DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 25 april 2024 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 2000/60/EG – En ram för Europeiska unionens åtgärder på vattenpolitikens område – Artikel 4.1 a – Miljömål för ytvatten – Medlemsstaternas skyldighet att inte godkänna program eller projekt som kan orsaka en försämring av statusen hos en ytvattenförekomst – Artikel 5 och bilaga II – Karakterisering av typ av ytvattenförekomster – Artikel 8 och bilaga V – Klassificering av statusen hos ytvattenförekomster – Artikel 11 – Åtgärdsprogram – Projekt för utvinning av vatten från en sjö med en yta på mindre än 0,5 km²”
I mål C‑301/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) genom beslut av den 26 januari 2022, som inkom till domstolen den 3 maj 2022, i målet
Peter Sweetman
mot
An Bord Pleanála,
Ireland and the Attorney General,
ytterligare deltagare i rättegången:
Bradán Beo Teoranta
Galway County Council,
Environmental Protection Agency,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal, samt domarna F. Biltgen, N. Wahl, J. Passer (referent) och M.L. Arastey Sahún,
generaladvokat: A. Rantos,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Peter Sweetman, genom J. Devlin, SC, B. Harrington, solicitor, och M. Heavey, barrister,
– An Bord Pleanála, genom J. Moore, solicitor, R. Mulcahy, SC, och F. Valentine, SC,
– Irland, genom M. Browne samt av A. Joyce, D. O’Reilly och M. Tierney, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av J. Doherty, SC, E. Egan McGrath, SC, G. Gilmore, BL, och A. McBride, SC,
– Frankrikes regering, genom B. Travard, J.-L. Carré och W. Zemamta, samtliga i egenskap av ombud,
– Nederländernas regering, genom K. Bulterman och S. Gijzen, båda i egenskap av ombud,
– Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom L. Armati och E. Sanfrutos Cano, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 21 september 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 2000, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Peter Sweetman, å ena sidan, och An Bord Pleanála (planläggningsmyndigheten, Irland) (nedan kallad myndigheten) samt Ireland (Irland) och Attorney General (riksåklagaren, Irland), å andra sidan, angående ett anläggningsprojekt för att möjliggöra uttag av sötvatten från en sjö.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Skälen 25, 33, 34, 26 och 36 i direktiv 2000/60 har följande lydelse:
”(25) Gemensamma definitioner av vattenstatusen vad gäller kvalitet och - när detta är motiverat från miljöskyddssynpunkt - kvantitet bör fastställas. Miljömål bör ställas upp för att säkerställa att en god yt- och grundvattenstatus uppnås i hela gemenskapen och att försämring av vattnets status förhindras på gemenskapsnivå.
…
(33) Målet att uppnå god vattenstatus bör eftersträvas för varje avrinningsområde så att åtgärder som avser ytvatten och grundvatten som tillhör samma ekologiska, hydrologiska och hydrogeologiska system samordnas.
(34) Ur miljöskyddssynpunkt behövs det en ökad integrering av de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av både yt- och grundvattenresurserna som tar hänsyn till de naturliga vattenflödesförhållandena i den hydrologiska cykeln.
…
(36) Det är nödvändigt att analysera avrinningsområdets karakteristika och konsekvenserna av mänsklig verksamhet samt att göra en ekonomisk analys av vattenanvändningen. Utvecklingen av vattenstatusen bör övervakas av medlemsstaterna på en systematisk och jämförbar grund inom hela gemenskapen. Denna information är nödvändig för att skapa en god grund för medlemsstaterna att utarbeta åtgärdsprogram för att uppnå de mål som fastställs enligt detta direktiv.”
4 Artikel 1 i direktivet, med rubriken ”Syfte”, har följande lydelse:
”Syftet med detta direktiv är att upprätta en ram för skyddet av inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten, för att
a) hindra ytterligare försämringar och skydda och förbättra statusen hos akvatiska ekosystem och, såvitt avser deras vattenbehov, även terrestra ekosystem och våtmarker som är direkt beroende av akvatiska ekosystem,
…”
5 I artikel 2 i direktivet, som har rubriken ”Definitioner”, anges följande:
”I detta direktiv tillämpas följande definitioner:
1) ytvatten: inlandsvatten utom grundvatten; vatten i övergångszon och kustvatten utom när det gäller kemisk status då det även skall inbegripa territorialvatten.
…
3) inlandsvatten: allt stillastående eller strömmande vatten på markytan och allt grundvatten på landsidan av den baslinje från vilken territorialvattnets bredd mäts.
…
5) sjö: en förekomst av stillastående inlandsytvatten.
6) vatten i övergångszon: förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar.
7) kustvatten: ytvatten som finns innanför den linje på vilken varje punkt befinner sig på ett avstånd av en sjömil från närmaste punkt på den baslinje från vilken bredden av territorialvattnet mäts och som, när det är lämpligt, sträcker sig till den yttre gränsen för vatten i övergångszon.
…
10) ytvattenförekomst: en avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka.
…
17) ytvattenstatus: allmän benämning på statusen hos en ytvattenförekomst som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst.
18) god ytvattenstatus: den status som uppnås av en ytvattenförekomst när både dess ekologiska status och dess kemiska status åtminstone är ’god’.
…
21) ekologisk status: ett uttryck för kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska ekosystem som är förbundna med ytvatten, klassificerad i enlighet med bilaga V.
22) god ekologisk status: status hos en ytvattenförekomst, klassificerad i enlighet med bilaga V.
…”
6 I artikel 4 i samma direktiv, som har rubriken ”Miljömål”, föreskrivs följande:
”1. Vid genomförande av de åtgärdsprogram som anges i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt skall medlemsstaterna
a) när det gäller ytvatten
i) genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster, om inte annat följer av tillämpningen av punkterna 6 och 7 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8,
ii) skydda, förbättra och återställa alla ytvattenförekomster om inte annat följer av tillämpningen av punkt iii när det gäller konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster i syfte att uppnå en god ytvattenstatus senast 15 år efter detta direktivs ikraftträdande i enlighet med bestämmelserna i bilaga V, om inte annat följer av tillämpningen av de förlängningar som beslutats i enlighet med punkt 4 och av tillämpningen av punkterna 5, 6 och 7 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8,
iii) skydda och förbättra alla konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster i syfte att uppnå en god ekologisk potential och en god kemisk ytvattenstatus senast 15 år efter detta direktivs ikraftträdande i enlighet med bestämmelserna i bilaga V, om inte annat följer av tillämpningen av de förlängningar som beslutats i enlighet med punkt 4 och av tillämpningen av punkterna 5, 6 och 7 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8,
…
…
7. Medlemsstaterna gör sig inte skyldiga till överträdelse av detta direktiv i följande fall:
– om god grundvattenstatus, god ekologisk status eller, i förekommande fall, god ekologisk potential inte uppnås eller försämring av statusen hos en yt- eller grundvattenförekomst inte förebyggs, och detta är en följd av nya modifieringar i en ytvattenförekomsts fysiska karakteristika eller förändringar i nivån hos grundvattenförekomster, eller
– om en försämring från hög status till god status hos en ytvattenförekomst inte förebyggs och detta är en följd av nya hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter,
och om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna för vattenförekomstens status.
b) Skälen för ändringarna anges särskilt och förklaras i den förvaltningsplan för avrinningsdistriktet som krävs enligt artikel 13 och målen ses över vart sjätte år.
c) Skälen för dessa modifieringar eller förändringar är ett allmänintresse av större vikt, och/eller fördelarna för miljön och samhället med att uppnå målen enligt punkt 1 uppväger inte fördelarna med de nya modifieringarna eller förändringarna för människors hälsa, för vidmakthållandet av människors säkerhet eller för en hållbar utveckling.
d) De nyttiga mål som dessa modifieringar eller förändringar av vattenförekomsten skall medföra kan, av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader, inte uppnås på något annat sätt som skulle vara ett betydligt bättre alternativ för miljön.
8. Vid tillämpning av punkterna 3, 4, 5, 6 och 7 skall en medlemsstat se till att tillämpningen inte permanent hindrar eller äventyrar uppnåendet av detta direktivs mål i andra vattenförekomster inom samma avrinningsdistrikt och att den är förenlig med genomförandet av gemenskapens övriga miljölagstiftning.
…”
7 I artikel 5 i direktiv 2000/60, som har rubriken ”Avrinningsdistriktets karakteristika, översyn av miljökonsekvenserna av mänsklig verksamhet och ekonomisk analys av vattenanvändning”, föreskrivs följande:
”Varje medlemsstat skall se till att det för varje avrinningsdistrikt eller för den del av ett avrinningsdistrikt som ligger på dess territorium, utförs
– en analys av dess karakteristika,
– en översyn av konsekvenserna av mänsklig verksamhet för ytvattnets och grundvattnets status, och
– en ekonomisk analys av vattenanvändningen
enligt de tekniska specifikationerna i bilagorna II och III, och att dessa är avslutade senast fyra år efter tidpunkten för detta direktivs ikraftträdande.”
8 Artikel 8 i direktiv 2000/60, med rubriken ”Övervakning av ytvattenstatus, grundvattenstatus och skyddade områden”, har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna skall se till att det upprättas program för övervakning av vattenstatusen för att upprätta en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatusen inom varje avrinningsdistrikt enligt följande:
– För ytvatten skall dessa program omfatta
i) volym och nivå eller flödeshastighet i den mån det är relevant för den ekologiska och kemiska statusen och den ekologiska potentialen, och
ii) den ekologiska och kemiska statusen och den ekologiska potentialen.
…
2. Dessa program skall vara operationella senast sex år efter tidpunkten för detta direktivs ikraftträdande, om inte annat anges i den berörda lagstiftningen. Övervakningen skall stämma överens med kraven i bilaga V.
…”
9 I artikel 11 i direktivet, med rubriken ”Åtgärdsprogram”, föreskrivs följande:
”1. Varje medlemsstat skall för varje avrinningsdistrikt eller för den del av ett internationellt avrinningsdistrikt som ligger på dess territorium se till att ett åtgärdsprogram upprättas och därvid beakta resultaten av de analyser som krävs enligt artikel 5 för att uppnå de mål som fastställs enligt artikel 4. Sådana åtgärdsprogram kan hänvisa till åtgärder till följd av lagstiftning som antagits på nationell nivå och som omfattar hela medlemsstatens territorium. När det är lämpligt kan en medlemsstat besluta om åtgärder för alla avrinningsdistrikt och/eller de delar av internationella avrinningsdistrikt som ligger på dess territorium.
2. Varje åtgärdsprogram skall inbegripa de ’grundläggande’ åtgärder som anges i punkt 3, samt vid behov ’kompletterande’ åtgärder.
3. Med ’grundläggande’ åtgärder avses de minimikrav som skall uppfyllas och de skall bestå av följande:
…
c) Åtgärder för att främja en effektiv och hållbar vattenanvändning för att undvika att uppnåendet av de mål som anges i artikel 4 äventyras.
…
e) Reglering av uttag av sött ytvatten och grundvatten, samt uppdämning av sött ytvatten, inklusive ett eller flera register över vattenuttag och ett krav på förhandsprövning för uttag och uppdämning. Dessa regleringar skall regelbundet ses över och, när så är nödvändigt, uppdateras. Medlemsstaterna kan från dessa regleringar undanta uttag och uppdämning som inte har några betydande konsekvenser för vattnets status.
…
4. Med ’kompletterande’ åtgärder avses åtgärder som utformas och genomförs utöver de grundläggande åtgärderna för att nå mål som ställs upp enligt artikel 4. Bilaga VI del B innehåller en icke-uttömmande förteckning över sådana åtgärder.
…”
10 I bilaga II till direktiv 2000/60 anges följande:
”1. Ytvatten
1.1 Karakterisering av typ av ytvattenförekomster
Medlemsstaterna skall fastställa ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser och genomföra en första karakterisering av alla sådana förekomster i enlighet med följande metod. För denna första karakterisering får medlemsstaterna sammanföra ytvattenförekomsterna i grupper.
1) Det skall fastställas till vilken av följande ytvattenkategorier - floder, sjöar, vatten i övergångszon eller kustvatten - ytvattenförekomsterna inom avrinningsdistriktet hör, eller om förekomsten utgörs av en konstgjord eller en kraftigt modifierad ytvattenförekomst.
ii) För varje ytvattenkategori skall de relevanta ytvattenförekomsterna inom avrinningsdistriktet differentieras efter typ. Dessa typer är de som definieras med användning av antingen ’system A’ eller ’system B’ enligt avsnitt 1.2.
iii) Om system A används skall ytvattenförekomsterna inom avrinningsdistriktet först delas in i tillämpliga ekoregioner i enlighet med de geografiska områden som fastställs i avsnitt 1.2 nedan och som framgår av den relevanta kartan i bilaga XI. Vattenförekomsterna inom varje ekoregion skall sedan differentieras efter typ av ytvattenförekomst i enlighet med de deskriptorer som anges i tabellerna för system A.
iv) Om system B används måste medlemsstaterna uppnå minst samma differentieringsnivå som skulle ha uppnåtts med användning av system A. Ytvattenförekomsterna inom avrinningsdistriktet skall följaktligen differentieras efter typ med användning av värdena för de obligatoriska deskriptorerna och de tilläggsdeskriptorer, eller den kombination av deskriptorer, som erfordras för att säkerställa att de typspecifika biologiska referensförhållandena kan härledas på ett tillförlitligt sätt.
…
1.2 Ekoregioner och typer av ytvattenförekomster
…
1.2.2 Sjöar
System A
Fast typologi | Deskriptorer |
Ekoregion | De ekoregioner som framgår av karta A i bilaga XI |
Typ | Höjdtypologi hög: > 800 m medelhög: 200–800 m lågland: < 200 m Djuptypologi baserad på medeldjupet < 3 m 3–15 m > 15 m Storlekstypologi baserad på ytan 0,5–1 km2 1–10 km2 10–100 km2 > 100 km2 Geologi Kalkhaltig Kiselhaltig Organisk |
|
|
System B
Alternativ karakterisering | Fysikaliska och kemiska faktorer som bestämmer sjöns karakteristika och följaktligen den biologiska populationens struktur och sammansättning |
Obligatoriska faktorer | höjd breddgrad längdgrad djup geologi storlek |
Tilläggsfaktorer | vattnets medeldjup sjöns form uppehållstid (vattenutbyte) medellufttemperatur lufttemperaturintervall blandningskarakteristik (t.ex. monomiktisk, dimiktisk, polymiktisk) syraneutraliserande förmåga (ANC) bakgrundsnäringsstatus substratets genomsnittliga sammansättning vattenståndsvariation |
…
1.3 Fastställande av de typspecifika referensförhållandena för typer av ytvattenförekomster
i) För varje typ av ytvattenförekomst som har karakteriserats i enlighet med avsnitt 1.1 skall typspecifika hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska förhållanden fastställas som anger värdena för de hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna enligt avsnitt 1.1 i bilaga V för denna typ av ytvattenförekomst vid hög ekologisk status enligt definitionen i relevant tabell i avsnitt 1.2 i bilaga V. Typspecifika biologiska referensförhållanden skall fastställas som anger värdena för de biologiska kvalitetsfaktorer som anges i avsnitt 1.1 i bilaga V för denna typ av ytvattenförekomst vid hög ekologisk status enligt aktuell tabell i avsnitt 1.2 i bilaga V.
…
1.5 Bedömning av miljökonsekvenser
Medlemsstaterna skall genomföra en bedömning av hur känslig ytvattenförekomsternas status är för den påverkan som har angivits ovan.
Medlemsstaterna skall använda den information som samlats in enligt ovan, och all annan relevant information inbegripet befintliga miljöövervakningsdata, för att genomföra en bedömning av sannolikheten att ytvattenförekomster inom avrinningsdistriktet inte kommer att uppfylla de miljökvalitetsmål som enligt artikel 4 ställs upp för förekomsterna. Medlemsstaterna får använda modelleringsteknik som hjälp vid en sådan bedömning.
För de förekomster där det finns risk för att kvalitetsmål avseende miljön inte kommer att uppfyllas skall där så är lämpligt en ytterligare karakterisering genomföras för att optimera utformningen av både de övervakningsprogram som krävs enligt artikel 8 och de åtgärdsprogram som krävs enligt artikel 11.
…”
11 I del 1 i bilaga V till direktiv 2000/60, som innehåller bestämmelser om klassificering och övervakning av ytvattenstatus, anges följande:
”…
1.2 Normativa definitioner för klassificeringen av ekologisk status
Tabell 1.2 Allmän definition för floder, sjöar, vatten i övergångszon och kustvatten
Följande text ger en allmän definition av ekologisk kvalitet. Vid klassificeringen skall de värden för kvalitetsfaktorer när det gäller ekologisk status för varje grundvattenkategori användas som framgår av tabellerna 1.2.1–1.2.4 nedan.
Faktorer | Hög status | God status | Måttlig status |
Allmänt | Det finns inga eller endast mycket små av människor framkallade förändringar av ytvattenförekomstens värden för de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna, jämfört med de värden som normalt gäller för denna typ av förekomst vid opåverkade förhållanden. Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer avspeglar de värden som normalt är förknippade med denna typ vid opåverkade förhållanden och uppvisar inga eller mycket små tecken på störningar. Dessa är de typspecifika förhållandena och samhällena. | Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer uppvisar små av mänsklig verksamhet framkallade störningar, men avviker endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. | Värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer avviker i måttlig omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. Värdena visar på måttliga av mänsklig verksamhet framkallade störningar och är avsevärt mer påverkade än vid förhållanden med god status. |
Vatten med status under måttlig skall klassificeras som otillfredsställande eller dåliga.
Vatten som uppvisar tecken på större förändringar av värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna för typen av ytvattenförekomst i fråga, och i vilka de relevanta biologiska samhällena avviker väsentligt från dem som normalt är förknippade med denna typ av ytvattenförekomst vid opåverkade förhållanden, skall klassificeras som otillfredsställande.
Vatten som uppvisar tecken på allvarliga förändringar av värdena för de biologiska kvalitetsfaktorerna för typen av ytvattenförekomst i fråga, och i vilka de relevanta biologiska samhällen som normalt är förknippade med denna typ av ytvattenförekomst vid opåverkade förhållanden saknas, skall klassificeras som dåliga.
…
1.2.6 Förfarande som skall tillämpas av medlemsstaterna för fastställande av normer för kemisk kvalitet
Medlemsstaternas arbete med att ta fram miljökvalitetsnormer för de förorenande ämnen som anges i punkterna 1–9 i bilaga VIII till skydd för vattenlevande biota skall ske enligt nedanstående bestämmelser. Normer kan fastställas för vatten, sediment eller biota.
Om möjligt skall både akuta och kroniska data inhämtas för nedanstående artsammansättningar, som är relevanta för den berörda vattenförekomsttypen, samt för övriga akvatiska artsammansättningar där uppgifter finns att tillgå. Grunduppsättningen för artsammansättningar är:
– Alger och/eller makrofyter.
– Daphnia eller organismer som är representativa för saltvatten.
– Fisk.
…
1.3 Övervakning av ekologisk status och kemisk status för ytvatten
Nätet för ytvattenövervakning skall upprättas i enlighet med kraven i artikel 8. Övervakningsnätet skall utformas så att det ger en sammanhängande och heltäckande översikt över den ekologiska och den kemiska statusen inom varje avrinningsområde, och det skall tillåta en klassificering av vattenförekomster i fem klasser i överensstämmelse med de normativa definitionerna i avsnitt 1.2. Medlemsstaterna skall i förvaltningsplanen för avrinningsdistriktet tillhandahålla en eller flera kartor som visar nätet för ytvattenövervakning.
På grundval av den karakterisering och bedömning av miljöpåverkan som skall göras enligt artikel 5 och bilaga II skall medlemsstaterna för varje period som en förvaltningsplan för avrinningsdistrikt gäller för [att] utarbeta ett program för kontrollerande övervakning och ett program för operativ övervakning. I en del fall kan medlemsstaterna också behöva utarbeta program för undersökande övervakning.
…”
12 I del B i bilaga VI till direktivet anges en icke uttömmande förteckning över kompletterande åtgärder som medlemsstaterna för varje avrinningsdistrikt kan välja att anta som en del av det åtgärdsprogram som krävs enligt artikel 11.4 i detta direktiv. Bland dessa åtgärder återfinns i punkt viii) ”uttagsreglering”.
Irländsk rätt
13 De relevanta bestämmelserna i nationell lagstiftning som syftar till att genomföra direktiv 2000/60 återfinns i European Communities (Water Policy) Regulations 2003 (2003 års förordning angående Europeiska gemenskapens vattenpolitik) (S.I. nr 722 från år 2003) och i European Union (Water Policy) Regulations 2014 (2014 års förordning angående Europeiska unionens vattenpolitik) (S.I. nr 350 från år 2014).
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
14 Tvisten i målet vid den nationella domstolen avser en ansökan om tillstånd att utvinna vatten från Loch an Mhuilinn, en privat inlandsjö utan tidvatten med en yta på 0,083 km² som är belägen på ön Gorumna i grevskapet Galway (Irland). Utvinning skulle ske genom pumpning via en pipeline, avseende högst 4 680 m³ sötvatten per vecka, under fyra timmar per dag, högst fyra dagar i veckan och upp till 22 veckor per år från maj till september. Sötvatten som utvunnits skulle, efter att ha transporterats till fyra platser där Bradán Beo Teoranta, ett irländskt företag, bedriver verksamhet i Kilkieran-bukten i grevskapet Galway, användas för att bada sjuk lax i syfte att befria den från amoebic gill disease (AGD) och laxlus.
15 Myndighetens beslut av den 20 juli 2018 att bevilja det begärda tillståndet överklagades av Peter Sweetman till High Court (Förvaltningsöverdomstolen, Irland), som är den hänskjutande domstolen i förevarande mål.
16 I en dom av den 15 januari 2021 ogiltigförklarade nämnda domstol detta beslut, eftersom den bedömde att det inte uppfyllde kraven i direktiv 2000/60. High Court (Förvaltningsöverdomstolen) fann närmare bestämt att Environmental Protection Agency (den irländska miljöskyddsmyndigheten) (nedan kallad EPA) borde ha klassificerat Loch an Mhuilinn med en specifik status, efter en noggrann bedömning och övervakning, såsom krävs enligt direktivet och den irländska lagstiftning som antagits för att införliva direktivet. Eftersom EPA hade underlåtit att göra en sådan klassificering drog denna domstol slutsatsen att det var omöjligt för myndigheten att bedöma huruvida de föreslagna arbetena var förenliga med artikel 4.1 i direktiv 2000/60.
17 Efter det att denna dom hade meddelats begärde Bradán Beo Teoranta att EPA skulle yttra sig. I en skrivelse av den 28 januari 2021 redogjorde EPA för sin tolkning. Enligt EPA föreskrivs i direktiv 2000/60, vad gäller sjöar, att endast sjöar vars yta överstiger 0,5 km² ska identifieras som vattenförekomster som omfattas av detta direktiv. När det gäller sjöar vars yta understiger denna gräns kan medlemsstaterna besluta att inkludera dem som vattenförekomster som omfattas av direktivet om de är viktiga mot bakgrund av direktivets mål och bestämmelser. Enligt dessa principer har alla sjöar på Irland med en yta på över 0,5 km2 och mindre sjöar i skyddade områden (särskilda bevarandeområden eller områden som används för uttag av dricksvatten) identifierats som vattenförekomster enligt direktiv 2000/60. Däremot har Loch an Mhuilinn inte identifierats som vattenförekomst som omfattas av detta direktiv, eftersom den inte uppfyller kriterierna när det gäller yta eller lokalisering inom ett skyddat område. EPA har följaktligen inte klassificerat dess status.
18 Mot bakgrund av denna skrivelse från EPA begärde myndigheten att målet skulle återupptas. Den hänskjutande domstolen biföll denna begäran, eftersom den ansåg att uppgifterna i skrivelsen kunde påverka utgången i målet.
19 Enligt High Court (Förvaltningsöverdomstolen) uppkommer, bland annat mot bakgrund av övervägandena i domen av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland (C‑461/13, EU:C:2015:433), en nyckelfråga rörande tolkningen av direktiv 2000/60, nämligen huruvida alla vattenförekomster, oavsett storlek, ska bli föremål för en analys av deras karaktäristik och en klassificering av deras status i enlighet med detta direktiv, så att en domstol, i samband med en ansökan om tillstånd för en anläggning som påverkar en ytvattenförekomst, kan bedöma den föreslagna anläggningen med hänvisning till begreppen ”försämring” och ”god status” för ytvatten.
20 Mot denna bakgrund beslutade High Court (Förvaltningsöverdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) a) Är medlemsstaterna skyldiga att karakterisera och därefter klassificera alla vattenförekomster, oaktat deras storlek; närmare bestämt, finns det krav på att karakterisera och klassificera alla sjöar med en yta som understiger 0,5 km2?
b) I vilken utsträckning – i förekommande fall – skiljer sig kraven åt med avseende på vattenförekomster i skyddade områden?
2) Om svaret på fråga 1 a är jakande, får en behörig myndighet i samband med en ansökan om inrättande av en anläggning godkänna ett projekt som kan påverka vattenförekomsten innan denna har karakteriserats och klassificerats?
3) Om svaret på fråga 1 a är nekande, vilka skyldigheter har den behöriga myndigheten när den fattar beslut om en ansökan om ett projekt som kan påverka en vattenförekomst som inte har karakteriserats och/eller klassificerats?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
21 Enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det, enligt fast rättspraxis, på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning), C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 68 och där angiven rättspraxis).
22 Även om den första frågan i förevarande fall allmänt hänvisar till ”vattenförekomster”, framgår det av begäran om förhandsavgörande, och för övrigt av preciseringen i slutet av del a i denna fråga, att det nationella målet rör en ytvattenförekomst och närmare bestämt en sjö.
23 Del b i den första frågan avser visserligen vattenförekomster i ett skyddat område, men den hänskjutande domstolen har som svar på en skriftlig fråga från EU-domstolen preciserat att den sjö som är aktuell i det nationella målet inte är belägen inom ett sådant område, utan den är i själva verket endast kopplad till det särskilda bevarandeområdet i bukten och öarna kring Kilkieran genom en direkt tidvattenförbindelse.
24 Trots att det i den första frågan inte anges vilka unionsrättsliga bestämmelser som ska tolkas, framgår det av begäran om förhandsavgörande samt av verben ”karaktärisera” och ”klassificera”, som den hänskjutande domstolen använder i denna fråga, att den i huvudsak avser de skyldigheter som föreskrivs i artikel 5.1 första strecksatsen och artikel 8 i direktiv 2000/60, jämförda med bilagorna II och V till det direktivet.
25 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5.1 första strecksatsen och artikel 8 i direktiv 2000/60, jämförda med bilagorna II och V till detta direktiv, ska tolkas så, att en sjö med en yta på mindre än 0,5 km² omfattas dels av skyldigheten att för varje avrinningsdistrikt utföra en analys av dess karakteristika, dels av skyldigheten att upprätta program för övervakning av vattenstatusen i syfte att upprätta en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatusen inom varje avrinningsdistrikt.
26 Domstolen erinrar om att för att säkerställa att medlemsstaterna uppnår de kvalitetsmål som eftersträvas av unionslagstiftaren, nämligen att bevara eller återställa en god kvantitativ och kemisk status för grundvatten, föreskrivs i direktiv 2000/60 en rad bestämmelser, däribland artiklarna 5 och 8 och bilaga V, varigenom det inrättas ett komplext förfarande som omfattar flera noggrant reglerade etapper i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att genomföra nödvändiga åtgärder, beroende på vattenförekomsternas specifika karaktär och särdrag inom deras territorium (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2021, kommissionen/Spanien (Försämring av naturområdet Doñana), C‑559/19, EU:C:2021:512, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).
27 Vad för det första gäller artikel 5 i direktiv 2000/60 föreskrivs i denna bestämmelse att medlemsstaterna bland annat ska se till att det för varje avrinningsdistrikt görs en analys av dess karakteristika, i enlighet med de tekniska specifikationerna i bilaga II till direktivet.
28 I enlighet med punkt 1.1 i bilaga II till direktiv 2000/60 ska medlemsstaterna, för att karakterisera de typer av ytvattenförekomster som föreskrivs i artikel 5.1 första strecksatsen i direktivet, först fastställa ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser och därefter fastställa ytvattenförekomsterna inom ett avrinningsdistrikt som en av de identifierade kategorierna av ytvatten (floder, sjöar, vatten i övergångszon, kustvatten) eller som konstgjorda ytvattenförekomster eller kraftigt modifierade ytvattenförekomster, och slutligen för varje ytvattenkategori, definiera vattenförekomsterna inom avrinningsdistriktet efter typ med användning av antingen system A eller system B enligt definitionen i punkt 1.2 i denna bilaga II. Därefter ska, i enlighet med punkt 1.3 i nämnda bilaga II, de typspecifika referensförhållandena för ytvattenförekomsterna fastställas.
29 När det gäller sjöar och deras storlekstypologi baserad på ytan, föreskriver punkt 1.2.2 i bilaga II till direktiv 2000/60, när det gäller system A, endast typerna 0,5–1 km2, 1–10 km2, 10–100 km2 och större än 100 km2. I punkt 1.1 iv) i bilaga II föreskrivs dessutom att om system B används måste medlemsstaterna uppnå minst samma differentieringsnivå som skulle ha uppnåtts med användning av system A, vilket gör det möjligt för de medlemsstater som väljer system B att även välja en minsta storlek på 0,5 km² som en obligatorisk karakteriseringsfaktor för storleken i den mening som avses i punkt 1.2.2 i nämnda bilaga II.
30 Vad vidare gäller den omständigheten, som klaganden i det nationella målet i sitt skriftliga yttrande har påpekat, att en hydrologisk genomförbarhetsstudie som gjorts av Bradán Beo Teoranta visar att den i det nationella målet aktuella sjön från vilken utvinningen planeras är sammankopplad med minst sju andra sjöar, erinrar domstolen om att enligt artikel 2 led 5 i direktiv 2000/60 ska en sjö förstås som en förekomst av stillastående inlandsytvatten och att den hänskjutande domstolen, som ensam ska kvalificera de faktiska omständigheterna, har gjort en sådan kvalificering med avseende på den vattenförekomst som är aktuell i det nationella målet. Det ska dessutom påpekas, såsom generaladvokaten har angett i fotnot 17 i sitt förslag till avgörande, att även om medlemsstaterna, i enlighet med punkt 1.1 i bilaga II till direktiv 2000/60, får sammanföra ytvattenförekomster i grupper för den första karakteriseringen, rör det sig om en möjlighet och inte en skyldighet.
31 Av det ovan anförda följer att den skyldighet att fastställa de typspecifika referensförhållandena för typer av ytvattenförekomster som föreskrivs i punkt 1.3 i bilaga II till direktiv 2000/60 inte omfattar sjöar vars yta understiger 0,5 km², och detta oberoende av huruvida den berörda medlemsstaten använder sig av system A eller, såsom i förevarande fall, system B. Att så är fallet följer av den hänskjutande domstolens svar på domstolens skriftliga fråga som nämns ovan i punkt 23 ovan.
32 Enligt artikel 8 i direktiv 2000/60 ska medlemsstaterna se till att det upprättas program för övervakning av vattenstatusen för att upprätta en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatusen inom varje avrinningsdistrikt. I rubriken till denna artikel hänvisas bland annat allmänt till ”ytvatten”.
33 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 38 i sitt förslag till avgörande är medlemsstaterna, när det gäller sjöar vars yta är mindre än 0,5 km², inte skyldiga att karakterisera sjöar enligt artikel 5 i och bilaga II till direktiv 2000/60. Den logiska slutsatsen av detta är att medlemsstaterna inte heller är skyldiga att klassificera den ekologiska statusen för sådana sjöar i enlighet med direktivets artikel 8 och bilaga V.
34 I den mån det är nödvändigt bekräftas denna tolkning av bilagorna II och V till direktiv 2000/60 i förening.
35 I punkt 1.2 i bilaga V till direktiv 2000/60 fastställs närmare bestämt en allmän definition av ekologisk status för floder, sjöar, vatten i övergångszon och kustvatten för deras klassificering, varvid det i bilagan uttryckligen hänvisas till ”typer” av ytvattenförekomst, vilka definieras i bilaga II till direktivet. Direktivet avser emellertid, när det gäller sjöar, endast sjöar som har en yta på minst 0,5 km², såsom framgår ovan av punkt 29. När det vidare gäller det förfarande som medlemsstaterna ska följa för att fastställa kemiska miljökvalitetsnormer för ytvatten, hänvisas det i punkt 1.2.6 i nämnda bilaga V även till ”typer” av ytvattenförekomster.
36 Vidare följer det exempelvis av punkt 1.3 i) i bilaga II till direktiv 2000/60 att de typspecifika referensförhållandena för varje typ av ytvattenförekomst som karakteriserats i enlighet med punkt 1.1 i denna bilaga II ska fastställas på ett sådant sätt att de motsvarar värdena för de hydromorfologiska, fysikalisk-kemiska och biologiska kvalitetsfaktorer som anges i punkt 1.1 i bilaga V till detta direktiv för denna typ av ytvattenförekomst vid hög ekologisk status enligt definitionen i den relevanta tabellen i punkt 1.2 i denna bilaga V. I enlighet med punkt 1.5 tredje stycket i bilaga II till direktiv 2000/60 är det, bland annat för att optimera utformningen av de övervakningsprogram som krävs enligt artikel 8 i detta direktiv, lämpligt att kräva ytterligare karakterisering av de vattenförekomster där det finns risk för att kvalitetsmål avseende miljön inte kommer uppfyllas.
37 Enligt punkt 1.3 andra stycket i bilaga V till direktiv 2000/60 är det dessutom på grundval av den analys av karakteristika och den översyn av konsekvenser som utförs i enlighet med artikel 5 och bilaga II till detta direktiv som ett program för kontrollerande övervakning och ett program för operativ övervakning ska utarbetas.
38 En tolkning av artiklarna 5 och 8 i direktiv 2000/60 samt dess bilagor II och V som innebär att varken skyldigheten att fastställa de typspecifika referensförhållandena för typer av ytvattenförekomster eller skyldigheten att upprätta program för övervakning av vattenstatusen gäller för sjöar vars yta är mindre än 0,5 km², bekräftas även av förarbetena till detta direktiv. Förslaget till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik (EGT C 184, 1997, s. 20), kompletterat med ett ändrat förslag (EGT C 108, 1998, s. 94), avsåg nämligen för det första att införa liknande skyldigheter som de som för närvarande beskrivs i bilagorna II och V inom ramen för en enda bilaga V. För det andra avsåg inte detta förslag, i den kompletterande lydelsen, sjöar med en yta på mindre än 0,01 km² inom system A, medan det i direktiv 2000/60, såsom det slutligen antogs, för samma ändamål föreskrivs en gräns på 0,5 km².
39 En sådan ökning av gränsen för sjöarnas yta som skedde under lagstiftningsförfarandet ska bland annat bedömas mot bakgrund av komplexiteten i det förfarande som det erinrats om i punkt 26 ovan och den omständigheten – som påpekades efter antagandet av direktiv 2000/60 i punkt 3.5 i vägledningsdokument nr 2, med rubriken ”Identifiering av vattenförekomster”, som utarbetats inom ramen för den gemensamma strategin för genomförande av detta direktiv, som inbegriper Europeiska kommissionen, alla medlemsstater, anslutningsländer, Konungariket Norge och andra berörda parter och icke-statliga organisationer – att ytvatten omfattar ett stort antal mycket små vattenförekomster för vilka den administrativa förvaltningsbördan kan vara enorm.
40 Detta konstaterande hindrar emellertid inte de medlemsstater som anser det lämpligt, med beaktande av de mål som eftersträvas med direktiv 2000/60, inom ramen för genomförandet av system B som avses i punkt 1.1 iv) i bilaga II till detta direktiv, att låta vissa typer av sjöar med en yta som understiger 0,5 km² omfattas av de system som inrättats genom bestämmelserna i direktivets artiklar 5 och 8 samt i bilagorna II och V.
41 Mot bakgrund av det ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 5.1 första strecksatsen och artikel 8 i direktiv 2000/60, jämförda med bilagorna II och V till detta direktiv, ska tolkas så, att en sjö med en yta på mindre än 0,5 km² varken omfattas av skyldigheten att fastställa typspecifika referensförhållanden eller av skyldigheten att upprätta program för övervakning av vattenstatusen i enlighet med dessa bestämmelser.
Den andra frågan
42 Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan
Den tredje frågan
43 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i vilka skyldigheter som åligger en behörig myndighet enligt direktiv 2000/60 när den prövar en ansökan om tillstånd till ett projekt som kan påverka en sjö för vilken det, på grund av dess yta understiger 0,5 km², varken har fastställts typspecifika referensförhållanden eller ett program för övervakning av vattenstatusen, i enlighet med artikel 5.1 första strecksatsen och artikel 8 i direktiv 2000/60, jämförda med bilagorna II och V till detta direktiv.
44 För att besvara denna fråga erinrar domstolen inledningsvis om att det i skäl 25 i direktiv 2000/60 understryks att miljömål bör ställas upp för att säkerställa en god yt- och grundvattenstatus uppnås i hela Europeiska unionen och att försämring av vattnets status förhindras på unionsnivå. Enligt artikel 1 a i detta direktiv är syftet med direktivet att upprätta en ram för skyddet av inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten, för att hindra ytterligare försämringar och skydda och förbättra statusen hos akvatiska ekosystem och terrestra ekosystem som är direkt beroende av akvatiska ekosystem. Det är emellertid i artikel 4.1 i direktivet som de miljömål som medlemsstaterna är skyldiga att uppnå anges (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, C‑461/13, EU:C:2015:433, punkterna 35, 36 och 38).
45 Nämnda artikel 4.1, som syftar till att de åtgärdsprogram som anges i förvaltningsplanerna för avrinningsdistriktet ska bli operationella, eftersträvar två olika syften som dock är nära förbundna med varandra. För det första följer det av artikel 4.1 a i direktiv 2000/60 medlemsstaterna ska genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster (skyldighet att förebygga en försämring). För det andra ska medlemsstaterna, med tillämpning av artikel 4.1 a ii), skydda, förbättra och återställa alla ytvattenförekomster, om inte annat följer av tillämpningen av led iii) i denna bestämmelse i fråga om konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster, i syfte att uppnå en god status senast i slutet av år 2015 (skyldighet att förbättra) (dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 39).
46 Eftersom det i artikel 4.1 a i) och ii) således hänvisas till ”alla ytvattenförekomster”, ska det påpekas att artikel 2 led10 i direktiv 2000/60 definierar ”ytvattenförekomst” som ”en avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka”. Artikel 2 led 5 i detta direktiv definierar ”sjö” som ”en förekomst av stillastående inlandsytvatten”, utan hänvisning till något tröskelvärde.
47 Det ska emellertid erinras om att enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 26 april 2022, Landespolizeidirektion Steiermark (Längsta tidsperiod för gränskontroll vid de inre gränserna), C‑368/20 och C‑369/20, EU:C:2022:298, punkt 56 och där angiven rättspraxis).
48 Vad gäller artikel 4.1 a i) och ii) i direktiv 2000/60 påpekar domstolen att denna bestämmelse, i syfte att fastställa räckvidden av de skyldigheter att förebygga försämring och att uppnå förbättring av ytvattenförekomster, som det erinrats om i punkt 45 ovan, även hänvisar till nämnda vattenförekomsters ”status”. Detta begrepp definieras i artikel 2 led 17 i direktivet som ”allmän benämning på statusen hos en ytvattenförekomst som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst”. Begreppet ekologisk status definieras i artikel 2 led 21 som ”ett uttryck för kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska ekosystem som är förbundna med ytvatten, klassificerad i enlighet med bilaga V”.
49 Såsom har påpekats i punkt 35 ovan framgår det av tabell 1.2 i bilaga V, med rubriken ”Allmän definition för floder, sjöar, vatten i övergångszon och kustvatten”, att klassificeringen av ekologisk status endast ska göras med avseende på ”typer” av ytvattenförekomster. I nämnda bilaga V hänvisas dessutom till ”typer” av ytvattenförekomst även i samband med det förfarande som medlemsstaterna ska följa för att fastställa kemiska miljökvalitetsnormer enligt punkt 1.2.6 i denna bilaga.
50 Det följer således av lydelsen i artikel 4.1 a i) och ii) i direktiv 2000/60, tolkad mot bakgrund av sitt sammanhang, att de två skyldigheter som föreskrivs i artikel 4.1 a i) och ii) i detta direktiv, i likhet med de skyldigheter som följer av artiklarna 5.1 första strecksatsen och 8 i detta direktiv – och med förbehåll för den möjlighet som medlemsstaterna har att gruppera ytvattenförekomster för den första karakteriseringen, vilket nämns ovan i punkt 30 – inte omfattar sjöar med en yta som är mindre än 0,5 km2.
51 Denna tolkning stöds av den omständigheten att nämnda artikel 4 och de skyldigheter som införs genom artikeln ingår i ett komplext förfarande som inrättats genom direktiv 2000/60, och där dessa skyldigheter utgör den slutfasen i förfarandet.
52 Såsom framgår av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 26 ovan, innehåller nämligen i direktiv 2000/60, för att säkerställa att medlemsstaterna uppnår de miljömål som eftersträvas i direktivet och som närmare anges i dess artikel 4.1, en rad bestämmelser, däribland direktivets artiklar 5 och 8 samt dess bilagor II och V, genom vilka det inrättas ett komplext förfarande som består av flera steg reglerade i detalj, i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att genomföra nödvändiga åtgärder med beaktande av särdragen och egenskaperna hos de vattenförekomster som identifierats på deras territorier.
53 Det skulle således vara oförenligt med systematiken i direktiv 2000/60, och i synnerhet med den komplexa karaktären hos det förfarande som införs i direktivet, att den bindande karaktären hos de miljömål som anges i artikel 4.1 i direktivet även avser ytvattenförekomster som enligt direktivet inte har och inte nödvändigtvis måste vara föremål för två steg i förfarandet, nämligen de som föreskrivs i direktivets artiklar 5 och 8, och vars syfte just är att göra det möjligt att erhålla de uppgifter som är nödvändiga för att uppnå dessa mål.
54 Vad vidare gäller skyldigheten att förebygga en försämring av statusen hos ytvattenförekomster, som avses i artikel 4.1 a i) i direktiv 2000/60, har domstolen vid flera tillfällen slagit fast att denna skyldighet är bindande i varje skede av genomförandet av detta direktiv och är tillämplig på ”varje typ av” och varje status hos en ytvattenförekomst för vilken en förvaltningsplan har eller borde ha antagits (dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 50, dom av den 4 maj 2016, kommissionen/Österrike, C‑346/14, EU:C:2016:322, punkt 64,och dom av den 5 maj 2022, Association France Nature Environnement (Tillfällig påverkan på ytvatten), C‑525/20, EU:C:2022:350, punkt 25).
55 Det ska emellertid understrykas, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 59 i sitt förslag till avgörande, att när det gäller ytvatten som kan visa sig naturligt sammankopplade sinsemellan, kan kvaliteten på en del av ytvattnet med en liten yta påverka kvaliteten på en annan del av ytvattnet med en större yta.
56 Det utgör vidare fast rättspraxis att artikel 4.1 a i)–iii) i direktiv 2000/60 ska tolkas så, att medlemsstaterna – med förbehåll för att undantag kan beviljas – är skyldiga att inte lämna tillstånd till ett projekt när projektet kan orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller när projektet äventyrar uppnåendet av en god status hos en ytvattenförekomst eller en god ekologisk potential och en god kemisk status hos en ytvattenförekomst vid den tidpunkt som anges i direktivet (dom av den 20 december 2017, Protect Natur-, Arten- und Landschaftsschutz Umweltorganisation,C‑664/15, EU:C:2017:987, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
57 När en behörig myndighet i en medlemsstat bedömer en ansökan om tillstånd till ett projekt som kan påverka en sjö vars yta understiger 0,5 km², begränsar myndigheten inte denna bedömning till den påverkan som projektet har på sjön. För att avgöra huruvida projektet kan orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller äventyra uppnåendet av en god status hos en ytvattenförekomst eller en god ekologisk potential och en god kemisk status hos en sådan vattenförekomst, beaktar den tvärtom de vattenförekomster som sjön är ansluten till.
58 Härav följer att den behöriga myndigheten i en medlemsstat även är skyldig att, med förbehåll för att ett undantag beviljas, avslå en ansökan om tillstånd till ett visst projekt som – på grund av dess påverkan på en sjö som, med hänsyn till att dess yta understiger 0,5 km², inte har varit föremål för en karakterisering enligt artikel 5 i direktiv 2000/60 och direktivets bilaga II, och beträffande vilken ett program för övervakning av vattenstatusen av samma skäl inte har upprättats med tillämpning av direktivets artikel 8 och dess bilaga V – kan medföra en försämring av statusen hos en annan ytvattenförekomst som av denna medlemsstat har identifierats eller borde ha identifierats som en ”typ” av ytvatten eller som kan äventyra uppnåendet av en god ytvattenstatus, en god ekologisk potential eller en god kemisk status hos en sådan annan vattenförekomst.
59 Det ska i detta sammanhang bland annat erinras om att medlemsstaterna, enligt artikel 4.8 i direktiv 2000/60, vid tillämpningen av bland annat direktivets artikel 4.7, ska se till att tillämpningen inte permanent hindrar eller äventyrar uppnåendet av detta direktivs mål i andra vattenförekomster inom samma avrinningsdistrikt och att den är förenlig med genomförandet av unionens övriga miljölagstiftning.
60 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen, som svar på en skriftlig fråga från EU-domstolen, preciserat att den sjö som är aktuell i det nationella målet är ansluten till det särskilda bevarandeområdet i bukten och öarna kring Kilkieran genom en direkt tidvattenförbindelse. Klaganden i det nationella målet har dessutom i sitt skriftliga yttrande angett att det framgår av en hydrologisk genomförbarhetsstudie som gjorts av Bradán Beo Teoranta från juli 2017 att sjön är sammankopplad med andra sjöar.
61 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida Irland har identifierat eller borde ha identifierat dessa andra sjöar eller, i förekommande fall, en del av kustvattnet som ”typer” av ytvattenförekomster och, om så visar sig vara fallet, huruvida genomförandet av det aktuella projektet kan påverka statusen hos dessa ytvattenförekomster eller, i förekommande fall, en annan ytvattenförekomst som har identifierats eller borde ha identifierats som en ”typ” av ytvattenförekomst.
62 Det ankommer dessutom på den hänskjutande domstolen att även pröva huruvida genomförandet av det aktuella projektet är förenligt med de åtgärder som vidtagits inom ramen för det program som upprättats för det berörda avrinningsdistriktet i enlighet med artikel 11 i direktiv 2000/60.
63 Även om ett sådant åtgärdsprogram, enligt direktivets artikel 11.1, ska ”beakta resultaten av de analyser som krävs enligt artikel 5” i direktiv 2000/60, framgår det av ordalydelsen i nämnda artikel 11 att omfattningen av ett åtgärdsprogram inte är begränsad till enbart ”typer” av ytvattenförekomster som karakteriseras inom ramen för genomförandet av nämnda artikel 5 och bilaga II till samma direktiv.
64 Enligt artikel 11.3 c i direktiv 2000/60 ska de ”grundläggande åtgärder” som ska ingå i varje åtgärdsprogram och som utgör de minimikrav som ska uppfyllas bestå av åtgärder för att främja en effektiv och hållbar ”vattenanvändning” för att undvika att uppnåendet av de mål som anges i artikel 4 äventyras.
65 Med beaktande av vad som har påpekats i punkt 55 ovan kan det i detta sammanhang visa sig nödvändigt att skydda de vattenförekomster som, i likhet med den sjö som är aktuell i det nationella målet, inte har identifierats och inte nödvändigtvis måste identifieras av den berörda medlemsstaten som ”typer” av ytvattenförekomster.
66 Denna tolkning stöds av det vägledningsdokument som nämns i punkt 39 ovan. Samtidigt som det i detta dokument bekräftas att det inte föreligger någon skyldighet att identifiera sjöar med en yta på mindre än 0,5 km² som ”typer” av ytvattenförekomster, framhålls det nämligen att ”målen för direktiv [2000/60] är tillämpliga på alla ytvatten” och det förutsetts att åtminstone de grundläggande åtgärder som räknas upp i artikel 11.3 i direktivet ska tillämpas på så kallade ”små” ytvatten ”när det är nödvändigt för att undvika att uppnåendet av målen beträffande andra vattenförekomster äventyras”.
67 Av samma skäl kan det visa sig nödvändigt att även tillämpa de regleringar för vattenuttag som avses i artikel 11.3 e i direktiv 2000/60 och i punkt viii) i del B i bilaga VI till direktivet på ytvattenförekomster som inte har och inte nödvändigtvis måste identifieras som ”typer” av ytvattenförekomster.
68 Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida sådana åtgärder är tillämpliga på den sjö som är aktuell i det nationella målet inom ramen för ett åtgärdsprogram som Irland har antagit i enlighet med artikel 11 i direktiv 2000/60 och huruvida genomförandet av det aktuella projektet är förenligt med dessa åtgärder.
69 Mot bakgrund av det ovanstående ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 4.1 a och artikel 11 i direktiv 2000/60 ska tolkas så, att en behörig myndighet – när den prövar en ansökan om tillstånd till ett projekt som kan påverka en sjö vars yta är mindre än 0,5 km² och beträffande vilken det varken fastställts typspecifika referensförhållanden eller upprättats ett program för övervakning av vattenstatusen, enligt artikel 5.1 första strecksatsen respektive artikel 8 i direktiv 2000/60, jämförda med bilagorna II respektive V till detta direktiv – är skyldig att dels försäkra sig om att genomförandet av ett sådant projekt, på grund av dess påverkan på en sådan sjö, inte kan medföra en försämring av statusen hos en annan ytvattenförekomst som medlemsstaten har identifierat eller borde ha identifierat som en ”typ” av ytvattenförekomst och inte heller kan äventyra uppnåendet av en god ytvattenstatus eller en god ekologisk potential eller en god kemisk status för en sådan annan ytvattenförekomst, och dels försäkra sig om att genomförandet av detta projekt är förenligt med de åtgärder som vidtagits inom ramen för det program som upprättats för det berörda avrinningsdistriktet i enlighet med artikel 11 i nämnda direktiv.
Rättegångskostnader
70 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Artikel 5.1 första strecksatsen och artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, jämförda med bilagorna II och V till detta direktiv,
ska tolkas så,
att en sjö med en yta på mindre än 0,5 km² varken omfattas av skyldigheten att fastställa typspecifika referensförhållanden eller av skyldigheten att upprätta program för övervakning av vattenstatusen i enlighet med dessa bestämmelser.
2) Artikel 4.1 a och artikel 11 i direktiv 2000/60
ska tolkas så,
att en behörig myndighet – när den prövar en ansökan om tillstånd till ett projekt som kan påverka en sjö vars yta är mindre än 0,5 km² och beträffande vilken det varken fastställts typspecifika referensförhållanden eller upprättats ett program för övervakning av vattenstatusen, enligt artikel 5.1 första strecksatsen respektive artikel 8 i direktiv 2000/60, jämförda med bilagorna II respektive V till detta direktiv – är skyldig att dels försäkra sig om att genomförandet av ett sådant projekt, på grund av dess påverkan på en sådan sjö, inte kan medföra en försämring av statusen hos en annan ytvattenförekomst som medlemsstaten har identifierat eller borde ha identifierat som en ”typ” av ytvattenförekomst och inte heller kan äventyra uppnåendet av en god ytvattenstatus eller en god ekologisk potential eller en god kemisk status för en sådan annan ytvattenförekomst, och dels försäkra sig om att genomförandet av detta projekt är förenligt med de åtgärder som vidtagits inom ramen för det program som upprättats för det berörda avrinningsdistriktet i enlighet med artikel 11 i nämnda direktiv.
Underskrifter