Talan väckt den 19 april 2017 – Tyskland mot kommissionen

(Mål T-229/17)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze, J. Möller, och advokaterna M. Winkelmüller, F. van Schewick och M. Kottmann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/133 av den 25 januari 2017 om att med en restriktion behålla hänvisningen till den harmoniserade standarden EN 14342:2013 Trägolv – Egenskaper, utvärdering av överensstämmelse och märkning i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 (EUT L 21, 2017, s. 113),

ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/145 av den 25 januari 2017 om att med en restriktion behålla hänvisningen till den harmoniserade standarden EN 14904:2006 Sportbeläggningar – Specifikation för inomhusytor avsedda för olika sporter i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 (EUT L 22, 2017, s. 62),

ogiltigförklara kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT C 76, 2017, s. 32) i den mån det hänvisar till den harmoniserade standarden EN 14342:2013 Trägolv – Egenskaper, utvärdering av överensstämmelse och märkning,

ogiltigförklara kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT C 76, 2017, s. 32) i den mån det hänvisar till den harmoniserade standarden EN 14904:2006 ” Sportbeläggningar – Specifikation för inomhusytor avsedda för olika sporter”, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Den första grunden avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter.

Förbundsrepubliken Tyskland gör gällande att kommissionen i samband med antagandet av de angripna besluten åsidosatte väsentliga formföreskrifter i artikel 18 i förordning (EU) nr 305/2011.¹ Kommissionen har nämligen inte vänt sig till den kommitté som inrättats genom artikel 5 i direktiv 98/34/EG² , konsultationen med det berörda europeiska standardiseringsorganet är behäftad med fel och de angripna besluten har inte antagits ”enligt yttrandet” från den kommitté som inrättats genom artikel 5 i nämnda direktiv.

Den andra grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

Sökanden gör genom sin andra grund gällande att de angripna besluten åsidosätter motiveringsskyldigheten i artikel 296 andra stycket FEUF, eftersom de inte tar ställning i den enligt artikel 18.1 i förordning nr 305/2011 avgörande frågan om huruvida de aktuella harmoniserade standarderna överensstämmer med det tillhörande mandatet och säkerställer iakttagandet av de grundläggande kraven som är tillämpliga på byggnadsverk. Härav följer att varken Förbundsrepubliken Tyskland eller tribunalen kan fastställa vilka faktiska och rättsliga skäl som kommissionen har stött sig på.

Den tredje grunden avser åsidosättande av förordning nr 305/2011.

Sökanden gör vidare gällande att de beslut och det meddelande som förevarande tvist rör åsidosätter materiella bestämmelser i förordning nr 305/2011.

För det första åsidosätter de omtvistade besluten och det omtvistade medelandet artikel 17.5 första och andra styckena i förordning nr 305/2011, eftersom kommissionen genom sitt åsidosättande av dessa bestämmelser inte har bedömt huruvida de aktuella harmoniserade standarderna med tillhörande mandat överensstämde och därigenom har felbedömt att en sådan överensstämmelse rent faktiskt inte var för handen.

För det andra åsidosätter de omtvistade besluten och det omtvistade meddelandet artikel 18.2, jämförd med artikel 3.1 och 3.2 samt med artikel 17.3 första stycket i förordning nr 305/2011. Kommissionen har inte beaktat den omständigheten att de aktuella standarderna inte innehåller förfaranden och kriterier för bedömning av utövandet vad beträffar utsläpp av andra farliga ämnen och att de således var bristfälliga vad gäller ett grundläggande kännetecken för byggprodukter och äventyrade följaktligen iakttagandet av de grundläggande krav som är tillämpliga på byggnadsverk.

Slutligen har kommissionen inom ramen för antagandet av de omtvistade handlingarna gjort sig skyldig till en annan felaktig bedömning genom att inte beakta möjligheten i artikel 18.2 i förordning nr 305/2011 att offentliggöra hänvisningarna till en harmoniserad standard i Europeiska unionens officiella tidning med de förbehåll som föreslagits av sökanden.

____________

¹      Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT L 88, 2011, s. 5).

²     Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 217, 1998, s. 18).