TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 18 november 2015 (*)
”Skiljedomsklausul – Sjätte och sjunde ramprogrammen inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration – Hävning av avtal i förtid – Berättigade förväntningar – Proportionalitet – Tro och heder – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Omkvalificering av talan – Yrkande om både inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadestånd – System för tidig varning – Huruvida beskrivningen av ett åsidosättande av en rättsregel som ger enskilda rättigheter är tillräckligt detaljerad – Orsakssamband”
I mål T‑106/13,
d.d. Synergy Hellas Anonymi Emporiki Etaireia Parochis Ypiresion Pliroforikis, Aten (Grekland), företrätt av advokaterna M. Angelopoulos och K. Damis,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av R. Lyal och A. Sauka, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna L. Athanassiou och G. Gerapetritis,
svarande,
angående en talan om inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadestånd i samband med fullgörandet av flera avtal som kommissionen har ingått med sökanden med stöd av sjätte och sjunde ramprogrammen inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Prek samt domarna I. Labucka och V. Kreuschitz (referent),
justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 29 april 2015,
följande
Dom (1)(2)(3)
[utelämnas]
Rättslig bedömning
I – Yrkandet om inomobligatoriskt skadestånd
[utelämnas]
B – Upptagande till sakprövning
[utelämnas]
2. Huruvida argumenten rörande andra projekt än ARTreat-projektet kan upptas till sakprövning
44 Kommissionen anser att sökanden inte med fog kan göra gällande andra argument än de som avser ARTreat-projektet som är saken i det aktuella målet. Kommissionen anser dessutom att påståendena avseende J-WeB-projektet redan har gjorts gällande i samband med talan i målet T‑365/12, i vilket sökanden har återkallat talan (beslut Synergy Hellas/kommissionen, punkt 22 ovan, EU:T:2012:461). Kommissionen har gjort gällande att det skulle strida mot en god rättskipning och principen om processekonomi om parterna tilläts att på nytt framställa yrkanden och påståenden som de tidigare har återkallat. Sökanden har således inte längre något berättigat intresse av att göra gällande invändningar mot slutsatserna i den revision som utförts i samband med J-WeB-avtalet. Sökanden har bestritt att argumenten inte kan tas upp till sakprövning.
45 Mot bakgrund av dessa argument påpekar tribunalen att kommissionen har hävt ARTreat-avtalet – som hade ingåtts med sökanden – genom att tillämpa artikel II.38.1 c i det avtalet på grund av de brister som sökanden gjort sig skyldig till vid fullgörandet av J-WeB-avtalet. Eftersom orsaken till att ARTreat-avtalet har hävts är att J-WeB-avtalet inte hade fullgjorts korrekt ska sökanden kunna bestrida det fullgörandet i en talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar som väckts på grundval av att ARTreat-avtalet har hävts. Det är således felaktigt av kommissionen att påstå att sökanden inte kan åberopa argument som rör J-WeB-projektet i samband med en talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar som grundas på ARTreat-avtalet.
46 Sökandens återkallelse av talan i mål T‑365/12, Synergy Hellas/kommissionen (se punkt 22 ovan), vilket rörde J-WeB-avtalet, påverkar inte sökandens rätt att inom ramen för de aktuella yrkandena – avseende kommissionens inomobligatoriska skadeståndsansvar på grund av att ARTreat-avtalet har hävts – göra gällande de brister som rör fullgörandet av J-WeB-avtalet.
47 Vid återkallelse av talan uttalar sig tribunalen nämligen varken om huruvida frågan kan upptas till sakprövning eller om prövningen i sak, utan den beaktar att sökanden inte är villig att fullfölja domstolsförfarandet. Beslutet om avskrivning av målet till följd av återkallelse av talan har inte rättskraft. Det har härvid redan slagits fast att i de fall då en sökande återkallar en talan som anhängiggjorts så medför det att det mål som följer av talan inte längre föreligger och att det således inte föreligger litispendens i förhållande till ett annat mål. Domstolen har preciserat att intresset av att förhindra att parterna använder sig av denna möjlighet på ett sätt som strider mot principen om processekonomi inte kräver att litispendens fortfarande ska anses föreligga när sökanden har återkallat sin talan, eftersom detta intresse skyddas tillräckligt av att sökanden kan förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2011, Comitato ”Venezia vuole vivere” m.fl./kommissionen, C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, REU, EU:C:2011:368, punkt 32).
3. Huruvida den andra delen av det första yrkandet kan tas upp till sakprövning
48 Kommissionen anser att yrkandena avseende betalning av ett belopp på 343 828,88 euro ska avvisas, eftersom revisionen av ARTreat-projektet fortfarande pågår. Kommissionen har påpekat att yttrandena, de nya kostnadsredovisningarna och de omfattande ytterligare uppgifter som sökanden inkommit med efter överlämnandet av den preliminära revisionsrapporten om ARTreat-projektet håller på att granskas av behöriga revisorer. Kommissionen har härvid gjort gällande att det var osäkert och spekulativt att påstå att kommissionen inte skulle betala det begärda beloppet på 343 828,88 euro den dag då den aktuella talan väcktes (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 9 september 2013, Planet/kommissionen, T‑489/12, EU:T:2013:496, punkterna 38 och 42). Sökanden kan inte åberopa framtida och otillförlitliga omständigheter för att motivera att det föreligger ett faktiskt intresse av att målet avgörs. Detta leder dessutom till att tribunalen ombeds att uttala sig om en fråga som inte föreligger, eller rentav om en rättsakt som inte existerar. Sökanden har bestritt den bedömningen och anser att beloppet på 343 828,88 euro ska betalas till sökanden.
49 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att varje person som väcker talan vid domstol ska ha ett faktiskt berättigat intresse av att få saken prövad (dom av den 30 september 2009, Lior/kommissionen och kommissionen/Lior, T‑192/01 och T‑245/04, EU:T:2009:365, punkt 247) och att detta berättigade intresse ska förstås som en fördel som utgången av målet kan medföra för sökanden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2009, GlaxoSmithKline Services m.fl./kommissionen m.fl., C‑501/06 P, C‑513/06 P, C‑515/06 P och C‑519/06 P, REG, EU:C:2009:610, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
50 I förevarande fall syftar de aktuella yrkandena till att kommissionen ska förpliktas att betala för fullgörandet av ARTreat-avtalet. Sökanden har nämligen yrkat att tribunalen ska förplikta kommissionen att till sökanden betala ett belopp på 343 828,88 euro för genomförandet av ARTreat-projektet, jämte ränta.
51 Den omständigheten att kommissionen håller på med sin bedömning av huruvida de kostnader som sökanden har gjort gällande är berättigade och således huruvida beloppet på 343 828,88 euro ska betalas betyder inte att det kan konstateras att sökanden saknar ett faktiskt berättigat intresse av att få saken prövad i den mening som avses i ovannämnda rättspraxis. Från det att talan väcks är det nämligen uppenbart en fördel för sökanden om den prövas. Sökanden har således ett faktiskt intresse av att tribunalen förpliktar kommissionen att betala beloppet på 343 828,88 euro jämte ränta för fullgörandet av ARTreat-avtalet.
52 Kommissionen kan inte hävda att sökanden saknar ett berättigat intresse av att få saken prövad på grund av att det när talan väcktes var osäkert och spekulativt att påstå att kommissionen inte skulle betala beloppet på 343 828,88 euro till sökanden. När talan väcktes rådde det nämligen inga tvivel om att kommissionen inte hade betalat det aktuella beloppet.
53 Frågorna huruvida kommissionen var skyldig att betala det aktuella beloppet innan talan väcktes, om den kunde flytta fram betalningen med hänsyn till den pågående revisionen och huruvida tribunalen skulle ha vilandeförklarat domstolsförfarandet fram till dess att kommissionens revision avslutas eller i stället direkt borde ha uttalat sig om huruvida kostnaderna var berättigade innebär en bedömning av omständigheter som rör prövningen i sak och inte huruvida talan kan upptas till sakprövning. Det har således i ett mål avseende en talan som väckts på grundval av en skiljedomsklausul redan fastställts att kravet på att en fordran ska vara säker, likvid och förfallen utgör, enligt den lagstiftning som är tillämplig på tvisten, en förutsättning för att ett yrkande om betalning som framställts av fordringsägaren ska bifallas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2014, Isotis/kommissionen, T‑59/11, REU, EU:T:2014:679, punkt 280).
54 Det förhållandet att sökandens yrkande om att kommissionen ska förpliktas att betala ett visst belopp kan tas upp till sakprövning påverkas inte av beslutet Planet/kommissionen (punkt 48 ovan, EU:T:2013:496), som kommissionen har åberopat. Till skillnad från omständigheterna i förevarande fall, där den aktuella sökandens talan avser en prestation från kommissionen, avsåg sökandens talan vid tribunalen i målet Planet att unionsdomstolen skulle fastställa att sökanden i det målet hade rätt att behålla belopp som kommissionen redan hade betalat ut i enlighet med de i det målet aktuella avtalen (se dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen, C‑564/13 P, REU, EU:C:2015:124, punkt 18).
55 Medan, såsom generaladvokaten Kokott har påpekat i sitt förslag till avgörande i målet Planet/kommissionen (C‑564/13 P, REU, EU:C:2014:2352), ett berättigat intresse av att få saken prövad i samband med en fullgörelsetalan, vilken väcks för att få konkreta krav tillgodosedda, utan vidare framgår av sammanhanget i ansökan som sådan, krävs det likväl i regel en särskild motivering av sökandens intresse av att få fastställt i domstol att ett rättsförhållande föreligger eller inte föreligger, det vill säga att en viss rättighet existerar eller inte existerar. Det är nämligen inte unionsdomstolarnas uppgift att utfärda teoretiska rättsutlåtanden (förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i mål Planet/kommissionen, se ovan, EU:C:2014:2352, punkt 41).
56 Kommissionens invändning om rättegångshinder ska således ogillas.
C – Prövning i sak
1. Inledande anmärkningar
57 I artikel II.38.1 i bilaga II till ARTreat-avtalet föreskrivs följande:
“… kommissionen har rätt att häva bidragsavtalet eller säga upp en mottagares deltagande i följande fall: …
c) mottagaren har uppsåtligen eller av oaktsamhet gjort sig skyldig till en brist vid fullgörandet av ett bidragsavtal som slutits med kommissionen.”
58 Begreppet brist definieras i artikel II.1.10 i bilaga II till ARTreat-avtalet såsom ”brott mot en bestämmelse i gemenskapens lagstiftning, eller brott mot en förpliktelse enligt avtalet, till följd av en handling eller försummelse som begåtts av en avtalspart och som skadar eller skulle skada Europeiska gemenskapernas allmänna budget, eller budgetar som förvaltas av gemenskapen, genom omotiverade kostnader.”
59 Kommissionen hävde det avtal som slutits med sökanden avseende ARTreat-projektet med tillämpning av ovannämnda artikel II.38 med anledning av att det i den finansiella revision av J-WeB-avtalet, som genomförts av företaget Kypris & Associates för kommissionens räkning, framkom att en stor del av de av sökanden redovisade kostnaderna inte var berättigade (se den slutliga revisionsrapporten om J-WeB-avtalet).
60 Sökanden anser att hävningen av avtalet är rättsstridig, eftersom det var felaktigt av kommissionen att finna att sökandens kostnader för J-WeB-projektet inte var berättigade. Sökanden stödjer sitt yrkande om inomobligatoriskt skadestånd på påståendet att hävningen åsidosätter dels principen om skydd för berättigade förväntningar, dels proportionalitetsprincipen (se punkt 42 ovan). Sökanden har hävdat att den rättsstridiga hävningen av ARTreat-avtalet har vållat sökanden en skada som uppgår till 343 828,88 euro. 94 112,93 euro av det beloppet avser inkomstförlusten från den dag då ARTreat-avtalet hävdes fram till det att ARTreat-projektet avslutades, och 249 715,95 euro avser de kostnader som uppkommit innan ARTreat-avtalet hävdes.
2. Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar
61 Sökanden har till stöd för grunden att hävningen av ARTreat-avtalet åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar för det första bestritt att den slutliga revisionsrapporten om J-WeB-projektet är tillförlitlig. Företaget Ernst & Youngs revisionsrapporter avseende Metabo-projektet och de revisionsrapporter som företaget BDO upprättat rörande J-WeB-projektet styrker nämligen att sökandens tidregistreringssystem är tillförlitligt och att dess kostnader är berättigade. Sökanden anser för det andra att tribunalen för att kunna uttala sig om huruvida det är nödvändigt att skydda sökandens berättigade förväntningar ska beakta den omständigheten att det inte kan anses vara rimligt att dess kostnadsredovisningar inte godtas sexton månader efter revisionen av avtalet Metabo, vilken genomförts av företaget Ernst & Young. Sökanden har för det tredje gjort gällande att kommissionen och sökanden nådde en överenskommelse om att ARTreat-avtalet inte skulle hävas, vilket även styrks av protokollet från mötet den 22 augusti 2012 och e-postmeddelandet av den 24 september 2012. Kommissionen bröt emellertid rättsstridigt den överenskommelsen, vilket vållade sökanden betydande materiella och immateriella skador.
62 Kommissionen har bestritt sökandens argument. Kommissionen anser för det första att sökanden – med beaktande av att kommissionen obestridligen har ett avtalsrättsligt förhållande till sökanden – inte kan göra gällande att kommissionen har åsidosatt principen om berättigade förväntningar, vilken den såsom administrativ myndighet är skyldig att iaktta i förhållande till de rättssubjekt som berörs av dess beslut. Kommissionen anser dessutom att sökanden inte har åberopat någon grund avseende på vilket sätt skyddet för berättigade förväntningar kommer till uttryck inom avtalsrätten. Invändningarna om åsidosättande av principen om tro och heder och rättsmissbruk ska vidare avvisas, eftersom de har åberopats för första gången i repliken och för att de är alltför vaga. Slutligen har kommissionen under alla omständigheter hävdat att den inte på något sätt har gett sökanden berättigade förväntningar och att den inte har överskridit en rimlig tidsfrist.
63 Mot bakgrund av dessa argument erinrar tribunalen om att det genom EUF-fördraget har inrättats ett självständigt rättsmedelssystem. Det föreskrivs i artikel 272 FEUF att domstolen ska vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning.
64 Sökanden har väckt talan och yrkat inomobligatoriskt skadestånd på grundval av den skiljedomsklausul som ingår i artikel 9 i ARTreat-avtalet, i vilken det föreskrivs att en tvist som uppkommer mellan kommissionen och mottagaren om tolkningen, tillämpningen eller giltigheten av bidragsavtalet ska avgöras av tribunalen, då den är ensam behörig att pröva tvisten i första instans (se punkt 38 ovan).
65 Sökanden har inom ramen för yrkandet om inomobligatoriskt skadestånd med anledning av de skäl som anges i punkt 61 ovan hävdat att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts. Sökanden har preciserat att den princip som åberopas ska ”bedömas utifrån ett medborgarperspektiv” och ”kräver att medborgarnas berättigade förväntningar skyddas i förhållande till en stats stadigvarande och tillförlitliga agerande som denne kan använda till stöd för vissa handlingar och grunda vissa förväntningar på”. Sökanden anser dessutom att principen utgör en ”begränsning av rätten att återkalla rättstridiga administrativa rättsakter”.
66 Principen om skydd för berättigade förväntningar, såsom den har åberopats av sökanden, ska härvid anses reglera det underordnade förhållandet mellan det rättssubjekt som berörs av administrationens beslut och administrationen. Tribunalen erinrar vidare om att det följer av fast rättspraxis att rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar gentemot unionsadministrationen tillkommer varje person som befinner sig i en situation där den administrationen, genom att ge tydliga försäkringar, har väckt grundade förhoppningar. Tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från behörig och tillförlitlig källa utgör, oavsett i vilken form de har lämnats, sådana försäkringar. Däremot kan ingen med framgång göra gällande att denna princip har åsidosatts om administrationen inte har gett någon tydlig försäkran (se dom av den 19 mars 2003, Innova Privat-Akademie/kommissionen, T‑273/01, REG, EU:T:2003:78, punkt 26 och där angiven rättspraxis). Principen omfattas således av den granskning av lagenligheten som tribunalen med tillämpning av artikel 263 FEUF kan företa avseende de rättsakter som antagits av institutionerna.
67 I förevarande fall har dock talan väckts vid tribunalen i egenskap av behörig domstol att bedöma avtalsförhållandet. Även om det visserligen följer av artikel 9 i ARTreat-avtalet (se punkt 39 ovan) att avtalet bland annat regleras av unionsrätten, gör den omständigheten inte det möjligt att ändra tribunalens behörighet, såsom den har definierats genom det rättsmedel som har valts av sökanden. Sökanden kan därför genom sitt yrkande om inomobligatoriskt skadestånd endast göra gällande att kommissionen har åsidosatt den lagstiftning som är tillämplig på avtalet, det vill säga åsidosättande av avtalsvillkoren eller av unionens finansiella bestämmelser eller avtalsrättsliga principer och, i andra hand, principer inom belgisk avtalsrätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2009, kommissionen/Burie Onderzoek en Advies, T‑179/06, EU:T:2009:171, punkt 118).
68 Tribunalen ska således vad gäller sökandens yrkande om inomobligatoriskt skadestånd avvisa en invändning avseende att kommissionen vid fullgörandet av ARTreat-avtalet åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar, såsom den definieras i punkt 66 ovan.
69 Sökanden har dock i repliken preciserat att invändningen om åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar ska beaktas mot bakgrund av att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder och att det är förbjudet att tillämpa avtalsklausuler på ett oskäligt sätt.
70 I motsats till vad kommissionen har gjort gällande i sitt svar på tribunalens skriftliga frågor ska det påståendet inte avvisas på grund av att det åberopats för sent eller för att det inte är tillräckligt specifikt. En grund eller ett argument som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna kan prövas i sak (dom av den 14 mars 2007, Aluminium Silicon Mill Products/rådet, T‑107/04, REG, EU:T:2007:85, punkt 60 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall har sökanden i sin ansökan åberopat tillämpning av artikel 1134 i den belgiska civillagen (code civil), vilken är tillämplig på ARTreat-avtalet enligt artikel 9 i avtalet. Genom den artikeln i civillagen stadfästs en skyldighet för parterna i ett avtal att fullgöra det i enlighet med tro och heder. En viss form av berättigade förväntningar kan dessutom åberopas inom avtalsrätten i de fall då dessa förväntningar bidrar till iakttagandet av skyldigheten för parterna i ett avtal att fullgöra det i enlighet med tro och heder.
71 Vidare kan inte kommissionen göra gällande att sökandens invändning inte är tillräckligt specifik då den i dupliken har hävdat att mottagaren av ett finansiellt unionsstöd vilken inte uppfyller ett grundläggande krav som ska vara uppfyllt för att stödet ska beviljas inte kan göra gällande principen om skydd för berättigade förväntningar för att bestrida att kommissionen har vägrat att bevilja den det från början överenskomna beloppet. Vidare kan sökanden inte åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom sökanden inte har iakttagit de finansiella förpliktelser som ska vara uppfyllda för att erhålla det finansiella bidraget.
72 Att det inte kan uteslutas att en viss form av berättigade förväntningar kan åberopas inom avtalsrätten i de fall då dessa förväntningar bidrar till iakttagandet av skyldigheten för parterna i ett avtal att fullgöra det i enlighet med tro och heder följer av att principen om att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder utgör hinder för att avtal fullgörs på ett sätt som utgör rättsmissbruk.
73 Den belgiska kassationsdomstolen (Cour de cassation) har fastställt att den princip som stadfästs i artikel 1134 i den belgiska civillagen – enligt vilken avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder – förbjuder en part att missbruka en rättighet som tillerkänts den parten genom avtalet. Rättsmissbruk innebär att en rättighet utövas på ett sätt som uppenbart går utöver hur ett försiktigt och aktsamt rättssubjekt skulle utöva den (Cass 16 november 2007 AR nr C.06.0349.F.1). Det kan följaktligen inte uteslutas att det utgör maktmissbruk om innehavaren av en rättighet utövar den på ett sätt som på ett objektivt sätt inte är förenligt med ett normalt utövande av den, efter att ha gett den andra parten berättigade förväntningar om att denne inte kommer att utöva rättigheten på ett sådant sätt.
74 Kommissionen har i förevarande fall dock inte gett sökanden några berättigade förväntningar på att den inte skulle häva ARTreat-avtalet med tillämpning av artikel II.38.1 c i bilaga II till avtalet till följd av resultatet av den revision av J‑WeB-avtalet som utförts av företaget Kypris & Associates och i vilken det framkommit att en stor del av kostnaderna inte var berättigade.
75 I den mån sökanden nämligen anser att det var berättigat att förvänta sig att kostnaderna för J-WeB-projektet skulle vara berättigade, eftersom företaget Ernst & Young hade utfört en liknande revision avseende Metabo-projektet och hade fastställt att sökandens kostnader var berättigade, ska det påpekas att den revisionsrapport avseende Metabo-projektet som sökanden har åberopat endast var den preliminära revisionsrapporten. Revisionsrapportens preliminära beskaffenhet förhindrar att det uppkommer några berättigade förväntningar hos sökanden.
76 Sökanden har dessutom inte klarlagt av vilken anledning den anser att bedömningen av kostnaderna rörande Metabo-avtalet var tillämplig på kostnaderna avseende J-WeB-projektet. Sökanden har inte heller angett anledningen till att företaget anser att kommissionen har godtagit revisionsrapporten avseende Metabo-projektet. Den preliminära revisionsrapporten visar visserligen att den upprättats på begäran av kommissionen, men uttalandena däri är den oberoende revisorns och representerar inte kommissionens officiella ståndpunkt. Kommissionen har dessutom påpekat i dupliken att den preliminära rapporten inte var slutgiltig, att den inte hade godtagits och att den borde ersättas av revisionsrapporten om ARTreat-projektet.
77 Dessa slutsatser påverkas inte av den av sökanden anförda omständigheten att sexton månader hade förflutit från det att den preliminära revisionsrapporten avseende fullgörandet av Metabo-avtalet antogs av företaget Ernst & Young till det att flertalet av kostnaderna inte godtogs till följd av revisionen av fullgörandet av J-WeB-avtalet. Den tid som förflutit mellan de två utvärderingarna påverkar nämligen inte huruvida bedömningarna i de aktuella revisionsrapporterna är riktiga. Den tid som förflutit gör inte bedömningen i den första revisionsrapporten mer tillförlitlig.
[utelämnas]
3. Åsidosättande av proportionalitetsprincipen
a) Huruvida hävningen av avtalet är proportionerlig
87 Sökanden anser att hävningen av ARTreat-avtalet till följd av revisionsrapporten av J-WeB-avtalet är oproportionerlig. Sökanden har till stöd för invändningen för det första hävdat att det var felaktigt att i revisionsrapporten avseende J-Web-projektet konstatera att det förelåg finansiella brister, vilket styrks av de revisionsrapporter som upprättats av företagen BDO och Ernst & Young, och att revisionsrapporten avseende J-WeB-projektet är resultatet av en godtycklig bedömning på grund av att företaget Kypris & Associates inte är ett oberoende företag. Sökandeföretaget anser för det andra att den aktuella hävningen strider mot vad det och kommissionen hade kommit överens om under mötet den 22 augusti 2012. Företaget anser för det tredje att tidsfristen för besvärskommitténs omprövning av beslutet att häva ARTreat-avtalet som anges i punkt 5.3 i bilagan till beslut 2011/161 och den tidsfrist i artikel II.22 i bilaga II till ARTreat-avtalet inom vilken den slutliga revisionsrapporten ska skickas in har åsidosatts. Sökanden har för det fjärde gjort gällande att hävningen av ARTreat-avtalet och Metabo-avtalet är rättsstridig, eftersom den skedde innan tidsfristen för att inkomma med besvär till besvärskommittén hade löpt ut och innan kommittén hade fattat ett beslut. Kommissionen har bestritt dessa påståenden och har hävdat att hävningen av avtalen var proportionerlig.
88 Mot bakgrund av invändningarna erinrar tribunalen om att proportionalitetsprincipen, som stadfästs i artikel 5.4 FEU, utgör en allmän princip i unionsrätten. Principen innebär att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, REU, EU:T:2013:431, punkt 98 och där angiven rättspraxis).
89 Proportionalitetsprincipen är avsedd att omfatta alla typer av handlingar av unionen, oavsett om de är av avtalsrättslig natur eller ej (dom av den 25 maj 2004, Distilleria Palma/kommissionen, T‑154/01, REG, EU:T:2004:154, punkt 44). Iakttagandet av principen bidrar nämligen inom ramen för fullgörandet av avtalsförpliktelser till att uppfylla den mer allmänna skyldigheten för parterna i ett avtal att fullgöra avtalet i enlighet med tro och heder. Det följer av belgisk rätt som är tillämplig på ARTreat-avtalet (se punkt 39 ovan) att skyldigheten att fullgöra avtal i enlighet med tro och heder förbjuder en part att utöva en rättighet på ett sätt som uppenbart går utöver hur ett försiktigt och aktsamt rättssubjekt skulle utöva den (se punkt 73 ovan).
90 Kommissionen har i förevarande fall genom att tillämpa artikel II.38.1 c i bilaga II till ARTreat-avtalet ensidigt sagt upp sökandens deltagande i projektet till följd av den slutliga revisionsrapporten om J-WeB-avtalet. Kommissionen ansåg att den slutliga revisionsrapporten avseende J-WeB-avtalet styrkte att sökanden hade gjort sig skyldig till en brist i den mening som aves i artikel II.1 i bilaga II till ARTreat-avtalet, vilken gjorde det möjligt för den att ensidigt häva avtalet med tillämpning av artikel II.38.1 c i bilaga II till det avtalet.
91 För att kunna bedöma huruvida kommissionens tillämpning av artikel II.38.1 c i bilaga II till ARTreat-avtalet var proportionerlig ska det beaktas att företaget Kypris & Associates revisorer – i den slutliga revisionsrapporten avseende det avtal som kommissionen slutit med sökanden om bidrag till J-WeB-projektet – inte hade godtagit samtliga av de redovisade personalkostnaderna eftersom de ansåg att de inte var berättigade. Revisorerna kom fram till den slutsatsen genom att beakta följande omständigheter:
– sökandens system för registrering av arbetstid inte var tillförlitligt,
– det saknas tillräcklig och relevant bevisning som styrker det av sökanden redovisade antalet timmar och det arbete som de anställda har utfört för att genomföra projektet, och
– det entreprenadavtal som slutits mellan sökanden och ett utomstående bolag, vilket resulterat i fakturor som hänvisar till J-WeB-avtalet och vilket varken har anmälts till eller godkänts av kommissionen, samt väckt tvivel om vilken enhet som faktiskt genomförde projektet J-WeB.
92 Härav följer att sökandens redovisning av dessa kostnader i syfte att få dem ersatta av kommissionen inte var tillförlitlig och att sökanden hade underlåtit att uppfylla sina avtalsförpliktelser genom att inte endast redovisa berättigade kostnader. Att sökanden inte har uppfyllt sina avtalsförpliktelser utgör brister i den mening som avses i artikel II.1.10 i bilaga II till ARTreat-avtalet. Denna underlåtenhet skadar nämligen eller skulle kunna skada unionens allmänna budget. Sökandens underlåtenhet motiverar hävningen av avtalet med tillämpning av artikel II.38.1 c i bilaga II till ARTreat-avtalet och medför att hävningen inte ska anses vara oproportionerlig eller anses utgöra rättsmissbruk. Att de grunder för hävning av avtalet som anges i artikel II.38.1 c i bilaga II till ARTreat-avtalet är lagenliga har inte ifrågasatts av sökanden. De brister som fastställts genom revisionen är dessutom tillräckligt allvarliga för att hävningen av ARTreat-avtalet inte ska anses innebära en utövning av rättigheten att ensidigt häva ett avtal, vilket uppenbart går utöver hur ett försiktigt och aktsamt rättssubjekt skulle utöva den.
[utelämnas]
II – Yrkandet om utomobligatoriskt skadestånd
[utelämnas]
C – Prövning i sak
[utelämnas]
2. Åsidosättande av sekretessen och den överenskommelse som nämns i mötesprotokollet av den 22 augusti 2012, det förhållandet att synpunkterna rörande den preliminära revisionsrapporten om ARTreat-avtalet och Metabo-avtalet inte har godtagits, det förhållandet att ingen slutlig revisionsrapport har antagits samt åsidosättande av principen om ”god förvaltningssed”
141 Kommissionen anser att sökandens yrkande om utomobligatoriskt skadestånd i förevarande fall avser en inomobligatorisk skada. Kommissionen gör härvid gällande att sökandens påståenden till stöd för sitt yrkande om utomobligatoriskt skadestånd ska bedömas mot bakgrund av avtalsklausulerna.
142 Tribunalen erinrar i detta hänseende om att ett fullständigt rättsmedelssystem har upprättats genom EUF-fördraget. Vart och ett av rättsmedlen har en särskild funktion i rättsmedelssystemet och är underkastat villkor som utformats med hänsyn till dess särskilda syfte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2004, ombudsmannen/Lamberts, C‑234/02 P, REG, EU:C:2004:174, punkt 59, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, REG, EU:C:2008:461, punkt 281).
143 Föremålet för den talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar som stadfästs i artikel 268 FEUF är ett yrkande om ersättning för en skada som följer av en rättsakt eller av ett otillåtet agerande som en institution eller ett unionsorgan är ansvarigt för (dom ombudsmannen/Lamberts, punkt 142 ovan, EU:C:2004:174, punkt 59). Unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter, såsom har nämnts ovan i punkt 124, att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs unionsinstitutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan unionsinstitutionens handlande och den åberopade skadan.
144 En talan om inomobligatoriskt skadeståndsansvar, vilken avses i artikel 272 FEUF, rör krav på ersättning för en skada som följer av ett avtal som ingåtts av unionen eller för dess räkning. Unionsdomstolens behörighet och de avtalsslutande parternas ansvar beror på avtalsklausulernas räckvidd och i synnerhet på klausulerna om jurisdiktion och lagval. Denna behörighet är ett undantag från allmänna rättsregler och ska därför tolkas restriktivt (dom av den 18 december 1986, kommissionen/Zoubek, 426/85, REG, EU:C:1986:501, punkt 11, och dom av den 16 december 2010, kommissionen/Arci Nuova associazione comitato di Cagliari och Gessa, T‑259/09, EU:T:2010:536, punkt 39). Tribunalen kan således endast pröva de yrkanden som grundas på det avtal som innehåller skiljedomsklausulen eller som står i ett direkt förhållande till de förpliktelser som följer härav (dom kommissionen/Zoubek, ovan, EU:C:1986:501, punkt 11).
145 Med anledning av att de ovannämnda rättsmedlen är självständiga och de villkor som ska vara uppfyllda i vart och ett av fallen för att ansvar ska anses föreligga ska tribunalen fastställa huruvida den talan som den har att pröva avser ett skadeståndsyrkande som objektivt har sin grund i rättigheter och förpliktelser som följer av ett avtalsförhållande eller som vilar på utomobligatorisk grund (se, analogt, dom av den 18 april 2013, kommissionen/Systran och Systran Luxembourg, C‑103/11 P, REU, EU:C:2013:245, punkt 66).
146 Det har följaktligen redan slagits fast att enbart åberopandet av rättsregler eller rättsprinciper som inte följer av avtalet mellan parterna, men som de är bundna av, inte kan medföra att tvistens avtalsrättsliga art ändras (se dom av den 20 maj 2009, Guigard/kommissionen, C‑214/08 P, EU:C:2009:330, punkt 43, dom kommissionen/Systran och Systran Luxembourg, punkt 145 ovan, EU:C:2013:245, punkt 65, och dom av den 19 maj 2010, Nexus Europe (Ireland)/kommissionen, T‑424/08, EU:T:2010:211, punkt 60).
147 Eftersom unionsdomstolarna i enlighet med EUF-fördraget emellertid i princip är behöriga att både avgöra en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar och en talan avseende institutionernas inomobligatoriska skadeståndsansvar när de har ingått ett avtal som innehåller en skiljedomsklausul har det fastställts att tribunalen i de fall den tvist som föranlett en anhänggiggjord talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar egentligen är av avtalsrättslig art, ska ge talan en annan rättslig beteckning om villkoren för en sådan åtgärd är uppfyllda (dom av den 19 september 2001, Lecureur/kommissionen, T‑26/00, REG, EU:T:2001:222, punkt 38, beslut av den 10 maj 2004, Musée Grévin/kommissionen, T‑314/03 och T‑378/03, REG, EU:T:2004:139, punkt 88, dom av den 24 oktober 2014, Technische Universität Dresden/kommissionen, T‑29/11, REU, EU:T:2014:912, punkt 42).
148 När en tvist av sådan art har anhängiggjorts är tribunalen närmare bestämt, såsom har fastställts i rättspraxis, förhindrad att ge en talan en annan rättslig beteckning om en uttrycklig vilja hos sökanden att inte väcka talan enligt artikel 272 FEUF utgör ett hinder för en sådan åtgärd (se, för ett liknande resonemang, beslut Musée Grévin/kommissionen, punkt 147 ovan, EU:T:2004:139, punkt 88, dom CEVA/kommissionen, punkt 99 ovan, EU:T:2010:240, punkt 59, och beslut av den 6 september 2012, Technion och Technion Research & Development Foundation/kommissionen, T‑657/11, EU:T:2012:411, punkt 55), eller om det till stöd för talan inte åberopas någon grund som avser ett åsidosättande av bestämmelser som gäller avtalsförhållandet i fråga, vare sig det handlar om avtalsklausuler eller bestämmelser i den nationella lagstiftning som anges i avtalet (se dom av den 16 oktober 2014, Federación Española de Hostelería/EACEA, T‑340/13, EU:T:2014:889, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
149 Det ska vidare påpekas att en institutions åsidosättande av en avtalsbestämmelse inte av sig själv kan medföra att den institutionen blir skadeståndsansvarig på utomobligatorisk grund i förhållande till en av de parter med vilken den har slutit det avtal som avtalsbestämmelsen ingår i. I ett sådant fall är nämligen den rättsstridighet som institution gjort sig skyldig till endast avtalsrättslig och följer av att den är part i avtalet och inte av något annat förhållande såsom att institutionen är en administrativ myndighet. Ett påstående om ett åsidosättande av en avtalsbestämmelse till stöd för ett yrkande om utomobligatoriskt skadestånd är under dessa förhållanden följaktligen utan verkan.
150 Det kan emellertid inte uteslutas att både en unionsinstitutions inomobligatoriska och utomobligatoriska skadeståndsansvar kan göras gällande samtidigt av en av dess avtalsparter. Beskaffenheten av det otillåtna agerande – som ligger en institutionen till last och som har vållat en skada, vilken kan bli föremål för en talan – är nämligen inte förbestämd (se, för ett liknande resonemang, ombudsmannen/Lamberts, punkt 142 ovan, EU:C:2004:174, punkt 59 och där angiven rättspraxis, och dom av den 18 december 2009, Arizmendi m.fl./rådet och kommissionen, T‑440/03, T‑121/04, T‑171/04, T-208/04, T‑365/04 och T‑484/04, REU, EU:T:2009:530, punkt 65). Även om det antas att dessa två typer av skadeståndsansvar för institutionerna kan göras gällande samtidigt är detta endast möjligt dels om den rättsstridighet som ligger den aktuella institutionen till last inte endast innebär att den underlåtit att fullgöra en avtalsförpliktelse utan även att den underlåtit att uppfylla en allmän skyldighet som åligger den, dels att rättsstridigheten i förhållande till den allmänna skyldigheten har vållat en annan skada än den som följer av det bristande fullgörandet av avtalet.
151 Tre av de fyra invändningar som sökanden har gjort gällande till stöd för sitt yrkande om utomobligatoriskt skadestånd, vilka sammanfattas ovan i punkt 125 och följande punkter, har objektivt sin grund i ett påstående om att förpliktelser i ett avtalsförhållande inte har fullgjorts, och någon annan skada än den som följer av det bristande fullgörandet av avtalet har inte åberopats.
152 Angående påståendet att kommissionen har lämnat ut konfidentiella upplysningar ska det nämligen påpekas att utlämnandet består i att kommissionen har informerat samordnarna för ARTreat-projektet och Metabo-projektet om hävningen av ARTreat-avtalet respektive Metabo-avtalet. Den påstådda konfidentiella upplysningen, det vill säga att kommissionen har hävt ARTreat-avtalet och Metabo-avtalet med sökanden, är en upplysning som kommer från kommissionen och som den innehar i sin egenskap av avtalsslutande part och inte i sin egenskap av administrativ myndighet. De aktuella projektsamordnarna, till vilka den påstådda konfidentiella upplysningen lämnades ut, är inte utomstående parter i förhållande till de aktuella avtalen. De är sökandens och kommissionens avtalsparter. Sökanden har slutligen till stöd för invändningen åberopat åsidosättande av artikel II.22.8 i bilaga II till respektive avtal, enligt vilken kommissionen kan utföra inspektion på plats i enlighet med förordning nr 2185/96 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Olaf (EGT L 136, s. 1), utan att beakta att det i artikel II.38.2 i bilaga II till respektive avtal föreskrivs att uppsägning av en eller flera mottagares deltagande på initiativ av kommissionen ska delges de berörda mottagarna och kopia av densamma ska skickas till samordnaren. Det åsidosättande av sekretessen som sökanden hävdar att kommissionen har gjort sig skyldig till har objektivt sin grund i rättigheter och förpliktelser som följer av ett avtalsförhållande och inte av de skyldigheter som anges i artikel 339 FEUF och artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilka sökanden också har åberopat.
153 Tribunalen påpekar vidare att sökanden inte har preciserat och än mindre styrkt att utlämnandet av den påstådda konfidentiella upplysningen till samordnarna av avtalen har vållat sökanden annan skada än den som orsakats av det bristande fullgörandet av avtalet och i synnerhet artiklarna II.22 och II.38 i bilaga II till avtalen.
154 Angående åsidosättandet av den påstådda överenskommelsen mellan sökanden och kommissionen, vilken det redogjorts för i protokollet från mötet av den 22 augusti 2012, konstaterar tribunalen att den invändningen rör hur parterna fullgjorde ARTreat-avtalet och Metabo-avtalet. Den omständigheten att sökanden anser att kommissionen genom att inte iaktta den överenskommelsen har åsidosatt bestämmelserna om tro och heder, samt god sed, överskridit sin befogenhet, gjort sig skyldig till diskriminering och åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om administrativ kontinuitet påverkar inte det konstaterandet. Invändningarna avser egentligen påstådda åsidosättanden som objektivt är knutna till rättigheter och förpliktelser som följer av ett avtalsförhållande. Sökanden har dessutom inte preciserat och än mindre styrkt att åsidosättandena har vållat sökanden annan skada än den som orsakats av det bristande fullgörandet av de aktuella avtalen.
155 Vad slutligen gäller påståendet att synpunkterna angående de preliminära revisionsrapporterna om ARTreat- och Metabo-projekten inte har godtagits och påståendet om att de slutliga revisionsrapporterna rörande fullgörandet av ARTreat- och Metabo-avtalen antogs för sent, avser de invändningarna objektivt kommissionens fullgörande, såsom avtalsslutande part, av de aktuella avtalen. Sökanden har för övrigt till stöd för invändningarna åberopat ett åsidosättande av artikel II.22.5 i de aktuella avtalen. Endast åberopandet av att det åligger kommissionen att iaktta principerna om en rimlig tidsfrist och om rätten till försvar förändrar inte den omständigheten att tvisten är av avtalsrättslig art. Slutligen har sökanden i vilket fall som helst inte preciserat och än mindre styrkt att åsidosättandena har vållat sökanden annan skada än den som orsakats av det bristande fullgörandet av de aktuella avtalen.
156 Tribunalen frågade sökanden under förhandlingen om företaget motsatte sig att den omkvalificerade dess yrkande om utomobligatoriskt skadestånd till ett yrkande om inomobligatoriskt skadestånd i den del sökanden yrkat utomobligatoriskt skadestånd på grundval av invändningarna avseende åsidosättande av bestämmelserna i de aktuella avtalen. Sökanden anförde som svar på den frågan att företaget motsatte sig en sådan omkvalificering.
157 Med anledning av att sökanden har motsatt sig att yrkandet omkvalificeras och att de tre invändningar som nämnts ovan i punkt 151 och följande punkter, vilka anförts till stöd för sökandens yrkande om utomobligatoriskt skadestånd, objektivt rör fullgörandet av de aktuella avtalen finner tribunalen att sökandens yrkande om utomobligatoriskt skadestånd på grundval av dessa invändningar är verkningslöst.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) d.d. Synergy Hellas Anonymi Emporiki Etaireia Parochis Ypiresion Pliroforikis ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 november 2015.
Underskrifter