Language of document : ECLI:EU:F:2007:203

BESLUT MEDDELAT AV PERSONALDOMSTOLENS ORDFÖRANDE

den 21 november 2007

Mål F-98/07 R

Nicole Petrilli

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Interimistiskt förfarande – Ansökan om uppskov med verkställigheten och om interimistiska åtgärder – Krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken: Ansökan enligt artiklarna 242 EG, 243 EG, 157 Euratom och 158 Euratom genom vilken Nicole Petrilli begär dels uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 20 juli 2007 att avslå hennes ansökan enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna om förlängning av hennes kontrakt som kontraktsanställd, dels interimistiska åtgärder.

Avgörande: Ansökan om interimistiska åtgärder avslås. Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104. 2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104. 2)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104. 2)

1.      Villkoren för att bevilja interimistiska åtgärder är kumulativa såvitt avser kraven på skyndsamhet och fumus boni juris, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt.

Vid denna helhetsbedömning förfogar rätten över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra sättet att pröva om dessa olika villkor är uppfyllda, liksom i vilken ordning denna prövning ska utföras, då det inte i någon bestämmelse i gemenskapsrätten föreskrivs ett i förväg upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.

(se punkterna 19 och 20)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: den 9 augusti 2001, T‑120/01 R, De Nicola mot Revisionsrätten, REGP 2001, s. I‑A‑171 et II‑783, punkterna 12 och 13

2.      Syftet med förfaranden om interimistiska åtgärder är inte att säkerställa att en skada ersätts, utan att garantera att avgörandet i sak får full verkan. För att detta syfte ska uppnås krävs det att de begärda åtgärderna är av skyndsam art i den meningen att det, för att undvika att sökandens intressen skadas på ett allvarligt och irreparabelt sätt, är nödvändigt att dessa åtgärder beslutas och får rättsverkningar innan målet i huvudsaken avgörs. Det ankommer på den part som ansöker om interimistiska åtgärder att styrka att han inte kan invänta utgången av förfarandet i huvudsaken utan att åsamkas en skada av denna art.

(se punkterna 29 och 33)

Hänvisning till

Domstolen: den 25 mars 1999, C‑65/99 P(R), Willeme mot kommissionen, REG 1999, s. I‑1857, punkt 62

Förstainstansrätten: den 10 september 1999, T‑173/99 R, Elkaïm och Mazuel mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑155 och II‑811, punkt 25; den 19 december 2002, T‑320/02 R, Esch-Leonhardt m.fl. mot ECB, REGP 2002, s. I‑A‑325 och II‑1555, punkt 27

3.      Den omständigheten att en sökande förlorar möjligheten att erhålla en tjänst som ska tillsättas vid en av gemenskapens institutioner utgör en materiell och inte en ideell skada.

En skada som är rent ekonomisk kan i princip inte anses vara irreparabel, eller ens svår att ersätta, eftersom skadan kan bli föremål för framtida ekonomisk ersättning.

(se punkterna 35 och 36)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: den 30 november 1993, T‑549/93 R, D mot kommissionen, REG 1993, s. II‑1347, punkt 45; 6 juni 2006, T‑10/02, Girardot mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A-2-129 och II‑A‑2‑609, punkt 56 och där angiven rättspraxis