Talan väckt den 17 juni 2014 – Pirelli & C. mot kommissionen

(Mål T-455/14)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Pirelli & C. SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna M. Siragusa, F. Moretti, G. Rizza och P. Ferrari)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand

–     ogiltigförklara beslutet i den del det avser sökanden, det vill säga särskilt artiklarna 1.5 d, 2 g och 4, endast i den del sökanden anges bland mottagarna av beslutet,

i andra hand

– bevilja sökanden beneficium ordinis seu excussionis,

för det fall den talan som väckts av Prysmian om ogiltigförklaring av beslutet, skulle bifallas,

– ogiltigförklara beslutet och ändra artikel 2 g i detsamma genom att sätta ner de böter som Prysmian och sökanden ålagts solidariskt,

under alla omständigheter

– förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan väcks mot Europeiska kommissionens beslut C (2014) 2139 av den 2 april 2014 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet om konkurrensbegränsande samverkan på den europeiska marknaden för elkablar (ärende COMP/39.610 - Power cables)

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.    Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Pirelli gör med sin första grund gällande att kommissionen i det angripna beslutet inte har beaktat argumenten avseende att moderbolag inte kan presumeras vara ansvarigt för dotterbolags agerande vad avser förhållandet Pirelli-Prysmian och inte heller hänvisat till denna argumentation. Beslutet brister därmed i motiveringen och ska ogiltigförklaras.

2.    Andra grunden: Åsidosättande av allmänna rättsprinciper och grundläggande rättigheter genom tillämpningen av en presumtion om bestämmande inflytande.

Sökanden gör med sin andra grund gällande att beslutet innebär ett åsidosättande av dess grundläggande rättigheter enligt artiklarna 48 och 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och artiklarna 6.2 och 7.1 i Europakonventionen. Att tillskriva Pirelli ansvar utgör vidare ett åsidosättande av rätten till egendom (artikel 1 tilläggsprotokollet till Europakonventionen och artiklarna 14 och 21 i stadgan) och står i strid med den neutralitetsprincip som anges i artikel 345 FEUF. Kommissionen har slutligen på ett uppenbart sätt åsidosatt Pirellis rätt till försvar enligt artikel 6 i Europakonventionen och artikel 48.2 i stadgan. Sökanden har nämligen inte kunnat försvara sig med avseende på den påstådda överträdelsen, då denne inte haft tillgång till sådana bevis som kunde motbevisa anklagelserna mot Prysmian.

3.    Tredje grunden: Principen om moderbolags ansvar för dotterbolags agerande kunde inte tillämpas då förutsättningarna inte var uppfyllda, vidare åsidosättande av artikel 101 FEUF

Sökanden gör med den tredje grunden gällande att kommissionen på ett felaktigt sätt har tillämpat principen om moderbolags ansvar för dotterbolags agerande i det aktuella fallet och därmed åsidosatt artikel 101 FEUF, genom att den inte på det sätt den borde, har beaktat de särskilda omständigheter som kännetecknade förhållandet mellan Pirelli och Prysmian.

4.    Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Sökanden hävdar med sin fjärde grund att det strider mot proportionalitetsprincipen, såsom den anges i artikel 5.4 FEU, att tillämpa principen om moderbolags ansvar för dotterbolags agerande i det aktuella fallet, eftersom inga av de mål kommissionen hade därigenom kunde uppnås. De fanns således ingen anledning att utsträcka Prysmians ansvar till att även omfatta Pirelli.

5.    Femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen genom att solidaritetsprincipen tillämpats felaktigt med avseende på Pirelli och Prysmian vad gäller skyldigheten att betala böter till kommissionen, och, i andra hand, genom att inte ha tillämpat en lämplig korrigering till denna princip

Sökanden gör med sin femte grund gällande att det inte bara gör det svårt att uppnå kommissionens mål med sanktionerna att ålägga Pirelli solidariskt ansvar med Prysmian, utan att detta helt strider mot dessa mål. Kommissionen skulle dessutom ha medgett Pirelli beneficium ordinis seu excussionis, med avseende på Prysmian. Kommissionen har slutligen åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling genom att inte beakta de olika situationer som sökanden och Prysmian befann sig i. Beslutet ska således ogiltigförklaras vad avser böterna. I andra hand yrkas att tribunalen med sin obegränsade behörighet ändrar beslutet och beviljar Pirelli beneficium ordinis seu excussionis.

6.    Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 101 FEUF och artiklarna 2 och 23 i förordning (EG) nr 1/2003 i den del som avser Prysmian

Sökanden gör med sin sjätte grund gällande sin rätt att dra fördel av en eventuell ogiltigförklaring (helt eller delvis) av beslutet, eller i vart fall nedsättning av böterna som i förkommande fall ges till Prysmian i det mål som avser detta bolags talan mot det angripna beslutet. Härvid görs samma argument som de som framförts av Prysmian gällande med undantag för de som inte är till fördel för Pirelli.