Talan väckt den 7 januari 2011 - Iran Insurance mot rådet

(Mål T-12/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Iran Insurance Company (Teheran, Iran) (ombud: advokaten D. Luff)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara punkt 21 i avdelning B i bilagan till rådets beslut 2010/644/Gusp¹ av den 25 oktober 2010 och punkt 21 i avdelning B i bilaga VIII till rådets förordning (EU) nr 961/2010² av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran samt det beslut som intagits i skrivelsen från rådet som mottogs den 23 november 2010,

förklara att artikel 20.1.b i rådets beslut 2010/413/Gusp³ av den 26 juli 2010 och artiklarna 16.2 och 26 i rådets förordning nr 961/2010 inte är tillämpliga på sökanden, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar, med stöd av artikel 263 FEUF, ogiltigförklaring av punkt 21 i avdelning B i bilagan till rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010, punkt 21 i avdelning B i bilaga VIII till rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran, artiklarna 16.2 och 26 i rådets förordning nr 961/2010 av den 25 oktober 2010, i den mån de avser sökanden, och det beslut som intagits i rådets skrivelse till sökanden av den 28 oktober 2010.

Sökanden åberopar följande grunder till stöd för sina yrkanden:

Domstolen är behörig att granska punkt 21 i avdelning B i bilagan till rådets beslut 2010/644/Gusp och punkt 21 i avdelning B i bilaga VIII till rådets förordning nr 961/2010 samt beslutet av den 28 oktober 2010 och härvid pröva huruvida de är förenliga med de allmänna principerna inom Europarätten.

De särskilda skälen för att sökanden upptagits i förteckningen är felaktiga och kraven i artikel 20.1.b i rådets beslut 2010/413/Gusp och i artikel 16.2.a och 16.2.b i rådets förordning nr 961/2010 är inte uppfyllda. Dessa bestämmelser ska förklaras inte äga tillämpning på sökanden. Rådet har begått ett uppenbart fel när det gäller de faktiska omständigheterna och har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning. Mot bakgrund härav ska punkt 21 i avdelning B i bilagan till rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 och punkt 21 i avdelning B i bilaga VIII till rådets förordning nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 ogiltigförklaras.

2010 års förordning och 2010 års beslut innebär dessutom ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar och, närmare bestämt, sökandens rätt till en rättvis rättegång, eftersom sökanden inte har mottagit några bevis eller handlingar till styrkande av rådets påståenden och eftersom de påståenden som gjorts i 2010 års beslut och förordning är mycket vaga, oklara och, enligt sökandens mening., omöjliga för Iran Insurance Company att bemöta. Sökanden vägrades dessutom insyn i handlingarna och rätten att yttra sig. Detta utgör även en bristande motivering.

Enligt artikel 24.3 i rådets beslut 2010/413/Gusp krävs vidare att rådet meddelar och delger sitt beslut, inklusive skälen till uppförandet i förteckningen, och enligt artikel 24.4 i rådets beslut 2010/413/Gusp ska rådet se över sitt beslut när kommentarer inkommer. Rådet har åsidosatt båda dessa bestämmelser. Eftersom artikel 24.3 och 24.4 i rådets beslut 2010/413/Gusp upprepas i artikel 36.3 och 36.4 i rådets förordning nr 961/2010 har även sistnämnda artikel åsidosatts.

Det hävdas även att rådet, vid bedömningen av sökandens situation, har åsidosatt principen om god förvaltningssed.

Rådet har även, vid bedömningen av sökandens situation, åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar.

Sökanden hävdar vidare att rådet har åsidosatt sökandens rätt till egendom och proportionalitetsprincipen. Artikel 20.1.b i rådets beslut 2010/413/Gusp och artikel 16.2 i rådets förordning nr 961/2010 ska förklaras inte äga tillämpning på sökanden. Artikel 12 i rådets beslut 2010/423/Gusp och artikel 26 i rådets förordning nr 961/2010 åsidosätter proportionalitetsprincipen genom att dessa artiklar utan åtskillnad förbjuder tillhandahållande av försäkrings- och återförsäkringstjänster till iranska enheter. Mot bakgrund härav ska även dessa bestämmelser förklaras inte äga tillämpning på sökanden.

Sökanden gör vidare gällande att rådets förordning nr 961/2010 står i strid med artikel 215.2 och 215.3 FEUF, vilken utgör den rättsliga grunden för beslutet, samt artikel 40 FEU.

Sökanden hävdar slutligen att 2010 års förordning och 2010 års beslut har antagits i strid med likhetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen.

____________

¹ - Rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 281, s. 81)

² - Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1).

³ - Rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39).