Language of document : ECLI:EU:T:2011:197

TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 5 maj 2011

Mål T‑402/09 P

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Regler om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna — Förfarande för att fastställa att en sjukdom orsakats av arbetet — Uppenbart att överklagandet i vissa delar inte kan upptas till sakprövning och i övriga delar är ogrundat”

Saken:      Överklagande av det beslut som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 20 juli 2009 i mål F-86/07, Marcuccio mot kommissionen, (REGP 2009, s. I-A-1-271 och II-A-1-1467) med yrkande om att beslutet ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Överklagandet avslås, eftersom det är uppenbart att i det i vissa delar inte kan upptas till sakprövning och i övriga delar är ogrundat. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i målet om överklagande.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Yrkande om ogiltigförklaring av det administrativa beslutet om avslag på begäran om ersättning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Mobbning – Begrepp – Handlande som objektivt sett syftar till att misskreditera den berörde eller till att försämra dennes arbetsvillkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3)

3.      Tjänstemän – Mobbning – Bevisbörda – Skyldighet för den berörde att framlägga åtminstone någon bevisning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 12a.3)

4.      Överklagande – Grunder – Tribunalens kontroll av personaldomstolens bevisvärdering – Tillåten endast vid missuppfattning av bevisning

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11)

5.      Överklagande – Grunder – Tribunalens kontroll av bedömningen av information – Omfattas inte

(Artikel 256.2, FEUF)

1.      Vad gäller personalmål medför ett tyst avslag på en begäran om ersättning som ingetts till tillsättningsmyndigheten endast att den part som lidit skada kan väcka skadeståndstalan vid unionsdomstolen. Det påverkar inte personaldomstolens bedömning av huruvida en talan om ogiltigförklaring av detta avslag kan tas upp till sakprövning.

(se punkt 23)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 mars 2001, T‑77/99, Ojha mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A‑61 och II‑293, punkt 68

2.      Mobbning utgör ett handlande som objektivt syftar till att misskreditera en kollega eller till att medvetet försämra dennes arbetsvillkor.

(se punkt 35)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 16 maj 2006, T‑73/05, Magone mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑107 och II‑A‑2‑485, punkt 79

3.      Den tjänsteman som påstår sig ha blivit utsatt för mobbning måste frambringa åtminstone någon bevisning för detta.

(se punkt 39)

4.      Av artikel 11 i bilaga I till domstolens stadga följer att ett överklagande till tribunalen är begränsat till rättsfrågor. Personaldomstolen är således dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör således, med undantag för de fall då personaldomstolen missuppfattat bevisningen, inte en rättsfråga som är underställd tribunalens kontroll.

(se punkt 43)

Hänvisning till

Domstolen: 2 oktober 2001, C‑449/99 P, revisionsrätten mot Hautem, REG 2001, s. I‑6733, punkt 44; 5 juni 2003, C‑121/01 P, O’Hannrachain mot parlamentet, REG 2003, s. I‑5539, punkt 35; 27 april 2006, L mot kommissionen, C‑230/05 P, REGP 2006, s. I-B-2-7 och II-B-2-45, punkt 45

5.      Vad beträffar personaldomstolens bedömning av en parts yrkanden om åtgärder för processledning eller för bevisupptagning i dess egenskap av domstol i första instans, är denna ensam behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera den information som den har tillgång till i anhängiggjorda mål.

(se punkt 50)

Hänvisning till

Domstolen: 10 juli 2001, C‑315/99 P, Ismeri Europa mot revisionsrätten, REG 2001, s. I‑5281, punkt 19