Mål T‑283/08 P-DEP

Pavlos Longinidis

mot

Europeiska centret för utveckling av yrkesutbildningen (Cedefop)

”Förfarande – Fastställande av rättegångskostnader – Advokatarvode – Unionsorgan som företräds av en advokat – Schablonersättning – Ett ombuds utgifter för resa till och uppehälle – Översättningskostnader – Ersättningsgilla kostnader – Sökandens ekonomiska ställning”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (avdelningen för överklaganden) av den 11 december 2014

1.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Tvist om de kostnaderna som är ersättningsgilla – Begrepp – Det krävs inte att den part som förpliktats att betala rättegångskostnaderna har motsatt sig begäran om fastställande av rättegångskostnader (Tribunalens rättegångsregler, artikel 92.1)

2.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Omständigheter som skall beaktas – Den ekonomiska ställningen för den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna – Omfattas inte

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 91 b)

3.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Begrepp – Arvode som en unionsinstitution eller ett unionsorgan betalat till sin advokat – Omfattas – Åsidosättande av principen om likabehandling av parterna på grund av att en advokat anlitas i vissa mål men inte i andra mål – Föreligger inte

(Domstolens stadga, artikel 19 första stycket och artikel 53 första stycket, tribunalens rättegångsregler, artikel 91 b)

4.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Fastställande som grundar sig på preciserade uppgifter som sökanden har inkommit med eller om sådana saknas, på en skälighetsbedömning av unionsdomstolen – En schablonmässigt bestämd ersättning till en advokat – Påverkar inte tribunalens bedömning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 91 b)

5.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Flera advokater har medverkat – Villkor – särskilda omständigheter föreligger

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 91 b)

6.      Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla kostnader – Begrepp – Nödvändiga kostnader för parterna – Externa översättningskostnader rörande rättegångshandlingar som unionsinstitutionerna inkommit med – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 1, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 517/2013, artikel 1, tribunalens rättegångsregler, artiklarna 35.3, 43.2 och 91 b)

1.      Tribunalen ska enligt artikel 92.1 i rättegångsreglerna, i händelse av tvist om de kostnader som är ersättningsgilla, på begäran av part och efter hörande av den andra parten, avgöra frågan genom beslut som inte kan överklagas.

För att undvika att det i artikel 92 i rättegångsreglerna föreskrivna förfarandet, som syftar till att rättegångskostnaderna ska fastställas slutligt, förlorar sin ändamålsenliga verkan, kan det därför inte anses att en tvist i den mening som avses i artikel 92.1 i rättegångsreglerna endast uppkommer när den part som en begäran om fastställande av rättegångskostnader – som den vinnande parten framställt – är riktad till uttryckligen har motsatt sig denna begäran i dess helhet.

(se punkterna 12 och 13)

2.      Av artikel 91 b i tribunalens rättegångsregler framgår att de ersättningsgilla kostnaderna endast omfattar utgifter med anledning av förfarandet vid tribunalen samt att dessa måste ha varit nödvändiga för förfarandet. Tribunalen ska i detta hänseende göra en fri bedömning av omständigheterna i fallet med beaktande av saken i målet och målets art, målets betydelse ur ett unionsrättsligt perspektiv liksom målets svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som det rättsliga förfarandet har gett upphov till för de ombud eller rådgivare som har biträtt parterna och det ekonomiska intresse som målet har inneburit för parterna. När tribunalen fastställer de ersättningsgilla kostnaderna ska den beakta alla omständigheter i målet fram till dess att beslutet om fastställande av rättegångskostnader meddelas, vilket inbegriper de nödvändiga kostnaderna i förfarandet för fastställande av rättegångskostnader.

Den ekonomiska ställningen för den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna omfattas däremot inte av de kriterier som unionsdomstolen tillämpar för att, inom ramen för ett förfarande för fastställande av rättegångskostnader, fastställa beloppet på de ersättningsgilla kostnaderna.

(se punkterna 19–21 och 67)

3.      Tribunalen konstaterar att det av artikel 19 första stycket i domstolens stadga, som är tillämplig i mål vid tribunalen enligt artikel 53 första stycket i den stadgan, framgår att unionsinstitutionerna, vad gäller valet av det sätt på vilket de vill låta sig företrädas eller biträdas i mål vid unionsdomstolen, kan välja att anlita en advokat. Vid tillämpningen av denna bestämmelse i stadgan ska unionsorganen likställas med nämnda institutioner.

Att ett unionsorgan använder sig av en egen tjänsteman och en utomstående advokat har således inte någon inverkan på bedömningen av om kostnaderna i fråga som sådana är ersättningsgilla, då det inte finns något principiellt skäl att utesluta dem. Den omständigheten kan emellertid ha inverkan på fastställandet av beloppet för de kostnader med anledning av förfarandet som slutligen ska ersättas. Det kan i detta hänseende inte vara fråga om ett åsidosättande av principen om likabehandling av parterna när unionsorganet, som är svarandepart, väljer att anlita en advokat i vissa mål medan det företräds av egna tjänstemän i andra mål.

Om det uppställdes krav på att ett unionsorgan, för att få ersättning – helt eller delvis – för arvode till advokat, var skyldig att visa att det var objektivt motiverat att anlita advokat, skulle det nämligen i själva verket innebära en indirekt begränsning av den frihet som säkerställs i artikel 19 första stycket i domstolens stadga. Det skulle dessutom medföra att unionsdomstolen var skyldig att ersätta den bedömning som gjorts av institutionerna och organen, vilka är ansvariga för organisationen av sin verksamhet, med sin egen bedömning. En sådan uppgift är varken förenlig med artikel 19 första stycket i domstolens stadga eller med den befogenhet att organisera sitt interna arbete som unionens institutioner och organ har beträffande hanteringen av sina mål vid unionsdomstolarna.

(se punkterna 24–26)

4.      Se beslutet.

(se punkterna 28 och 31)

5.      Se beslutet.

(se punkt 50)

6.      Kostnaderna för de översättningar som unionsinstitutionerna och unionsorganen är skyldiga att tillhandahålla vid tribunalen, enligt artikel 43.2 i rättegångsreglerna, kan inte anses som ersättningsgilla kostnader. Det är i övrigt endast i förhållande till intervenienter som tribunalen under vissa omständigheter godtar översättningskostnader som nödvändiga kostnader.

Vad i detta hänseende gäller en talan som väckts på grekiska mot ett unionsorgan, vars ombud inte behärskar det språket och har anlitat en utomstående grekisktalande advokat, ska anlitandet av nämnda advokat anses som tillräckligt för att det organet, inom ramen för det rättsliga förfarandet, ska ha haft möjlighet att arbeta på grekiska enligt de skyldigheter som föreskrivs i artikel 35.3 i tribunalens rättegångsregler och artikel 1 i förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 517/2013.

Om översättningskostnaderna således godtas som ersättningsgilla kostnader medför det en diskriminering på grund av språk, eftersom unionsorganet inte hade haft sådana kostnader om sökanden hade valt ett annat rättegångsspråk som nämnda organ behärskar.

(se punkterna 61, 62 och 64)