Mål C‑594/16

Enzo Buccioni

mot

Banca d’Italia

(begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato)

”Begäran om förhandsavgörande – Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 2013/36/EU – Artikel 53.1 – Tystnadsplikt för nationella myndigheter för tillsyn av kreditinstitut – Kreditinstitut som har försatts i tvångslikvidation – Röjande av förtrolig information vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 13 september 2018

1.        Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Tillsyn av unionens finanssektor – Gemensam tillsynsmekanism – Tillsyn av kreditinstitut – Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter – Tystnadsplikt – Syfte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36, artikel 53.1)

2.        Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Tillsyn av unionens finanssektor – Gemensam tillsynsmekanism – Tillsyn av kreditinstitut – Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter – Tystnadsplikt – Räckvidd – Röjande av uppgifter till en utomstående som avser att inleda ett civilrättsligt eller kommersiellt förfarande för att skydda ekonomiska intressen i form av tillgångar, vilka skadats till följd av att ett kreditinstitut försatts i tvångslikvidation – Åsidosättande föreligger inte – Villkor

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36, artikel 53.1)

1.      För att systemet för tillsyn av kreditinstitut – som unionslagstiftaren införde genom att anta direktiv 2013/36 och som vilar på tillsyn i medlemsstaten och på informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i flera medlemsstater, såsom kort beskrivits ovan – ska genomföras effektivt krävs att såväl de övervakade kreditinstituten som de behöriga myndigheterna kan vara säkra på att de konfidentiella uppgifter som lämnas i princip förblir konfidentiella (se, analogt, dom av den 19 juni 2018, Baumeister, C‑15/16, EU:C:2018:464, punkt 31). Avsaknaden av ett sådant förtroende skulle nämligen kunna äventyra en korrekt överföring av de konfidentiella uppgifter som behövs för tillsynsverksamheten (se, analogt, dom av den 19 juni 2018, Baumeister, C‑15/16, EU:C:2018:464, punkt 32). Det är således inte enbart för att skydda de direkt berörda kreditinstitutens specifika intressen som artikel 53.1 i direktiv 2013/36 föreskriver en huvudregel om tystnadsplikt, utan även för att särskilt säkerställa allmänintresset av ett stabilt finanssystem i unionen (se, analogt, dom av den 19 juni 2018, Baumeister, C‑15/16, EU:C:2018:464, punkt 33). De specifika fall i vilka huvudregeln om förbud mot utlämnande av förtrolig information som innehas av behöriga myndigheter, som uppställs i artikel 53.1 i direktiv 2013/36, undantagsvis inte utgör hinder för att uppgifterna överförs eller används är uttömmande uppräknade i det direktivet (se, analogt, dom av den 19 juni 2018, Baumeister, C‑15/16, EU:C:2018:464, punkt 38).

(se punkterna 27–30)

2.      Artikel 53.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för medlemsstaternas behöriga myndigheter att röja förtrolig information till en person som begär att få informationen utlämnad i syfte att kunna inleda ett civilrättsligt eller kommersiellt förfarande som rör skyddet för ekonomiska intressen i form av tillgångar som har skadats till följd av att ett kreditinstitut har försatts i tvångslikvidation. Begäran om utlämnade ska dock avse uppgifter avseende vilka sökanden lägger fram precisa och samstämmiga indicier på att det är sannolikt att uppgifterna är relevanta för ett civilrättsligt eller kommersiellt förfarande. Ändamålet med förfarandet ska ha angetts konkret av sökanden och de aktuella uppgifterna får inte användas utanför det förfarandet. Det ankommer på de behöriga myndigheterna och domstolarna att, innan de röjer respektive förtrolig uppgift som begärts utlämnad, väga sökandens intresse av att förfoga över de aktuella uppgifterna mot intresset av att låta samma uppgifter omfattas av tystnadsplikt.

(se punkt 40 samt domslutet)