Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Galicia (Spanien) den 17 februari 2022 – DX, Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS) mot Tesorería General de la Seguridad Social

(Mål C-113/22)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Galicia

Parter i det nationella målet

Klagande: DX, Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

Motpart: Tesorería General de la Seguridad Social

Tolkningsfrågor

1.    Ska den förvaltningspraxis som föreskrivs i Criterio de Gestión 1/2020 (Förvaltningsföreskrifter 1/2020) som antagits av den allmänna avdelningen för rättslig styrning och rättligt stöd vid INSS (Socialförsäkringsmyndigheten), som består i att alltid vägra bevilja det omtvistade tillägget till män och låta män kräva det via domstol, såsom skett för klaganden i det nationella målet, mot bakgrund av rådets direktiv 79/7/EEG(¹ ) av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet, anses utgöra ett åsidosättande från Socialförsäkringsmyndighetens sida som skiljer sig från det åsidosättande av bestämmelser som slogs fast i EU-domstolens dom av den 12 december 2019, WA (C-450/2018)(² ), och ska det anses att detta åsidosättande från myndighetens sida därför utgör diskriminering på grund av kön, med tanke på att likabehandlingsprincipen, enligt artikel 4 i det direktivet, definieras som att det inte ska förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, och att medlemsstaterna, enligt artikel 5 i direktivet, ska vidta de åtgärder som behövs för att alla lagar och andra författningar som strider mot likabehandlingsprincipen ska upphävas?

2.    Ska, mot bakgrund av svaret på föregående fråga och mot bakgrund av direktiv 79/7 (särskilt artikel 6 i direktivet samt likvärdighets- och effektivitetsprincipen vad gäller de rättsliga följderna av ett åsidosättande av unionsrätten), rättsverkningarna av att domstolen erkänner rätten till tillägget inträda vid den tidpunkt då ansökan gjordes (med retroaktiv verkan på tre månader), eller ska rättsverkningarna sträcka sig tillbaka till det datum då EU-domstolens dom WA meddelades eller publicerades, eller till den händelse som gav rätt till förmånen vid bestående arbetsoförmåga, som det omtvistade tillägget hänför sig till?

3.    Ska det, mot bakgrund av svaret på föregående fråga och mot bakgrund av det tillämpliga direktivet (särskilt artikel 6 i direktivet samt likvärdighets- och effektivitetsprincipen vad gäller de rättsliga följderna av ett åsidosättande av unionsrätten), utgå skadestånd som ska ersätta den skada som lidits och ha en avskräckande verkan, på grund av att dessa skador inte täcks genom att tidpunkten för rättsverkningarna av att domstolen beviljar tillägget fastställs, och ska, under alla omständigheter, beloppet för rättegångs- och ombudskostnader vid arbetsdomstolen och denna arbetsrättsliga avdelning omfattas av skadeståndet?

____________

(¹ ) EGT L 6, 1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111.

(¹ ) EU:C:2019:1075