Language of document : ECLI:EU:T:2024:128

Mål T556/22

House Foods Group, Inc.

mot

Gemenskapens växtsortsmyndighet

 Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 28 februari 2024

”Växtsorter – Ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt för växtsorten SK20 – Avvisning av överklagandet till överklagandenämnden – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Artikel 81.1 i förordning (EG) nr 2100/94”

Överklagande – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Överklagande som skulle kunna medföra en fördel för klaganden – Överklagande av ett beslut att bevilja en växtförädlarrätt – Överklagande som getts in av den som ansökt om växtförädlarrätten, i syfte att få till stånd en ändring av den officiella beskrivningen av den skyddade växtsorten – Ändringen påverkar inte omfattningen av det skydd som beviljas – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Avvisning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 2100/94, skäl 11 och artiklarna 5.1, 5.2, 5.3, 7.1, 13.1, 13.2 och 81.1)

(se punkterna 24, 25 och 33–40)

Resumé

I sin dom ogillar tribunalen House Foods Group, Inc.:s överklagande av det beslut som fattats av överklagandenämnden vid Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) (nedan kallat det överklagade beslutet). Tribunalen finner att förädlaren av en växtsort inte har något berättigat intresse av att få växtsortsmyndighetens beslut om beviljande av växtförädlarrätt för dennes sort ogiltigförklarat på den grunden att den officiella beskrivningen av denna sort inte innehåller ett ytterligare kännetecken som denne har begärt.

År 2017 gav klaganden in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till växtsortsmyndigheten(1) för löksorten SK20. I det tekniska frågeformulär som bifogades ansökan nämnde klaganden ”mycket låga halter av lakrymator [tårframkallande ämne] och pyruvinsyra” som ett ytterligare kännetecken som kunde bidra till att särskilja sorten SK20.

Genom beslut av den 3 maj 2021 beviljade växtsortsmyndigheten växtförädlarrätt för den sökta växtsorten. Den officiella beskrivningen av sorten SK20 innehöll emellertid inte det aktuella ytterligare kännetecknet, eftersom växtsortsmyndigheten ansåg att resultatet av den tekniska provningen(2) hade fastställts på grundval av de standardkännetecken som angavs i det tillämpliga tekniska protokollet, varför det inte var nödvändigt att beakta det ytterligare kännetecken som klaganden hade gjort gällande vid den tekniska provningen.

Genom det överklagade beslutet avslog växtsortsmyndighetens överklagandenämnd klagandens överklagande med yrkande om att de låga halterna av lakrymator och pyruvinsyra skulle tas med i den officiella sortbeskrivningen. Överklagandenämnden fann att klaganden inte hade något berättigat intresse av att överklaga, då klaganden inte ifrågasatte beslutet att bevilja en gemenskapens växtförädlarrätt för växtsorten SK20.

Tribunalens bedömning

När tribunalen prövar huruvida klaganden har ett berättigat intresse av att få saken prövad, prövar den huruvida den ändring av den beskrivning av den skyddade sorten som åtföljer beslutet att bevilja växtförädlarrätt skulle kunna medföra en fördel för klaganden.

Tribunalen noterar inledningsvis att det för beviljande av gemenskapens växtförädlarrätt för en sökt växtsort inte krävs en uttömmande utvärdering av samtliga kännetecken för den sorten, utan endast de kännetecken som är av viss betydelse för växtsortens skyddsbarhet och i synnerhet dess särskiljbarhet.(3) Den tekniska provningen syftar således endast till att avgöra om den sökta växtsorten är tillräckligt särskiljbar, enhetlig och stabil i förhållande till andra sorter. Syftet är inte att bedöma samtliga kännetecken hos den sökta växtsorten, eller nämnda känneteckens användbarhet eller kommersiella värde.

Den officiella beskrivning av sorten som upprättats av provningsmyndigheten utgör en sammanfattning av de synpunkter som lämnats vid den tekniska provningen och återspeglar endast vissa specifika kännetecken som är tillräckliga för att påvisa sortens särskiljbarhet.

Tribunalen erinrar därefter om att det är tillräckligt att sorten tydligt skiljer sig från åtminstone ett av de kännetecken som följer av dess genotyp för att den ska kunna skyddas.(4) Även om det ytterligare kännetecken som klaganden har gjort gällande fanns med i den officiella beskrivningen av växtsorten SK20, skulle detta således inte ha haft någon inverkan på den växtförädlarrätt som beviljas denna sort. En ny sort, som har samma låga halter av lakrymator och pyruvinsyra, skulle ändå kunna skyddas, så snart som den uppvisar ett eller flera andra kännetecken som tydligt skiljer den från klagandens sort.

Slutligen konstaterar tribunalen att det inte skulle medföra någon fördel för klaganden att i beskrivningen lägga till det ytterligare kännetecknet, eftersom skyddet avser själva växtmaterialet, såsom det definieras genom samtliga kännetecken som följer av dess genotyp, oavsett om de anges i den officiella sortbeskrivningen eller inte.(5)

Tribunalen finner således att eftersom ett tillägg i den officiella beskrivningen av växtsorten inte på något sätt skulle ändra omfattningen av den växtförädlarrätt som beviljats för sorten SK20, gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att klaganden inte hade något berättigat intresse av att få saken prövad.


1      I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196).


2      Den tekniska provningen i den mening som avses i artikel 55.1 i förordning nr 2100/94 syftar till att kontrollera att villkoren om särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet är uppfyllda.


3      Se elfte skälet samt artiklarna 5.2 första strecksatsen och 6–9 i förordning nr 2100/94.


4      Se artikel 5.2 andra strecksatsen jämförd med artikel 7.1 i förordningen.


5      Se artiklarna 5.1, 5.2, 5.3, 13.1 och 13.2 i förordning nr 2100/94.