Mål T‑36/09
dm-drogerie markt GmbH & Co. KG
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket dm – Det äldre nationella figurmärket dm – Administrativt förfarande – Invändningsenheternas beslut – Återkallande – Rättelse av skrivfel – Rättsakt som är en nullitet – Huruvida överklagande till överklagandenämnden kan prövas i sak – Tidsfrist för överklagande – Berättigade förväntningar – Artiklarna 59, 60a, 63 och 77a i förordning (EG) nr 40/94 (nu artiklarna 60, 62, 65 och 80 i förordning (EG) nr 207/2009) – Regel 53 i förordning (EG) nr 2868/95”
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Harmoniseringsbyråns beslut – Rättelse – Gränser
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 53)
2. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man och invändningar – Invändningsenheternas behörighet att ändra sina egna beslut – Rättelse – Återkallande – Omprövning
(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 60a och 77a; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 53)
3. Institutionernas rättsakter – Giltighetspresumtion – Rättsakt som är en nullitet – Begrepp
4. Unionsrätten – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor – Tydliga försäkringar från administrationen – Begrepp – Administrationen har inte lämnat några upplysningar – Omfattas inte
5. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Tidsfrist och överklagandeform – Åberopande av principen om skydd för berättigade förväntningar för att undgå att rätten att överklaga prekluderas – Villkor
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 59)
1. Enligt lydelsen i regel 53 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ska Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), då den på eget initiativ eller genom en berörd part upptäcker ett språkligt fel, ett skrivfel eller ett uppenbart misstag i ett beslut, se till att behörig avdelning rättar till felet. Det följer av denna lydelse att rättelser som görs med stöd av denna bestämmelse endast kan avse rättelser av stavfel, grammatiska fel, skrivfel – såsom fel i parternas namn eller kännetecknen – eller fel som är så uppenbara att ingen annan text är tänkbar än den som följer av rättelsen.
(se punkt 73)
2. Såsom anges i elfte och tolfte skälen i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken avsåg lagstiftaren, när denna förordning antogs, att slå fast behörigheterna för Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och dess enheter. Det normala sättet att angripa invändningsenheternas beslut är därför att de parter som dessa beslut gått emot tillgriper de rättsmedel som föreskrivs i avdelning VII i förordning nr 40/94. Därutöver föreskrivs tre fall i förordning nr 40/94 då invändningsenheterna själva får ändra de beslut som de har antagit. Detta gäller rättelse av beslut enligt regel 53 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94, återkallande av beslut enligt artikel 77a i förordning nr 40/94 och omprövning av beslut som berör två parter i enlighet med artikel 60a i förordning nr 40/94. Uppräkningen av dessa förhållanden är uttömmande. Det framgår nämligen av den allmänna systematiken i de administrativa handläggningsregler som införts genom förordning nr 40/94, att invändningsenheterna i princip har uttömt sin behörighet när de har fattat ett beslut enligt artikel 43 i förordning nr 40/94 och att de inte har behörighet att återkalla eller ändra sina beslut utöver de fall som anges i lagstiftningen.
(se punkt 80)
3. Unionsinstitutionernas, unionsorganens och unionsbyråernas rättsakter presumeras i princip vara giltiga och därmed ha rättsverkan, även om de är behäftade med fel, så länge de inte har ogiltigförklarats eller återkallats. Med undantag från denna princip ska dock rättsakter som är behäftade med fel som är så uppenbart grova att de inte kan tolereras av unionens rättsordning anses sakna all rättsverkan, de ska rättsligt betraktas som nulliteter. Detta undantag syftar till att bevara jämvikten mellan två grundläggande, men ibland motstridiga, krav som en rättsordning har att uppfylla, nämligen stabila rättsförhållanden och lagenlighet. De rättsliga följderna av att en rättsakt förklaras vara en nullitet är så allvarliga att det förutsätts att en sådan förklaring av rättssäkerhetsskäl förbehålls ytterst extrema fall.
Sådana brister som leder till att domstolen slår fast att en rättsakt är en nullitet skiljer sig från de rättsstridiga förfaranden som i princip medför att rättsakter ogiltigförklaras vid den prövning av rättsakternas lagenlighet som föreskrivs i fördraget, inte på grund av sin art, utan på grund av att de är allvarliga och flagranta. Rättsakter som är behäftade med brister som är så uppenbart allvarliga att de påverkar de väsentliga villkoren för rättsakten ska rättsligt sett betraktas som nulliteter .
(se punkterna 83 och 86)
4. Även om det inte finns någon särskild bestämmelse därom, står möjligheten öppen för varje enskild att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar i förhållande till en institution som har väckt grundade förhoppningar genom att ge tydliga försäkringar. Oavsett i vilken form de har lämnats utgör tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från behörig och tillförlitlig källa en sådan försäkran. Däremot kan ingen med framgång göra gällande att denna princip har åsidosatts om administrationen inte har gett någon tydlig försäkran. Den omständigheten att administrationen inte har lämnat några upplysningar kan inte läggas till grund för att åberopa att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts.
(se punkterna 108–110)
5. Beträffande möjligheten att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar för att undgå att rätten att överklaga prekluderas måste en sökande kunna styrka att han eller hon har ingetts förhoppningar som grundas på att han eller hon har erhållit tydliga försäkringar från administrationens sida som varit ägnade att framkalla en ursäktlig villfarelse hos en enskild person i god tro, vilken har visat prov på samma skyndsamhet som en normalt insatt person.
Med beaktande av att fristen för att överklaga beslut som fattas av invändningsenheten vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) – vilken föreskrivs i artikel 59 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken – är tvingande, vilket sökanden erinrades om vid delgivningen, och av att sökanden inte ens såsom en säkerhetsåtgärd överklagade beslutet inom denna frist, har sökanden inte visat prov på den skyndsamhet som normalt fordras för att kunna göra gällande principen om skydd för berättigade förväntningar.
(se punkterna 114 och 115)