Mål T‑171/13

Benelli Q. J. Srl

mot

Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

”Gemenskapsvarumärke – Upphävandeförfarande – Gemenskapsfigurmärket MOTOBI B PESARO – Verkligt bruk av varumärket – Artikel 51.1 a förordning (EG) nr 207/2009 – Bevisning som ingetts mot ansökan om upphävande efter utgången av utsatt frist – Bevisningen har inte beaktats – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Bestämmelse som föreskriver annat – Omständigheter som utgör hinder för att beakta ny eller kompletterande bevisning – Artikel 76.2 förordning nr 207/2009 – Regel 50.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 2868/95”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 2 februari 2016

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstol – Tribunalens behörighet – Prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut – Omprövning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av bevisning som inte tidigare lagts fram för harmoniseringskontorets instanser – Omfattas inte (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

2.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av invändningsenheten vid harmoniseringskontoret – Överklagandenämndens prövning – Omfattning – Omständigheter och bevisning till stöd för invändningen har inte åberopats i rätt tid – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Ny eller kompletterande bevisning (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 76.2, kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 50.1 tredje stycket)

3.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Grunder för upphävande – Varumärket har inte varit föremål för verkligt bruk – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Bedömningskriterier (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 51.1 a)

4.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Grunder för upphävande – Varumärket har inte varit föremål för verkligt bruk – Figurmärke MOTOBI B PESARO

5.      (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 51.1 a)

1.      Se domen.

(se punkt 26)

2.      Förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärke föreskriver att överklagandenämnden, när den prövar ett överklagande av ett beslut från en invändningsenhet, förfogar över det utrymme för skönsmässig bedömning som följer av regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95 och artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärke, när det gäller att besluta huruvida ytterligare eller kompletterande sakförhållanden och bevis som inte har åberopats respektive ingetts inom de tidsfrister som fastställts av invändningsenheten ska beaktas.

De olika språkversionerna av regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95 överensstämmer inte till fullo. I vissa språkversioner av denna bestämmelse förekommer inte heller uttrycket ”faits ou preuves nouveaux”, i den meningen att ingen omständighet och inget bevis hade lagts fram inom ramen för förfarandet vid en lägre instans. I detta avseende framgår det av de olika språkversionerna att nya bevis, i den mening som avses i den franska versionen, måste vara komplement till bevis som redan lagts fram, så att annan bevisning måste ha ingetts i ett tidigare skede av förfarandet för att bevis ska kunna betecknas på det sättet (såsom ytterligare eller kompletterande).

Denna tolkning gäller även i förhållande till överklagandenämndens utrymme för skönsmässiga bedömningar, och kan således inte avse bevis som ingetts för första gången vid överklagandenämnden när ingen bevisning ingetts vid annulleringsenheten.

(se punkterna 51–55)

3.      Se domen.

(se punkterna 69–75)

4.      Se domen.

(se punkterna 81–89 och 102)