Mål T‑456/14
L’association des fonctionnaires indépendants pour la défense de la fonction publique européenne (TAO-AFI)
och
Syndicat des fonctionnaires internationaux et européens – Section du Parlement européen (SFIE-PE)
mot
Europaparlamentet
och
Europeiska unionens råd
”Löner och pensioner för tjänstemän och övriga anställda i unionen – Årlig anpassning – Förordningarna (EU) nr 422/2014 och (EU) nr 423/2014 – Felaktigheter som förekommit under förfarandet för att anta dessa rättsakter – Samråd med fackföreningarna har inte skett”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 15 september 2016
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Förordningar om anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i unionen – Talan väckt av fackföreningar och yrkessammanslutningar som åtnjöt vissa processuella rättigheter under det förfarande som utmynnade i att förordningen antogs – Upptagande till prövning
(Artiklarna 263 fjärde stycket FEUF och 336 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 9.3, 10b, 10c, 24b och 55 samt bilaga II, artikel 1, och bilaga XI, artiklarna 3 och 10; Europaparlamentets och rådets förordningar nr 422/2014 och nr 423/2014)
2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Talan väckt av en yrkessammanslutning som tillvaratar och företräder medlemmarnas intressen – Upptagande till prövning – Villkor
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
3. Institutionernas rättsakter – Direktiv – Direktiv 2002/14 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare – Direkta skyldigheter för institutionerna i deras förhållande till sin personal – Omfattas inte – Åberopbarhet – Räckvidd
(Artikel 288 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14)
4. Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Grund som åberopats för första gången i samband med repliken – Avvisning
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)
5. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av de grunder som åberopas – Abstrakt omnämnande – Avvisning
(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
6. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Rättens prövning ex officio
(Artikel 263 FEUF)
1. En förordning av Europaparlamentet och rådet om anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna som antagits med stöd av artikel 336 FEUF, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, ingår i kategorin lagstiftningsakter med allmän giltighet, avseende vilka det i artikel 263 fjärde stycket FEUF anges att talan om ogiltigförklaring som väckts av fysiska eller juridiska personer får tas upp till prövning på det villkoret att akten direkt och personligen berör dem.
Vad gäller talan väckt av fackföreningar och yrkessammanslutningar bevisar inte den omständigheten att de hade rätt till information och samråd om det förslag om anpassning av lönerna och pensionerna som kommissionen lade fram inför parlamentet och rådet och som ledde till att den nämnda förordningen antogs att de berörs direkt av denna förordning. Den omständigheten att en person på ett eller annat sätt deltar i det förfarande som leder till antagandet av en unionsrättsakt särskiljer denna person med avseende på rättsakten i fråga enbart när vissa processrättsliga skyddsregler har föreskrivits för denna person i den tillämpliga unionsrättsliga regleringen. Om det inte finns någon bestämmelse om motsatsen, innebär varken förfarandet för beredning av rättsakter med allmän giltighet eller rättsakterna i sig att det enligt unionsrättens allmänna principer, som exempelvis rätten till samråd och information, krävs att de berörda personerna deltar, eftersom det antas att deras intressen företräds av de politiska instanser som antar rättsakterna.
Enligt artikel 10 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna får på vissa villkor undantag göras från den normala metoden för årlig anpassning av lönerna och pensionerna som föreskrivs i artikel 3 i denna bilaga. Nämnda artikel är inte tillämplig i det förfarande som utmynnat i antagande av den aktuella förordningen. Sökandena kan således inte åberopa de processuella rättigheter som fastställs i denna bestämmelse för att bevisa att de hade rätt att väcka talan i förevarande fall. Så är även fallet vad gäller artikel 10a i tjänsteföreskrifterna, artikel 9.3 i tjänsteföreskrifterna, artikel 1 i bilaga II till tjänsteföreskrifterna, artikel 24b i tjänsteföreskrifterna och artikel 55 i tjänsteföreskrifterna. Den omständigheten att fackföreningar och yrkessammanslutningar inte har några processuella rättigheter enligt dessa bestämmelser utesluter inte att de kan åtnjuta sådana rättigheter på grundval av andra unionsrättsliga bestämmelser, inbegripet tjänsteföreskrifterna. I artiklarna 10b och 10c i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att kommissionen kan samråda med de representativa fackföreningarna och yrkessammanslutningarna om förslag till översyn av tjänsteföreskrifterna respektive att varje institution får ingå avtal med personalens representativa fackföreningar och yrkessammanslutningar i frågor som rör personalen. Den omständigheten att sådana avtal inte får strida mot tjänsteföreskrifterna eller några budgetåtaganden, eller påverka den berörda institutionens arbete och att de fackföreningar och yrkessammanslutningar som ingår sådana avtal ska agera inom varje institution i enlighet med personalkommitténs befogenheter utgör inte i sig hinder för att dessa avtal kan syfta till att ge nämnda fackföreningar och yrkessammanslutningar processuella garantier.
(se punkterna 52–54, 69, 89, 95, 97–99 och 101)
2. En talan om ogiltigförklaring som väckts av en sammanslutning, oavsett om det rör sig om en fackförening eller en yrkessammanslutning eller grupper av sådana, tas upp till prövning i tre fall: För det första när en branschsammanslutning i en rättslig bestämmelse uttryckligen har getts ett antal processuella rättigheter. För det andra när sammanslutningen företräder intressena hos medlemmar som själva har rätt att väcka talan. För det tredje när sammanslutningen individualiseras på grund av att dess egna intressen i egenskap av sammanslutning berörs, exempelvis när dess ställning som förhandlingspartner har påverkats av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad.
Vad gäller rekvisitet att en sådan sammanslutnings egna intressen ska vara berörda kan en organisation som har bildats för att tillvarata kollektiva intressen för en viss krets av rättssubjekt inte anses beröras direkt och personligen av en rättsakt som inverkar på kretsens allmänna intressen. Enbart den omständigheten att organisationer som företräder personalen har deltagit i förhandlingarna inför antagandet av de angripna förordningarna räcker inte för att ändra karaktären av deras eventuella rätt att väcka talan mot dessa förordningar enligt artikel 263 FEUF.
(se punkterna 55, 57 och 58)
3. Eftersom direktiv riktar sig till medlemsstaterna och inte till unionens institutioner och organ, kan bestämmelserna i direktiv 2002/14 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen följaktligen inte i sig anses innebära några skyldigheter för institutionerna i deras förhållande till sin personal.
Den omständigheten att ett direktiv som sådant inte är bindande för institutionerna utesluter emellertid inte att de regler och principer som uppställs i detta direktiv likväl kan åberopas mot institutionerna när de endast utgör specifika uttryck för grundläggande regler i fördraget och allmänna rättsprinciper som nämnda institutioner är direkt skyldiga att iaktta. På samma sätt kan ett direktiv även binda en institution när denna inom ramen för sin organisatoriska självständighet och inom tjänsteföreskrifternas gränser avsett att fullgöra en särskild förpliktelse som följer av ett direktiv eller när en intern tillämpningsrättsakt med allmän giltighet uttryckligen hänvisar till åtgärder som har beslutats av unionslagstiftaren med tillämpning av fördragen. Slutligen måste institutionerna, i enlighet med den lojalitetsplikt som åligger dem, i sitt agerande som arbetsgivare beakta lagstiftning som har antagits på unionsnivå.
(se punkterna 72–74)
4. Se domen.
(se punkt 148)
5. Se domen.
(se punkt 149)
6. Se domen.
(se punkt 151)