Talan väckt den 12 maj 2006 - Frankrike mot kommissionen

(mål T-139/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (Paris, Frankrike) (ombud: E. Belliard, G. de Bergues, och S. Gasri)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

i första hand, ogiltigförklara det omtvistade beslutet på den grunden att kommissionen saknade behörighet,

i andra hand, ogiltigförklara det omtvistade beslutet på den grunden att förfarandet var rättsstridigt därför att rätten till försvar har åsidosatts,

i tredje hand, ogiltigförklara det omtvistade beslutet eftersom det har gjorts en felaktig bedömning av de åtgärder som Frankrike har vidtagit för att följa domen av den 12 juli 2005,

i fjärde hand, ogiltigförklara det omtvistade beslutet eftersom ett lägre vitesbelopp borde ha föreskrivits,

i femte hand, sätta ned vitesbeloppet,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, eller för det fall att förstainstansrätten sätter ned vitesbeloppet, förplikta vardera part att bära sina respektive rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskapernas domstol har genom dom av den 11 juni 1991¹ fastställt att sökanden har underlåtit att uppfylla de skyldigheter som medlemsstaterna har i enlighet med i den gemenskapsrättsliga lagstiftningen på området för fiskepolitik. Eftersom sökanden inte har följt den domen väckte kommissionen talan vid domstolen med stöd av artikel 228 EG. Sökanden ålades i dom av den 28 juli 2005² att betala ett löpande vite till kommissionen för varje sexmånadersperiod från och med domens avkunnande, samt ett schablonbelopp. Kommissionen har därefter fortsatt att undersöka hur sökandens åtgärder för att följa domstolens dom av den 11 juni 1991 fortlöper. Efter att ha konstaterat att sökanden inte till fullo följt domen, riktade kommissionen ett beslut till sökanden om betalning av de sanktionsavgifter som domstolen fastställt i domen av den 12 juli 2005. Det är detta beslut som är i fråga i förevarande mål.

Sökanden åberopar flera grunder till stöd för sitt överklagande.

Sökanden gör i första hand gällande att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras på den grunden att kommissionen saknar behörighet att fatta ett beslut enligt vilket en medlemsstat skall betala ett vite som domstolen har utdömt inom ramen för ett förfarande enligt artikel 228 EG. Sökanden anser att det enbart är domstolen som med stöd av artikel 228 EG är behörig att utkräva en sådan betalning, eftersom detta innebär att det dessförinnan fastställts att underlåtenheten att följa domstolens dom fortgår.

Sökanden gör i andra hand gällande att förfarandet enligt vilket kommissionen antog beslutet är rättsstridigt, på grund av att sökandens rätt till försvar har åsidosatts då de franska myndigheterna inte gavs möjlighet att avge sina yttranden innan det omtvistade beslutet fattades.

Sökanden gör i tredje hand gällande att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de åtgärder som Frankrike har vidtagit för att till fullo följa domstolens dom.

Sökanden gör i fjärde hand gällande att mot bakgrund av de åtgärder som hade vidtagits för att följa domstolens dom så borde kommissionen ha fastställt ett lägre vitesbelopp.

Sökanden gör i femte hand gällande att, för det fall att förstainstansrätten skulle fastställa att kommissionen inte hade rätt att själv sätta ned det vitesbelopp som fastställts i domstolens dom, skall förstainstansrätten besluta om ett sådant nedsättande inom ramen för sin fulla prövningsrätt.

____________

¹ - Dom i mål C-64/88, kommissionen mot Frankrike, REG 1991 s. I-2727.

² - Dom i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike, REG 2005 s. I-6263.