Mål T‑385/06

Aalberts Industries NV m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – En enda, fortlöpande överträdelse – Deltagande i överträdelsen”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Bevis

(Artikel 81.1 EG)

2.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Bevis

(Artikel 81.1 EG)

3.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som kan behandlas som en enda överträdelse – Begrepp

(Artikel 81.1 EG)

4.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Företag som kan klandras för överträdelsen bestående i att ha deltagit i en övergripande samverkan – Kriterier

(Artikel 81.1 EG)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beaktad omsättning – Gräns fastställd i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

1.      Vad beträffar bevisningen för en överträdelse av artikel 81.1 EG måste kommissionen förebringa exakt och samstämmig bevisning till styrkande av dess fasta övertygelse om att överträdelsen har begåtts. Om rätten anser att det föreligger tvivelsmål ska detta gynna det företag som beslutet i vilket överträdelsen konstateras är riktat till. Rätten får således inte fastställa att kommissionen styrkt att den ifrågavarande överträdelsen förelegat om denna fråga enligt rätten fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter. Emellertid måste inte nödvändigtvis varje del av den bevisning som kommissionen företett motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det är tillräckligt att en samlad bedömning av alla de indicier som institutionen åberopat motsvarar detta krav.

Det är dessutom vanligt att sådan verksamhet som utgörs av konkurrensbegränsande förfaranden och avtal bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste därför förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans och när annan hållbar förklaring saknas kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett.

(se punkterna 44–46)

2.      Uttalanden som har gjorts i samband med en ansökan om förmånlig behandling spelar en viktig roll. Dessa uttalanden som gjorts i företagets namn har ett icke förringbart bevisvärde, eftersom de medför betydande rättsliga och ekonomiska risker. Ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i en kartell och som bestritts av flera andra misstänkta företag kan emellertid inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda gjort sig skyldiga till överträdelsen om detta inte stöds av annan bevisning.

(se punkterna 47 och 66)

3.      Begreppet en enda överträdelse avser det fallet att flera företag har deltagit i en överträdelse som består i ett fortlöpande beteende i avsikt att nå ett enda ekonomiskt mål som syftar till att snedvrida konkurrensen eller individuella överträdelser som är förenade genom samma syfte (samtliga delar har ett och samma ändamål) och samma aktörer (samma berörda företag, vilka är medvetna om att de eftersträvar ett gemensamt syfte). Denna tolkning kan inte ifrågasättas med motiveringen att ett eller flera led i denna serie handlingar eller i detta fortlöpande beteende även i sig kan utgöra ett åsidosättande av artikel 81 i fördraget. När de olika handlandena ingår i en samlad plan på grund av deras identiska syfte som innebär en snedvridning av konkurrensen inom den gemensamma marknaden, får kommissionen tillskriva företag ansvar för dessa handlanden utifrån deltagandet i överträdelsen bedömd i dess helhet. För att fastställa huruvida olika handlanden utgör en enda och fortlöpande överträdelse, ska det således undersökas om det föreligger ett komplementärt samband i den meningen att var och en av åtgärderna syftar till att motverka en eller flera konsekvenser av en normalt fungerande konkurrens, och bidrar, genom ett samspel, till att åstadkomma samtliga de konkurrensbegränsande verkningar som eftersträvades av upphovsmännen inom ramen för en samlad plan med ett enda syfte. I detta hänseende ska samtliga omständigheter som kan läggas till grund för eller ifrågasätta detta samband beaktas, såsom den tillämpliga perioden, innehållet (inbegripet de tillämpade metoderna) och, i samband härmed, syftet med de olika agerandena i fråga.

Vad gäller ett konkurrensbegränsande förfarande bestående i anordnande, under flera års tid, av regelbundna multi- och bilaterala kontakter mellan konkurrerande tillverkare vars syfte var att få till stånd en otillåten samverkan för att organisera rörkopplingsbranschen på artificiell väg, bland annat i fråga om priser, är den omständigheten att det i viss mån har ändrat karaktär eller intensitet efter kommissionens inspektioner inte relevant för huruvida den ifrågavarande kartellen har fortgått, eftersom syftet med det konkurrensbegränsande förfarandet inte har ändrats, nämligen samordning av priset på rörkopplingar. Det är härvid sannolikt att kartellen efter kommissionens inspektioner inte var lika strukturerad och att dess aktivitet varierade i intensitet. Den omständigheten att en kartells aktivitet varierar under olika perioder innebär emellertid inte att den har upphört.

(se punkterna 86–88, 91 och 105)

4.      För att styrka att ett företag har ingått ett konkurrensbegränsande avtal ska kommissionen visa att företaget genom sitt eget agerande hade för avsikt att bidra till att uppnå de gemensamma mål som alla deltagarna eftersträvade och visa att det hade kännedom om de konkreta beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller visa att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att acceptera den risk som detta innebar. Det faktum att ett företag inte har deltagit i alla de delar som en kartell består i är inte relevant vid fastställandet av huruvida företaget har begått en överträdelse. Dessa förhållanden ska endast beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställandet av bötesbeloppet.

(se punkterna 89 och 90)

5.      Om ”företaget”, i meningen den ekonomiska enhet som var ansvarig för den beivrade överträdelsen, bestod i flera mottagare vid tidpunkten för antagande av ett beslut om påförande av böter för överträdelse av konkurrensreglerna kan taket på 10 procent i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 beräknas på företagets globala omsättning. Om däremot denna ekonomiska enhet har splittrats i två fristående enheter vid tidpunkten för beslutet, har varje mottagare rätt till en individuell tillämpning av nämnda tak.

(se punkt 125)