Language of document : ECLI:EU:F:2014:264

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

11 december 2014

Mål F‑31/14

Philippe Colart m.fl.

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Personalrepresentation – Personalkommitté – Val till personalkommittén – Arbetsordning för personalrepresentationen vid Europaparlamentet – Valkollegiets behörighet – Klagomålsförfarandet vid valkollegiet – Offentliggörande av valresultat – Klagomål ingivet till valkollegiet – Artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna – Klagomål har inte först ingetts till tillsättningsmyndigheten – Direkt talan vid personaldomstolen – Avvisning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom Philippe Colart och de övriga sökande som anges i bilagan yrkat ogiltigförklaring av det resultat av valet till Europaparlamentets personalkommitté som offentliggjordes och delgavs av valkollegiet den 28 november 2013 och som fastställdes av valkollegiet efter avslag på deras klagomål.

Avgörande:      Talan avvisas. Philippe Colart och de övriga sökande som anges i bilagan ska bära hälften av sina rättegångskostnader. Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av sökandenas rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Personalkommitté – Val – Unionsdomstolens behörighet – Gränser

(Artikel 270 FEUF, tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Representation – Personalkommitté – Val – Giltighet – Institutionernas skyldighet att säkerställa att valen genomförs på ett korrekt sätt – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 9.2, 90 och 91)

3.      Talan väckt av tjänstemän – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut av tillsättningsmyndigheten som syftar till att säkerställa ett korrekt genomförande av val till organ som företräder institutionens personal och en korrekt sammansättning av sådana organ – Omfattas – Villkor

(Artikel 270 FEUF, tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

4.      Talan väckt av tjänstemän – Personalkommitté – Val – Beslut av valkollegiet – Talan väckt mot den berörda institutionen i avsaknad av ett administrativt förfarande som uppfyller kraven i tjänsteföreskrifterna – Avvisning

(Artikel 270 FEUF, tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2 och bilaga II, artikel 1.2)

5.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fördelning – Beaktande av billighetsskäl – Vinnande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna

(Rättegångsregler för Europeiska unionens personaldomstol artiklarna 101 och 102.2)

1.      Enligt tjänsteföreskrifternas allmänna bestämmelser om tjänstemäns rätt till överklagande, vilka har fastställts enligt artikel 270 FEUF, är unionsdomstolen behörig att avgöra tvister som avser val till bland annat personalkommittéerna Domstolsprövningen ska ske inom ramen för en talan som väckts mot den berörda institutionen avseende tillsättningsmyndighetens åtgärder eller underlåtenhet vid utövandet av den administrativa kontroll som denna ska säkerställa på området.

Unionsdomstolen är således behörig endast i fråga om åtgärder som har vidtagits av denna myndighet och som går vederbörande emot. I en tvist avseende val till en personalkommitté utgör åtgärder som vidtagits av ett organ inrättat enligt tjänsteföreskrifterna eller något annat organ till vilket tillsättningsmyndighetens befogenheter inte har delegerats, exempelvis en personalkommitté, en valnämnd eller ett valkollegium, i princip inte åtgärder som i egentlig mening härrör från tillsättningsmyndigheten och som därför kan vara föremål för en självständig talan vid unionsdomstolen.

Det är endast som ett eventuellt led i domstolsprövningen av tillsättningsmyndighetens åtgärder eller underlåtenhet med hänsyn till dess skyldighet att säkerställa ett korrekt genomförande av val som unionsdomstolen, med hänsyn till sammanhanget mellan de åtgärder som vidtagits inom ramen för valförfarandet och valförfarandets komplexitet, kan anmodas att pröva huruvida åtgärder som har vidtagits av ett valkollegium och som har ett nära samband med det angripna beslut som fattats av tillsättningsmyndigheten eventuellt är rättsstridiga. En sådan domstolsprövning förutsätter emellertid att det finns ett beslut av tillsättningsmyndigheten.

(se punkterna 41, 46 och 47)

Hänvisning till

Domstolen: dom de Dapper m.fl./parlamentet, 54/75, EU:C:1976:127, punkterna 8 och 24; dom Venus och Obert/kommissionen och rådet, 783/79 och 786/79, EU:C:1981:245, punkt 22, samt dom Diezler m.fl./Ekonomiska och sociala kommittén, 146/85 och 431/85, EU:C:1987:457, punkt 5

Förstainstansrätten: dom Grynberg och Hall/kommissionen, T‑534/93, EU:T:1994:86, punkt 20; dom Marx Esser och del Amo Martinez/parlamentet, T‑182/94, EU:T:1996:130, punkt 37, och Chew/kommissionen, T‑28/96, EU:T:1997:97, punkt 20

Personaldomstolen: dom Milella och Campanella/kommissionen, F‑71/05, EU:F:2007:184, punkterna 42 och 43

2.      Institutionerna har en skyldighet att säkerställa att deras tjänstemän har möjlighet att fritt utse sina företrädare med iakttagande av de regler som fastställts. De har följaktligen en skyldighet att förhindra eller vidta åtgärder mot uppenbara oegentligheter som begås av de organ som ansvarar för anordnandet av val, såsom en personalkommitté eller i förevarande fall ett valkollegium.

Administrationen kan därför vara tvungen att dels fatta beslut av tvingande karaktär, dels avgöra klagomål inom detta område som inges till den enligt förfarandet i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna.

Den kontroll som administrationen ska utöva avseende val innebär inte endast en rätt att ingripa i situationer där organ inrättade enligt tjänsteföreskrifterna eller administrativa organ med ansvar för att anordna val redan har åsidosatt valreglerna eller konkret hotar att inte följa dem. Institutionerna har tvärtom rätt att ingripa också på eget initiativ, även i förebyggande syfte, om de tvivlar på att ett val har genomförts korrekt.

(se punkterna 42-44)

Hänvisning till

Domstolen: dom de Dapper m.fl./parlamentet, EU:C:1976:127, punkterna 22 och 23

Förstainstansrätten: dom Maindiaux m.fl./Ekonomiska och sociala kommittén, T‑28/89, EU:T:1990:18, punkterna 32 och 71

Personaldomstolen: dom Milella och Campanella/kommissionen, EU:F:2007:184, punkt 71

3.      När det gäller åtgärder som vidtas inom ramen för den skyldighet som åligger varje unionsinstitution att säkerställa ett korrekt genomförande av val till organ som företräder personalen och en korrekt sammansättning av sådana organ till följd av val, utgör dessa åtgärder beslut som fattas av institutionen och mot vilka tjänstemän och anställda kan inge klagomål direkt till tillsättningsmyndigheten, utan att behöva följa det förfarande som föreskrivs i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna och först ansöka om att tillsättningsmyndigheten ska fatta beslut angående honom eller henne.

Unionsdomstolen medger även möjligheten att inge ett klagomål direkt enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, även om tillsättningsmyndigheten inte ännu, vare sig uttryckligen eller tyst, har fattat ett beslut om att inte pröva giltigheten av ett beslut som antagits av ett organ med ansvar för att anordna val, förutsatt att vederbörande anger i klagomålet vilka åtgärder som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna och som han eller hon anser att tillsättningsmyndigheten har underlåtit att vidta.

När det gäller tvister avseende val till unionsinstitutionernas personalkommittéer, är det dock under alla omständigheter nödvändigt att ett klagomål först ingetts enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för att talan ska kunna väckas enligt artikel 270 FEUF och artikel 91 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 49-51)

Hänvisning till

Domstolen: dom de Dapper m.fl./parlamentet, EU:C:1976:127, punkt 23, och dom Diezler m.fl./Ekonomiska och sociala kommittén, EU:C:1987:457, punkt 7

Förstainstansrätten: dom White/kommissionen, T‑65/91, EU:T:1994:3, punkterna 91 och 92

Personaldomstolen: dom Milella och Campanella/kommissionen, EU:F:2007:184, punkt 54, och beslut Klar och Fernandez Fernandez/kommissionen, F‑114/13, EU:F:2014:192, punkterna 58 och 59, vilken har överklagats till Europeiska unionens tribunal i mål T‑665/14 P

4.       En talan som riktar sig mot en unionsinstitution, men avser lagenligheten av det valresultat som tillkännagavs av valkollegiet och inte ett beslut som fattats av tillsättningsmyndigheten, ska avvisas.

För det fall valkollegiet beslutat att avslå ett klagomål från sökanden på grundval av sina egna bestämmelser kunde nämnda kollegium ha ansökt om att tillsättningsmyndigheten skulle anta ett beslut där den tog ställning till huruvida det omtvistade valet till personalkommittén hade genomförts korrekt, eller till och med att den skulle ogiltigförklara resultatet av nämnda val, och att sökandena vid ett tyst eller uttryckligt avslag kunde ha ingett ett klagomål i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Sökandena kunde även ha ingett ett klagomål direkt till tillsättningsmyndigheten i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

Skyldigheten att även i frågor rörande val inge ett klagomål innan talan väcks på grundval av artikel 270 FEUF avseende en åtgärd eller underlåtenhet från tillsättningsmyndighetens sida inom ramen för dess skyldighet att kontrollera att val till personalkommittén genomförs korrekt, inte försvinner enbart därför att ett organ, i förevarande fall valkollegiet är behörigt att avgöra tvister rörande genomförandet av val och valresultat enligt en akt som har antagits av personalkommittén och institutionens personal.

Det allmänna personalmötet och de organ som inrättats enligt tjänsteföreskrifterna, exempelvis personalkommittén, har inte behörighet att, inom ramen för de villkor för val till personalkommittén som de ska anta, avvika från en uttrycklig bestämmelse i tjänsteföreskrifterna, i förevarande fall artikel 90.2 i dessa.

Det beslut som valkollegiet fattar är till syvende och sist endast en bekräftelse eller, i förekommande fall, ett upphävande av valresultatet. I en sådan situation är personaldomstolen inte behörig att direkt avgöra huruvida ett beslut av valkollegiet är lagenligt när det inte finns något beslut av tillsättningsmyndigheten vid den institution som är svarande i målet.

När det däremot gäller ett beslut som tillsättningsmyndigheten fattar avseende ett klagomål i en fråga rörande val vilket har ingetts enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, utgör ett sådant beslut en möjlighet för tillsättningsmyndigheten att välja att ingripa eller att underlåta att ingripa i valprocessen, mot bakgrund av valresultatet och med hänsyn till sin skyldighet att säkerställa att tjänstemännen och de anställda har möjlighet att fritt utse sina företrädare med iakttagande av de regler som fastställts. I en sådan situation är personaldomstolen behörig att i en fråga rörande val pröva huruvida tillsättningsmyndighetens beslut är lagenligt, bland annat i syfte att avgöra huruvida tillsättningsmyndigheten har underlåtit att utföra en handling som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna i den mening som avses i artikel 90.2 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 54, 57 och 60‒63)

Hänvisning till

Domstolen: dom de Dapper m.fl./parlamentet, EU:C:1976:127, punkterna 28 och 29

Förstainstansrätten: dom Maindiaux m.fl./Ekonomiska och sociala kommittén, EU:T:1990:18, punkt 45; Grynberg och Hall/kommissionen, EU:T:1994:86, punkt 23; Schneider/kommissionen, T‑54/92, EU:T:1994:283, punkt 19, och Marx Esser och del Amo Martinez/parlamentet, EU:T:1996:130, punkterna 17‒22 och 33

Personaldomstolen: dom Loukakis m.fl./parlamentet, F‑82/11, EU:F:2013:139, punkterna 25, 29 och 46

5.      Det finns anledning att tillämpa bestämmelserna i artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler, angående möjligheten att besluta att en vinnande part ska bära sina rättegångskostnader och ersätta den andra partens rättegångskostnader, när ordalydelsen i de omtvistade interna bestämmelserna kan föranleda en part att tro att unionsdomstolen är behörig att avgöra en direkt talan och när den berörda institutionen medgett att dessa bestämmelser är tvetydiga, men har inte har vidtagit några åtgärder för att ändra ordalydelsen.

(se punkterna 67 och 68)