Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 25 april 2005 av Hoechst AG

(mål T-161/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hoechst AG, Frankfurt am Main (Tyskland), har den 25 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna M. Klusmann och U. Itzen.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara artiklarna 2 och 3 i kommissionens beslut av den 17 februari 2005, i den del det avser sökanden,

i andra hand, sätta ned de i artikel 2 i det omtvistade beslutet fastställda böterna till ett skäligt belopp,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har i det omtvistade beslutet C(2004)4876 slutligt av den 19 januari 2005 fastställt att sökanden och andra företag har brutit mot artikel 81.1 i EG-fördraget (och sedan den 1 januari 1994 mot artikel 53.1 i EES-avtalet), genom att dela upp mängdkvoter och kunder, samordna prishöjningar, inrätta ett kompensationssystem, utbyta information om försäljningsmängder och priser, delta i regelbundna möten och ha andra kontakter, för att avtala om och genomföra nämnda begränsningar. Sökanden ålades böter får dessa överträdelser.

Sökanden åberopar sju grunder i sin ansökan. I första hand hävdar den att den inte på rättsliga grunder kan åläggas några böter på grund av avveckling av och senare avyttring av rörelsen i fråga.

För det andra gör sökanden gällande att böterna, även om det skulle anses vara korrekt att ålägga sökanden att betala böter, är rättsstridiga, då en amnesti gavs till det företag som senare blev moderbolag för det företag som begärde amnestin, men sökanden i egenskap av dess tidigare moderbolag inte gavs amnesti. I detta sammanhang påtalar sökanden att det inte finns någon rättslig grund för att göra en sådan åtskillnad.

Den tredje grunde avser beräkningen av böterna. Enligt sökandens uppfattning borde sökanden i enlighet med meddelandet från 1996 om befrielse eller nedsättning av böter i kartellärenden ha beviljats en nedsättning av bötesbeloppet på 10 procent, då den inte bestred de väsentliga omständigheterna som låg till grund för klagomålen.

Vidare påtalar sökanden att fastställandet av grundbeloppet är absolut och relativ oproportionerligt och oskäligt med beaktande av kommissionens övriga beslutspraxis.

För det femte vänder sig sökanden mot att det för att höja bötesbeloppet konkret hänvisas till omständigheter i tidigare förfaranden, och hänvisar i andra hand till att principen ne bis in idem har åsidosatts.

Vidare påtalar sökanden att den inte har fått insyn i akten och att det förekommer stora rättsvidrigheter i förhörsombudets redogörelse och slutligen att åläggandet att upphöra med beteendet är rättsstridigt.

____________