Talan väckt den 28 juli 2014 – Larymnis Larko mot kommissionen

(Mål T-575/14)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Elliniki Metalleftiki kai Metallourgiki Larymnis Larko A.E. (Kallithea Attikis, Grekland) (ombud: advokaten B. Koulouris)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 27 mars 2014 [SG-Greffe (2014) D/4621/28/03/2014] om statligt stöd till aktiebolaget Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki Anonimi Eteria NEA LARKO (NEA LARKO) nr. SA.34572 (2013/C) (f.d. 2013NN), som Republiken Grekland genomfört, i den del det avser åtgärderna 2, 3, 4 och 6, vilka enligt det angripna beslutet utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden inledningsvis att bolaget har ett uppenbart rättsligt intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet, eftersom beslutet berör bolaget direkt och personligen, på samma sätt som dem som beslutet är riktat till. Sökanden åberopar vidare tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten i artikel 296 FEUF

a) Såsom framgår av det angripna beslutet drog kommissionen sina slutsatser avseende de åtgärder som de grekiska myndigheterna vidtagit utan att den hade tillgång till tillräckliga upplysningar i ärendet. När det särskilt gäller åtgärderna 2, 4 och 6 (2008 års statliga garanti, 2010 års statliga garanti respektive 2011 års statliga garanti), anges i det angripna beslutet uttryckligen att kommissionen saknade upplysningar om löptiden för garantierna. När det vidare gäller åtgärd 3 (2009 års kapitalökning), medgav kommissionen att den inte kände till när en väsentlig del av denna kapitalökning genomfördes. b) Det angripna beslutet saknar även motivering i den meningen att den relevanta produktmarknaden inte alls definieras, vilket borde ha skett för att kunna fastställa orsaken till den fördel som NEA LARKO fått och den konkurrensnackdel som övriga aktörer åsamkats. c) När det gäller åtgärderna 4 och 6 är det i praktiken endast den grekiska staten som fått en fördel, eftersom den istället för att återbetala de skatter som NEA LARKO betalat (inkomstskatt och mervärdesskatt) utställde de aktuella garantierna mot en premie.

Andra grunden: Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och felaktig tolkning och tillämpning av artiklarna 296.2 FEUF och 107.1 FEUF

Den grekiska staten har, både vad gäller ovannämnda garantier (åtgärderna 2, 4 och 6) och vad gäller åtgärd 3 (2009 års kapitalökning i NEA LARKO) agerat som ”en rationell privat investerare”. Varje professionell, förnuftig och rationell investerare skulle ha utställt garantin till ett bolag i vilket denna investerare hade egna intressen (såsom var fallet för den grekiska staten när det gäller NEA LARKO) för ett belopp som täcks av motsvarande förpliktelser från investerarens sida gentemot det egna företaget (i detta fall den grekiska statens förpliktelser att till NEA LARKO återbetala inkomstskatt och mervärdesskatt). Dessutom förväntade sig den grekiska staten i detta fall en vinst vid försäljningen av NEA LARKO. Det ska framhållas att de aktuella garantierna inte infriades. b) Det ska även framhållas att storleken av det kontrollerade företaget inte prövades i det angripna beslutet och att det inte heller prövades huruvida NEA LARKO, mot bakgrund av dess storlek och ställning på produktmarknaden som helhet, skulle kunna påverka den inre marknaden med avseende på den aktuella ”produken”. Slutligen ska det framhållas att det aktuella statliga stödet, på grund av NEA LARKO:s storlek, inte skulle kunna påverka den inre marknaden på något sätt.

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Även om det läggs till grund att de aktuella garantierna utgör olagligt statligt stöd ska det angripna beslutet ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen vid fastställandet av storleken av det mottagna stödet. Vid detta fastställande (åtgärderna 2, 4 och 6) beaktade kommissionen inte att de aktuella åtgärderna inte hade genomförts och att det således inte var rättsenligt att kräva att NEA LARKO (eller en tredje part) betalade exakt samma belopp för de icke infriade garantierna. Detta belopp täcktes nämligen också av garantierna från den grekiska staten, vilken otvivelaktigt utställde de aktuella garantierna till täckning av låntagaren NEA LARKO:s skulder.