Language of document : ECLI:EU:T:2015:310

TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)

den 21 maj 2015 (*)

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning föreställande paraplyer – Ogiltighetsgrund – Den tidigare formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten – Tidigare formgivning som utgörs av ett amerikanskt patent – Specialiserade kretsar inom den berörda sektorn – Kunnig användare – Kunnig användares uppmärksamhetsnivå – Modeprodukter – Formgivarens frihet – Särprägel – Olika helhetsintryck – Ansökan om ogiltighetsförklaring”

I de förenade målen T‑22/13 och T‑23/13,

Senz Technologies BV, Delft (Nederländerna), inledningsvis företrätt av advokaterna W. Hoyng och C. Zeri, därefter av advokaterna W. Hoyng och I. de Bruijn,

sökande,

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), inledningsvis företrädd av F. Mattina, därefter av A. Folliard-Monguiral, båda i egenskap av ombud,

svarande,

varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var

Impliva BV, Mijdrecht (Nederländerna), företrätt av advokaterna C. Gielen och A. Verschuur,

angående talan mot de två beslut som meddelats av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 26 september 2012 (ärendena R 2453/2010‑3 och R 2459/2010‑3) om ogiltighetsförfaranden mellan Impliva BV och Senz Technologies BV,

meddelar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

sammansatt av ordföranden A. Dittrich (referent) samt domarna J. Schwarcz och V. Tomljenović,

justitiesekreterare: handläggare J. Weychert,

med beaktande av ansökningarna som inkom till tribunalens kansli den 16 januari 2013,

med beaktande av harmoniseringsbyråns svarsinlagor som inkom till tribunalens kansli den 30 april 2013,

med beaktande av intervenientens svarsinlagor som inkom till tribunalens kansli den 19 april 2013,

med beaktande av replikerna som inkom till tribunalens kansli den 22 juli 2013,

med beaktande av harmoniseringsbyråns dupliker som inkom till tribunalens kansli den 11 november 2013,

med beaktande av beslutet av den 2 oktober 2014 att förena målen T‑22/13 och T‑23/13 med avseende på det muntliga förfarandet och domen,

efter förhandlingen den 27 november 2014,

följande

Dom (1)

[utelämnas]

 Parternas yrkanden

13      Sökanden har i sina ansökningar yrkat, både i mål T‑22/13 och i mål T‑23/13, att tribunalen ska

–        ogiltigförklara de angripna besluten,

–        bifalla talan på grundval av de argument som har framförts och förklara registreringen av de omtvistade formgivningarna giltig, och

–        förplikta harmoniseringsbyrån och intervenienten, om denna skulle intervenera, att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

14      Vid förhandlingen återtog sökanden, både i mål T‑22/13 och i mål T‑23/13, sitt andra yrkande om att tribunalen skulle förklara att registreringen av de omtvistade formgivningarna är giltig.

15      Harmoniseringsbyrån har, både i mål T‑22/13 och i mål T‑23/13, yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

16      Intervenienten har i sina svarsinlagor, både i mål T‑22/13 och i mål T‑23/13, yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan i dess helhet eller, i andra hand, återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån eller, i tredje hand, ogiltigförklara registreringen av de omtvistade formgivningarna, och

–        förplikta sökanden att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som intervenienten har ådragit sig i detta förfarande liksom i förfarandet vid överklagandenämnden.

17      Vid förhandlingen återtog intervenienten, både i mål T‑22/13 och i mål T‑23/13, sitt andrahandsyrkande om att tribunalen ska återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån.

 Rättslig bedömning

[utelämnas]

 Den första grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 i förordning nr 6/2002

[utelämnas]

26      En formgivning ska således anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten när den part som gör gällande att så skett har visat att det föreligger sådana omständigheter som innebär att formgivningen ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten (nedan kallade de presumtionsgrundande omständigheterna). För att vederlägga denna presumtion åligger det däremot den part som bestrider att formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten att på ett tillfredsställande sätt styrka att omständigheterna i målet var sådana att dessa uppgifter inte rimligen kunde ha blivit kända i specialiserade kretsar inom den berörda sektorn vid normal yrkesmässig verksamhet.

27      Presumtionen i artikel 7.1 i förordning nr 6/2002 gäller, för övrigt, oberoende av var de presumtionsgrundande omständigheterna har ägt rum, eftersom det framgår av första meningen i artikeln att det, vid tillämpning av artiklarna 5 och 6 i denna förordning, inte krävs att dessa omständigheter äger rum inom unionen för att en formgivning ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten (dom av den 13 februari 2014, H. Gautzsch Großhandel, C‑479/12, REU, EU:C:2014:75, punkt 33).

28      Huruvida de personer som ingår i dessa specialiserade kretsar inom den berörda sektorn rimligen kunde ha fått kännedom om händelser som ägt rum utanför unionen är en fråga rörande de faktiska omständigheterna vars svar beror på bedömningen av omständigheterna i varje enskilt fall (dom H. Gautzsch Großhandel, punkt 27 ovan, EU:C:2014:75, punkt 34).

29      I den bedömning som domstolen angett ska det prövas huruvida det finns anledning att utifrån de faktiska omständigheterna, som den part som bestrider att formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten ska tillhandahålla, anse att personer inom dessa kretsar faktiskt inte hade möjlighet att få kännedom om de presumtionsgrundande omständigheterna, samtidigt som man beaktar vilken kunskap som rimligen kan krävas av personer i dessa kretsar om den tidigare formgivningens ståndpunkt (state of the art). Dessa faktiska omständigheter kan avse vilka personer som ingår i de specialiserade kretsarna, deras kvalifikationer, sedvänjor och beteenden, verksamhetens räckvidd, deras närvaro vid evenemang där formgivningar presenteras, de berörda formgivningarnas kännetecken, såsom deras samspel med andra produkter eller branscher, och kännetecken för de produkter som den aktuella formgivningen har blivit integrerad i, särskilt hur teknisk den berörda produkten är. En formgivning kan i vart fall inte anses vara känd vid normal yrkesmässig verksamhet om personer i specialiserade kretsar inom den berörda sektorn bara kunde upptäcka den av en slump.

[utelämnas]

36      Vad gäller argumentet att paraplyet som skyddas av ett äldre amerikanskt patent aldrig har tillverkats, vilket för övrigt inte har bestridits av vare sig harmoniseringsbyrån eller intervenienten, ska det konstateras att artikel 7.1 i förordning nr 6/2002 inte kräver att den tidigare formgivning som åberopats av motparten har använts för produktion eller marknadsföring av en produkt.

37      Det faktum att en formgivning aldrig har ingått i en produkt skulle vara av betydelse endast när sökanden visar att specialiserade kretsar inom den berörda sektorn vanligtvis inte gör sökningar i patentregistren eller att de inte i allmänhet tillmäter patent någon betydelse, särskilt amerikanska patent. I sådana fall skulle argumentet att det på marknaden saknas paraplyer som skyddas av det äldre patentet kunna göra det föga troligt att specialiserade kretsar inom den berörda sektorn hade kunnat få kännedom om det äldre patentet på andra sätt. Det faktum att paraplyet i det nämnda äldre patentet aldrig har tillverkats visar att specialiserade kretsar inom den berörda sektorn inte kunde ha känt till det äldre patentet genom reklam, försäljning eller kataloger. Likväl visar inte detta faktum att specialiserade kretsar inom den berörda sektorn inte rimligen kunde ha kännedom om formgivningen på annat sätt, exempelvis genom att göra sökningar i det amerikanska patentregistret på internet.

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

följande:

1)      De beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 26 september 2012 (ärendena R 2453/2010-3 och R 2459/2010-3) ogiltigförklaras.

2)      Impliva BV ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Senz Technologies BV:s rättegångskostnader.

3)      Senz Technologies ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.

4)      Harmoniseringsbyrån ska bära sina rättegångskostnader.

Dittrich

Schwarcz

Tomljenović

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 21 maj 2015.

Underskrifter


* Rättegångsspråk: engelska.


1 – Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.