artikel 2.11 i grundförordningen krävs det att man kan påvisa att det finns ett mönster i exportpriserna, men däremot krävs ingen förklaring till uppkomsten av detta mönster.”
52 Förstainstansrätten kan inte godta sökandenas delgrund om att rådet rättsstridigt slagit fast att det fanns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider utan att ha styrkt att sökandena hade uppsåt att dölja dumpningen.
53 Först och främst skall det påpekas att sökandenas hänvisning till punkt 32 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovan i punkt 35 nämnda målet Petrotub är omotiverad. I denna punkt återges nämligen endast bolaget Petrotubs argument. I sin bedömning i punkt 58 och följande punkter i förslaget till avgörande har generaladvokaten inte föreslagit att det skall krävas bevis för att exportören har haft uppsåt att dölja dumpningen för att det skall kunna konstateras att det finns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen.
54 Vidare anser förstainstansrätten att den asymmetriska metoden har till uppgift att återspegla den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer, i de fall då det har konstaterats att det finns en skillnad i mönstret för exportpriserna, oavsett orsaken till denna, och de två andra metoderna inte lyckas återspegla dumpningens faktiska omfattning. Frågan huruvida det finns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider är en rent objektiv fråga och det saknar följaktligen betydelse huruvida ett bedrägligt uppsåt ligger till grund för denna situation. Om det krävdes bevis för uppsåt skulle det innebära att man var förhindrad att använda den asymmetriska metoden i de fall då denna metod är den enda som kan återspegla den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer, och det skulle följaktligen förhindra ett korrekt genomförande av artikel 2.11 i grundförordningen, genom att det uppställs ett villkor som inte föreskrivs i denna bestämmelse.
55 Dessa överväganden ändrar inte det faktum att dumpning kan vara en uppsåtlig handling och att det kan göras försök att dölja den, och att den konstaterade skillnaden i mönstret för exportpriserna således kan vara en följd av manipulationer från exportörernas sida. Faktum kvarstår dock att ingenting tyder på att den asymmetriska metoden endast har föreskrivits i syfte att motverka fall då man uppsåtligen döljer dumpningen, utan snarare tvärtom. Som rådet har påpekat är användningen av den asymmetriska metoden inte avhängig av att institutionerna konstaterar att det föreligger uppsåt att dölja dumpningen, utan endast att de konstaterar att användningen av symmetriska metoder skulle få till följd att dumpningens faktiska omfattning tekniskt sett ”döljs” eller ”maskeras” (domstolens dom av den 7 maj 1987 i mål 240/84, NTN Toyo Bearing m.fl. mot rådet, REG 1987, s. 1809, punkt 23, svensk specialutgåva, volym 9, s. 75, och i mål 258/84, Nippon Seiko mot rådet, REG 1987, s. 1923, punkt 25), det vill säga att det inte går att göra en korrekt uppskattning av den.
56 Domstolen har för övrigt haft tillfälle att bekräfta detta i ett mål där exportören klandrade rådet för att ha tillämpat den asymmetriska metoden utan att ha visat att det förelåg bedrägligt uppsåt från exportörens sida. Domstolen fann att ”argument[et] om att tillämpningen av [den asymmetriska] metoden … endast [var] motiverad när exportören gjort sig skyldig till manipulationer i syfte att dölja dumpningen, inte [kunde] godtas”, eftersom ”även om denna metod [var] lämplig för att hantera sådana manipulationer, [var] dess användning emellertid inte begränsad till enbart de fall då institutionerna [hade] konstaterat sådana beteenden” (domstolens dom av den 10 mars 1992 i mål C-178/87, Minolta Camera mot rådet, REG 1992, s. I‑1577, punkt 42; se även, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i det ovannämnda målet Minolta Camera mot rådet, REG 1992, s. I‑1603, punkterna 53–55).
57 Av det ovan anförda följer att det inte uppställs något krav på att det har styrkts att exportörerna haft uppsåt att dölja dumpningen för att det skall föreligga ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider, det första villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden.
58 Detta bekräftas vidare av det förhållandet att begreppet uppsåt i allmänhet är irrelevant i antidumpningsbestämmelserna. Enligt grundförordningen krävs det nämligen inte att institutionerna lägger fram bevis för uppsåt för att visa att det förekommer dumpning eller skada.
59 I det avseendet, och mer allmänt, skall det erinras om att fastställandet av dumpning, det första steget vid bedömningen av huruvida en antidumpningstull skall införas, grundar sig på en helt objektiv jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna. Jämförelsen, vilken görs enligt bestämmelserna i artikel 2 i grundförordningen, grundar sig på en granskning av uppgifter rörande de berörda företagens bokföring och ekonomiska ställning och innebär inte på något sätt att man undersöker anledningarna till nivån på de inhemska priserna och exportpriserna. Som rådet har påpekat är skälen till att en exportör har tvingats att på sin hemmamarknad sälja till priser som understiger dennes tillverkningskostnader eller att sälja till gemenskapen till priser som understiger normalvärdet utan betydelse vid beräkningen av dumpningen. Exportören kan således inte, såsom sökandena i huvudsak har gjort gällande, kräva att de inhemska priser som faktiskt tillämpats skall beaktas, och inte ett konstruerat normalvärde, på grund av att prispressen från konkurrenterna har tvingat exportören att på sin hemmamarknad sälja till priser som understiger tillverkningskostnaderna. Det kan inte heller bestridas att det föreligger dumpning på grund av att prisnivån i gemenskapen tvingade exportören att exportera till priser under normalvärdet (se, för ett liknande resonemang och analogt, förstainstansrättens dom av den 18 december 1997 i de förenade målen T-159/94 och T-160/94, Ajinomoto och The NutraSweet Company mot rådet, REG 1997, s. II‑2461, punkterna 126–129).
60 Följaktligen var det med fog som rådet, i skäl 30 i den angripna förordningen, efter att ha påpekat – vilket sökandena inte har bestritt –att exportpriserna var väsentligt lägre under undersökningsperiodens andra hälft än de var under den första hälften, kunde konstatera att det fanns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen och underkänna sökandenas invändningar i det avseendet, vilka i huvudsak avsåg att denna sänkning hade orsakats av fallande världsmarknadspriser och inte av deras uppsåtliga handlande.
61 Av samma skäl saknas det fog för sökandenas påstående att de förklaringar som lämnades i den angripna förordningen var otillräckliga på grund av att rådet inte på ett adekvat sätt hade beaktat världsmarknadsprisernas utveckling.
62 Förstainstansrätten kan inte godta sökandenas argument att ett stort antal exporttransaktioner där dumpning förekom ägde rum under undersökningsperiodens första hälft och att utvecklingen av priserna på cdr-skivor var cyklisk. Det första av dessa argument, vilket framfördes först i samband med repliken och vilket för övrigt inte är underbyggt, påverkar inte alls rådets obestridda konstaterande i skäl 30 i den angripna förordningen att exportpriserna till gemenskapen sjönk mellan undersökningsperiodens första och andra hälft. Detta konstaterande låg till grund för institutionens slutsats att det fanns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider. Inte heller det andra argumentet, vilket åberopades vid förhandlingen, är underbyggt, och det står under alla omständigheter i strid med det faktum att det inte förekom cykliska svängningar i exportpriserna under undersökningsperioden, utan att dessa endast sjönk under denna period.
63 Förstainstansrätten påpekar slutligen att sökandenas påstående att de endast fick utstå svängningar i världsmarknadspriserna och att de således inte var ansvariga för nivån på deras exportpriser till gemenskapen under alla omständigheter motsägs av det faktum – vilket framhölls i skäl 64 i den angripna förordningen och inte på allvar har bestritts av sökandena inom ramen för denna talan – att överkapaciteten på världsmarknaden i vart fall delvis orsakades av sökandenas eget agerande, genom att de kraftigt ökade sin tillverkningskapacitet trots de ogynnsamma prisutsikterna på marknaden.
64 Med beaktande av det ovan anförda kan förstainstansrätten inte godta sökandenas delgrund om att det första villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, nämligen att det skall finnas en skillnad i mönstret för exportpriserna i den mening som avses i artikel 2.11 i grundförordningen, har åsidosatts i den angripna förordningen.
65 Därefter skall förstainstansrätten undersöka det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, vilket avser att de symmetriska metoderna inte kan återspegla dumpningens faktiska omfattning.
66 Förstainstansrätten erinrar om att domstolen, i domen i det ovan i punkt 35 nämnda målet Petrotub (punkterna 58 och 60), efter att ha konstaterat att det i artikel 2.11 i grundförordningen inte uttryckligen föreskrivs en skyldighet för institutionerna att, när de tillämpar den asymmetriska metoden, ge en förklaring rörande det andra villkoret för att tillämpa denna metod, icke desto mindre slog fast att ”med hänsyn till den motivering som krävs enligt artikel [253 EG], [skulle] en rådsförordning enligt vilken det införs slutgiltiga antidumpningstullar efter det att den asymmetriska metoden tillämpats för att beräkna dumpningsmarginalen särskilt innehålla en sådan specifik förklaring som föreskrivs i artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod”.
67 Rådet har i det avseendet gett följande motivering i skälen 29 och 31 i den angripna förordningen.
68 I fråga om den andra symmetriska metoden påpekade rådet att ”kommissionen inte [använde] denna metod, eftersom den [ansåg] att processen med att välja ut enskilda transaktioner för en jämförelse [transaktion för transaktion var] alltför opraktisk och godtycklig, åtminstone i fall som detta där det f[a]nns tusentals exporttransaktioner och inhemska transaktioner”. Rådet drog slutsatsen att ”[den andra symmetriska metoden] inte var en lämplig alternativ jämförelsemetod” (skäl 29 i den angripna förordningen).
69 Beträffande den första symmetriska metoden angav rådet att ”den dumpningsmarginal som räknades fram enligt [den asymmetriska] metod[en] var väsentligt högre än den som framkom vid en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnitt av exportpriserna, vilken inte beaktar verkningarna av den väsentliga minskningen av priserna på exporten till gemenskapen under undersökningsperiodens andra hälft”. Rådet påpekade vidare att ”[o]m inte en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och priserna för samtliga enskilda exporttransaktioner hade använts hade den väsentligt högre eller riktade dumpning som förekom under undersökningsperiodens andra hälft dolts på ett otillbörligt sätt genom användningen av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt exportpris”. Rådet tillade även att ”[g]enom att dumpningen beräknades på grundval av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och priserna för samtliga enskilda exporttransaktioner återspeglades även det faktum att exportpriserna under undersökningsperiodens andra hälft understeg tillverkningskostnaderna, dvs. att det förekom en mycket aggressiv form av dumpning” (skäl 31 i den angripna förordningen).
70 Sedan det erinrats om dessa skäl rörande det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden påpekar förstainstansrätten, i likhet med rådet, att endast delar av det andra villkoret omnämns kortfattat i den första grunden i ansökan, och för övrigt endast i samband med motiveringen i den preliminära förordningen.
71 I punkt 25 ii) i ansökan har sökandena ifrågasatt kommissionens bedömning, vilken gjordes i samband med den preliminära förordningen, att den första symmetriska metoden inte kunde återspegla dumpningens faktiska omfattning. Sökandena har i det sammanhanget överhuvudtaget inte nämnt den andra symmetriska metoden.
72 I den följande redogörelsen för den första grunden för ogiltigförklaring, i punkterna 29–33 i ansökan, vari sökandena ifrågasatte de slutgiltiga åtgärder som rådet vidtog, tog sökandena inte på nytt upp det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, trots att motiveringen i skälen 29 och 31 i den angripna förordningen – vilken motivering var en följd av sökandenas kritik i samband med den preliminära förordningen – både var ny (se skäl 29 i den angripna förordningen) och mer utförlig (se skäl 31 i samma förordning) än motiveringen i skäl 29 i den preliminära förordningen. Sökandena inriktade sin kritik endast på det första villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, vilket avser att det skall finnas ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider.
73 Med andra ord, och med förbehåll för de anmärkningar som anges nedan i punkt 76 och följande punkter, ifrågasätts inte lagenligheten av motiveringen i den angripna förordningen, såvitt avser det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, i den första grund som sökandena har anfört i ansökan. Vidare påpekar förstainstansrätten att lagenligheten av motiveringen i den angripna förordningen inte heller ifrågasätts i den del av ansökan som rör den andra grunden för ogiltigförklaring, vilken avser lagenligheten av ”nollställningen” i samband med den asymmetriska metoden. Vid förhandlingen bekräftade sökandena i huvudsak att lagenligheten av motiveringen i den angripna förordningen inte ifrågasätts i deras ansökan.
74 Det var först i samband med repliken som sökandena för första gången vid förstainstansrätten bestridde lagenligheten av motiveringen i den angripna förordningen såvitt avser det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden.
75 Dessa delgrunder, vilka avser att den andra symmetriska metoden är lätt att tillämpa även när det är fråga om tusentals transaktioner, baserar sig dock inte på nya omständigheter som framkommit under förfarandet vid förstainstansrätten och utgör inte en utvidgning av en delgrund som tidigare åberopats i ansökan eller som har ett nära samband med denna. Dessa delgrunder utgör följaktligen nya delgrunder och de skall därför avvisas enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 21 mars 2002 i mål T-231/99, Joynson mot kommissionen, REG 2002, s. II‑2085, punkterna 156–158, och av den 28 november 2002 i mål T-40/01, Scan Office Design mot kommissionen, REG 2002, s. II‑5043, punkt 96).
76 Förstainstansrätten påpekar dock, såsom angetts i punkt 73 ovan, att vissa av anmärkningarna, rörande lagenligheten av motiveringen i den angripna förordningen i fråga om det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, skall prövas i sak.
77 Den delgrund som anges i punkt 25 ii) i ansökan, vilken i huvudsak avser att det förhållandet att den asymmetriska metoden ger en högre dumpningsmarginal än den första symmetriska metoden inte leder till slutsatsen att den asymmetriska metoden bättre återspeglar dumpningens faktiska omfattning, kan således inte anses vara helt irrelevant med avseende på den angripna förordningen. Sökandena har visserligen i ansökan anfört denna delgrund endast med avseende på den preliminära förordningen, och den angripna förordningen innehåller i skäl 31, såvitt avser det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, en mycket mer utförlig motivering än den preliminära förordningen, men inte desto mindre har rådet i skäl 31 fortsatt att hänvisa till bland annat den konstaterade skillnaden mellan dumpningsmarginalen beräknad enligt den asymmetriska metoden och dumpningsmarginalen beräknad enligt den första symmetriska metoden. Härav följer att denna delgrund, vilken sökandena har åberopat mot motiveringen i den preliminära förordningen, även gäller den slutgiltiga förordningen.
78 Vidare skall även vissa argument som endast åberopats i repliken läggas till grund för prövningen, eftersom de har ett nära samband med ovannämnda delgrund och utgör en utveckling av denna.
79 Dessa ytterligare argument består av sökandenas kritik mot vissa av rådets ståndpunkter i svaromålet. Enligt dessa ståndpunkter skall en skillnad på 2 procentenheter mellan dumpningsmarginalerna beroende på om de beräknas med hjälp av den första symmetriska metoden eller den asymmetriska metoden anses som väsentlig när marginalerna är 4 procent och 6 procent, medan skillnaden inte skall anses vara väsentlig när marginalerna är 52 procent och 54 procent. Sökandena anser att denna metod för att jämföra resultaten av den första symmetriska metoden och den asymmetriska metoden inte följer av grundförordningen och att institutionerna i förväg tydligt borde ha förklarat metoden.
80 Det skall först erinras om att gemenskapsinstitutionerna, när det gäller handelspolitiska skyddsåtgärder, enligt fast rättspraxis förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de skall bedöma (förstainstansrättens dom av den 17 juli 1998 i mål T‑118/96, Thai Bicycle Industry mot rådet, REG 1998, s. II-2991, punkt 32, av den 4 juli 2002 i mål T‑340/99, Arne Mathisen mot rådet, REG 2002, s. II-2905, punkt 53, och av den 28 oktober 2004 i mål T‑35/01, Shanghai Teraoka Electronic mot rådet, REG 2004, s. II‑3663, punkt 48; se även, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 55 nämnda målet NTN Toyo Bearing m.fl. mot rådet, punkt 19, och förstainstansrättens dom av den 29 januari 1998 i mål T‑97/95, Sinochem mot rådet, REG 1998, s. II-85, punkt 51).
81 Därav följer att gemenskapsdomstolarnas prövning av institutionernas bedömningar endast skall avse en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (domstolens dom i det ovan i punkt 55 nämnda målet NTN Toyo Bearing m.fl. mot rådet, punkt 19, och av den 22 oktober 1991 i mål C-16/90, Nölle, REG 1991, s. I-5163, punkt 12, förstainstansrättens dom av den 28 september 1995 i mål T-164/94, Ferchimex mot rådet, REG 1995, s. II-2681, punkt 67, och domarna i de ovan i punkt 80 nämnda målen Thai Bicycle Industry mot rådet, punkt 33, Arne Mathisen mot rådet, punkt 54, och Shanghai Teraoka Electronic mot rådet, punkt 49).
82 Institutionernas genomförande av bestämmelserna i artikel 2.11 i grundförordningen, särskilt det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, vilket avser att de symmetriska metoderna inte kan återspegla den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer, förutsätter att institutionerna gör komplicerade ekonomiska bedömningar.
83 Det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden syftar visserligen inte till att den metod för att beräkna dumpningsmarginalen som ger högst resultat skall tillämpas, utan den metod som återspeglar den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommit. Den asymmetriska metoden, förutsatt att den innefattar en sådan ”nollställning” som beskrivs i punkt 97 nedan, leder dock alltid, när vissa exporttransaktioner har skett utan dumpning, till en högre dumpningsmarginal än vad som följer av den första symmetriska metoden (se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovan i punkt 35 nämnda målet Petrotub, punkterna 8–15). Att man enligt den asymmetriska metoden erhåller en dumpningsmarginal som överstiger den dumpningsmarginal som följer av den första symmetriska metoden visar med nödvändighet att det, vid sidan av transaktioner som skett till dumpade priser, förekommit transaktioner som skett utan dumpning. Under dessa omständigheter anser förstainstansrätten att det förhållandet att man erhåller en högre dumpningsmarginal enligt den asymmetriska metoden jämfört med den dumpningsmarginal som erhålls enligt den första symmetriska metoden inte saknar relevans vid bedömningen av huruvida sistnämnda metod kan återspegla den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommit.
84 Det framgår dock av den angripna förordningen, såsom denna förklaras i handlingen med slutlig information, att skillnaden mellan de dumpningsmarginaler som beräknades enligt dessa båda metoder i Riteks fall motsvarade en fördubbling (7,16 procent enligt den första symmetriska metoden och 15,28 procent enligt den asymmetriska metoden) och att skillnaden mellan dessa i Prodisc Technologys fall var nästan sex procentenheter (21,15 procent enligt den första symmetriska metoden och 26,98 procent enligt den asymmetriska metoden). Vidare framgår det av skäl 31 i den angripna förordningen att exportpriserna, till följd av att de sjönk väsentligt, under undersökningsperiodens andra hälft understeg tillverkningskostnaderna för varan i fråga och utgjorde därför en mycket allvarlig form av dumpning.
85 Under dessa förhållanden anser förstainstansrätten att rådet inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning, i skäl 31 i den angripna förordningen, genom att slå fast att om den första symmetriska metoden skulle ha använts hade den väsentligt högre eller riktade dumpning som förekom under undersökningsperiodens andra hälft dolts på ett otillbörligt sätt eller genom att besluta att välja den asymmetriska metoden framför den första symmetriska metoden.
86 Förstainstansrätten kan inte godta sökandenas argument att den metod för att jämföra de dumpningsmarginaler som följer av den första symmetriska metoden och den asymmetriska metoden som institutionerna har använt och som förklaras i svaromålet varken beskrivits i förväg eller offentliggjorts. Då institutionerna använder sig av det handlingsutrymme som de tilldelas genom grundförordningen, är de nämligen inte skyldiga att i förväg närmare förklara vilka kriterier de avser att tillämpa i varje konkret situation, inte ens om de antar nya principbeslut (se domen i det ovan i punkt 80 nämnda målet Thai Bicycle Industry mot rådet, punkt 68 och där angiven rättspraxis).
87 I den del talan kan prövas på sökandenas delgrunder rörande det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden skall den således lämnas utan bifall.
88 Av det ovan anförda följer att talan inte kan bifallas på den första grunden för ogiltigförklaring.
Den andra grunden: Huruvida ”nollställning” tillämpades i strid med artikel 2 i grundförordningen
Parternas argument
89 Som andra grund för ogiltigförklaring har sökandena gjort gällande att det var felaktigt av rådet att tillämpa ”nollställning” i detta fall.
90 De har gjort gällande att denna teknik underkändes av Världshandelsorganisationens (WTO) överprövningsorgan, i dess rapport av den 1 mars 2001 (WT/DS141/AB/R) (nedan kallad rapporten om import av sänglinne) i ärendet WTS/DS141 ”Europeiska gemenskaperna – antidumpningstullar på import av sänglinne av bomull från Indien” (nedan kallat ärendet rörande import av sänglinne).
91 Enligt sökandena gäller underkännandet inte bara i den särskilda situation som var för handen i ärendet rörande import av sänglinne (tillämpning av ”nollställning” mellan modeller och i samband med den första symmetriska metoden), utan även i förevarande mål (tillämpning av ”nollställning” vid varje enskild jämförelse och i samband med den asymmetriska metoden). Enligt sökandena motiverar varken artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod eller artikel 2.11 i grundförordningen att ”nollställning” tillämpas, oavsett om exportpriset betraktas som ett vägt genomsnitt för alla jämförbara transaktioner eller beaktas separat för varje transaktion. Enligt sökandena strider det mot ”principen om en rättvis jämförelse” att förvränga priserna för enskilda exporttransaktioner inom ramen för den asymmetriska metoden, och det på ett än mer påtagligt sätt än i ärendet rörande import av sänglinne, i vilket det ansågs att exportpriserna för olika modeller utgjorde ett vägt genomsnitt.
92 Sökandena har gjort gällande att ”nollställning” inte utgör den enda tekniken för att avhjälpa en situation där det förekommer riktad dumpning. De föreslog kommissionen alternativa lösningar till den asymmetriska metoden med ”nollställning” för att beakta den påstådda riktade dumpningen. De föreslog att den första symmetriska metoden skulle kombineras med den andra symmetriska metoden eller att den asymmetriska metoden skulle kombineras med en symmetrisk metod. Rådet beaktade dock inte dessa argument.
93 Rådet har invänt att rapporten om import av sänglinne inte är relevant, på grund av att den avser tekniken för ”nollställning” mellan olika modeller, en teknik som institutionerna tidigare tillämpade inom ramen för den första symmetriska metoden och utan att först ha fastställt huruvida det fanns en skillnad i mönstret för exportpriserna. Nämnda rapport avsåg en annan situation än den som föreligger i förevarande fall, där ”nollställningen” har tillämpats på varje enskild jämförelse i samband med den asymmetriska metoden, då det fanns en skillnad i mönstret för exportpriserna.
94 Rådet har tillagt att den asymmetriska metoden är meningsfull, i förhållande till den första symmetriska metoden, endast om ”nollställning” tillämpas. Utan denna teknik skulle nämligen denna metod matematiskt leda till samma resultat som den första symmetriska metoden och man skulle då inte kunna förhindra att exporttransaktioner som inte är föremål för dumpning döljer de exporttransaktioner som är föremål för dumpning.
95 Rådet har påpekat att det i detta fall, till skillnad från vad sökandena har gjort gällande, vid de enskilda jämförelserna mellan varje exportpris och normalvärdet inte satte ned exportpriset till normalvärdets nivå när priset översteg detta värde. Jämförelsen med det genomsnittliga normalvärdet avsåg tvärtom det verkliga priset för varje enskild exporttransaktion. Det var enbart den dumpningsmarginal som erhölls vid denna jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet som i förekommande fall sattes till noll, just för att förhindra att dumpningsmarginalen, när den var negativ och således motsvarade en exporttransaktion som skett utan dumpning, skulle medföra att den faktiska omfattningen av den dumpning som förekom på annat håll doldes. Enligt rådet var detta varken godtyckligt eller otillåtet.
96 Vad beträffar sökandenas förslag om andra möjliga metoder har rådet uppgett att det tog dessa i beaktande, men beslutade att inte tillämpa dem på grund av det stora antal transaktioner som var i fråga. Vidare föreskrivs det inte i grundförordningen att det är möjligt att kombinera två metoder för att beräkna dumpningsmarginalen.
Förstainstansrättens bedömning
97 Inledningsvis skall tekniken för ”nollställning” beskrivas. ”Nollställning” är ett förfarande varigenom en dumpningsmarginal som uppgår till ett negativt belopp, vilket är ett tecken på att en exportförsäljning har skett till ett högre pris än normalvärdet, sätts ned till noll i syfte att förhindra den döljande effekt som ett beaktande av denna negativa dumpningsmarginal skulle få på positiv dumpning som konstaterats på annat håll. Som generaladvokaten Jacobs påpekade i punkt 16 i sitt förslag till avgörande i det ovan i punkt 35 nämnda målet Petrotub nämns ”nollställning” varken i 1994 års antidumpningskod eller i grundförordningen, men används utbrett i importländer och tullunioner, däribland Europeiska gemenskapen.
98 Vad beträffar rapporten om import av sänglinne – och utan att det är nödvändigt att ta ställning till huruvida gemenskapsdomstolen är bunden av de rekommendationer och avgöranden som återfinns i rapporter från det tvistlösningsorgan som inrättats inom ramen för WTO – anser förstainstansrätten att sökandenas ståndpunkt, nämligen att den lösning som valts i denna rapport även gäller i förhållande till den ”nollställning” som tillämpats i samband med den asymmetriska metoden, är felaktig.
99 I rapporten grundade WTO:s överprövningsorgan sitt underkännande av ”nollställning” mellan modeller i den första symmetriska metoden huvudsakligen på lydelsen i den del av artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod som avser den första metoden. I punkt 55 i rapporten om import av sänglinne erinrade överprövningsorganet om att ”[e]nligt denna metod är de myndigheter som ansvarar för undersökningen skyldiga att jämföra det vägda medeltalet för normalvärdet med det vägda medeltalet av priserna för alla jämförbara exporttransaktioner”, och överprövningsorganet betonade uttryckligen ordet ”alla”. Det var på grund av förekomsten av detta ord som organet ansåg att ”nollställning”, vilken enligt organet inte gjorde det möjligt att på ett lämpligt sätt beakta priserna för alla exporttransaktioner, inte var tillämplig inom ramen för den första symmetriska metoden.
100 Förstainstansrätten påpekar att i fråga om den asymmetriska metoden föreskrivs det inte i artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod att det vägda medeltalet för normalvärdet skall jämföras med varje enskild exporttransaktion, utan däri föreskrivs att normalvärdet ”kan jämföras med exportpriset för en enskild transaktion”. Överprövningsorganets resonemang, vilket utvecklades med avseende på den första symmetriska metoden, är således inte tillämpligt på den asymmetriska metoden. Tvärtom tyder detta resonemang, vilket överprövningsorganet med emfas grundade på ordet ”alla”, e contrario på att myndigheterna i importlandet i samband med den asymmetriska metoden kan göra ett urval av exporttransaktioner som skall jämföras med normalvärdet.
101 Detta är för övrigt vad generaladvokaten Jacobs föreslog i punkt 11 i sitt förslag till avgörande i det ovan i punkt 35 nämnda målet Petrotub. Detta är även vad rådet hävdade i sitt svaromål, när det påpekade att gemenskapsinstitutionerna, med hänsyn till ordalydelsen i artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod i fråga om den asymmetriska metoden, kan använda sig av två tillvägagångssätt i samband med denna metod: antingen görs ett urval av enskilda exporttransaktioner som skall jämföras med det vägda medeltalet för normalvärdet och således undantas vissa exporttransaktioner (nämligen de som utförts utan dumpning) helt från jämförelsen, eller så beaktas alla exporttransaktioner vid denna jämförelse, dock genom att de enskilda negativa dumpningsmarginalerna sätts till noll just för att förhindra att marginalerna döljer dumpning som förekommit på annat håll. Rådet har uppgett att institutionerna slutligen valde det andra tillvägagångssättet, vilket är mindre ingripande för exportörerna, vid införlivandet av artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod med gemenskapsrätten. Rådet har förklarat att det var för att ge uttryck för valet att inte undanta vissa exporttransaktioner som det i artikel 2.11 andra meningen i grundförordningen föreskrivs att när det gäller den asymmetriska metoden skall det vägda genomsnittliga normalvärdet ”jämföras med priset för varje enskild exporttransaktion”.
102 Förstainstansrätten anser att rådets förklaring är riktig. Vid införlivandet av 1994 års antidumpningskod med gemenskapsrätten använde nämligen gemenskapsinstitutionerna ”nollställning” inte bara i samband med den asymmetriska metoden, utan även i samband med den första symmetriska metoden. Det förhållandet att ordet ”varje” infördes i artikel 2.11 andra meningen i grundförordningen, vilket för övrigt inte krävdes enligt ordalydelsen i artikel 2.4.2 andra meningen i 1994 års antidumpningskod, kan följaktligen inte anses ge uttryck för ett beslut av institutionerna att inte längre använda ”nollställning” vid tillämpning av den asymmetriska metoden. Såsom rådet förklarade i sina inlagor och bekräftade vid förhandlingen, kan införandet av detta ord endast vara uttryck för gemenskapsinstitutionernas val att inte undanta vissa enskilda exporttransaktioner från den jämförelse som görs inom ramen för den asymmetriska metoden.
103 Det framgår av det ovan anförda att varken ordalydelsen i artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod, tolkad mot bakgrund av rapporten om import av sänglinne, eller ordalydelsen i artikel 2.11 i grundförordningen utgör hinder för att tillämpa ”nollställning” i samband med den asymmetriska metoden.
104 Vidare påpekar förstainstansrätten att WTO:s överprövningsorgan var noga med att ange, särskilt i punkterna 46, 47 och 66 i rapporten om import av sänglinne, att dess undersökning och rapport avser frågan huruvida metoden för ”nollställning”, ”såsom den har tillämpats av Europeiska gemenskaperna i samband med antidumpningsundersökningen i förevarande tvist”, är förenlig med artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod. Detta utgör ett ytterligare tecken på att WTO:s överprövningsorgan inte ville utvidga räckvidden av sin rapport utöver den första symmetriska metoden.
105 Vad slutligen beträffar den hänvisning till att en jämförelse som inte beaktar alla jämförbara exporttransaktioner är orättvis, som WTO:s överprövningsorgan gjorde i slutet av punkt 55 i rapporten om import av sänglinne, anser förstainstansrätten att denna hänvisning, trots sin skenbara allmängiltighet, mot bakgrund av det ovan anförda inte kan tolkas som ett underkännande av ”nollställning” i alla sammanhang.
106 Av det ovan anförda följer att rapporten om import av sänglinne, till skillnad från vad sökandena har hävdat, endast avser ”nollställning” mellan modeller i samband med den första symmetriska metoden och inte kan anses avse denna teknik även när den används i samband med den asymmetriska metoden.
107 Även om det, såsom WTO:s överprövningsorgan konstaterade, faktiskt skulle kunna strida mot artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod och vara orättvist att tillämpa ”nollställning” mellan modeller i samband med den första symmetriska metoden, särskilt då det inte finns en skillnad i mönstret för exportpriserna, strider det dock inte mot nämnda bestämmelse och artikel 2.11 i grundförordningen eller är orättvist, i den mening som avses i artikel 2.10 i samma förordning, att tillämpa ”nollställning” i samband med den asymmetriska metoden, när de två villkoren för att kunna tillämpa denna metod är uppfyllda.
108 Härav följer att sökandena utan fog har åberopat rapporten om import av sänglinne och i sina inlagor hänvisat till ”nollställningen” mellan modeller i samband med den symmetriska metoden för att kritisera rådets tillämpning, i den angripna förordningen, av ”nollställning” i samband med den asymmetriska metoden.
109 Under alla omständigheter, och såsom rådet har påpekat i sina inlagor, är ”nollställningen” matematiskt sett nödvändig för att i fråga om resultaten särskilja den asymmetriska metoden från den första symmetriska metoden. Om en sådan ”nollställning” inte gjordes skulle nämligen den asymmetriska metoden alltid leda till samma resultat som den första symmetriska metoden (se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovan i punkt 35 nämnda målet Petrotub, punkterna 8–15).
110 Till skillnad från vad sökandena har hävdat har ”nollställningen” i samband med den asymmetriska metoden, såsom den har tillämpats i detta fall, inte bestått i att förvränga priset för enskilda exporttransaktioner. Rådet har beaktat det faktiska beloppet för varje exporttransaktion vid jämförelsen med normalvärdet. Det är endast i de fall där dumpningsmarginalen till följd av denna enskilda jämförelse har varit negativ som dumpningsmarginalen har satts till noll för att förhindra att den döljer den dumpning som konstaterats på annat håll.
111 Förstainstansrätten kan slutligen inte godta sökandenas argument att ”nollställning” inte utgör det enda sättet att beakta situationer där riktad dumpning förekommer och att de föreslog kommissionen andra möjliga lösningar, vilka inte beaktades, nämligen att de symmetriska metoderna skulle kombineras med varandra eller att den asymmetriska metoden skulle kombineras med en symmetrisk metod.
112 Genom detta argument har sökandena åberopat alternativ som de föreslog kommissionen. De har inte gjort gällande att institutionerna gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att besluta att tillämpa den asymmetriska metoden i stället för dessa alternativ.
113 En eventuell kombinerad tillämpning av de metoder som omnämns i artikel 2.11 i grundförordningen överensstämmer under alla omständigheter inte med det system som införts genom denna bestämmelse. I artikeln föreskrivs nämligen att det vid beräkningen av dumpningsmarginalen skall tillämpas en av tre möjliga metoder, varav två – de symmetriska metoderna – utgör de normala metoderna och en – den asymmetriska metoden – utgör en metod av undantagskaraktär. Villkoret att det skall finnas ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider, inköpare eller regioner utgör endast ett av villkoren för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden. Fastställandet av detta villkor har således inte alls till syfte att göra det möjligt för institutionerna att dela in undersökningsperioden efter olika tidsperioder, inköpare eller regioner, i syfte att kombinera en beräkningsmetod med en annan med avseende på dessa tidsperioder, inköpare eller regioner. Institutionerna kunde därför under alla omständigheter inte göra en kombinerad tillämpning av metoderna för att beräkna dumpningsmarginalen.
114 Följaktligen kan talan inte bifallas på den andra grunden.
115 Eftersom talan inte kan bifallas på någon av de två grunderna för ogiltigförklaring skall talan ogillas.
Rättegångskostnader
116 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkat att sökandena skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandena har tappat målet, skall rådets yrkande bifallas.
117 Enligt artikel 87.4 första stycket skall institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Kommissionen har intervenerat till stöd för rådets yrkanden och skall därför bära sin rättegångskostnad.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen i utökad sammansättning)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Ritek Corp. och Prodisc Technology Inc. skall bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnad.
3) Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad.
Vilaras | Martins Ribeiro | Dehousse |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 24 oktober 2006.
Justitiesekreterare | | Ordförande |