Mål T‑414/07

Européenne de traitement de l’information (Euro-Information)

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärke föreställande en hand som håller ett kort med tre trianglar – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 b)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 b)

1.      Figurmärket föreställande en hand som håller i en rektangulär figur som liknar ett kort, åtföljt av tre trianglar riktade åt samma håll, för vilket ansökan om registrering har ingetts för varor och tjänster i klasserna 9, 35, 38 och 42 i Niceöverenskommelsen, saknar särskiljningsförmåga i den mening som avses artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, eftersom omsättningskretsen kommer att uppfatta detta märke som en anvisning eller instruktion om ett tillvägagångssätt för användning av ett kort för att utföra transaktioner, och inte som en anvisning om de ifrågavarande varornas och tjänsternas kommersiella ursprung. Genomsnittskonsumenten ställs nämligen dagligen inför denna slags anvisningar på olika platser såsom banker, snabbköp, stationer, flygplatser, parkeringar och telefonhytter.

Sammanhanget där detta märke återfinns, det vill säga den stiliserade handen som håller figuren och de tre riktade trianglarna samt de ifrågavarande varorna och tjänsterna, låter inte någon ovisshet bestå angående omsättningskretsens uppfattning av detta kännetecken. Gruppen bestående av de tre svarta trianglarna kan på samma sätt inte anses ha särskiljningsförmåga på grund av sin placering inom det förevarande kännetecknet eftersom omsättningskretsen måste uppfatta den som innehållande riktningspilar med en nyttofunktion, nämligen att ange var magnetkortet ska sättas in i automaten. Dessa trianglar har sålunda inte särskiljningsförmåga i förhållande till någon av klasserna för de ifrågavarande varorna och tjänsterna.

Bedömningen avseende det sökta varumärkets avsaknad av särskiljningsförmåga gäller samtliga av de ifrågavarande varorna och tjänsterna, vilka är knutna till användning av elektroniska betalkort och utförandet av transaktioner som innefattar användande av sådana kort, såsom elektroniska betalningar genom magnetkort (klass 9), till förvaltning av automatiska distributionsmaskiner (klass 35), till elektroniska betalningssystem inom informationsnät (klass 42), till marknadsföring av magnetiska betalkort och transaktioner genom dessa kort (klass 36), eller även till metoder för telekommunikation och elektronisk informationsöverföring fungerande som ett slags meddelande enligt vilket dessa tjänster kan erhållas genom användning av ett magnetkort (klass 38).

Bedömningen att omsättningskretsen, med beaktande av de ifrågavarande varorna och tjänsterna, kommer att uppfatta det sökta varumärket som direkt och nödvändigtvis knutet till utförandet av elektroniska betaltransaktioner genom magnetkort har inte visats vara felaktig.

(se punkterna 37–41)

2.      För att ett varumärke ska anses ha förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken krävs att åtminstone en betydande andel av omsättningskretsen tack vare varumärket kan ange att de berörda varorna eller tjänsterna kommer från ett visst företag.

Vid bedömningen av den särskiljningsförmåga som varumärket har förvärvat till följd av användning, kan hänsyn bland annat tas till den marknadsandel som varumärket innehar, till hur ofta, hur länge och på hur stort geografiskt område detta varumärke har använts, till hur stora investeringar som har gjorts för att saluföra det, till den andel av omsättningskretsen som till följd av varumärket kan identifiera varan såsom härrörande från ett visst företag samt till yttranden från handelskammare eller branschorganisationer. Om det på grundval av sådana uppgifter fastslås att den berörda omsättningskretsen, eller åtminstone en betydande andel av den, till följd av varumärket kan identifiera varan såsom härrörande från ett visst företag, ska det villkor som föreskrivs i artikel 7.3 i förordning nr 40/94 anses vara uppfyllt.

(se punkterna 46 och 47)