Language of document : ECLI:EU:T:2014:945

Mål T‑481/11

Konungariket Spanien

mot

Europeiska kommissionen

”Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Sektorn för frukt och grönsaker – Citrusfrukter – Talan om ogiltigförklaring – Bekräftande rättsakt – Nya och väsentliga omständigheter – Upptagande till sakprövning – Saluföringsvillkor – Bestämmelser angående märkning – Angivande av vilka konserveringsmedel eller andra kemiska ämnen som har använts i behandling efter skörd – Rekommendationer avseende de normer som har fastställts inom ramen för Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 13 november 2014

1.      Talan om ogiltigförklaring – Talan väckt mot ett beslut som utgör en bekräftelse av ett tidigare beslut som inte angripits i rätt tid – Avvisning – Begreppet bekräftande beslut – Omprövning i syfte att kontrollera huruvida det är befogat att ha kvar en tidigare vidtagen åtgärd mot bakgrund av att de rättsliga eller faktiska förhållandena har ändrats sedan åtgärden vidtogs – Omfattas inte

(Artikel 263 FEUF)

2.      Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Frukt och grönsaker – Saluföringsvillkor – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Beaktande av rekommendationer till normer som fastställts av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa – Dessa normer är inte bindande

(Rådets förordning nr 1234/2007, artikel 113.2)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp

4.      Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Frukt och grönsaker – Saluföringsvillkor – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Skyldighet att beakta konsumenternas intresse – Räckvidd

(Rådets förordning nr 1234/2007, artikel 113.2 a led iii)

5.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Genomförandeförordning

Tillämpning till och med den (Artikel 296 FEUF; kommissionens förordning nr 543/2011)

6.      Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Bearbetade produkter av frukt och grönsaker – Saluföringsvillkor – Märkningsskyldighet som gäller enbart för citrusfrukter, men inte för andra frukter eller grönsaker – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte – Citrusfrukter har sådana särdrag att de inte kan anses befinna sig i samma situation som andra frukter eller grönsaker

(Artikel 40.2 FEUF; kommissionens förordning nr 543/2011, punkt VI i del B 2 i bilaga I)

7.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Unionsinstitutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Omfattning – Domstolsprövning – Gränser

8.      Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Bearbetade produkter av frukt och grönsaker – Saluföringsvillkor – Skyldighet att märka citrusfrukter som varit föremål för efterskördsbehandling med konserveringsmedel eller andra kemiska ämnen – Skyldighet som gäller både för citrusfrukter som är avsedda för marknaderna i unionen och för citrusfrukter som är avsedda för marknaderna i tredjeland – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

(Artikel 169 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 38; rådets förordning nr 1234/2007; rådets förordning nr 543/2011, punkt VI i del B 2 i bilaga I)

1.      Det följer av själva lydelsen i artikel 263 FEUF, liksom av dess syfte att säkerställa rättssäkerheten, att en rättsakt mot vilken talan inte har väckts inom talefristen vinner laga kraft. Detta gäller inte bara själva rättsakten, utan även senare rättsakter av rent bekräftande karaktär. När det gäller frågan under vilka omständigheter en rättsakt ska anses utgöra en ren bekräftelse av en tidigare rättsakt, gäller att så är fallet om den inte innehåller någon ny omständighet jämfört med den tidigare rättsakten och den inte har föregåtts av en omprövning av den situation som adressaten för denna tidigare rättsakt befinner sig i. I det avseendet ska en rättsakt anses ha antagits efter en omprövning av situationen, vilket innebär att det då inte är fråga om en bekräftande rättsakt, när rättsakten har antagits antingen på begäran av den berörda personen eller på eget initiativ av den som antagit den, på grundval av väsentliga omständigheter som inte beaktades i samband med att den tidigare rättsakten antogs.

En omständighet ska anses vara ny både om den inte förelåg vid tidpunkten för antagandet av den tidigare rättsakten och om det rör sig om en omständighet som redan förelåg vid tidpunkten för antagandet av den tidigare rättsakten, men som av någon anledning – däribland bristande omsorg hos den som antog den rättsakten – inte beaktades i samband därmed. För att en omständighet ska anses vara väsentlig, måste den vara av en sådan art att den på ett väsentligt sätt kan ändra den rättsliga situation som beaktades av den som antog den tidigare rättsakten. Med andra ord krävs det att den aktuella omständigheten kan komma att ändra de förutsättningar som gällde för den tidigare rättsakten. Som exempel kan särskilt nämnas en omständighet som gör att det uppkommer tvivel om huruvida det fanns fog för den lösning som valdes i den tidigare rättsakten.

Om det är fråga om en åtgärd som är beroende av att vissa faktiska och rättsliga omständigheter som förelåg när åtgärden beslutades fortbestår, måste det vara möjligt att begära omprövning av en sådan åtgärd för att det ska kunna kontrolleras huruvida det framstår som befogat att ha kvar den. Om det görs en förnyad prövning i syfte att kontrollera huruvida det är befogat att ha kvar en tidigare vidtagen åtgärd mot bakgrund av att de rättsliga eller faktiska förhållandena har ändrats sedan åtgärden vidtogs, medför detta således att den rättsakt som därefter antas inte kan anses utgöra en ren bekräftelse av den tidigare rättsakten, utan den utgör en rättsakt mot vilken en talan om ogiltigförklaring kan väckas med stöd av artikel 263 FEUF.

(se punkterna 27, 28, 36 och 38-40)

2.      Det förhållandet att Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) har antagit en norm medför inte någon skyldighet för unionens medlemsstater, vilka samtliga deltar i FN/ECE. Mot bakgrund av detta ska artikel 113.2 i förordning nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter – i enlighet med dess klara och otvetydiga lydelse – tolkas på så sätt att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning i samband med antagandet, på unionsnivå, av handelsnormer för en eller flera produkter. Eftersom institutionerna på jordbrukspolitikens område, med hänsyn till de ansvarsuppgifter som de tilldelats på det området, har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, måste kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning enligt den ovannämnda bestämmelsen också anses vara stort. I enlighet med samma bestämmelse ankommer det emellertid på kommissionen att – bland andra omständigheter – beakta normer som fastställts av FN/ECE när den använder sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning. I enlighet med samma bestämmelse ankommer det emellertid på kommissionen att – bland andra omständigheter – beakta normer som fastställts av FN/ECE när den använder sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning. Eftersom kommissionen således inte var skyldig, enligt ska artikel 113.2 i förordning nr 1234/2007 att, på unionsnivå, anta en handelsnorm för citrusfrukter med exakt samma lydelse som FN/ECE:s norm, kan kommissionen inte anses ha åsidosatt nämnda förordning och därmed inte heller principen om normhierarki.

(se punkterna 79–81)

3.      Se domen.

(se punkt 95)

4.      Det följer av lydelsen i artikel 113.2 a led iii i förordning nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter att de handelsnormer som kommissionen får föreskriva ska fastställas med beaktande bland annat av konsumenternas intresse av att få riktig och fullständig produktinformation. Dessutom gäller att det vid förverkligandet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken inte får bortses från krav av allmänintresse, såsom skyddet för konsumenter eller för människors och djurs liv och hälsa, och att unionens institutioner ska beakta dessa krav vid utövandet av sina befogenheter.

Kommissionen kan således inte anses ha kringgått förfarandet för att anta handelsnormer enligt artikel 113 i förordning nr 1234/2007, i avsikt att införa en bestämmelse med konsumentskyddssyfte, vilket inte omfattas av kommissionens befogenhet.

(se punkterna 99 och 100)

5.      Se domen.

(se punkterna 107–109 och 114)

6.      Se domen.

(se punkterna 125–127 och 136)

7.      Se domen.

(se punkterna 152 och 153)

8.      Vad beträffar den märkningsskyldighet för citrusfrukter som har varit föremål för en efterskördsbehandling med konserveringsmedel eller andra kemiska ämnen som föreskrivs i punkt VI i del B 2 i bilaga I till förordning nr 543/2011 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, kan kommissionen inte anses ha åsidosatt proportionalitetsprincipen när den antog nämnda punkt VI bara för att den bestämmelsen även gäller för citrusfrukter som är avsedda för export till tredjeland.

Enligt artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska en hög nivå i fråga om konsumentskydd tryggas i unionens politik. Det görs emellertid varken i den bestämmelsen eller i artikel 169 FEUF någon åtskillnad mellan konsumenter inom respektive utanför unionen. Härav följer att om kommissionen anser att en åtgärd, såsom märkning av citrusfrukter som anger huruvida de har varit föremål för efterskördsbehandling, är nödvändig för att säkerställa ett fullgott skydd för konsumenter, kan det inte anses godtagbart att den gör åtskillnad mellan konsumenter inom och utanför unionen, genom att kräva en sådan skyldighet för produkter avsedda för de förstnämnda konsumenterna, men inte för produkter avsedda för de sistnämnda konsumenterna. Härtill kommer att en enhetlig och hög nivå i fråga om konsumentskydd, både inom och utanför unionen, ingår i bilden av kvalitet och tillförlitlighet hos produkter från unionen och bidrar till att upprätthålla, eller rentav stärka, deras ställning på internationella marknader. Om det uppkom hälsorisker för konsumenterna utanför unionen på grund av utebliven märkning om efterskördsbehandling av citrusfrukter från unionen, skulle nämligen bilden av kvalitet och tillförlitlighet hos produkter från unionen kunna skadas.

Dessutom är det allmänt känt att det för nästan all frukt och alla grönsaker finns specialmärken som anger att de är ekologiskt odlade och att de inte har behandlats med kemiska ämnen. Konsumenterna är följaktligen i allmänhet medvetna om att frukt och grönsaker som inte har ett sådant märke kan ha behandlats med kemiska ämnen. Det kan inte anses förhålla sig så att konsumenterna, när de upptäcker specialmärkningen för citrusfrukter, gör ett motsatsslut och tror att all annan frukt och alla andra grönsaker, som inte har en sådan märkning, inte har behandlats med kemiska ämnen efter skörd.

(se punkterna 181 och 185–190)