Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 7 juni 2023 – LF mot Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite
(Mål C-352/23[Changu]1 )
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Administrativen sad Sofia-grad
Parter i det nationella målet
Klagande: LF
Motpart: Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite
Tolkningsfrågor
Ska skäl 15, artikel 2 h och artikel 3 i 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet1 , tolkas på så sätt att de tillåter att en medlemsstat antar en bestämmelse som reglerar beviljande av internationellt skydd av ömmande eller humanitära skäl vilken, mot bakgrund av skäl 15 och artikel 2 h i direktiv 2011/95 (annan typ av skydd), inte har något samband med logiken eller andan i direktiv 2011/95, eller måste möjligheten att bevilja skydd av ”humanitära skäl” enligt nationell rätt även i ett sådant fall överensstämma med normerna för internationellt skydd i enlighet med artikel 3 i direktiv 2011/95?
Medför skäl 12 och artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna1 jämförda med artiklarna 1 och 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna en tvingande skyldighet för en medlemsstat att utfärda en skriftlig bekräftelse till tredjelandsmedborgare som intygar att de vistas illegalt i landet men att det ännu inte finns någon möjlighet till återvändande?
Är det med avseende på ett nationellt regelverk i vilken den enda bestämmelsen som reglerar tredjelandsmedborgares status av ”humanitära skäl” återfinns i artikel 9.8 i Zakon za ubezhishteto i bezhantsite (lag om asyl och flyktingar, nedan kallad ZUB), förenligt med skäl 15, artikel 2 h och artikel 3 i direktiv 2011/95 att tolka nämnda nationella bestämmelse på ett sätt som inte har något samband med andan hos och skälen till direktiv 2011/95?
Innebär artiklarna 1, 4 och 7 i stadgan att det vid tillämpningen av direktiv 2011/95 är nödvändigt att pröva huruvida den omständigheten att en tredjelandsmedborgare vistats länge i en medlemsstat utan att ha sin status reglerad utgör en självständig grund för att bevilja internationellt skydd av ”tvingande humanitära skäl”?
Är det mot bakgrund av en medlemsstats positiva skyldighet att garantera efterlevnaden av artiklarna 1 och 4 i stadgan tillåtet att göra en extensiv tolkning av den nationella bestämmelsen i artikel 9.8 ZUB, som går utöver logiken och normerna för internationellt skydd enligt direktiv 2011/95, och innebär denna skyldighet att det är nödvändigt att göra en tolkning som endast avser respekten för de absoluta rättigheter som stadfästs i artiklarna 1 och 4 i stadgan?
Kan beslutet att inte bevilja skydd enligt artikel 9.8 ZUB för en tredjelandsmedborgare som befinner sig i en sådan situation som klaganden innebära att medlemsstaten inte uppfyller sina skyldigheter enligt artiklarna 1, 4 och 7 i stadgan?
____________
1 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
1 EUT L 337, 2011, s. 9.
1 EUT L 348, 2008, s. 98.