Mål C‑301/12
Cascina Tre Pini Ss
mot
Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato)
”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43/EEG – Områden av gemenskapsintresse – Omprövning av ett områdes status vid miljöförorening eller miljöförstöring – Nationell lagstiftning enligt vilken berörda personer inte kan begära en sådan omprövning – Behöriga nationella myndigheter ges en befogenhet att efter eget skön ex officio inleda förfarandet för omprövning av nämnda status”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 april 2014
1. Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Områden av gemenskapsintresse – Upphävande av status som område av gemenskapsintresse med avseende på ett område som är upptaget på listan över sådana områden – Begäran från en ägare av ett markområde som ingår i detta område – Medlemsstaternas skyldighet att förslå att kommissionen upphäver ett områdes status som område av gemenskapsintresse – Villkor
(Rådets direktiv 92/43, artiklarna 4, 6.2, 6.3, 6.4, 9 och 11)
2. Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Områden av gemenskapsintresse – Befogenhet att föreslå en omprövning av områdena av gemenskapsintresse – Nationell lagstiftning enligt vilken endast de lokala och regionala myndigheterna ges en sådan befogenhet – Tillåtet – Villkor
(Artikel 288 tredje stycket FEUF; rådets direktiv 92/43, artiklarna 4.1, 9 och 11)
3. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Allmänna eller hypotetiska frågor – Fråga som är abstrakt och helt hypotetisk i förhållande till föremålet för tvisten i det nationella målet – Avvisning
(Artikel 267 FEUF)
1. Artiklarna 4.1, 9 och 11 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter ska tolkas så, att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna är skyldiga att föreslå att kommissionen upphäver ett områdes status enligt listan över områden av gemenskapsintresse när de mottar en begäran härom från en ägare av ett markområde som ingår i detta område, i vilken det påstås att det föreligger miljöförstöring inom området, såvitt begäran grundar sig på den omständigheten att det, trots att bestämmelserna i artikel 6.2–6.4 i direktivet, i ändrad lydelse, har iakttagits, slutgiltigt kan konstateras att området inte längre kan bidra till bevarandet av livsmiljöer samt vilda djur och växter eller till inrättandet av nätet Natura 2000.
När det slutgiltigt kan konstateras att ett område som är upptaget på listan över områden av gemenskapsintresse inte längre kan bidra till uppfyllande av syftena med direktiv 92/43 och det därför inte längre är berättigat att området fortsättningsvis omfattas av reglerna i detta direktiv är den berörda medlemsstaten nämligen skyldig att föreslå att kommissionen upphäver områdets status. Denna skyldighet gäller särskilt när området sträcker sig över ett markområde som tillhör en fastighetsägare vars äganderätt är begränsad till följd av att området är upptaget på listan, eftersom en fortsatt begränsning av rätten att använda området skulle kunna leda till en kränkning av äganderätten.
Det är emellertid inte alla typer av miljöförstöring inom ett område på listan över områden av gemenskapsintresse som motiverar att områdets status upphävs. De nationella behöriga myndigheterna är nämligen endast skyldiga att föreslå ett upphävande av ett områdes status när detta område, trots att bestämmelserna i direktiv 92/43 iakttagits, oåterkalleligen inte längre är ägnat att uppfylla syftet med direktivet.
(se punkterna 28, 29, 31, 35 och 36 samt punkt 1 i domslutet)
2. Artiklarna 4.1, 9 och 11 i direktiv 92/43 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som endast ger de lokala och regionala myndigheterna befogenhet att föreslå en omprövning av områdena av gemenskapsintresse och enligt vilken staten inte ens har en subsidiär befogenhet i denna fråga om dessa myndigheter förhåller sig passiva, såvida denna tilldelning av befogenhet säkerställer en riktig tillämpning av reglerna i direktivet.
I avsaknad av sådana regler för hur befogenheten att föreslå anpassning av listan över områden av gemenskapsintresse ska tilldelas i nationell rätt i direktiv 92/43 kräver unionsrätten, och särskilt artikel 288 tredje stycket FEUF, nämligen endast att införlivandet av direktiv 92/43 i nationell rätt, vilket även omfattar det ovannämnda fastställandet av vilka nationella behöriga myndigheter som ska vara ansvariga, verkligen säkerställer att direktivet tillämpas fullt ut på ett tillräckligt klart och precist sätt.
(se punkterna 39–41 och 44 samt punkt 2 i domslutet)
3. Se domen.
(se punkterna 45–48)