FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (femte avdelningen)
den 9 september 2004 (1)

”Gemenskapsvarumärke – Företrädande av en advokat – Uppenbart att talan skall avvisas”

I mål T-14/04

Alto de Casablanca,SA, Casablanca (Chile), företrätt av A. Pluckrose,

sökande,

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av O. Montalto, i egenskap av ombud,

svarande,

i vilket den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var

Bodegas Julián Chivite, SL, Cintruénigo (Spanien),

angående en begäran om ogiltigförklaring av det beslut som antogs av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 4 november 2003 (ärende R 18/2003-2) avseende en ansökan om registrering av ordmärket VERAMONTE som gemenskapsvarumärke,

meddelar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS FÖRSTAINSTANSRÄTT
(femte avdelningen)

sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J.D. Cooke,

justitiesekreterare: H. Jung,

följande

Beslut

Bakgrund och förfarande

1

Sökanden har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 januari 2004, väckt talan mot det beslut som antogs av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 4 november 2003 (ärende R 18/2003-2).

2

I ansökan anges att sökanden företräds av A. Pluckrose, ett patentombud från Chartered Institute of Patent Agents (samfund för patentombud i Förenade kungariket). A. Pluckrose uppger sig vara ”registered trade mark attorney” (varumärkesrådgivare), ”European Patent Attorney” (rådgivare på området för europeiska patent) och ”European Trade Mark Attorney” (rådgivare på området för europeiska varumärken). Ansökan har undertecknats av A. Pluckrose.

3

Inom ramen för den processledning som avses i artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler anmodade förstainstansrätten den 13 maj 2004 harmoniseringsbyrån att yttra sig i frågan huruvida talan kan upptas till sakprövning med hänsyn till att A. Pluckrose inte är advokat. Harmoniseringsbyrån efterkom denna begäran den 7 juni 2004.

Rättslig bedömning

4

Enligt artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler kan denna, om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller helt saknar rättslig grund, fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling.

5

Förstainstansrätten anser att handlingarna i förevarande mål innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar med tillämpning av denna artikel att avgöra målet utan ytterligare behandling.

6

Enligt artikel 19 i domstolens stadga, vilken skall tillämpas på förfarandet vid förstainstansrätten enligt artikel 53 i samma stadga, skall icke privilegierade parter företrädas av en advokat vid gemenskapsdomstolarna. I artikel 19 fjärde stycket i domstolens stadga föreskrivs att ”[e]ndast en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får företräda eller biträda en part vid domstolen”. För att säkerställa att artikel 19 i stadgan iakttas föreskrivs det i artikel 44.3 i rättegångsreglerna att ”[e]n advokat som biträder eller företräder en part skall till kansliet inge ett intyg, av vilket framgår att han är auktoriserad som advokat i en medlemsstat eller en annan stat som är part i EES-avtalet”.

7

I förevarande fall har sökanden tillstått att A. Pluckrose varken är solicitor eller barrister. Sökanden har emellertid hävdat att A. Pluckrose är behörig att företräda klienter i immaterialrättsliga tvister vid domstolar i Förenade kungariket. Av detta drar sökanden slutsatsen att A. Pluckrose är behörig att företräda bolaget i förevarande mål.

8

Harmoniseringsbyrån har gjort gällande att förevarande talan aktualiserar en principfråga rörande företrädandet av parter vid gemenskapsdomstolarna. Enligt harmoniseringsbyrån saknar A. Pluckrose behörighet att företräda sökanden vid nämnda domstolar. Det faktum att A. Pluckrose är behörig att företräda klienter vid vissa domstolar i Förenade kungariket gör honom inte till en advokat i den mening som avses i artikel 19 i domstolens stadga.

9

Förstainstansrätten anser att det klart och tydligt framgår av artikel 19 i domstolens stadga att endast advokater som är behöriga att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet får företräda eller biträda andra parter än de stater och institutioner som avses i första och andra styckena i nämnda artikel (förstainstansrättens beslut av den 24 februari 2000 i mål T-37/98, FTA m.fl. mot rådet, REG 2000, s. II-373, punkt 20). Denna regel utgör ett väsentligt formkrav vars åsidosättande innebär att talan skall avvisas.

10

Detta krav har sin förklaring i uppfattningen om advokatens roll såsom medarbetare i rättvisans tjänst och att han helt oberoende och i sakens övergripande intresse skall biträda klienten i enlighet med dennes behov. Motsvarigheten till detta skydd är reglerna om god advokatsed som fastställs och övervakas i det allmännas intresse av de för detta ändamål bemyndigade institutionerna. En sådan uppfattning återspeglar de gemensamma rättsliga traditionerna i medlemsstaterna och återfinns också i gemenskapens rättsordning (se analogt domstolens dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM & S mot kommissionen, REG 1982, s. 1575, punkt 24; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405).

11

Förstainstansrätten konstaterar att patent- och varumärkesombud inte nödvändigtvis är advokater. Det faktum att A. Pluckrose är behörig att företräda klienter i vissa typer av förfaranden vid domstolar i Förenade kungariket gör honom inte till advokat. Då det klart och tydligt framgår av artikel 19 i domstolens stadga att icke privilegierade parter skall företrädas av en advokat vid gemenskapsdomstolarna (se punkt 6 ovan) konstaterar förstainstansrätten att A. Pluckrose saknar behörighet att företräda sökanden vid förstainstansrätten.

12

I stadgan anges dessutom uttryckligen när undantag från detta krav kan göras. I artikel 19 sjunde stycket i stadgan anges sålunda att universitetslärare som är medborgare i medlemsstater vilkas lagstiftning ger dem rätt att företräda part inför domstol vid domstolen skall ha samma rättigheter som enligt denna artikel tillkommer advokater. A. Pluckrose har inte på något sätt visat att han omfattas av ett sådant undantag.

13

Med hänsyn till det ovan anförda är det uppenbart att förevarande talan inte kan upptas till sakprövning.

Rättegångskostnader

14

Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom harmoniseringsbyrån inte har framställt något yrkande i fråga om rättegångskostnaderna skall parterna bära sina egna rättegångskostnader.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)

följande:

1)

Talan avvisas.

2)

Parterna skall bära sina rättegångskostnader.

Luxemburg den 9 september 2004.

H. Jung P. Lindh

Justitiesekreterare Ordförande

1 –

Rättegångsspråk: engelska.