Mål T‑439/09
John Robert Purvis
mot
Europaparlamentet
”Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Kompletterande pensionssystem – Avslag på ansökan om beviljande av frivillig kompletterande pension delvis i form av kapital – Invändning om rättsstridighet – Förvärvade rättigheter – Berättigade förväntningar – Proportionalitet”
Sammanfattning av domen
1. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Europaparlamentets beslut att avslå en ledamots ansökan om beviljande av frivillig tilläggspension delvis i form av kapital
(Artiklarna 230 EG och 241 EG)
2. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Förvärvade rättigheter – Åsidosättande – Föreligger inte
3. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Rättssäkerhetsprincipen – Principen om avtalskontinuitet – Åsidosättande – Föreligger inte
4. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Presidiets behörighet att anta ändringen av bestämmelserna till grund för detta beslut
(Artikel 199 första stycket EG)
5. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Förbud mot retroaktiv verkan – Rättssäkerhetsprincipen – Åsidosättande – Föreligger inte
6. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Principen om skydd för berättigade förväntningar – Åsidosättande – Föreligger inte
7. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Principen om likabehandling – Åsidosättande – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1292/2004)
8. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Proportionalitetsprincipen – Åsidosättande – Föreligger inte
9. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Skyldighet att rådfråga parlamentets generalsekreterare eller dess kvestorskollegium innan det ifrågavarande beslutet antogs – Åsidosättande – Föreligger inte
(Artikel 21.2 i parlamentets interna arbetsordning)
10. Parlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Beslut av Europaparlamentets presidium att ändra bestämmelserna om systemet för frivillig tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital – Kravet på god sed vid genomförande av kontrakt – Åsidosättande – Föreligger inte
1. I en talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att avslå sökandens ansökan om beviljande av (frivillig) tilläggspension delvis i form av kapital, ska de grunder som sökanden har anfört tolkas så, att de enbart har åberopats till stöd för invändningen om rättsstridighet, vilken formellt sett har gjorts separat, av institutionens presidiums beslut som detta beslut grundade sig på.
I artikel 4 i bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, där det föreskrevs en möjlighet för en parlamentsledamot att erhålla en del av sin pension i form av kapital, en möjlighet som avskaffades genom presidiets beslut, hade parlamentets generaldirektorat för finansfrågor inte något utrymme för skönsmässig bedömning och inte heller något annat val än att avslå sökandens ansökan som grundade sig på denna bestämmelse.
(se punkterna 29 och 31)
2. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande ett åsidosättande av förvärvade rättigheter för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, eftersom tidpunkten för uppkomsten av rätten till tilläggspension enligt artikel 1.1 i bestämmelserna om tilläggspension ska förstås som tidpunkten för avgåendet från tjänsten som ledamot, och eftersom ledamoten, som vid ikraftträdandet av presidiets beslut ännu inte hade avgått från tjänsten, inte hade förvärvat några pensionsrättigheter.
Den princip som innebär att sökanden enbart kan göra gällande en förvärvad rättighet om den omständighet som gav upphov till denna rättighet uppkom vid tidpunkten för en lagstiftning, i dess lydelse före den i lagstiftningen införda ändring som sökanden bestrider i sin talan, kan, om denna rättspraxis avser europeiska tjänstemän, tillämpas allmänt och framför allt gentemot Europaparlamentets ledamöter, vars system med tilläggspension delar ett karakteristiskt huvudinslag med pensionssystemet för europeiska tjänstemän, eftersom en försäkringsteknisk beräkning inom ramen för vilken de årliga avgifterna ska motsvara en tredjedel av de pensionsrättigheter som förvärvats samma år fastställs i de två systemen.
(se punkterna 44–46)
3. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande ett åsidosättande av den rättssäkerhet som var förknippad med avtalet avseende tilläggspension och principen om avtalskontinuitet, för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital.
Inrättandet av ett system med tilläggspension och ändringen av detta vid behov ska betraktas som interna organisationsåtgärder som syftar till att säkerställa parlamentets funktionsduglighet och hänför sig till de offentliga befogenheter som parlamentet har tilldelats för att det ska kunna fullgöra sin uppgift enligt fördraget. En av de väsentligaste uppgifterna i varje parlamentariskt system är att garantera oberoende, inklusive ekonomiskt oberoende, för ledamöter i egenskap av folkets företrädare som ska agera i de sistnämndas allmänna intresse. Det ska i detta avseende påpekas att garantin om ett lämpligt arvode för att säkerställa ledamöternas oberoende inte kan begränsas till mandatperioden utan i lämplig utsträckning även ska omfatta en övergångsperiod efter mandatperioden och föreskriva en pension som är beroende av hur länge ledamoten har tjänstgjort vid parlamentet.
Härav följer att det omtvistade systemet för tilläggspension ingår bland de lagregler som i allmänhetens intresse syftar till att säkerställa ledamöters ekonomiska oberoende.
De rättigheter och skyldigheter som parlamentet och ledamöterna har enligt detta system följer av de tjänsteföreskrifter som förenar dem och alltså inte av ett avtal utan av den offentliga rätten. Den omständigheten att sökanden frivilligt har anslutit sig till nämnda system innebär inte att hans ställning i förhållande till parlamentet ändras i detta hänseende, vilken ställning fortfarande regleras av offentlig rätt.
(se punkterna 59–62)
4. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång ifrågasätta rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, genom att göra gällande att presidiet inte var behörigt att anta beslutet.
När bestämmelser omfattas av parlamentets åtgärder rörande den interna organisationen omfattas de av dess behörighet och de åtgärder som den ska vidta i enlighet med artikel 199 första stycket EG. Organisationen och i förekommande fall ändringen av systemet med tilläggspension ska emellertid betraktas som sådana åtgärder.
(se punkt 64)
5. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, eftersom möjligheten att utbetala en del av pensionen i form av kapital avskaffades först i och med att detta beslut delgavs samtliga ledamöter, och eftersom de ledamöter som avgått från sina tjänster före denna tidpunkt och som således förvärvat rätt till tilläggspension inte påverkades av nämnda beslut, som inte hade retroaktiv verkan.
(se punkterna 65 och 66)
6. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosatts för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, eftersom de uppgifter som ledamoten har gjort gällande inte var tydliga, ovillkorliga och samstämmiga.
Den enda omständigheten att möjligheten att erhålla tilläggspension delvis i form av kapital fanns vid den tidpunkt då denna ledamot anslöt sig till systemet med tilläggspension kan inte betraktas som en försäkran från parlamentets sida att villkoren i detta system inte skulle komma att ändras. Sådana uppgifter som kan ge upphov till berättigade förväntningar hos den berörda kan inte heller utgöras av vare sig beräkningarna av hans eller hennes pension som gjordes av parlamentets administration och de beräkningar som gjordes av föreningen utan vinstsyfte ”Pensionsfonder – Europaparlamentets ledamöter”, eller av parlamentets presidiums fastställande att det ska säkerställas att de åtaganden som gjorts i förhållande till medlemmarna i systemet för tilläggspension iakttas oberoende av fondens situation.
(se punkterna 70–75)
7. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande att principen om likabehandling åsidosatts för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, genom att åberopa en jämförelse av ändringen av systemet för tilläggspension för ledamöter med ändringen av pensionssystemet för europeiska tjänstemän som ägde rum till följd av ikraftträdandet av detta beslut, och ändringen av pensionssystemet för Europeiska kommissionens ledamöter och ledamöter av gemenskapsdomstolarna som ägde rum till följd av ikraftträdandet av rådets förordning nr 1292/2004 om ändring av förordning nr 422/67/EEG, nr 5/67/Euratom om ersättning till kommissionens ordförande och ledamöter och till domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare och till förstainstansrättens ordförande, ledamöter och justitiesekreterare.
De ändringar i systemet med tilläggspension för ledamöter som infördes till följd av ikraftträdandet av presidiets beslut av den 1 april 2009, till skillnad från de ändringar i pensionssystemet för ledamöter av kommissionen och unionsdomstolarna som infördes genom förordning nr 1292/2004, påverkar inte det försäkringstekniska värdet av den pension som medlemmarna i det förstnämnda systemet kunde förvänta sig.
Parlamentsledamöter, å ena sidan, och ledamöter av kommissionen och av unionsdomstolarna, å andra sidan, som befinner sig i en situation som påtagligt skiljer sig åt i faktiskt eller rättsligt hänseende vad gäller de ändringar som gjorts avseende deras pensionssystem, till följd av ikraftträdandet av presidiets beslut, respektive förordning nr 1292/2004, kan följaktligen behandlas olika vad gäller antagandet av övergångsbestämmelser.
(se punkterna 86, 87 och 89)
8. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande att proportionalitetsprincipen åsidosatts för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, eftersom parlamentet inom ramen för utövandet av sin behörighet att reglera ledamöternas tilläggspension legitimt kunde eftersträva de mål som anges i beslutet, eftersom de åtgärder som vidtagits var lämpliga för att nå dessa mål, och eftersom avskaffandet av möjligheten att utbetala en del av pensionen i form av kapital var den minst ingripande åtgärden för medlemmarna i systemet för tilläggspension.
(se punkterna 93,94, 114, 116 och 117)
9. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande att artikel 29 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – enligt vilken kvestorskollegium och generalsekreteraren i enlighet med ordförandens anvisningar ska övervaka tolkningen och den strikta tillämpningen av bestämmelserna för kostnadsersättning – åsidosatts för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, eftersom denna bestämmelse enbart avser tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter och inte ändringen av desamma, och eftersom presidiet hade behörighet att ändra dessa bestämmelser. Härutöver antogs beslutet på förslag från generalsekreteraren, och i enlighet med artikel 21.2 i parlamentets interna arbetsordning deltar kvestorerna med rådgivande röst vid presidiets sammanträden.
(se punkterna 121–123)
10. En ledamot i Europaparlamentet kan inte med framgång göra gällande ett åsidosättande av kravet på god sed vid genomförande av kontrakt för att bestrida rättsenligheten av institutionens presidiums beslut att ändra bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna vid parlamentet, vilka återfinns i bilaga VII till bestämmelserna för kostnadsersättning, och avskaffa möjligheten att utbetala en del av pensionen som kapital, eftersom förhållandet mellan ledamoten och parlamentet regleras av de föreskrifter som förenar dem och således hänför sig till de offentliga maktbefogenheter som parlamentet har för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt fördraget.
(se punkterna 124–126)