FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 19 november 2009

Mål T‑50/08 P

Christos Michail

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Bedömningsförfarandet 2004 – Personaldomstolens motiveringsskyldighet”

Saken:         Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 22 november 2007 i mål F-34/06, Michail mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), med yrkande att domen ska upphävas.

Avgörande:         Överklagandet ogillas. Christos Michail ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska gemenskapernas kommissions rättegångskostnader i förevarande instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Yrkanden som inte stöds av någon specifik rättslig grund – Avvisning

[Artikel 225 EG; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 138.1 första stycket c]

2.      Förfarande – Domskäl – Räckvidd

(Domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)

3.      Överklagande – Grunder – Missuppfattning av bevisning – Materiellt oriktigt fastställande av de faktiska omständigheterna till följd av handlingarna i akten – Upptagande till sakprövning

(Artikel 225a EG; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Verkningslös grund – Begrepp

5.      Överklagande – Grunder – Grund som anförts mot ett skäl i domen som inte är nödvändigt för domslutet – Verkningslös grund

1.      Av artikel 225a EG, artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 första stycket c i förstainstansrättens rättegångsregler följer att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävning av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande.

Yrkandet i ett överklagande om att personaldomstolens dom ska upphävas ska följaktligen avvisas i den mån det inte anförs någon specifik grund för detta yrkande.

(se punkterna 30–33)

Hänvisning till domstolen den 17 september 1996, C‑19/95 P, San Marco mot kommissionen, REG 1996, s. I‑4435, punkt 37; domstolen den 28 maj 1998, C‑8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen, REG 1998, s. I‑3175, punkt 23

2.      Skyldigheten för personaldomstolen att motivera sina avgöranden betyder inte att den måste behandla varje argument som en part åberopar i detalj, särskilt inte om argumentet inte är tillräckligt tydligt och precist och inte stöds av ingående bevisning. Den ska dock åtminstone pröva alla påstådda åsidosättande av gällande rätt. Personaldomstolens domar måste ha en tillräcklig motivering för att förstainstansrätten ska kunna utöva sin överprövning av sådana domar.

(se punkterna 42 och 56)

Hänvisning till domstolen den 10 december 1998, C‑221/97 P, Schröder m.fl. mot kommissionen, REG 1998, s. I‑8255, punkt 24; domstolen den 6 mars 2001, C‑274/99 P, Connolly mot kommissionen, REG 2001, s. I‑1611, punkt 121; domstolen den 11 september 2003, C‑197/99 P, Belgien mot kommissionen, REG 2003, s. I‑8461, punkt 81; domstolen den 18 maj 2006, C‑397/03 P, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen, REG 2006, s. I‑4429, punkt 60 och där angiven rättspraxis; domestolen den 4 oktober 2007, Naipes Heraclio Fournier mot harmoniseringsbyrån, C‑311/05 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 52 och där angiven rättspraxis; domstolen den 25 oktober 2007, Komninou m.fl. mot kommissionen, C‑167/06 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 22

3.      Vid ett överklagande kan en invändning mot fastställandet och bedömningen av de faktiska omständigheterna i det angripna avgörandet tas upp till sakprövning när klaganden hävdar att personaldomstolen gjort materiellt oriktiga konstateranden till följd av handlingarna i akten eller har missförstått framlagd bevisning. Även en anförd grund om ofullständig prövning av de faktiska omständigheterna kan prövas i sak vid ett överklagande.

(se punkt 50)

Hänvisning till domstolen den 15 oktober 2002, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. I‑8375, punkterna 392–405; domstolen den 18 januari 2007, C‑229/05 P, PKK och KNK mot rådet, REG 2007, s. I‑439, punkt 35 och där angiven rättspraxis; förstainstansrätten den 19 september 2008, Chassagne mot kommissionen, T‑253/06 P, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 57

4.      Vid en ogiltighetstalan kan gemenskapsdomstolarna tillbakavisa en grund eller en invändning såsom verkningslös när de konstaterar att denna, även om de den anses motiverad, inte kan medföra att ogiltighetsyrkandet bifalls.

(se punkt 59)

Hänvisning till domstolen den 21 september 2000, C‑46/98 P, EFMA mot rådet, REG 2000, s. I‑7079, punkt 38; domstolen den 30 september 2003, C‑76/01 P, Eurocoton m.fl. mot rådet, REG 2003, s. I‑10091, punkt 52

5.      När ett av de huvudargument som personaldomstolen har använt är tillräckligt för att motivera domslutet, påverkar de fel som kan vidlåda ett annat huvudargument, som också anges i den berörda domen, under alla omständigheter inte domslutet, med följd att den grund varigenom dessa huvudargument anförs är verkningslöst, och talan kan därför inte bifallas på denna grund.

(se punkt 65)

Hänvisning till domstolen den 2 juni 1994, C‑326/91 P, de Compte mot parlamentet, REG 1994, s. I‑2091, punkt 94; domstolen den 29 april 2004, C‑496/99 P, kommissionen mot CAS Succhi di Frutta, REG 2004, s. I‑3801, punkt 68