PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 13 december 2007

Mål F-95/05

N

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Tjänst som förvaltningschef – Tredje land – Förtroendeläkarens negativa utlåtande”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken sökanden har yrkat dels ogiltigförklaring av det beslut som meddelats av direktören på direktorat K – Tjänsten för yttre representation vid kommissionens generaldirektorat den 15 april 2005 varigenom sökanden underrättades om att han inte skulle rekryteras som förvaltningschef vid delegationen i Guinea, dels att kommissionen till klaganden skall förpliktas att utge skadestånd till honom för de materiella och ideella skador som sökanden påstås ha lidit.

Avgörande: Det beslut som meddelades av direktören på direktorat K – Tjänsten för yttre representation vid kommissionens generaldirektorat Yttre förbindelser den 15 april 2005 varigenom sökanden underrättades om att han inte skulle rekryteras som förvaltningschef vid delegationen i Guinea ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Rekrytering – Fysisk förmåga – Iakttagande av rätten till försvar

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 33 andra stycket ; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 13)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44. 1 c)

1.      Ett förfarande för medicinskt utlåtande inom ramen för ett rekryteringsförfarande som inte säkerställer att ett utlåtande av en läkare som sökanden själv har valt beaktas vid det slutliga utlåtande som utfärdas efter fullgjord läkarundersökning, strider mot bestämmelserna i artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna som, med hänsyn till syftet att säkerställa rätten till försvar och då det saknas bestämmelser om ett självständigt förfarande eller andra relevanta skäl, är tillämplig på tillfälligt anställda i tredje land.

(se punkterna 70 och 76)

2.      Enligt artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler, skall en ansökan innehålla uppgifter om tvisteföremålet samt en kortfattad framställning av grunderna för talan. För att en ansökan om ersättning för skada som har vållats av en gemenskapsinstitution skall uppfylla dessa krav måste den innehålla uppgifter som gör det möjligt att fastslå vilket handlande sökanden lägger institutionen till last och skälen till att han anser att det finns ett orsakssamband mellan detta handlande och den skada som han påstår sig ha lidit, samt arten och omfattningen av denna skada (förstainstansrättens dom av den 11 januari 2002 i mål T‑210/00, Biret och Cie mot rådet, REG 2002, s. II‑47, punkt 34, fastställd efter överklagande genom domstolens dom av den 30 september 2003 i mål C‑94/02 P, Biret och Cie mot rådet, REG 2003, s. I‑10565). Ett inte närmare angivet skadeståndsyrkande saknar däremot nödvändig precision och skall därför avvisas.

Det är fallet när sökanden yrkar att han skall tillerkännas en principiell rätt till skadestånd för en skada han påstår sig ha lidit, utan att ens lämna tillräckligt exakta uppgifter för att skadans omfattning skall kunna fastställas, och utan att för den skull visa eller ens hävda att det föreligger särskilda omständigheter som kunde ha befriat sökanden från skyldigheten att lämna sådana upplysningar.

En ansökan om ersättning för ideell skada skall, oavsett om denna är tänkt som symbolisk eller verklig ersättning, innehålla uppgifter om den påstådda ideella skadans art i förhållande till det agerande som institutionen läggs till last, och åtminstone en ungefärlig uppskattning av hela skadan.

(se punkterna 86-88, 90 och 91)

Hänvisning till

domstolen den 2 december 1971, Zuckerfabrik Schöppenstedt mot rådet, 5/71, REG s. 975, punkt 9 ; 23 september 2004, Hectors mot parlamentet, C‑150/03 P, REG s. I‑8691, punkt 62

förstainstansrätten den 1 juli 1994, Osório mot kommissionen, T‑505/93, REGP s. I‑A‑179 och II‑581, punkterna 33 och 35 ; 15 februari 1995, Moat mot kommissionen, T‑112/94, REGP s. I‑A‑37 och II‑135, punkterna 32, 35, 37 och 38 ; 7 februari 2007, Gordon mot kommissionen, T‑175/04, s. I‑A-0000 och II‑0000, punkterna 42 och 45