Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski rayonen sad (Bulgarien) den 18 december 2020 – ”Banka DSK” EAD mot RP

(Mål C-689/20)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski rayonen sad

Parter i det nationella målet

Kärande: ”Banka DSK” EAD

Svarande: RP

Tolkningsfrågor

1.    Ska artikel 3.1 i direktiv 93/13/EEG¹ , jämförd med punkt 1 e och f i bilagan till detta direktiv, samt artikel 15.2 och 15.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att avtalsvillkor som innebär att konsumentens kostnader enligt ett kreditavtal höjs väsentligt för det fall att konsumenten inte varje månad överför sin lön [till ett konto] hos den långivande banken medför skyldigheter till nackdel för konsumenten i strid med kravet på god sed, om man beaktar att konsumenten enligt avtalsvillkoren även är skyldig att lämna en panträtt i sina lönefordringar, oberoende av på vilket sätt och i vilken stat konsumenten erhåller sin lön?

2.    För det fall att den första frågan besvaras nekande: Ska artikel 3.1 i direktiv 93/13/EEG, jämförd med punkt 1 e och f i bilagan till detta direktiv, tolkas på så sätt att avtalsvillkor som inte endast förpliktar konsumenten att överföra sin lön [till ett konto] hos den långivande näringsidkaren, utan i praktiken även innefattar en skyldighet att använda andra tjänster som den långivande näringsidkaren tillhandahåller, medför skyldigheter till nackdel för konsumenten i strid med kravet på god sed?

3.    För det fall att den andra frågan besvaras jakande: Vilka grundläggande kriterier ska den nationella domstolen tillämpa vid oskälighetsbedömningen? Ska särskild hänsyn tas till hur stark kopplingen är mellan föremålet för kreditavtalet och de accessoriska tjänster som konsumenten är skyldig att anlita, antalet accessoriska tjänster och den nationella lagstiftningen om begränsning av kopplingsförbehåll?

4.    Gäller principen att nationell rätt ska tolkas i enlighet med unionsrätten så som den fastslagits i punkt 26 i domen 14/83, von Colson, även vid tolkning av nationella bestämmelser som reglerar andra rättsområden (i det aktuella målet bestämmelser om illojal konkurrens) som dock är besläktade med det rättsområde inom vilket en rättsakt som antagits av Europeiska unionen förekommer, vilken den nationella domstolen tillämpar i ett anhängigt mål (i det aktuella målet direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal)?

5.    Ska artikel 7.2 i direktiv 2005/29/EG² , jämförd med artikel 6.1 d i samma direktiv och artikel 10.2 f i direktiv 2008/48/EG, tolkas på så sätt att dessa bestämmelser innebär att det är förbjudet att ange en lägre krediträntesats i huvudavtalet för en konsumentkredit när de villkor som måste uppfyllas för att konsumenten ska erhålla krediten till denna räntesats fastställs i en bilaga till avtalet? Är det inom ramen för denna bedömning relevant på vilket sätt villkoren för att erhålla den lägre räntesatsen har formulerats, under vilka omständigheter den lägre räntesatsen upphör att gälla och vad konsumenten behöver göra för att den lägre räntesatsen ska börja gälla på nytt?

6.    Ska artikel 5.2 b i direktiv 2005/29/EG tolkas på så sätt att det vid bedömningen av om en affärsmetod sannolikt kommer att innebära en avsevärd snedvridning av konsumentens ekonomiska beteende, även ska beaktas vilken marknadsandel som banken som beviljar konsumentkrediten har, med beaktande av behoven hos de konsumenter som använder sig av sådana produkter?

7.    Ska artikel 3 g i direktiv 2008/48/EG³ tolkas på så sätt att kostnaderna för de avtal som konsumenten måste ingå i samband med ett konsumentkreditavtal för att erhålla ränterabatten i enlighet med konsumentkreditavtalet utgör en del av den effektiva räntan för krediten och ska ingå i beräkningen av denna?

8.    Ska artikel 3 g i direktiv 2008/48/EG, jämförd med artikel 5 i direktiv 93/13/EEG, tolkas på så sätt att den effektiva räntan ska beräknas på grundval av den högre räntesats som tas ut vid utebliven fullgörelse av skyldigheter som följer av avtal som har samband med kreditavtalet, när det föreligger avtalsvillkor som innebär att räntesatsen för krediten höjs om konsumenten inte fullgör nämnda skyldigheter?

9.    Ska artikel 10.2 g i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att en underlåtelse att på korrekt sätt ange den effektiva räntan i ett kreditavtal mellan en näringsidkare och en konsument i egenskap av låntagare ska likställas med att det i kreditavtalet saknas uppgift om den effektiva räntan vilket innebär att den nationella domstolen ska tillämpa de rättsföljder som föreskrivs i nationell rätt för det fall att den effektiva räntan inte anges i ett konsumentkreditavtal?

10.    Ska artikel 22.4 i direktiv 2008/48/EG tolkas på så sätt att en av den nationella lagstiftaren föreskriven påföljd ska anses vara proportionerlig, vilken innebär att konsumentkreditavtalet ogiltigförklaras och endast det utlånade kapitalbeloppet ska återbetalas om ett konsumentkreditavtal inte innehåller någon exakt uppgift om den effektiva räntan?”

____________

¹ Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym, 2 s. 169).

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22)

³ Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66)