Mål T‑688/21
BNP Paribas Public Sector SA
mot
Gemensamma resolutionsnämnden
Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 25 oktober 2023
”Skiljedomsklausul – Gemensam mekanism för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Gemensam resolutionsfond – Avtal om icke återkalleligt betalningsåtagande och ställande av säkerhet – Avslag på ansökan om återlämnande av säkerheter kopplade till förhandsbidrag i form av icke återkalleliga betalningsåtaganden – Institut vars auktorisation har återkallats – Artikel 7.3 i genomförandeförordning (EU) 2015/81 – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Obehörig vinst”
1. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsfonden – Årliga och icke återbetalningsbara
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014, artiklarna 69.1, 70.1 och 70.4)
(se punkterna 28–30)
2. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Återhämtning och resolution av kreditinstitut – Förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution – Nya institut under tillsyn eller ändring av status – Begreppet förändrad status för ett institut – Återkallelse av ett kreditinstituts auktorisation – Omfattas – Ingen inverkan på bidragsskyldigheten
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014; kommissionens förordning 2015/63, artikel 12.2)
(se punkt 31)
3. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsfonden – Betalning av bidrag i form av icke återkalleliga betalningsåtaganden som omfattas av säkerheter – Återkallande av ett kreditinstituts auktorisation – Kreditinstitutet omfattas inte längre av Gemensamma resolutionsmekanismen – Återställande av säkerheter kopplade till nämnda bidrag – Villkor – Återställande av kontantsäkerheter som täcker icke återkalleliga betalningsåtaganden först efter betalning av bidrag kopplat till dessa säkerheter
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014, artikel 70.3; rådets förordning 2015/81, artikel 7)
(se punkterna 32–51)
4. Unionsrätt – Principer – Principen att unionen inte får göra en obehörig vinst – Rättsmedel – Skadeståndstalan – Villkor – Skadeståndstalan grundad på obehörig vinst som motiveras av avtalsförpliktelser – Otillåtlighet
(Artikel 340 andra stycket FEUF)
(se punkterna 72–77)
Resumé
BNP Paribas Public Sector SA, som är sökande i målet, var ett franskt kreditinstitut som var auktoriserat till och med den 24 mars 2021, då Europeiska centralbanken (ECB) återkallade bolagets auktorisation. För bidragsperioderna 2016–2021 lämnade sökanden åtminstone en del av sina förhandsbidrag till gemensamma resolutionsfonden i form av ett icke återkalleligt betalningsåtagande. För detta ändamål ingick sökanden med Gemensamma resolutionsnämnden, för var och en av dessa perioder, icke återkalleliga betalningsåtaganden (nedan kallade 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden). Den 1 april 2021 underrättade sökanden SRB om att ECB på begäran hade återkallat sökandens auktorisation. Sökanden begärde då upplysningar från SRB om vilka åtgärder som skulle vidtas för att få åter de säkerheter som var knutna till de icke återkalleliga betalningsåtaganden som sökanden hade ingått.
Den 29 juli 2021 underrättade sökanden SRB om att 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden hade sagts upp. SRB underrättade, genom skrivelse av den 13 augusti 2021, sökanden om att SRB skulle återlämna de säkerheter som ställts för 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden efter mottagandet av kontanta medel motsvarande det belopp som aktualiserats i enlighet med dessa åtaganden. SRB angav bland annat att – mot bakgrund av artikel 70.4 i förordning nr 806/2014(1), enligt vilken de bidrag som på vederbörligt sätt mottagits inte skulle återbetalas till enheterna, och mot bakgrund av artikel 7.1 i genomförandeförordning 2015/81(2), enligt vilken användningen av icke återkalleliga betalningsåtaganden inte på något sätt får påverka den gemensamma resolutionsfondens finansiella kapacitet och likviditet – upphävandet av 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden och det därpå följande återlämnandet av de säkerheter som omfattade dessa åtaganden kunde genomföras först efter det att kontanta medel motsvarande det aktuella icke återkalleliga betalningsåtagandet hade erlagts. SRB anmodade då sökanden att överföra ett visst belopp till SRB. Den 25 oktober 2021 informerade sökanden SRB om att sökanden inte hade för avsikt att genomföra överföringen, eftersom sökanden, enligt sin egen uppfattning om tillämpligt regelverk, inte var skyldig att till SRB överföra likvida medel motsvarande det totala belopp som aktualiserats enligt 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden för att sökanden skulle kunna få tillbaka säkerheterna.
Sökanden har genom sin talan, som väckts med stöd av artikel 272 FEUF(3) och artikel 340 första stycket FEUF, bland annat yrkat att tribunalen ska fastställa att den ståndpunkt som SRB uttryckt i skrivelsen av den 13 augusti 2021 strider mot bestämmelserna i 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden, samt förplikta SRB att till sökanden återlämna de belopp som motsvarar de kontantsäkerheter som är knutna till dessa åtaganden och som SRB har behållit i strid med sina avtalsenliga förpliktelser.
Tribunalen ogillar genom sin dom sökandens talan. Tribunalen slår fast att den omständigheten att en enhet upphör att bedriva verksamhet som kreditinstitut under bidragsperioden, på grund av att dess auktorisation återkallas, inte påverkar dess skyldighet att betala hela det förhandsbidrag som ska betalas för nämnda bidragsperiod, samt att skyldigheten att betala hela detta bidrag inte är begränsad till enbart den del som gjorts omedelbart, utan även den del som tillhandahållits genom ett icke återkalleligt betalningsåtagande.
Tribunalens bedömning
För det första understryker tribunalen att det följer av artikel 70.1 i förordning nr 806/2014 att kreditinstitut som är etablerade i en deltagande medlemsstat är skyldiga att betala det ordinarie bidraget till den gemensamma resolutionsfonden för varje bidragsår. Den årliga uppbörden av förhandsbidrag från kreditinstituten har inrättats för att säkerställa att de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden vid utgången av den inledande perioden når upp till målnivån.(4) Med hänsyn till detta syfte har unionslagstiftaren i artikel 70.4 i förordning nr 806/2014 preciserat att förhandsbidrag som ”på vederbörligt sätt har mottagits” inte skulle återbetalas. Genom denna formulering har unionslagstiftaren fastställt en regel som inte innehåller något undantag. Det är därför som det däri inte nämns någon möjlighet att i efterhand justera förhandsbidragen.(5) Härav följer att en ändring av ett instituts status under bidragsperioden inte påverkar storleken på det bidrag som ska betalas för det aktuella året. Såsom preciserats i rättspraxis påverkar inte den omständigheten att en enhet upphör att bedriva verksamhet som kreditinstitut under bidragsperioden, på grund av att dess auktorisation återkallas, enhetens skyldighet att betala hela det förhandsbidrag som ska betalas för nämnda bidragsperiod.(6)
För det andra har kreditinstituten, för att uppfylla sin skyldighet att bidra till den gemensamma resolutionsfonden, i enlighet med artikel 70.3 i förordning nr 806/2014 möjlighet att antingen omedelbart betala sitt bidrag eller underteckna ett icke återkalleligt betalningsåtagande.
För det tredje anges i artikel 7 i genomförandeförordning 2015/81 vissa regler som är tillämpliga på icke återkalleliga betalningsåtaganden, vilka kännetecknas av att de är avtal på obestämd tid som gör det möjligt för instituten att skjuta upp betalningen av sina bidrag.
Tribunalen påpekar i detta hänseende, med hänvisning till gängse mening av orden ”icke återkalleligt”, att ett icke återkalleligt betalningsåtagande innebär en obestridlig skyldighet att betala det belopp som åtagandet avser. Tribunalen konstaterar vidare att även om det i artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81 inte uttryckligen anges att instituten först ska betala in sina bidrag för att deras säkerhet därefter ska återlämnas, krävs det enligt förordning nr 806/2014 att dessa institut under den inledande perioden betalar ett årligt bidrag till den gemensamma resolutionsfonden för att den ska nå målnivån i slutet av nämnda period. Om den säkerhet som täcker ett icke återkalleligt betalningsåtagande återlämnades utan att det bidrag för vilket detta åtagande ingåtts dessförinnan hade mottagits, skulle institutet således inte uppfylla sin skyldighet att betala hela det bidrag som skulle betalas för den period då det omfattades av tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014; dessutom skulle förhandsbidraget i form av ett icke återkalleligt betalningsåtagande inte uppnå målet att förse den gemensamma resolutionsfonden med finansiella medel motsvarande den nivå som unionslagstiftaren föreskrivit.
Såsom preciserats i rättspraxis(7) påverkar inte den omständigheten att en enhet upphör att bedriva verksamhet som kreditinstitut under bidragsperioden, på grund av att dess auktorisation återkallas, enhetens skyldighet att betala hela det förhandsbidrag som ska betalas för nämnda bidragsperiod. För att bedöma omfattningen av skyldigheten att betala hela detta bidrag är det inte nödvändigt att begränsa sig till den del av betalningen som omedelbart gjorts, utan att hänsyn tas till den andra del som tillhandahållits genom ett icke återkalleligt betalningsåtagande. I artikel 7.1 i genomförandeförordning 2015/81 föreskrivs nämligen uttryckligen att icke återkalleliga betalningsåtaganden inte på något sätt får äventyra den gemensamma resolutionsfondens finansiella kapacitet eller likviditet. Upphävandet av ett icke återkalleligt betalningsåtagande, något som orsakats av att institutet lämnat tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014, och återlämnandet av motsvarande säkerhet, vilka föreskrivs i artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81, kan således inte ske till nackdel för den gemensamma resolutionsfonden. Om så inte var fallet skulle artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81 strida mot det mål som eftersträvas med den årliga uppbörden av förhandsbidrag.(8) Artikel 7.1 i genomförandeförordning 2015/81 är således tillämplig på behandlingen av icke återkalleliga betalningsåtaganden från ett institut som inte längre omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014, och följaktligen ska artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81 tolkas mot bakgrund av denna bestämmelse. Det upphävande av det icke återkalleliga betalningsåtagandet som föreskrivs i artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81 syftar således till att avsluta detta åtagande, vilket innebär att det inte kvarstår efter det att det bidragande institutet har lämnat tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014. Denna bestämmelse har således inte till syfte att göra det möjligt för institut som inte längre omfattas av förordningens tillämpningsområde att undandra sig skyldigheten att betala hela det bidrag som ska betalas; syftet är istället att säkerställa att den gemensamma resolutionsfondens finansiella medel kommer att stå till SRB:s förfogande så snabbt som möjligt vid en resolution, det vill säga att skydda den gemensamma resolutionsfondens finansiella kapacitet och likviditet.
Den omständigheten att ett instituts utträde skulle minska det totala beloppet för garanterade insättningar och därmed målnivån, om denna omständighet antas vara för handen, fritar inte heller detta institut från skyldigheten att betala hela det förhandsbidrag som ska betalas för bidragsperioden. Tribunalen påpekar i detta avseende att sökanden, under perioden 2016–2021, omfattades av tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014 och således var bidragspliktig gentemot den gemensamma resolutionsfonden samt att SRB, för vart och ett av dessa år, beräknade sökandens individuella bidrag med hänsyn till bland annat den prognos som SRB gjort under det aktuella året av vilken målnivå som skulle uppnås vid utgången av den inledande perioden. Den omständigheten att målnivån kan utvecklas efter det att sökanden har lämnat tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014 kan således inte ha någon inverkan på beräkningen, och således på beloppet, av de bidrag som ska betalas för perioden innan sökanden lämnade systemet. Den omständigheten att sökandens utträde ur tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014 kan påverka målnivån, om detta visar sig vara fallet, kan följaktligen inte motivera en ändring av det avgiftsbelopp som sökanden var skyldig att betala för åren 2016–2021. Detta kan inte heller motivera att de säkerheter som täcker 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden återlämnas, med mindre än att de bidrag för vilka dessa åtaganden har ingåtts dessförinnan betalats in.
Det har dessutom redan slagits fast att ett instituts utträde ur tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014 inte ger institutet rätt till en ny beräkning av förhandsbidraget, eftersom SRB, om nämnden var tvungen att beakta utvecklingen av kreditinstitutens rättsliga och finansiella situation under den aktuella bidragsperioden, svårligen på ett tillförlitligt och stabilt sätt skulle kunna beräkna de bidrag som vart och ett av dem ska betala och eftersträva målet att i slutet av den inledande perioden uppnå minst 1 procent av beloppet för garanterade insättningar i samtliga auktoriserade institut i en medlemsstat.(9) Upphävandet av det icke återkalleliga betalningsåtagandet och återlämnandet av säkerheten, vilka föreskrivs i artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81, kan således inte innebära att den del av förhandsbidraget för vilken ett icke återkalleligt betalningsåtagande har ingåtts inte behöver tillhandahållas när det bidragande institutet faller utanför tillämpningsområdet för förordning nr 806/2014. Detta institut är även fortsättningsvis skyldigt att betala hela det enskilda förhandsbidrag som regelbundet räknats fram av SRB för den aktuella perioden, och det har inte rätt att endast betala en del därav.
Den ståndpunkt som SRB gav uttryck för i skrivelsen av den 13 augusti 2021, nämligen att SRB inte kan återlämna de kontantsäkerheter som täcker 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden förrän efter betalning av ett belopp som motsvarar det bidragsbelopp som dessa instrument använts för, strider följaktligen varken mot artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81 eller mot klausul 12.5 i 2016–2021 års icke återkalleliga betalningsåtaganden, vilken hänvisar till nämnda artikel 7.3.