TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 21 maj 2014
Mål T‑368/12 P
Europeiska kommissionen
mot
Luigi Macchia
ˮÖverklagande – Personalmål – Tillfälligt anställda – Tidsbegränsat anställningsavtal – Beslut att inte bevilja förlängning – Personaldomstolens behörighet – Artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda– Omsorgsplikt – Begreppet tjänstens intresse – Förbud att döma utöver vad som har yrkats (ultra petita) – Den kontradiktoriska principen”
Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 13 juni 2012 i mål F-63/11, Macchia mot kommissionen, med yrkande om upphävande av nämnda dom.
Avgörande: Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 13 juni 2012 i mål F-63/11, Macchia mot kommissionen, upphävs i den del som personaldomstolen därigenom ogiltigförklarade det beslut som generaldirektören vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) hade meddelat den 12 augusti 2013 om att inte förnya den tillfälligt anställde Luigi Macchias anställningsavtal och således även ogillade hans yrkanden om återinsättning i tjänsten vid Olaf och om skadestånd för ekonomisk skada, eftersom de ansågs för tidigt framställda. Överklagandet ogillas i övrigt. Målet återförvisas till personaldomstolen. Frågan om rättegångskostnader anstår.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Beslut att inte förnya ett tidsbegränsat avtal – Av personaldomstolen ålagd skyldighet att pröva möjligheten att omplacera den berörda anställda personen – Skyldigheten inte föreskriven i anställningsvillkoren för övriga anställda
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 a, 8 första stycket och 47 b i)
2. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förnyelse av tidsbegränsat anställningsavtal – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av den anställdes intresse och tjänstens intresse
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 a, 8 första stycket och 47 b i)
1. Möjligheten att förnya ett tidsbegränsat anställningsavtal är bara en möjlighet som står till den behöriga myndighetens förfogande, eftersom institutionerna har ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet för att kunna fullgöra sina uppgifter och med hänsyn till dessa uppgifter placerar sina anställda, under förutsättning att det sker i tjänstens intresse.
I artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen föreskrivs att tillfälligt anställda som avses i artikel 2 a i dessa villkor får anställas för en tidsbegränsad period eller tills vidare, och i nämnda artikel 2 a föreskrivs att tillfälligt anställd är den som är anställd på en tjänst som har klassificerats som tillfällig. Det är således obestridligt att personer inom unionens offentliga förvaltning som är anställda i enlighet med ett avtal om tidsbegränsad anställning inte kan vara omedvetna om att deras anställning är av tillfällig karaktär och att anställningen inte medför någon garanti för fortsatt anställning.
Fast anställda tjänstemän har i enlighet med tjänsteföreskrifterna däremot en större anställningstrygghet, eftersom de fall då en tjänstgöring kan upphöra utan den berördes samtycke är strikt begränsade. Begreppet ”fast tjänst vid någon av institutionerna”, i den mening som avses i artikel 1a.1 i tjänsteföreskrifterna, omfattar i själva verket endast tjänster som uttryckligen anges vara ”fasta” eller som beskrivs på ett liknande sätt i budgeten, eftersom varje annan tolkning skulle medföra en markant ökning av antalet fasta tjänster som beviljas av budgetmyndigheten, och skulle därmed gå stick i stäv med denna myndighets tilldelningar och intentioner.
Härav följer att den skyldighet att först pröva möjligheten att omplacera den berörda anställda personen som personaldomstolen har fastslagit medför att den tillfälliga tidsbegränsade anställning som avses i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen ändras till sin art.
(se punkterna 49, 51, 52 och 54)
Hänvisning till
Domstolen: 29 juni 1994, Klinke mot domstolen, C‑298/93 P, REG 1994, s. I‑3009, punkt 38
Tribunalen: 18 april 1996, Kyrpitsis mot ESK, T‑13/95, REGP 1996, s. I‑A‑167 och II‑503, punkt 52; 15 oktober 2008, Potamianos mot kommissionen, T‑160/04, REUP 2008, s. I‑A‑2‑75 och II‑A‑2‑469, punkt 30; 8 september 2009, ETF mot Landgren, T‑404/06 P, REU 2009, s. II‑2841, punkt 162 och där angiven rättspraxis; 21 september 2011, Adjemian m.fl. mot kommissionen, T‑325/09 P, REU 2011, s. II‑6515, punkt 77
2. Av fast rättspraxis framgår också att den behöriga myndigheten är skyldig att, när den fattar ett beslut som rör en anställds ställning, beakta samtliga omständigheter som är avgörande för beslutet, alltså inte bara tjänstens intresse, utan även till exempel den berörda anställda personens intresse. Detta följer nämligen av administrationens omsorgsplikt, som ger uttryck för den balans mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren analogt ska råda mellan myndigheten och dess anställda. Med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna har i detta sammanhang är domstolens prövning under alla omständigheter begränsad till en kontroll av att myndigheten inte har gjort något uppenbart fel eller gjort sig skyldig till maktmissbruk.
Eftersom personaldomstolen, vid prövning av en talan om ogiltigförklaring av ett beslut att inte förnya en tillfälligt anställds tidsbegränsade avtal, gjorde en avvägning mellan tjänstens intresse och den anställdes intresse först efter att ha påpekat skyldigheten att först pröva möjligheten att omplacera den anställde, beaktade personaldomstolen emellertid inte tjänstens intresse när den slog fast principen att hänvisningarna till budgetmöjligheter och till sökandens kvalifikationer och lämplighet inte hade utgjort giltig grund för beslutet att inte förnya det tidsbegränsade anställningsavtalet.
(se punkterna 49 och 56)
Hänvisning till
Domstolen: ovannämnda målet Klinke mot domstolen, punkt 38
Tribunalen: ovannämnda målet Kyrpitsis mot ESK, punkt 52; Potamianos mot kommissionen, ovannämnda målet punkt 30; ovannämnda målet ETF mot Landgren, punkt 162 och där angiven rättspraxis