Language of document : ECLI:EU:T:2015:860

Mål T‑106/13

(publicering i utdrag)

d.d. Synergy Hellas Anonymi Emporiki Etaireia Parochis Ypiresion Pliroforikis

mot

Europeiska kommissionen

ˮSkiljedomsklausul – Sjätte och sjunde ramprogrammen inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration – Hävning av avtal i förtid – Berättigade förväntningar – Proportionalitet – Tro och heder – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Omkvalificering av talan – Yrkande om både inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadestånd – System för tidig varning – Huruvida beskrivningen av ett åsidosättande av en rättsregel som ger enskilda rättigheter är tillräckligt detaljerad – Orsakssamband”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 18 november 2015

1.      Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Avtal som har ingåtts inom ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration – Hävning av avtal i förtid på grund av finansiella brister som avtalsparten gjort sig skyldig till – Talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar – Sökanden har återkallat sin talan avseende ett annat avtal – Sökanden gör gällande invändningar som är identiska med de som gjorts gällande i det andra målet – Tillåtet

(Artikel 272 FEUF)

2.      Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Avtal som har ingåtts inom ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration – Hävning av avtal i förtid på grund av finansiella brister som avtalsparten gjort sig skyldig till – Talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar – Det föreligger ett faktiskt intresse – Bedömning av huruvida de redovisade kostnaderna är berättigade pågår fortfarande – Saknar betydelse

(Artikel 272 FEUF)

3.      EU-rätt – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor – Administrationen har gett tydliga försäkringar

4.      Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Avtal som har ingåtts inom ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration – Hävning av avtal i förtid på grund av finansiella brister som avtalsparten gjort sig skyldig till – Talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar – Åberopande av principen om skydd för berättigade förväntningar – Otillåtet – Gränser – Principen om att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder ska iakttas

(Artikel 272 FEUF)

5.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Utvidgning av en tidigare åberopad grund – Tillåtet

(Tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 48.2)

6.      Domstolsförfarande – Talan väckt vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Avtal som har ingåtts inom ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration – Hävning av avtal i förtid på grund av finansiella brister som avtalsparten gjort sig skyldig till – Talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar – Åberopande av proportionalitetsprincipen – Tillåtet – Skyldigheten att fullgöra avtal i enlighet med tro och heder

(Artikel 5.4 FEU; artikel 272 FEUF)

7.      Skadeståndstalan – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Talan som i själva verket rör en avtalsrättslig tvist – Omkvalificering av talan – Villkor – Yrkande om både inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadestånd – Villkor

(Artiklarna 268 FEUF och 272 FEUF)

1.      När det gäller en talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar som väckts till följd av att kommissionen i förtid har hävt ett bidragsavtal som ingåtts inom ramen för ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration på grund av att avtalsparten påstås ha gjort sig skyldig till finansiella brister så påverkar inte nämnda avtalsparts återkallelse av talan i ett annat mål, vilket rör ett liknande avtal, avtalspartens rätt att inom ramen för de aktuella yrkandena – avseende kommissionens inomobligatoriska skadeståndsansvar på grund av att det aktuella avtalet har hävts – göra gällande de brister som rör fullgörandet av avtalet i det andra målet.

Vid återkallelse av talan uttalar sig tribunalen nämligen varken om huruvida frågan kan upptas till sakprövning eller om prövningen i sak, utan den beaktar att sökanden inte är villig att fullfölja domstolsförfarandet. Beslutet om avskrivning av målet till följd av återkallelse av talan har inte rättskraft. I de fall då en sökande återkallar en talan som anhängiggjorts så medför det att det mål som följer av talan inte längre föreligger och att det således inte föreligger litispendens i förhållande till ett annat mål. Domstolen har preciserat att intresset av att förhindra att parterna använder sig av denna möjlighet på ett sätt som strider mot principen om processekonomi inte kräver att litispendens fortfarande ska anses föreligga när sökanden har återkallat sin talan, eftersom detta intresse skyddas tillräckligt av att sökanden kan förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(se punkterna 46 och 47)

2.      Vad gäller en talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar som väckts till följd av att kommissionen i förtid har hävt ett bidragsavtal som ingåtts inom ramen för ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration på grund av att avtalsparten påstås ha gjort sig skyldig till finansiella brister betyder inte den omständigheten att kommissionen håller på med sin bedömning av huruvida de kostnader som sökanden har gjort gällande är berättigade och således huruvida ett visst belopp ska betalas enligt det avtalet, att det kan konstateras att sökanden saknar ett faktiskt berättigat intresse av att få saken prövad. Sökanden har således ett faktiskt intresse av att tribunalen förpliktar kommissionen att betala för fullgörandet av avtalet. Från det att talan väcks är det nämligen uppenbart en fördel för sökanden om den prövas.

Kommissionen kan inte hävda att sökanden saknar ett berättigat intresse av att få saken prövad på grund av att det när talan väcktes var osäkert och spekulativt att påstå att kommissionen inte skulle betala det belopp som ska betalas för fullgörandet av avtalet till sökanden. När talan väcktes rådde det nämligen inga tvivel om att kommissionen inte hade betalat det aktuella beloppet.

Frågorna huruvida kommissionen var skyldig att betala det aktuella beloppet innan talan väcktes, om den kunde flytta fram betalningen med hänsyn till den pågående revisionen och huruvida tribunalen skulle ha vilandeförklarat domstolsförfarandet fram till dess att kommissionens revision avslutas eller i stället direkt borde ha uttalat sig om huruvida kostnaderna var berättigade innebär en bedömning av omständigheter som rör prövningen i sak och inte huruvida talan kan upptas till sakprövning.

Den slutsatsen påverkas inte av den rättspraxis som avser att unionsdomstolen har fastställt att sökanden i ett annat mål hade rätt att behålla en del av det belopp som kommissionen redan hade betalat ut i enlighet med de i det målet aktuella avtalen. Medan ett berättigat intresse av att få saken prövad i samband med en fullgörelsetalan, vilken väcks för att få konkreta krav tillgodosedda, utan vidare nämligen framgår av sammanhanget i ansökan som sådan, krävs det likväl i regel en särskild motivering av sökandens intresse av att få fastställt i domstol att ett rättsförhållande föreligger eller inte föreligger, det vill säga att en viss rättighet existerar eller inte existerar. Det är nämligen inte unionsdomstolarnas uppgift att utfärda teoretiska rättsutlåtanden.

(se punkterna 51–55)

3.      Se domen.

(se punkt 66)

4.      Angående en talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar som väckts till följd av att kommissionen i förtid har hävt ett bidragsavtal som ingåtts inom ramen för ett särskilt program för forskning, teknisk utveckling och demonstration på grund av att avtalsparten påstås ha gjort sig skyldig till finansiella brister ska tribunalen således avvisa en invändning avseende att kommissionen vid fullgörandet av det ovannämnda avtalet åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar som reglerar det underordnade förhållandet mellan det rättssubjekt som berörs av administrationens beslut och administrationen.

Principen omfattas nämligen av den granskning av lagenligheten som tribunalen med tillämpning av artikel 263 FEUF kan företa avseende de rättsakter som antagits av institutionerna.

När det gäller en talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar har dock talan väckts vid tribunalen i egenskap av behörig domstol att bedöma avtalsförhållandet. Den omständigheten att avtalet bland annat regleras av unionsrätten, gör det i detta hänseende inte möjligt att ändra tribunalens behörighet, såsom den har definierats genom det rättsmedel som har valts av sökanden. Sökanden kan därför genom sitt yrkande om inomobligatoriskt skadestånd endast göra gällande att kommissionen har åsidosatt den lagstiftning som är tillämplig på avtalet.

Inom avtalsrätten kan det emellertid inte uteslutas att en viss form av berättigade förväntningar kan åberopas i de fall då dessa förväntningar bidrar till iakttagandet av skyldigheten för parterna i ett avtal att fullgöra det i enlighet med tro och heder. Detta följer av att principen om att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder utgör hinder för att avtal fullgörs på ett sätt som utgör rättsmissbruk.

(se punkterna 66–68 och 72)

5.      Se domen.

(se punkt 70)

6.      Se domen.

(se punkterna 87–89)

7.      Med anledning av att rättsmedlen avseende inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadeståndsansvar är självständiga och de villkor som ska vara uppfyllda i vart och ett av fallen för att ansvar ska anses föreligga ska tribunalen fastställa huruvida den talan som den har att pröva avser ett skadeståndsyrkande som objektivt har sin grund i rättigheter och förpliktelser som följer av ett avtalsförhållande eller som vilar på utomobligatorisk grund.

Enbart åberopandet av rättsregler eller rättsprinciper som inte följer av avtalet mellan parterna, men som de är bundna av, kan inte medföra att tvistens avtalsrättsliga art ändras.

Eftersom unionsdomstolarna i enlighet med EUF-fördraget emellertid i princip är behöriga att både avgöra en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar och en talan avseende institutionernas inomobligatoriska skadeståndsansvar när de har ingått ett avtal som innehåller en skiljedomsklausul ska tribunalen i de fall den tvist som föranlett en anhänggiggjord talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar egentligen är av avtalsrättslig art, ge talan en annan rättslig beteckning om villkoren för en sådan åtgärd är uppfyllda.

När en tvist av sådan art har anhängiggjorts är tribunalen närmare bestämt förhindrad att ge en talan en annan rättslig beteckning om en uttrycklig vilja hos sökanden att inte väcka talan enligt artikel 272 FEUF utgör ett hinder för en sådan åtgärd eller om det till stöd för talan inte åberopas någon grund som avser ett åsidosättande av bestämmelser som gäller avtalsförhållandet i fråga, vare sig det handlar om avtalsklausuler eller bestämmelser i den nationella lagstiftning som anges i avtalet.

En institutions åsidosättande av en avtalsbestämmelse kan vidare inte av sig själv medföra att den institutionen blir skadeståndsansvarig på utomobligatorisk grund i förhållande till en av de parter med vilken den har slutit det avtal som avtalsbestämmelsen ingår i. I ett sådant fall är nämligen den rättsstridighet som institution gjort sig skyldig till endast avtalsrättslig och följer av att den är part i avtalet och inte av något annat förhållande såsom att institutionen är en administrativ myndighet. Ett påstående om ett åsidosättande av en avtalsbestämmelse till stöd för ett yrkande om utomobligatoriskt skadestånd är under dessa förhållanden följaktligen utan verkan.

Det kan emellertid inte uteslutas att både en unionsinstitutions inomobligatoriska och utomobligatoriska skadeståndsansvar kan göras gällande samtidigt av en av dess avtalsparter. Beskaffenheten av det otillåtna agerande – som ligger en institutionen till last och som har vållat en skada, vilken kan bli föremål för en talan – är nämligen inte förbestämd. Även om det antas att dessa två typer av skadeståndsansvar för institutionerna kan göras gällande samtidigt är detta endast möjligt dels om den rättsstridighet som ligger den aktuella institutionen till last inte endast innebär att den underlåtit att fullgöra en avtalsförpliktelse utan även att den underlåtit att uppfylla en allmän skyldighet som åligger den, dels att rättsstridigheten i förhållande till den allmänna skyldigheten har vållat en annan skada än den som följer av det bristande fullgörandet av avtalet.

(se punkterna 145–150)