Talan väckt den 19 februari 2010 - Riva Fire SpA mot kommissionen

(Mål T-83/10)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Riva Fire SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna M. Merola, M. Pappalardo och T. Ubaldi)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand

ogiltigförklara beslutet i sin helhet, i den mån det av prövningen i sak framgår att samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för beslutet inte lagts fram för kommissionsledamöternas kollegium,

i alla händelser ogiltigförklara artikel 1 i beslutet, i den del sökanden där förklaras ha deltagit i en fortlöpande överenskommelse och/eller samordnade förfaranden beträffande armeringsjärn i balkar eller rullar, som haft till syfte eller resultat att fastställa priser och begränsa och/eller kontrollera produktion eller försäljning på den gemensamma marknaden, och

följdenligt ogiltigförklara artikel 2 i kommissionens beslut, i den del sökanden där åläggs böter om 26,9 miljoner euro, eller

i andra hand

sätta ned det bötesbelopp på 26,9 miljoner euro som sökanden ska betala enligt artikel 2 i beslutet till ett lägre belopp, samt

under alla omständigheter

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden begär ogiltigförklaring av beslut K(2002) 7492 slutlig, fattat av Europeiska gemenskapernas kommission den 30 september 2009, om ett förfarande enligt artikel 65 i EKSG-fördraget (ärende COMP/37.956 - Armeringsjärn, förnyat beslut), i dess lydelse enligt Europeiska kommissionens beslut K(2009) 9912 slutlig av den 8 december 2009. Till stöd för sin talan åberopar bolaget åtta grunder.

Som första grund anför sökanden att kommissionen inte var behörig att fastställa en överträdelse av artikel 65.1 KS avseende omständigheter som omfattas av den bestämmelsens tillämpningsområde, efter det att Kol- och stålfördraget upphört att gälla, och att ålägga påföljder för detta enligt artiklarna 7.1 och 23.2 i förordning nr 1/2003,¹ trots att de bestämmelserna enbart avser överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG (nu artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF).

Som andra grund hävdar sökanden att det omtvistade beslutet strider mot artikel 10.3 och 10.5 i förordning (EEG) nr 17/62² och artikel 14.1 och 14.3 i förordning (EG) nr 1/2003, eftersom det inte framgår av beslutet huruvida kommissionen samrått med den rådgivande kommittén såsom föreskrivs i ovannämnda bestämmelser och huruvida kommittén fått all nödvändig information för att kunna göra en fullständig utvärdering av de faktiska omständigheterna kring överträdelsen, vilken bestritts av de företag som beslutet är riktat till.

Som tredje grund hävdar sökanden att kommissionen har åsidosatt artikel 36.1 KS genom att den inte redovisat vilka kriterier den tillämpat för att bestämma böterna och därmed nekat dem som ålagts ansvar möjlighet att yttra sig.

I den fjärde grunden anför sökanden att den omtvistade beslutet strider mot artiklarna 10 och 11 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004,³ i dess aktuella lydelse, och mot de berörda företagens rätt till försvar, eftersom kommissionen, efter att förstainstansrätten ogiltigförklarat kommissionens ursprungliga beslut, antog ett förnyat beslut i form av det angripna beslutet, utan att sända någon ytterligare underrättelse till företagen om vad de hölls ansvariga för.

I den femte grunden gör sökanden gällande att motiveringen av beslutet är bristfällig och motstridig, såtillvida som den relevanta geografiska marknaden avgränsas till Italien samtidigt som det antas att den påstådda samverkan kan påverka handeln inom gemenskapen, med hänsyn till tillämpning av principen om lex mitior.

Som sjätte grund anför sökanden att kommissionens bedömning, såsom denna redovisas i beslutet, i ett antal fall innehåller oriktigheter vad gäller de faktiska omständigheterna, vilket resulterat i en felaktig tillämpning av artikel 65 KS beträffande olika aspekter av den bestridda överträdelsen, bland annat syftet att fastställa grundpriser för produkten, fastställande av tilläggspriser beroende på storlek samt begränsning och kontroll av produktion och/eller försäljning.

Som sjunde grund hävdar sökanden att det omtvistade beslutet och felaktigt och bristfälligt motiverat (även till följd av bristande utredning) vad gäller att sökanden ålagts ansvar för överträdelsen i sin helhet.

Som åttonde grund anför sökanden att artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 liksom kommissionens meddelande om samarbete av år 1996 och kommissionens riktlinjer för beräkning av böter av år 1998 har åsidosatts.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

² - Förordning nr 17, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s.8).

³ - Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18).