Mål T‑169/12
Chelyabinsk electrometallurgical integrated plant OAO (CHEMK)
och
Kuzneckie ferrosplavy OAO (KF)
mot
Europeiska unionens råd
”Dumpning – Import av ferrokisel med ursprung i bland annat Ryssland – Partiell interimsöversyn – Beräkning av dumpningsmarginalen – Förändring av omständigheterna – Bestående karaktär”
Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2015
1. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Partiell interimsöversyn av en antidumpningstull – Mål – Kontroll av behovet av att fortsätta att tillämpa antidumpningsåtgärder – Villkor för att upphäva åtgärden – Väsentlig och bestående ändring av omständigheterna – Kumulativa villkor
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.3 och 11.9)
2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Partiell interimsöversyn av en antidumpningstull – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Artikel 256 FEUF; rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.3)
3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Partiell interimsöversyn av en antidumpningstull – Kontroll av behovet av att fortsätta att tillämpa antidumpningsåtgärder – Metoder eller tillvägagångssätt vid bedömningen – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Efterhandsanalys och framtidsanalys
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.3)
4. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Partiell interimsöversyn av en antidumpningstull – Skillnad i förhållande till den inledande undersökningen
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.1 och 11.3)
5. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Återbetalning av antidumpningstullar – Ansökan om återbetalning enligt artikel 11.8 i förordning nr 1225/2009 – Villkor
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.8)
6. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Partiell interimsöversyn av en antidumpningstull – Kontroll av behovet av att fortsätta att tillämpa antidumpningsåtgärder – Fastställande av dumpningsmarginalen – Skyldighet att fastställa ett exakt belopp för dumpningsmarginalen – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 2.11, 2.12, 11.3 och 11.9)
7. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Iakttagande i administrativa förfaranden – Antidumpning – Institutionernas skyldighet att noggrant säkerställa att berörda företag informeras – Omfattning
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 20.2)
1. Det framgår av artikel 11.3 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (grundförordning) att syftet med interimsöversynen av en antidumpningstull är att kontrollera behovet av att fortsätta tillämpningen av antidumpningsåtgärder. Institutionerna ska först bedöma behovet av att fortsätta tillämpningen av den befintliga åtgärden och i samband därmed fastställa huruvida det föreligger en förändring av omständigheterna rörande dumpningen som inte bara är väsentlig utan även bestående. Det räcker att ett av dessa kumulativa villkor inte är uppfyllt för att institutionerna ska ha rätt att slå fast att åtgärden ska fortsätta att gälla.
Det är inte förrän efter bedömningen av behovet av att fortsätta tillämpningen av gällande åtgärder, och under förutsättning att institutionerna har beslutat att ändra gällande åtgärder, som institutionerna vid fastställandet av nya åtgärder är bundna av artikel 11.9 i grundförordningen, vilken uttryckligen ger institutionerna befogenhet och skyldighet att i princip tillämpa samma metod som vid den ursprungliga undersökning som ledde till att antidumpningstullen infördes.
(se punkterna 43, 49, 56, 63, 77 och 91)
2. Se domen.
(se punkterna 44, 45, 50 och 53)
3. Inom ramen för interimsöversynen av en antidumpningstull kan den kontroll som kommissionen ska göra av om det har skett en ändring av omständigheterna som kan motivera att en sådan tull upphävs föranleda inte enbart en efterhandsanalys av hur den berörda situationen har utvecklats, utan även en bedömning av den troliga framtida utvecklingen av situationen från och med tidpunkten för översynen, med hjälp av vilken det kan göras en bedömning av den troliga inverkan av att nämnda åtgärd upphävs eller ändras.
Det ankommer på den berörda institutionen att vid denna bedömning av den framtida utvecklingen, mot bakgrund av den bevisning som lagts fram av den som inkommit med begäran om översyn, bedöma om det är så, att dumpningen inte kommer att återkomma eller öka i framtiden, så att det inte längre är nödvändigt med åtgärder för att motverka den. För att det ska anses föreligga ett behov av en översyn av en gällande antidumpningsåtgärd krävs det att omständigheterna rörande dumpningen har ändrats väsentligt och att förändringarna är av bestående karaktär. Det räcker att ett av dessa kumulativa villkor inte är uppfyllt för att institutionerna ska ha rätt att slå fast att åtgärden ska fortsätta att gälla.
Artikel 11.3 andra och tredje styckena i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (grundförordning) innehåller inte något som anger i vilken ordning dessa två bedömningar ska göras och institutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, däribland rätten att bedöma den framtida utvecklingen. Om bedömningen av den framtida utvecklingen inte visar att det är nödvändigt att fortsätta att tillämpa åtgärderna är det därför meningslöst att institutionerna därefter gör en detaljerad efterhandsanalys och således, såvitt avser dumpning, att de gör en detaljerad beräkning av dumpningsmarginalen.
Av dessa skäl kan institutionerna, om de anser det lämpligt, börja med bedömningen av den framtida utvecklingen. Om de vid den bedömningen finner att den förändring av omständigheterna vilken den som begärt översyn åberopat och vilken har lett till att den dumpning som konstaterats under den ursprungliga undersökningen har minskat eller upphört är bestående, kan de avstå från att inom ramen för översynen göra en exakt beräkning av dumpningsmarginalen.
(se punkterna 46–51, 69, 77 och 94)
4. När det gäller området för handelspolitiska skyddsåtgärder skiljer sig ett översynsförfarande i princip från den ursprungliga undersökningen, vilken regleras av andra bestämmelser i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (grundförordning), av vilka vissa inte är tillämpliga på översynsförfarandet, med hänsyn till den allmänna systematiken i och syftet med systemet.
Den objektiva skillnaden mellan dessa två förfarandetyper är att import som är föremål för ett översynsförfarande är import på vilken det redan har införts slutgiltiga antidumpningsåtgärder, varvid det i princip har lämnats tillräckliga bevis för att ett upphävande av dessa åtgärder sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsatte eller återkom. När import är föremål för en ursprunglig undersökning är ändamålet med denna däremot just att fastställa förekomst, grad och verkan av den påstådda dumpningen. Syftet med artikel 11.1 i grundförordningen påverkas inte av tillämpningen av bestämmelserna i artikel 11.3 i samma förordning.
Syftet med artikel 11.1 i grundförordningen är nämligen att se till att en antidumpningsåtgärd fortsätter att gälla enbart om det är nödvändigt för att motverka dumpningen. Syftet med artikel 11.3 i samma förordning är att kontrollera behovet av en fortsatt tillämpning av antidumpningsåtgärderna. När institutionerna finner att förändringen av omständigheterna inte är bestående har de således rätt att, utan att de därigenom på något sätt äventyrar syftet med nämnda artikel 11.1, slå fast att det är nödvändigt att fortsätta att tillämpa den gällande åtgärden.
(se punkterna 59, 60, 62 och 63)
5. När det gäller handelspolitiska skyddsåtgärder, gör förfarandet för återbetalning enligt artikel 11.8 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen det möjligt att begära återbetalning av inbetalda tullar om det styrks att den dumpningsmarginal på grundval av vilken tullarna betalades inte längre finns, eller är mindre än den gällande tullen. Förfarandet bygger således helt på en efterhandsanalys, eftersom det är punktvis tillämpligt på situationer i vilka en antidumpningstull har betalats trots att den berörda importen inte är föremål för någon dumpning eller är föremål för en mindre dumpning.
(se punkt 79)
6. Den förändring av omständigheterna som avses i artikel 11.3 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (grundförordning) respektive i artikel 11.9 i samma förordning syftar på olika saker. Den förändring av omständigheterna som avses i artikel 11.3 i nämnda förordning rör nämligen dumpningen och skadan, medan den förändring av omständigheterna som avses i artikel 11.9 i samma förordning rör de parametrar som i överensstämmelse med bland annat artikel 2.11 och 2.12 i samma förordning tillämpas i enlighet med den metod för beräkning av dumpningsmarginalen som användes vid den undersökning som ledde till att tullen infördes. En förändring av omständigheterna som konstateras enligt artikel 11.9 i grundförordningen kan exempelvis vara en följd av att en parameter som använts vid den ursprungliga undersökningen inte längre är tillförlitlig.
Vidare förfogar institutionerna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de prövar behovet av att fortsätta tillämpningen av befintliga åtgärder, däribland rätten att bedöma den framtida utvecklingen. Det är först efter bedömningen av huruvida detta behov föreligger, och under förutsättning att institutionerna har beslutat att ändra gällande åtgärder, som de vid fastställandet av de nya åtgärderna är bundna av artikel 11.9 i grundförordningen, där det stadgas en skyldighet att tillämpa den metod som föreskrivs i artikel 2 i samma förordning.
Artikel 11.9 i grundförordningen är nämligen inte tillämplig förrän det har konstaterats att det föreligger en bestående förändring av omständigheterna enligt artikel 11.3 i samma förordning och det i enlighet därmed har beslutats att gällande åtgärder ska ändras, så att det blir nödvändigt att göra en ny beräkning av dumpningsmarginalen. Omvänt gäller att om institutionerna konstaterar att det inte föreligger någon bestående förändring av omständigheterna, så är nämnda artikel 11.9 inte tillämplig.
Den omständigheten att begreppet bestående karaktär inte uttryckligen nämns i artikel 11.3 i grundförordningen saknar dessutom betydelse för frågan huruvida artikel 11.9 i nämnda förordning, jämförd med artikel 2.12 i samma förordning, innebär en skyldighet för institutionerna att göra en exakt beräkning av dumpningsmarginalen i samband med interimsöversynen. Artikel 11.3 i grundförordningen ska nämligen tolkas så, vad gäller dumpning, att den ger institutionerna rätt att göra såväl en efterhandsanalys som en bedömning av den framtida utvecklingen. Institutionerna får, om de finner att förändringen av omständigheterna inte är av bestående karaktär, avstå från att göra en exakt beräkning av dumpningsmarginalen.
(se punkterna 90–92 och 94)
7. De krav som följer av principen om rätten till försvar ska beaktas, inte enbart i samband med förfaranden som kan leda till påföljder, utan även i samband med undersökningsförfaranden som genomförs innan en antidumpningsförordning antas och som kan beröra företagen direkt och personligen och få negativa följder för dessa. I synnerhet ska berörda företag ha getts tillfälle att under det administrativa förfarandet framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som enligt Europeiska unionens institutioner styrker dess påstående om att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada. Dessa krav har preciserats närmare i artikel 20.2 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.
(se punkt 98)