Mål T‑437/08

CDC Hydrogene Peroxide Cartel Damage Claims (CDC Hydrogene Peroxide)

mot

Europeiska kommissionen

”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Innehållsförteckning i akten i ett ärende rörande konkurrensbegränsande samverkan – Beslut att neka tillgång – Undantag avseende skyddet för tredje mans affärsintressen – Undantag avseende skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner”

Sammanfattning av domen

1.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten till tillgång till handlingar – Skyddet för en bestämd persons affärsintressen – Räckvidd

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 första strecksatsen)

2.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten till tillgång till handlingar – Skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Tillämpning i tiden

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 tredje strecksatsen)

3.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten till tillgång till handlingar – Skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Räckvidd

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 tredje strecksatsen)

1.      Samtliga upplysningar om ett företag och dess affärsförbindelser kan inte omfattas av skyddet för affärsintressen enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Det skulle annars inte gå att tillämpa den allmänna principen om att allmänheten ska ges största möjliga tillgång till handlingar hos institutionerna.

I samband med ett beslut som kommissionen fattar rörande konkurrensbegränsande samverkan innehåller innehållsförteckningen endast hänvisningar till handlingarna i kommissionens ärende och kan inte i sig anses utgöra ett affärsintresse för de företag som anges i den, bland annat som upphovsmän till vissa av dessa handlingar. Ett utlämnande av innehållsförteckningen skulle kunna anses undergräva skyddet för dessa företags affärsintressen endast om en av kolumnerna i innehållsförteckningen beträffande en eller flera av dessa handlingar skulle innehålla upplysningar om de berörda företagens affärsförbindelser, om priserna på deras varor, deras kostnadsstruktur eller marknadsandelar eller liknande omständigheter.

Innehållsförteckningen är endast en förteckning över handlingar och har som sådan endast ett relativt bevisvärde i ett mål om skadestånd mot något av de ifrågavarande företagen. Med ledning av denna handling kan det berörda företaget visserligen identifiera handlingar som kan vara användbara i ett sådant mål, men det är den domstol som är behörig att avgöra ett sådant mål som fattar beslut om att de ska ges in. Den omständigheten att skadeståndstalan väcks mot ett företag kan otvivelaktigt medföra höga kostnader. Även om detta endast omfattar advokatarvoden, kan – även om en sådan talan slutligen ogillas – intresset för ett företag som har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan att undvika sådan talan inte anses utgöra ett affärsintresse, och det utgör i vart fall inte ett skyddsvärt intresse, bland annat med hänsyn till den rätt som var och en har att begära skadestånd med anledning av en skada som orsakats av ett beteende som kan begränsa eller snedvrida konkurrensen.

(se punkterna 44, 45, 48 och 49)

2.      Såsom framgår av lydelsen i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, syftar det undantag som anges i denna bestämmelse inte till att skydda en utredning i sig, utan syftet med utredningen. I ett konkurrensärende består detta i att kontrollera huruvida artikel 81 EG eller artikel 82 EG har överträtts och att besluta om sanktioner mot de ansvariga företagen. Handlingar i ärendet som avser olika utredningsåtgärder kan därför fortsätta att omfattas av undantaget i fråga så länge som detta syfte inte uppnåtts, även om den utredning eller inspektion som i det enskilda fallet gett upphov till den handling som begärts utlämnad är avslutad.

Utredningen i ett konkret ärende måste däremot anses avslutad när det slutliga beslutet antas, oavsett om en domstol senare ogiltigförklarar detta beslut. Den ifrågavarande institutionen anser nämligen själv att förfarandet är avslutat vid denna tidpunkt.

Att medge att de olika handlingar som har samband med utredningar omfattas av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 så länge som samtliga rättsliga förfaranden inte är avgjorda, även då en talan väcks vid tribunalen som eventuellt leder till att förfarandet vid kommissionen återupptas, vore dock att låta tillgången till handlingarna vara avhängig av slumpmässiga framtida omständigheter, nämligen utgången av nämnda talan och de slutsatser som kommissionen kan dra därav. Det är under alla omständigheter fråga om framtida och osäkra händelser som beror på beslut som fattas av de företag som beslutet om sanktioner riktar sig till och av olika berörda myndigheter.

En sådan lösning skulle strida mot syftet att säkerställa största möjliga tillgång för allmänheten till institutionernas handlingar, för att ge medborgarna möjlighet att mer effektivt kontrollera att den offentliga makten utövas lagenligt.

(se punkterna 59, 62, 64 och 65)

3.      Kommissionen kan inte tolka begreppet ”syftet med utredningar” så, att det omfattar hela kommissionens politik för att beivra och förebygga konkurrensbegränsande samverkan och kan åberopas generellt, oberoende av konkreta förfaranden, för att avslå en ansökan om att handlingar ska lämnas ut när detta kan undergräva kommissionens politik beträffande konkurrensbegränsande samverkan och i synnerhet dess program för förmånlig behandling. Om de som ansöker om förmånlig behandling skulle ha anledning till rädsla för att företag som lidit skada på grund av en konkurrensbegränsande samverkan ska väcka skadeståndstalan framför allt mot dem, på grund av att handlingar som de gett in i samband med sin ansökan lämnats ut, kan de i framtiden avstå från att samarbeta med kommissionen.

En sådan tolkning skulle nämligen innebära att kommissionen, utan någon tidsbegränsning, gavs tillåtelse att undanta samtliga handlingar som förekommer i ett konkurrensärende från tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, endast genom att hänvisa till att programmet för förmånlig behandling möjligen kan komma att undergrävas i framtiden. En sådan tolkning är därmed oförenlig med principen att de undantag som anges i artikel 4 i denna förordning ska tolkas och tillämpas restriktivt. Syftet med denna förordning är, enligt skäl 4 i denna, nämligen ”att ge allmänhetens rätt till tillgång till handlingar största möjliga effekt”.

I förordning nr 1049/2001 finns det inte något stöd för att unionens konkurrenspolitik ska behandlas på annat sätt än unionens politik i övrigt i fråga om tillämpningen av denna förordning. Det saknas således skäl att tolka begreppet ”syftet med utredningar” på ett annat sätt i samband med konkurrenspolitiken än i samband med unionens politik i övrigt.

(se punkterna 68–72)