DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)
den 23 mars 2015(*)
”Personalmål – Lön – Efterlevandepension – Artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna – En avliden tjänstemans frånskilda make – Förekomsten av underhåll vid tjänstemannens bortgång – Artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna – Tidsfrist för ingivande av en begäran om fastställelse av pensionsrättigheter”
I mål F‑6/14,
angående en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,
Julia Borghans, frånskild maka till van Raan, avliden tjänsteman vid Europeiska kommissionen, Auderghem (Belgien), företrädd av advokaterna F. Van der Schueren och C. Lefèvre,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av J. Currall och A.-C. Simon, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden K. Bradley samt domarna H. Kreppel (referent) och M. I. Rofes i Pujol,
justitiesekreterare: handläggaren P. Cullen,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 november 2014,
följande
Dom
1 Julia Borghans har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 28 januari 2014, yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut att inte bevilja henne efterlevandepension.
Tillämpliga bestämmelser
2 De tillämpliga bestämmelserna utgörs av artiklarna 27 och 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen i deras lydelse före ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) samt av följande bestämmelser i tjänsteföreskrifterna och i nämnda bilaga.
3 I artikel 79 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Den efterlevande maken efter en tjänsteman eller tidigare tjänsteman skall på de villkor som anges i kapitel 4 i bilaga VIII [till tjänsteföreskrifterna] ha rätt till en efterlevandepension som motsvarar 60 % av den avgångspension eller invaliditetsersättning som den avlidne var berättigad till eller som han, oavsett tjänstgöringstid eller ålder, skulle ha varit berättigad till … vid tidpunkten för dödsfallet.
Storleken på den efterlevandepension som den efterlevande maken efter en tjänsteman, som avlidit medan han befann sig i någon av de administrativa ställningar som anges i artikel 35 [i tjänsteföreskrifterna], är berättigad till får varken understiga existensminimum eller 35 % av den sista grundlön som betalades ut till tjänstemannen.
…”
4 Artikel 80 i tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:
”Om en tjänsteman eller en person som har rätt till avgångspension eller invaliditetsersättning avlider utan att efterlämna någon make som har rätt till efterlevandepension skall de barn som vid tidpunkten för dödsfallet var underhållsberättigade enligt artikel 2 i bilaga VII [till tjänsteföreskrifterna] ha rätt till barnpension enligt artikel 21 i bilaga VIII [till tjänsteföreskrifterna].
Barn som uppfyller ovanstående villkor skall ha samma rätt till pension, om den efterlevande maken som har efterlevandepension dör eller ingår nytt äktenskap.
Om en tjänsteman eller en person som är berättigad till avgångspension eller invaliditetsersättning dör utan att villkoren i första stycket uppfyllts, skall underhållsberättigade barn enligt vad som avses i artikel 2 i bilaga [VII till tjänsteföreskrifterna] ha rätt till barnpension i enlighet med artikel 21 i bilaga [VIII till tjänsteföreskrifterna]; denna pension skall dock vara halva den pension som beräknas enligt den sistnämnda artikeln.
…”
5 Artikel 21.1 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:
”Den barnpension som föreskrivs i artikel 80 första, andra och tredje styckena i tjänsteföreskrifterna skall för det första barnet motsvara åtta tiondelar av den efterlevandepension som den efterlevande maken till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman som uppbar avgångspension eller invaliditetsersättning skulle ha haft rätt till, bortsett från de avdrag som föreskrivs i artikel 25 [i denna bilaga].”
Bakgrund till tvisten
6 Den 20 april 1991 gifte sig sökanden med van Raan, som då var tjänsteman vid kommissionen.
7 Inom äktenskapet föddes ett barn den 10 september 1993.
8 Genom dom av den 15 juni 2004 dömde Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien) till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan mellan van Raan och sökanden. I skilsmässoavtalet, som undertecknats den 24 december 2003 (nedan kallat skilsmässoavtalet) och lades som bilaga till nämnda dom, angavs att van Raan från och med det datumet och fram till sin död skulle betala sökanden underhållsbidrag med ett belopp om 3 000 euro per månad.
9 På ansökan av van Raan drog Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem, Belgien), genom dom av den 18 december 2007, in underhållsbidraget till sökanden, med verkan från och med den 1 september 2006.
10 Den 12 februari 2008 överklagade sökanden domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem).
11 Den 2 mars 2008 avled van Raan.
12 Kommissionen har inte betalat sökanden någon efterlevandepension efter van Raans död.
13 Kommissionen beviljade emellertid, i enlighet med artikel 80 i tjänsteföreskrifterna, den avlidne van Raan och sökandens barn barnpension från och med juli 2008, vars belopp i enlighet med artikel 21.1 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna fastställdes till åtta tiondelar av den efterlevandepension som sökanden skulle ha uppburit om hon hade haft rätt till en sådan pension (nedan kallad förhöjd barnpension).
14 I oktober 2011, när den avlidne van Raan och sökandens barn nådde myndig ålder, övertog denne i egenskap av arvinge van Raans talan vid belgisk domstol avseende indragning av underhållsbidraget till sökanden, vilken då var anhängig vid Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel).
15 Genom dom av den 25 mars 2013 upphävde Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) och slog fast att den avlidne van Raans ursprungliga ansökan om indragning av det underhållsbidrag till sökanden som föreskrevs i skilsmässoavtalet var ogrundad, eftersom villkoren i skilsmässoavtalet för indragning av underhållsbidraget inte var uppfyllda.
16 Den avlidne van Raan och sökandens barn nöjdförklarade sig, i egenskap av van Raans arvinge, med den dom som Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) meddelat den 25 mars 2013.
17 Genom en skrivelse av den 29 april 2013 begärde sökanden att kommissionen skulle betala henne efterlevandepension från och med april 2008 och förklarade att eftersom domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) hade upphävts genom domen av den 25 mars 2013 från Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel), uppfyllde hon kriterierna för efterlevandepension i artikel 27 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
18 Genom beslut av den 3 juni 2013 (nedan kallat det omtvistade beslutet) avslog kommissionen sökandens begäran med hänvisning till den omständigheten att hon enligt artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna hade förlorat sina rättigheter, eftersom hon inte begärt fastställelse av sina rättigheter till pension inom ett år från van Raans bortgång.
19 Genom en skrivelse av den 9 juli 2013 anförde sökanden klagomål mot det omtvistade beslutet i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
20 Genom beslut av den 29 oktober 2013 avslog tillsättningsmyndigheten klagomålet av samma skäl som det omtvistade beslutet hade avslagits (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet).
Parternas yrkanden
21 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska
– ogiltigförklara beslutet att avslå klagomålet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
22 Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Föremålet för talan
23 Enligt fast rättspraxis får yrkanden om ogiltigförklaring som formellt riktas mot ett beslut om avslag på ett klagomål, för det fall att beslutet saknar självständigt innehåll, till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av personaldomstolen (se, för ett liknande resonemang, dom Vainker/parlamentet, 293/87, EU:C:1989:8, punkt 8).
24 Eftersom beslutet att avslå klagomålet i förevarande fall saknar självständigt innehåll, ska talan anses riktad endast mot det omtvistade beslutet.
Upptagande till prövning
Parternas argument
25 Kommissionen anser att yrkandena om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet inte kan tas upp till prövning. Enligt kommissionen utgör detta beslut enbart en bekräftelse av ett tidigare tyst beslut som antogs efter van Raans bortgång 2008, genom vilket administrationen vägrade att bevilja sökanden efterlevandepension och mot vilket hon inte invände inom den frist som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen har tillagt att enligt fast rättspraxis betyder möjligheten att ge in en ansökan i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna – vilken sökanden använde sig av när hon genom en skrivelse av den 29 april 2013 ansökte om efterlevandepension – inte att tjänstemannen eller rättsinnehavaren kan åsidosätta de tidsfrister för att inge klagomål och överklaga som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, genom att såsom i förevarande fall indirekt genom en ansökan ifrågasätta ett tidigare beslut som inte bestritts inom fristen.
26 Sökanden anser att kommissionens invändning om rättegångshinder ska ogillas.
Personaldomstolens bedömning
27 Som det framgår av fast rättspraxis kan en talan om ogiltigförklaring av ett beslut som enbart utgör en bekräftelse av ett tidigare beslut som inte angripits inom utsatt tid inte tas upp till prövning. Ett beslut utgör enbart en bekräftelse av ett tidigare beslut om det inte innehåller några nya uppgifter jämfört med det tidigare beslutet och det inte har föregåtts av en ny prövning av den situation som adressaten av detta tidigare beslut befinner sig i (dom A/kommissionen, F‑12/09, EU:F:2011:136, punkt 119).
28 I förevarande fall ska det inledningsvis kontrolleras huruvida, såsom kommissionen har hävdat, ett tyst beslut antogs år 2008 att neka sökanden efterlevandepension av det skälet att hon inte uppfyllde villkoren i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
29 I artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att varje person som omfattas av tjänsteföreskrifterna har rätt att ansöka om att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som angår honom och att om det vid utgången av en frist på fyra månader inte ännu har givits något svar, ska detta anses vara ett tyst avslag. Av denna bestämmelse följer att ett tyst beslut att neka en tjänsteman en rättighet i princip kan anses föreligga endast på det villkoret att tjänstemannen dessförinnan har ansökt hos administrationen om att bli beviljad denna rättighet.
30 Av kommissionens inlagor framgår att sökanden inte hade ingett någon ansökan om utbetalning av efterlevandepension. I sitt klagomål mot det omtvistade beslutet nämnde sökanden visserligen att det fanns en sådan ansökan och till och med ett beslut genom vilket hon år 2008 nekats efterlevandepension, men i sina inlagor och vid förhandlingen har hon senare bekräftat att det inte existerar vare sig någon ansökan eller något beslut härvidlag.
31 Det har således inte fastställts att kommissionen nekade sökanden efterlevandepension genom ett tyst beslut som uppkom till följd av passivitet med avseende på en ansökan från henne.
32 För det fall att det skulle anses att kommissionen genom ett tyst beslut vägrade att bevilja sökanden efterlevandepension samtidigt som den år 2008 beviljade den avlidne van Raan och sökandens barn förhöjd barnpension, kan det omtvistade beslutet dessutom inte anses utgöra enbart en bekräftelse av detta tysta beslut.
33 Ett sådant tyst beslut kunde endast ha grundats på den omständigheten att sökanden inte uppfyllde villkoren för efterlevandepension i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Det omtvistade beslutet motiverades emellertid av den omständigheten att sökanden inte hade iakttagit de frister som föreskrivs i artikel 42 i samma bilaga. I det omtvistade beslutet vidtog kommissionen således en ny prövning av sökandens situation på grundval av nya uppgifter som kunde påverka hennes situation.
34 Av detta följer att kommissionens invändning om rättegångshinder ska ogillas.
Prövning i sak
Parternas argument
35 Sökanden har anfört en enda grund mot det omtvistade beslutet, vilken avser åsidosättande av artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
36 Till stöd för den första grunden har sökanden bland annat invänt att hon inte kan kritiseras för att inte ha begärt fastställelse av sina rättigheter till efterlevandepension inom ett år från van Raans bortgång. Vid den tidpunkten erhöll hon nämligen, till följd av domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem), inte längre underhållsbidrag och uppfyllde följaktligen inte villkoren i artikel 27 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Sökanden har tillagt att hon därefter följde bestämmelserna i artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, när hon ingav sin begäran om efterlevandepension inom ett år efter det att Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) hade meddelat sin dom av den 25 mars 2013, genom vilken hennes rätt till underhållsbidrag återinfördes.
37 Kommissionen anser att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund.
38 Kommissionen har hävdat att det ankom på sökanden att iaktta den tidsfrist som föreskrivs i artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för att begära fastställelse av sina rättigheter till efterlevandepension. Enligt kommissionen borde sökanden inom ett år efter van Raans bortgång ha informerat administrationen om att hon hade beviljats underhållsbidrag i skilsmässoavtalet och att hon hade överklagat den dom av den 18 december 2007 genom vilken Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) hade dragit in underhållsbidraget.
39 Vid förhandlingen preciserade kommissionen att om sökanden hade inkommit med dessa uppgifter till kommissionen kunde den som villkor för den slutliga utbetalningen av den förhöjda barnpensionen till den avlidne van Raan och sökandens barn ha fastställt att domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) inte skulle upphävas av Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) och underhållsbidraget återinföras retroaktivt.
40 Som svar på frågor från personaldomstolen gjorde kommissionen vid förhandlingen även gällande att sökanden i vart fall aldrig hade kunnat erhålla efterlevandepension, eftersom hon på van Raans dödsdag inte uppfyllde villkoren i artikel 27 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, enligt vilka en tjänstemans eller tidigare tjänstemans frånskilda make för att ha rätt till efterlevandepension måste ha haft rätt till underhåll för egen del från den före detta maken vid dennes bortgång. Kommissionen har tillagt att den omständigheten att Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) efter van Raans bortgång upphävde domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) och återinförde det underhållsbidrag som fastställts i skilsmässoavtalet är irrelevant. Att anse motsatsen skulle enligt kommissionen innebära att medge att efterlevandepension och förhöjd barnpension kan betalas ut samtidigt under en viss period, vilket skulle strida mot bestämmelserna i artikel 80 i tjänsteföreskrifterna.
Personaldomstolens bedömning
– Inledande synpunkter
41 Medan kommissionen i det omtvistade beslutet och i beslutet att avslå klagomålet, när den avslog sökandens begäran om fastställelse av rättigheterna till efterlevandepension, grundade sig på den omständigheten att sökanden hade förlorat sina rättigheter, eftersom hon inte ingett begäran inom den frist på ett år som föreskrivs i artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, har den i sitt svaromål och vid förhandlingen hävdat att sökanden aldrig hade rätt till efterlevandepension, eftersom hon inte uppfyllde villkoren för efterlevandepension i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, emedan hon inte erhöll underhållsbidrag vid tidpunkten för sin tidigare makes bortgång.
42 Enligt fast rättspraxis kan en institution inte ändra sin motivering under pågående rättegång, förutom i en situation där den har en normbunden behörighet (dom CP/parlamentet, F‑8/13, EU:F:2014:44, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
43 Det ska således prövas huruvida kommissionen utövade en normbunden behörighet när den ville ersätta den ursprungliga motiveringen i det omtvistade beslutet som avsåg att sökanden hade åsidosatt artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna med en ny motivering som avser att sökanden inte omfattades av tillämpningsområdet för artikel 27 första stycket i nämnda bilaga.
44 I artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ”[e]n tjänstemans eller tidigare tjänstemans frånskilda make skall vid dennes bortgång ha rätt till efterlevandepension enligt detta kapitel, förutsatt att han eller hon kan styrka att han eller hon vid sin före detta makes bortgång hade rätt till underhåll för egen del enligt vad som fastställts genom dom eller officiellt registrerat gällande avtal mellan honom eller henne och den före detta maken.”
45 När administrationen kontrollerar huruvida det har styrkts att den frånskilda maken till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman vid sin före detta makes bortgång hade rätt till underhåll i den mening som avses i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna har den inget utrymme för skönsmässig bedömning, utan ska bevilja eller neka maken efterlevandepension beroende på om denna faktiska omständighet har fastställts eller inte.
46 Eftersom administrationen har en normbunden behörighet att bevilja eller neka den efterlevandepension som föreskrivs i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, kunde kommissionen i sitt svaromål och vid förhandlingen följaktligen inkomma med en ny motivering som avsåg att sökanden inte omfattades av tillämpningsområdet för denna bestämmelse.
47 Det ankommer således på personaldomstolen att först kontrollera huruvida sökanden kunde anses ha rätt till efterlevandepension till följd av domen av den 25 mars 2013 från Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel).
48 Om så är fallet ankommer det vidare på personaldomstolen att fastställa huruvida den preklusionsfrist som föreskrivs i artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna var tillämplig på sökanden.
– Huruvida sökanden hade rätt till efterlevandepension till följd av domen av den 25 mars 2013 från Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel)
49 Som det angetts ovan framgår det av artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna att det, för att den frånskilda maken till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman vid dennes bortgång ska ha rätt till efterlevandepension, krävs att maken kan styrka att han eller hon ”vid sin före detta makes bortgång hade rätt till underhåll för egen del enligt vad som fastställts genom dom eller officiellt registrerat gällande avtal mellan honom eller henne och den före detta maken”.
50 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att det i skilsmässoavtalet föreskrevs att van Raan skulle betala sökanden ett underhållsbidrag om 3 000 euro per månad, men att detta underhållsbidrag drogs in från och med den 1 december 2006 genom en dom från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) som enligt belgisk rätt var en automatiskt och omedelbart verkställbar dom.
51 Den 2 mars 2008, som var dagen för van Raans bortgång, kunde sökanden således, trots den omständigheten att hon hade överklagat domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem), inte enligt belgisk rätt anses ha rätt till underhåll för egen del från sin tidigare make.
52 När van Raan avled hade domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) visserligen inte någon rättskraft, eftersom sökanden, som det angetts ovan, hade överklagat den. Eftersom det emellertid rörde sig om en omedelbart verkställbar dom, innehade sökanden inte längre någon handling som gav henne möjlighet att inkassera underhållsbidraget.
53 Vid tidpunkten för van Raans bortgång uppfyllde sökanden följaktligen inte villkoren för efterlevandepension i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
54 Kommissionen har i sina inlagor själv medgett att ”[a]rtikel 27 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna inte var … tillämplig” på sökandens situation vid tidpunkten för van Raans bortgång.
55 Det framgår emellertid att Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel), genom sin dom av den 25 mars 2013, har upphävt domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) och har konstaterat att den avlidne van Raans ursprungliga ansökan om indragande av det underhållsbidrag som fastställts i skilsmässoavtalet var ogrundad.
56 Det ska prövas huruvida upphävandet i andra instans av den dom som meddelats i första instans innebär, såsom sökanden har hävdat, att hon har rätt till efterlevandepension i den mening som avses i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
57 Personaldomstolen erinrar härvidlag om att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som, liksom artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig tolkning med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen. Även om en sådan uttrycklig hänvisning saknas kan det emellertid för tillämpningen av unionsrätten vara nödvändigt att hänvisa till medlemsstaternas rättsordningar när unionsdomstolen i unionsrätten eller i de allmänna unionsrättsliga principerna inte kan identifiera några uppgifter som gör det möjligt för den att fastställa den aktuella unionsbestämmelsens innebörd och tillämpningsområde genom en självständig tolkning (dom Díaz García/parlamentet, T‑43/90, EU:T:1992:120, punkt 36).
58 I förevarande fall kan, liksom Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt uttryckligen slog fast i domen M/domstolen (T‑172/01, EU:T:2004:108), begreppet ”underhåll … enligt vad som fastställts genom … avtal mellan henne och den före detta maken”, i den mening som avses i artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, inte bli föremål för en självständig tolkning. Begreppet underhållsskyldighet som avtalats mellan före detta makar på grund av skilsmässa ingår i stället bland de förmögenhetsrättsliga konsekvenser som följer av den dom om äktenskapsskillnad som meddelats med stöd av tillämpliga civilrättsliga bestämmelser (dom M/domstolen, EU:T:2004:108, punkt 72).
59 Det är följaktligen den lagstiftning som reglerar följderna av äktenskapsskillnaden som ska läggas till grund för bedömningen av huruvida en tjänstemans eller tidigare tjänstemans frånskilda make har styrkt ”att han eller hon vid sin före detta makes bortgång hade rätt till underhåll för egen del enligt vad som fastställts genom … avtal mellan honom eller henne och den före detta maken”, det vill säga i förevarande fall den belgiska lagstiftning enligt vilken äktenskapsskillnaden meddelades.
60 Enligt belgisk rätt har ett upphävande i andra instans av ett avgörande i första instans till verkan att avgörandet i första instans retroaktivt undanröjs. Genom domen av den 25 mars 2013 från Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) om upphävande av domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) har sistnämnda dom således retroaktivt undanröjts och det underhållsbidrag som föreskrevs i skilsmässoavtalet har återbeviljats, och underhållsbidraget ska således anses aldrig ha dragits in.
61 Från och med den 25 mars 2013, som var den dag då Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) meddelade sin dom, måste sökanden, med beaktande av att hon från och med den 1 september 2006 återfått den rätt till underhållsbidrag som föreskrevs i skilsmässoavtalet, enligt belgisk rätt anses ha varit berättigad till underhåll för egen del från van Raan vid dennes bortgång.
62 Domen av den 25 mars 2013 från Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) har således till verkan att sökanden ingår bland dem som har rätt till efterlevandepension enligt artikel 27 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
63 Denna slutsats påverkas inte av kommissionens invändning att man, för att fastställa huruvida en frånskild make till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman kan beviljas efterlevandepension på grundval av artikel 27 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, endast ska beakta den situation som förelåg på dagen för tjänstemannens eller den tidigare tjänstemannens bortgång, och inte ska beakta en eventuell retroaktiv förändring av denna situation. Att godta en sådan invändning skulle innebära ett åsidosättande av belgisk rätt, enligt vilken upphävandet i andra instans av ett avgörande i första instans genom vilket ett underhållsbidrag dragits in har till verkan att underhållsbidraget återbeviljas retroaktivt.
64 Personaldomstolen kan inte heller godta kommissionens argument att ett erkännande av en rättighet till efterlevandepension för sökanden från och med dagen för van Raans bortgång skulle innebära ett åsidosättande av bestämmelserna i artikel 80 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna.
65 Det är riktigt att bestämmelserna i artikel 80 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna utgör hinder för att man för samma period erkänner både rättigheten för en frånskild make till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman att erhålla efterlevandepension och rättigheten för ett vid tidpunkten för dödsfallet underhållsberättigat barn till denne tjänsteman eller tidigare tjänsteman att erhålla en förhöjd barnpension.
66 Samtidigt som domen av den 25 mars 2013 från Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) i förevarande fall hade till verkan att underhållsbidraget till sökanden enligt skilsmässoavtalet återinfördes från och med den 1 september 2006 och sökanden därigenom fick rätt till efterlevandepension från och med van Raans bortgång, hade den emellertid även till verkan att retroaktivt undanröja den rättsliga grunden för kommissionens beslut att från och med juli 2008 bevilja den avlidne van Raan och sökandens barn en förhöjd barnpension.
67 Det ska slutligen erinras om att det syfte som eftersträvas med artikel 27 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är att göra det möjligt för en frånskild make till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman som vid dennes bortgång uppbar underhåll från maken att efter makens bortgång kunna fortsätta att erhålla medel som tryggar hans eller hennes försörjning. Det kan inte anses vara motiverat att en frånskild make till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman förlorar rätten till efterlevandepension, och därmed medel som tryggar hans eller hennes försörjning, enbart eftersom det underhåll som han eller hon uppbar enligt nationell rätt dragits in, oavsett hans eller hennes vilja, före tjänstemannens eller den tidigare tjänstemannens bortgång, men därefter återbeviljats retroaktivt efter den före detta makens bortgång.
– Huruvida den preklusionsfrist som föreskrivs i artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna var tillämplig på sökanden
68 I artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ”[r]ättsinnehavarna till en avliden tjänsteman eller en tidigare tjänsteman som har avgångspension eller invaliditetsersättning som inte begär fastställelse av sina rättigheter till pension eller ersättning inom ett år från tjänstemannens dödsdag förlorar sina rättigheter, utom i fall av force majeure”.
69 Av ordalydelsen i artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna framgår att den där angivna preklusionsfristen enbart är tillämplig på sådana rättsinnehavare till en avliden tjänsteman eller tidigare tjänsteman som vid dennes bortgång hade rätt till pension eller ersättning.
70 Artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är således inte tillämplig på rättsinnehavare till en avliden tjänsteman eller tidigare tjänsteman som, såsom i förevarande fall, inte hade rätt till pension eller ersättning vid dennes bortgång men som senare, med retroaktiv verkan, tillerkänns en sådan rätt genom ett avgörande av nationell domstol.
71 Som det angetts ovan hade sökanden vid tidpunkten för van Raans bortgång inte rättighet till efterlevandepension, eftersom det underhållsbidrag som föreskrevs i skilsmässoavtalet tidigare hade dragits in av Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) genom dom av den 18 december 2007 och inte ännu hade återinförts med retroaktiv verkan av domstol i andra instans.
72 Under dessa omständigheter gjorde sig kommissionen skyldig till felaktig rättstillämpning genom att i det omtvistade beslutet grunda sig på den omständigheten att sökanden enligt artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna hade förlorat sina rättigheter, eftersom hon inte hade begärt fastställelse av sina rättigheter till pension inom ett år från van Raans bortgång.
73 Nu återstår frågan huruvida sökanden var skyldig att inge begäran om fastställelse av sina rättigheter till efterlevandepension inom en bestämd tidsfrist.
74 Eftersom tjänsteföreskrifterna inte innehåller några bestämmelser som ålägger rättsinnehavare till en avliden tjänsteman eller tidigare tjänsteman, vilka befinner sig i en sådan situation som avses ovan i punkt 70, att iaktta en frist för att begära fastställelse av sina rättigheter till pension eller ersättning, ankommer det på personaldomstolen att åtgärda denna lucka (se, analogt, beträffande tidsfristen för att väcka talan vid tvister mellan Europeiska investeringsbanken och dess anställda, dom Dunnett m.fl./EIB, T‑192/99, EU:T:2001:72, punkt 51).
75 Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, vilka ingår bland de allmänna principerna i unionsrätten, hindrar att institutionerna och fysiska personer kan agera utan någon som helst begränsning i tiden, vilket bland annat skulle riskera att rubba stabiliteten i redan uppkomna rättsliga situationer, och kräver att en rimlig tidsfrist iakttas (se, analogt, beträffande fristen för att inge en ansökan om skadestånd, beslut Marcuccio/kommissionen, T‑157/09 P, EU:T:2010:403, punkt 42).
76 Personaldomstolen anser därför att rättsinnehavare till en avliden tjänsteman eller tidigare tjänsteman, vilka befinner sig i en sådan situation som avses ovan i punkt 70, enligt rättssäkerhetsprincipen är skyldiga att begära fastställelse av sina rättigheter till pension eller ersättning inom en rimlig frist, vilken börjar löpa den dag då de delges det nationella domstolsavgörande på grundval av vilket deras rättigheter till pension eller ersättning har erkänts med retroaktiv verkan.
77 Även om det på grundval av handlingarna i målet inte är möjligt att exakt fastställa vilken dag sökanden delgavs domen av den 25 mars 2013 från Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel) kan delgivning ha skett tidigast den 25 mars 2013.
78 Sökanden begärde fastställelse av sina rättigheter till efterlevandepension redan den 29 april 2013, det vill säga inom en frist som måste anses rimlig med hänsyn till omständigheterna i fallet.
79 Det ska således anses att sökanden inte hade förlorat sina rättigheter till efterlevandepension när hon begärde fastställelse av dem.
80 Kommissionen anser emellertid att sökanden inom ett år efter van Raans bortgång åtminstone borde ha informerat den om sin personliga situation och framför allt borde ha upplyst den om att hon enligt skilsmässoavtalet hade rätt till underhållsbidrag från van Raan, att detta underhållsbidrag hade dragits in genom domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem) och att det överklagande som hon hade ingett mot denna dom var anhängigt vid Tribunal de première instance de Bruxelles (Förstainstansdomstolen i Bryssel).
81 Vare sig av ordalydelsen eller av systematiken i artikel 42 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna kan emellertid slutsatsen dras att sökanden var tvungen att lämna detta slag av uppgifter till kommissionen, eftersom denna bestämmelse begränsar sig till att ålägga rättsinnehavare till en avliden tjänsteman eller tidigare tjänsteman vilka faktiskt innehar en rättighet till pension eller ersättning en tidsfrist för att begära fastställelse av sina rättigheter.
82 Att sökanden avstod från att informera kommissionen om sin personliga situation, särskilt överklagandet av domen av den 18 december 2007 från Juge de paix du canton de Overijse-Zaventem (Fredsdomaren i kantonen Overijse-Zaventem), saknar följaktligen helt betydelse när det gäller huruvida hennes begäran om fastställelse av rättigheterna till efterlevandepension ingavs i tid.
83 Av allt som anförts ovan följer att det omtvistade beslutet ska ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga invändningar som sökandena har anfört till stöd för den enda grunden i ansökan.
Rättegångskostnader
84 Enligt artikel 101 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta den andra partens rättegångskostnader, om detta har yrkats. Enligt artikel 102.1 i rättegångsreglerna får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part ska bära sina rättegångskostnader, men endast delvis, eller inte alls, ersätta den andra partens rättegångskostnader.
85 Av domskälen i denna dom framgår att kommissionen är tappande part. Sökanden har dessutom uttryckligen yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 102.1 i rättegångsreglerna ska kommissionen bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta sökandens rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)
följande:
1) Europeiska kommissionens beslut av den 3 juni 2013 att inte bevilja efterlevandepension för Julia Borghans ogiltigförklaras.
2) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Julia Borghans.
Bradley | Kreppel | Rofes i Pujol |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 23 mars 2015.
Justitiesekreterare | | Ordförande |