PERSONALDOMSTOLENS DOM (plenum)

den 24 juni 2008

Mål F-15/05

Carlos Andres m.fl.

mot

Europeiska centralbanken (ECB)

”Personalmål – Anställda vid ECB – Lön – Samråd med ECB:s personalkommitté – Beräkningsmetod för den årliga anpassningen av lönerna – Åtgärder för att följa gemenskapsdomstolens dom – Retroaktiv verkan”

Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 36.2 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varigenom Carlos Andres och åtta andra sökande yrkar dels att deras lönebesked för juli 2004 ska ogiltigförklaras, eftersom det i dessa anges en löneökning som fastställts enligt en metod för årlig lönejustering som enligt sökandena är rättsstridig och denna löneökning inte heller har beviljats retroaktivt för åren 2001, 2002 och 2003, dels skadestånd.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Representation – Personalkommittén – Samråd

(Europeiska centralbankens beslut nr 3/2004, artikel 4.4, anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal, artiklarna 45 et 46)

2.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska centralbanken – Representation – Personalkommittén – Samråd

(Anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal, artiklarna 45 och 46)

3.      Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta verkställighetsåtgärder

(Artikel 233 EG)

1.      Enligt artikel 46 i anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal ska personalkommittén höras innan ändringar av anställningsvillkoren, personalföreskrifterna eller därmed sammanhängande frågor får ske. Bland dessa frågor återfinns lönefrågor. Samförståndsavtalet avseende relationen mellan bankens direktion och personalkommittén grundar sig särskilt på dessa bestämmelser och konkretiserar personalkommitténs rätt till samråd samt anger det förfarande som ska följas och som inleds med ECB:s skyldighet att lämna fullständig information. Eftersom arbetstagarnas rätt till information och samråd utgör en allmän arbetsrättslig princip ska de relevanta bestämmelserna i samförståndsavtalet tolkas mot bakgrund av denna princip.

Hur långt informationsskyldigheten sträcker sig måste bedömas utifrån uppgifternas art. Vad gäller uppgifter som lämnats av utomstående för att genomföra den allmänna justeringen av lönerna för ECB:s personal – och som avser den procentuella lönehöjningen för och sifferuppgifter om personal anställd av de nationella centralbankerna, gemenskapsinstitutionerna och vissa internationella organisationer – kan banken följa upphovsmannaregeln i artikel 4.4 i beslut 3/2004 om allmänhetens tillgång till bankens handlingar och underlåta att lämna ut dessa uppgifter till samtliga personalkommitténs ledamöter. ECB uppfyller sin informationsskyldighet då den ger av personalkommittén vederbörligen bemyndigade företrädare, som kommittén föreslagit, tillgång till uppgifterna.

(se punkterna 58–60, 64, 65, 67 och 68)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 6 mars 2001, Dunnett m.fl. mot Revisionsrätten, T‑192/99, REG 2001, s. II‑813, punkt 105

2.      Inom ramen för samrådsförfarandet med personalkommittén för den årliga allmänna justeringen av lönerna för ECB:s personal utgör det inte något fel att anordna ad-hoc möten med personalkommitténs vederbörligen bemyndigade företrädare i samrådssammanhang i stället för med personalkommittén i plenum. Detta gäller under förutsättning att personalkommittén informeras om utkomsten av mötena och att förhållandet mellan personalkommittén och ECB grundas på ett stort ömsesidigt förtroende och på en öppen kommunikation, vilket kan motivera vissa mötens förhållandevis informella karaktär.

(se punkterna 77–81)

3.      Då det finns särskilda svårigheter att följa en dom om ogiltigförklaring får den berörda institutionen fatta ett beslut så att de berörda får skälig kompensation för de nackdelar som det ogiltigförklarade beslutet har vållat dem. I ett sådant fall kan administrationen diskutera med dem för att försöka nå en överenskommelse som ger dem en skälig kompensation för de rättsstridiga handlingar de utsatts för.

För att följa en dom vari förfarandet för att justera lönerna för ECB:s personal ett visst år förklarades rättsstridigt på grund av att regelbundna och ändamålsenliga samråd inte ägt rum med personalkommittén, utgör det en skälig och rimlig lösning att nå en kompromiss som innebär att samrådet utökas till att gälla även påföljande år, då sådant samråd inte heller ägt rum, samt att låta de löneökningar som följde på samrådet gälla för samtliga anställda vid ECB och inte enbart för sökandena, även om särskilda svårigheter hindrar att de fastställda lönejusteringarna ges en retroaktiv verkan.

(se punkterna 121 och 132–136)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 juni 1996, De Nil och Impens mot rådet, T‑91/95, REGP 1996, s. I‑A‑327 och II‑959, punkt 34 ; 10 juli 1997, Apostolidis m.fl mot kommissionen, T‑81/96, REGP 1997, s. I‑A‑207 och II‑607, punkt 42; 10 maj 2000, Simon mot kommissionen, T‑177/97, REGP 2000, s. I‑A‑75 och II‑319, punkt 23