Mål C‑126/15

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Portugal

”Fördragsbrott – Punktskatt på cigaretter – Direktiv 2008/118/EG – Skattskyldighetens inträde – Tid och plats för skattskyldighetens inträde – Skattemärken – Fri rörlighet för punktskattepliktiga varor – Begränsning av den tid under vilken cigarettpaket får saluföras och säljas – Proportionalitetsprincipen”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 juni 2017

Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Punktskatter – Direktiv 2008/118 – Punktskatteskyldighetens inträde – Villkor för att skattskyldighet ska inträda – Nationell bestämmelse som syftar till att förhindra att orimligt stora kvantiteter cigarettpaket släpps för konsumtion i slutet av året, när en höjning av punktskatten kan förutses – Tidsmässig begränsning av saluförande och försäljning av cigarettpaket – Tillåten – Bestämmelse som är tillämplig när punktskattesatsen inte har höjts – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

(Rådets direktiv 2008/118, skäl 31 och artiklarna 9 första stycket, 11 och 39.3 första stycket)

En medlemsstat har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 9 första stycket i direktiv 2008/118 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12 och enligt proportionalitetsprincipen, genom att föreskriva att cigaretter som släppts för konsumtion under ett visst år inte längre får saluföras eller säljas till allmänheten efter utgången av den tredje månaden efterföljande år, när punktskattesatsen för dessa varor inte har höjts med verkan för det år som följer på det aktuella året

Bekämpande av eventuellt skatteundandragande, skatteflykt och missbruk är ett mål som eftersträvas i direktiv 2008/118, såsom framgår av skäl 31 och artiklarna 11 och 39.3 första stycket i det direktivet. Att släppa orimligt stora kvantiteter cigarettpaket för konsumtion i slutet av året, när en höjning av punktskatten kan förutses, utgör en form av missbruk som medlemsstaterna har rätt att förebygga genom att vidta ändamålsenliga åtgärder. I artikel 9 första stycket i direktiv 2008/118 hänvisas till den nationella lagstiftning som är i kraft den dag då skattskyldighet inträder, för fastställande av villkoren för skattskyldighet och den punktskattesats som ska tillämpas. Eftersom medlemsstaterna ges rätt att fastställa detta, måste de med nödvändighet ha möjlighet att anta sådana bestämmelser.

Medlemsstaterna är emellertid, när de utövar de befogenheter som de tillerkänns i unionsrätten, skyldiga att iaktta de allmänna rättsprinciperna, däribland särskilt proportionalitetsprincipen. Enligt den principen ska medlemsstaterna använda medel som, samtidigt som de gör det möjligt att effektivt uppnå det syfte som eftersträvas med den nationella rätten, inte går utöver vad som är nödvändigt och som i minsta möjliga mån motverkar de ändamål och principer som uppställs genom unionslagstiftningen i fråga. En bestämmelse som syftar till att förhindra att orimligt stora kvantiteter cigarettpaket släpps för konsumtion i slutet av året, när en höjning av punktskatten kan förutses, är ändamålsenlig för att uppnå de legitima målen att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt samt att skydda folkhälsan. Den bidrar även till att upprätthålla en sund konkurrens. Eftersom bestämmelsen är tillämplig i samtliga fall, inklusive när punktskattesatsen sänks eller är oförändrad, framstår den emellertid inte som nödvändig för att uppnå de eftersträvade målen. De eftersträvade målen skulle nämligen kunna uppnås på ett mindre ingripande men lika ändamålsenligt sätt, för det fall bestämmelsen endast var tillämplig vid höjningar av punktskatten på cigaretter.

(se punkterna 59–62, 64, 67, 68, 78, 79 och 99 samt domslutet)