Language of document : ECLI:EU:T:2013:188

Mål T‑442/08

International Confederation of Societies of Authors and Composers (CISAC)

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Upphovsrätt för offentligt framförande av musikaliska verk via internet, över satellit och för vidaresändning genom kabel – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Uppdelning av den geografiska marknaden – Bilaterala avtal mellan nationella upphovsrättsorganisationer – Samordnat förfarande som utesluter möjligheten att bevilja multiterritoriella licenser och multirepertoarlicenser – Bevis – Oskuldspresumtion”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 12 april 2013

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Beslut av kommissionen i vilket den konstaterar att konkurrensreglerna har överträtts – Talan som väcks av en organisation vars verksamhet har tjänat som ram för upprättandet av avtal genom vilka konkurrensreglerna har överträtts – Organisationen är direkt berörd

(Artikel 81 EG och artikel 230 fjärde stycket EG)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Beslut av kommissionen i vilket den konstaterar att konkurrensreglerna har överträtts – Talan som väcks av en organisation vars verksamhet har tjänat som ram för upprättandet av avtal genom vilka konkurrensreglerna har överträtts – Organisationens ställning som förhandlingspart påverkas – Nära inblandning i det administrativa förfarandet

(Artikel 81 EG och artikel 230 fjärde stycket EG)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Kommissionen har bevisbördan för överträdelsen – Bevisbördans omfattning

(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)

4.      Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Oskuldspresumtion – Förfarande på konkurrensområdet – Beslut i vilket en överträdelse konstateras utan att böter påförs – Tillämplighet

(Artikel 81.1 EG; artikel 6.2 EU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1)

5.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Bedömning av indicier – Erforderligt bevisvärde av varje indicium för sig – Bevis som endast har sin grund i företagens beteende – Bevisskyldigheter som åligger företag som bestrider att överträdelsen ägt rum – Kommissionens skyldigheter när den bestrider att de förklaringar som företagen har lämnat är rimliga

(Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)

6.      Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Konkurrensbegränsande samverkan som medför verkningar även efter den tidpunkt då den formellt upphört – Tillämpning av artikel 81 EG

(Artikel 81.1 EG)

7.      Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Parallellt marknadsbeteende – Presumtion att det förekommer samordning – Gränser – Nationella upphovsrättsorganisationers vägran att ge en användare som är etablerad i en annan medlemsstat direkt tillgång till deras repertoar – Skadlig inverkan på konkurrensen

(Artikel 81.1 EG)

1.      Sakprövningsförutsättningen, att sökanden är direkt berörd av det beslut som är föremål för talan, är enbart uppfyllt om den ifrågasatta akten har direkt inverkan på sökandens rättsliga ställning, och akten inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka akten riktar sig och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och följa redan av unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas.

Ett beslut av kommissionen, i vilket denna konstaterar att nationella upphovsrättsorganisationer som förvaltar rättigheterna till offentligt framförande av musikaliska verk har överträtt konkurrensreglerna genom att ingå ömsesidiga representationsavtal, ska anses direkt beröra en privat organisation vars verksamhet har tjänat som ram för upprättandet av dessa representationsavtal och som är relevant för att bedöma huruvida de nationella upphovsrättsorganisationerna är i färd med att genomföra det angripna beslutet och upphöra med den konstaterade överträdelsen samt undvika ett motsvarande beteende i framtiden.

(se punkterna 66–68 och 72)

2.      En organisation är personligen berörd av en angripen rättsakt som inte riktar sig till organisationen, när den har ett eget intresse av att föra talan, till exempel för att dess ställning som förhandlare berörs av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad.

Detta är fallet med en organisation som väcker talan mot ett beslut av kommissionen, i vilket denna konstaterar att nationella upphovsrättsorganisationer som förvaltar rättigheterna till offentligt framförande av musikaliska verk har överträtt konkurrensreglerna genom att ingå ömsesidiga representationsavtal och vilket påverkar organisationens roll att underlätta samarbetet mellan de nämnda upphovsrättsorganisationerna.

Den omständigheten att organisationen, till vilken ett meddelande om invändningar riktats och som varit nära inblandad i det administrativa förfarandet i vilket den deltagit som en viktig samtalspart till kommissionen, hade en tydligt avgränsad ställning som förhandlingspart, vilken hade ett nära samband med själva föremålet för beslutet, innebar att den försattes i en faktisk situation som särskiljde sökanden från alla andra personer.

(se punkterna 73–77)

3.      Se domen.

(se punkterna 91 och 138)

4.      Om unionsdomstolen i ett konkurrensmål anser att det föreligger tvivel ska den döma till fördel för det företag till vilket beslutet om fastställande av överträdelsen riktats. Domstolen kan således inte fastställa att kommissionen har styrkt att den aktuella överträdelsen förelegat om denna fråga enligt domstolen fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med en talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter.

Det är nämligen nödvändigt att beakta oskuldspresumtionen, som bland annat följer av artikel 6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, vilken utgör en del av de grundläggande rättigheter som enligt domstolens praxis tillhör de allmänna principerna i unionsrätten. Med hänsyn till överträdelsernas art samt arten och svårighetsgraden av de sanktionsåtgärder som kan knytas därtill ska oskuldspresumtionen bland annat tillämpas i förfaranden som rör företags åsidosättande av konkurrensregler och som kan leda till ålägganden av böter eller viten.

Denna rättspraxis, som har utvecklats i mål där kommissionen ålagt böter, är även tillämplig i fall där beslutet om fastställande av överträdelsen inte är förenat med ett bötesåläggande. Vidare ska beaktas den icke-försumbara skadan på en fysisk eller juridisk persons anseende som fastställandet av att personen deltagit i en överträdelse av konkurrensrättens regler är förenat med.

(se punkterna 92–95)

5.      Kommissionen måste i konkurrensärenden förebringa exakt och samstämmig bevisning för att styrka en överträdelse av artikel 81.1 EG. Emellertid måste varje del av den bevisning som kommissionen har åberopat inte nödvändigtvis motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det är tillräckligt att en samlad bedömning av alla indicier som institutionen åberopat motsvarar detta krav.

Det är nämligen, med hänsyn till att förbudet att delta i konkurrensbegränsande förfaranden och avtal samt att de böter som deltagarna riskerar att få betala är väl kända, vanligt att sådan verksamhet som innefattar konkurrensbegränsande förfaranden och avtal bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet, och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, såsom mötesprotokoll, är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste därför förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans, och annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett. Om bakgrunden till möten mellan företag som beskylls för att ha brutit mot konkurrensreglerna visar att dessa möten var nödvändiga för att företagen tillsammans skulle kunna avhandla frågor som inte står i samband med överträdelser av dessa regler, kan kommissionen inte utgå ifrån att syftet med dessa möten var att samråda om konkurrensbegränsande förfaranden. I de flesta fall måste förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans, och annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett.

När beviset för samordningen mellan företagen inte följer enbart av konstaterandet av parallella marknadsbeteenden, utan även av skriftliga handlingar av vilka det framgår att åtgärderna är resultatet av en samordning, ankommer det däremot på de berörda företagen inte bara att tillhandahålla en annan förklaring till de sakförhållanden som kommissionen konstaterat, utan även att bestrida förekomsten av de förhållanden som fastställts med stöd av de handlingar kommissionen framlagt.

När kommissionens resonemang däremot grundas på antagandet att de i beslutet styrkta sakförhållandena inte kan förklaras på annat sätt än av en samordning mellan företag, är det tillräckligt att de berörda företagen styrker omständigheter som gör att de sakförhållanden som kommissionen styrkt framstår i en annan dager och som möjliggör en annan förklaring till sakförhållandena än den som kommissionen lämnat.

När kommissionen lägger fram exempel för att visa på att det berörda företagets resonemang saknar rimlighet har den bevisbördan för att dessa exempel är relevanta. Vidare kan kommissionen inte lasta det berörda företaget för att inte ha lämnat ytterligare uppgifter, eftersom det är kommissionen som ska bevisa överträdelsen. Om kommissionen, under det administrativa förfarandet, finner att sökanden inte har lämnat tillräckliga uppgifter till stöd för sin förklaring, ska den följaktligen utreda ärendet ytterligare eller konstatera att sökanden inte har förmått inge de uppgifter som är nödvändiga för att pröva huruvida det finns rimliga förklaringar till de berörda företagens parallella marknadsbeteende.

Innan tribunalen prövar huruvida det finns andra förklaringar till det parallella marknadsbeteendet än att det varit fråga om en samordning, ska det prövas huruvida kommissionen har styrkt att det förelåg en överträdelse, genom annan bevisning än blott ett konstaterande att det förekommit ett parallellt marknadsbeteende. Denna fråga måste nämligen prövas före frågan huruvida de andra förklaringarna till beteendet, utöver att det är fråga om en samordning, är välgrundade, eftersom – om tribunalen skulle finna att det lagts fram sådana bevis – dessa förklaringar, även om de vore rimliga, inte skulle motbevisa överträdelsen.

(se punkterna 96–99, 101, 107 och 161)

6.      Se domen.

(se punkt 123)

7.      Se domen.

(se punkt 137)