TRIBUNALENS BESLUT (sjunde avdelningen)
den 21 september 2011 (*)
”Talan om ogiltigförklaring – Reach – Identifiering av borsyra och dinatriumtetraborat, vattenfritt, som ämnen som inger mycket stora betänkligheter – Inte direkt berörd – Avvisning”
I mål T‑343/10,
Etimine SA, med säte i Bettembourg (Luxemburg),
AB Etiproducts Oy, med säte i Espoo (Finland),
företrädda av advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem,
klagande,
mot
Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA), företrädd av M. Heikkilä och W. Broere, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna J. Stuyck och A.‑M. Vandromme,
svarande,
med stöd av
Europeiska kommissionen, företrädd av P. Oliver och E. Manhaeve, båda i egenskap av ombud, biträdda av K. Sawyer, barrister,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av ECHA:s beslut av den 18 juni 2010 i vilket borsyra (EG‑nummer 233-139-2) och dinatriumtetraborat, vattenfritt (EG‑nummer 215-540-4) identifierats som ämnen som uppfyller villkoren i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1) och om att uppta dessa ämnen i kandidatförteckningen för upptagande i bilaga XIV till den förordningen, i enlighet med artikel 59 i samma förordning,
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
sammansatt av ordföranden A. Dittrich (referent) samt domarna I. Wiszniewska-Białecka och M. Prek,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Målets bakgrund
1 Den första sökanden, Etimine SA, är ett bolag bildat enligt luxemburgsk rätt. Den andra sökanden, AB Etiproducts Oy, är ett bolag bildat enligt finsk rätt. Sökandena bedriver import och försäljning inom Europeiska unionen av borsyra (EG‑nummer 233-139-2) och av dinatriumtetraborat, vattenfritt (EG‑nummer 215-540-4) (nedan tillsammans kallade borater), som tillhandahålls dem av deras moderbolag, som är bildat enligt turkisk rätt.
2 Borater används för tillverkning av glas och glasfiber för isolering. De används även i rengöringsmedel och städprodukter samt som behandling för träskydd.
3 Borater har upptagits i bilaga I till rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, s. 1), genom kommissionens direktiv 2008/58/EG av den 21 augusti 2008 om ändring, för anpassning till tekniska framsteg för trettionde gången, av rådets direktiv 67/548/EEG (EUT L 246, s. 1), vilket trädde i kraft den 5 oktober 2008. Borater klassificerades sålunda bland reproduktionstoxiska ämnen i kategori 2.
4 Genom ikraftträdandet den 20 januari 2009 av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, s. 1), har bilaga I till direktiv 67/548 upphävts, och innehållet i bilagan, i dess lydelse före ändringen genom direktiv 2008/58, har överförts till del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008. I sistnämnda bilaga omnämndes därmed inte borater när förordning nr 1272/2008 trädde i kraft.
5 Genom ikraftträdandet den 25 september 2009 av kommissionens förordning (EG) nr 790/2009 av den 10 augusti 2009 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (EUT L 235, s. 1), har klassificeringen av borater bland reproduktionstoxiska ämnen i kategori 2 återgivits i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008. Enligt artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 790/2009 ska denna klassificering gälla från och med den 1 december 2010, men kan tillämpas före den tidpunkten.
6 Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Slovenien sände den 8 mars 2010 en dokumentation till Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) vilken de upprättat rörande identifieringen av borsyra som ett ämne som uppfyller villkoren i artikel 57 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1), senare ändrad bland annat genom förordning nr 1272/2008 genom hänvisning till klassificeringen av borsyra bland reproduktionstoxiska ämnen i kategori 2 i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008.
7 Konungariket Danmark sände samma dag ECHA en dokumentation som det hade upprättat rörande identifieringen av dinatriumtetraborat, vattenfritt, som ett ämne som uppfyller villkoren i artikel 57 c i förordning nr 1907/2006, genom att hänvisa till klassificeringen av dinatriumtetraborat bland reproduktionstoxiska ämnen i kategori 2 i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008.
8 ECHA publicerade därefter på sin webbplats uppmaningar för berörda parter att yttra sig angående den dokumentation som sammanställts rörande borater. Efter att ha mottagit synpunkter på den ifrågavarande dokumentationen, i synnerhet från Europeiska boratassociationen, i vilken sökandena är medlemmar, överlämnade ECHA dessa undersökningar till sin medlemsstatskommitté. Den kommittén kom, den 9 juni 2010, enhälligt överens om att borater skulle identifieras såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter och uppfyller villkoren i artikel 57 c i förordning nr 1907/2006.
9 Den 18 juni 2010 offentliggjordes en förteckning, i vilken borater innefattades, över ämnen som kunde komma att upptas i bilaga XIV till förordning nr 1907/2006 (nedan kallad kandidatförteckningen), på ECHA:s webbplats.
Förfarandet och parternas yrkanden
10 Sökandena har, i en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 18 augusti 2010, väckt talan om ogiltigförklaring av ECHA:s beslut, offentliggjort den 18 juni 2010, i vilket borater identifierades såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter och uppfyller villkoren i artikel 57 i förordning nr 1907/2006 samt i vilket dessa ämnen upptas i kandidatförteckningen enligt artikel 59 i den förordningen (nedan kallat det angripna beslutet).
11 Europeiska kommissionen ansökte i en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 10 december 2010 om tillstånd till att intervenera till stöd för ECHA:s yrkanden i förevarande mål. Kommissionens ansökan beviljades, efter att parterna hörts, genom beslut den 12 januari 2011 av ordföranden på tribunalens sjunde avdelning.
12 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 14 december 2010 framställde ECHA en invändning om rättegångshinder i enlighet med artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler. Sökandena inkom med sitt yttrande över kommissionens invändning om rättegångshinder den 31 januari 2011.
13 Kommissionen har, i en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 18 februari 2011, avstått från att yttra sig i avvisningsfrågan.
14 Sökandena har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska
– pröva talan i sak och bifalla den,
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– ogiltigförklara förordning nr 790/2009 såvitt gäller borater och
– förplikta ECHA att betala rättegångskostnaderna.
15 I sin invändning om rättegångshinder har ECHA yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
16 Sökandena har i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder anfört att tribunalen antingen bör avslå avvisningsyrkandet eller besluta att uppta målet till sakprövning innan den tar ställning till det.
Bedömning
17 Enligt artikel 114.1 och 114.4 i rättegångsreglerna ska, om en part så begär, tribunalen meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan. Enligt artikel 114.3 ska återstoden av förfarandet vara muntligt om inte tribunalen bestämmer annat. Tribunalen anser att målet är tillfredsställande utrett genom handlingarna i målet och att det inte är nödvändigt att inleda det muntliga förfarandet.
18 ECHA har till stöd för sitt avvisningsyrkande anfört två grunder, nämligen att sökandena inte är direkt berörda och att det angripna beslutet, som inte är en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, inte berör dem personligen.
19 Det ska inledningsvis prövas om avvisningsyrkandet ska bifallas på den grunden att beslutet inte direkt berör sökandena.
20 Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.
21 Det är i förevarande mål utrett att det angripna beslutet inte är riktat till sökandena, vilka således inte är mottagare av denna akt. Under sådana förhållanden har sökandena enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF rätt att föra talan mot denna akt enbart om sökandena berörs direkt av den.
22 När det gäller frågan huruvida någon är direkt berörd följer det av fast rättspraxis att villkoret endast är uppfyllt när, för det första, den ifrågasatta rättsakten har direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning och, för det andra, akten inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas (domstolens dom av den 5 maj 1998 i mål C‑386/96 P, Dreyfus mot kommissionen, REG 1998, s. I‑2309, punkt 43, av den 29 juni 2004 i mål C‑486/01 P, Front national mot parlamentet, REG 2004, s. I‑6289, punkt 34, och av den 10 september 2009 i de förenade målen C‑445/07 P och C‑455/07 P, kommissionen mot Ente per le Ville vesuviane och Ente per le Ville vesuviane mot kommissionen, REG 2009, s. I‑7993, punkt 45).
23 När det, för det första, gäller vad sökandena anfört om att det angripna beslutet direkt rör dem genom att deras rättsliga situation påverkas av artikel 31.9 a i förordning nr 1907/2006, ska det framhållas att den bestämmelsen syftar till att uppdatera ett säkerhetsdatablad som ska sammanställas enligt artikel 31.1 i förordning nr 1907/2006. Enligt artikel 31.1 a i förordning nr 1907/2006 ska leverantören av ett ämne eller en beredning tillhandahålla mottagaren därav ett säkerhetsdatablad, när ämnet uppfyller villkoren för att klassificeras som farligt enligt direktiv 67/548. I artikel 31.9 a i förordningen föreskrivs i detta avseende att detta säkerhetsdatablad ska uppdateras så snart ny information som kan påverka riskhanteringsåtgärderna eller ny information om faror blir tillgänglig.
24 Det ska således prövas huruvida identifieringen av borater såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter, i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, i det angripna beslutet utgör ny information – i den mening som avses i artikel 31.9 a i förordning nr 1907/2006 –, vilken kan utlösa skyldigheten, enligt den bestämmelsen, att uppdatera säkerhetsdatabladet, på ett sådant sätt att det angripna beslutet direkt påverkar sökandenas rättsliga situation.
25 När det gäller säkerhetsdatablad föreskrivs i artikel 31.1 i förordning nr 1907/2006 att de ska sammanställas i enlighet med bilaga II till den förordningen. Enligt den bilagan, som innehåller anvisningar för sammanställningen av säkerhetsdatablad, är dessa ett sätt att förmedla viktig säkerhetsinformation om klassificerade ämnen till den eller de användare som befinner sig omedelbart nedanför leverantören i distributionskedjan. Syftet med bilagan är att säkerställa att de obligatoriska avsnitten enligt artikel 31.6 i förordning nr 1907/2006 innehåller enhetlig och riktig information, så att datasäkerhetsbladen gör det möjligt för användare att vidta nödvändiga åtgärder till skydd för människors hälsa och säkerheten på arbetsplatsen samt till skydd för miljön.
26 Enligt sökandena utgör identifieringen, i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, av borater såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter ny information avseende rubrik 2 (farliga egenskaper) och 15 (gällande föreskrifter) i artikel 31.6 i den förordningen.
27 Vad gäller rubrik 2 (farliga egenskaper) ska enligt punkt 2 i bilaga II till förordning nr 1907/2006 ett ämnes klassificering enligt klassificeringsreglerna i direktiv 67/548 anges. Ett ämnes främsta farliga egenskaper för människor och miljön ska anges tydligt och kortfattat.
28 I förevarande mål rör identifieringen, i enlighet med förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, av borater såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter, inte klassificeringen av dessa ämnen enligt direktiv 67/548. Denna identifiering har skett på den grunden att borater enligt artikel 57 c i förordning nr 1907/2006 uppfyller villkoren för att klassificeras som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 2 enligt direktiv 67/548. Den omständigheten att borater uppfyller dessa villkor hade redan fastslagits i bilaga I till direktiv 67/548, i dess lydelse enligt direktiv 2008/58, och därefter i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 790/2009 (se punkterna 3–5 ovan). De berörda medlemsstaterna har, i enlighet med artikel 59.3 i förordning nr 1907/2006, i sina yttranden som lämnats till ECHA den 8 mars 2010 hänvisat till att borater upptagits i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008 (se punkterna 6 och 7 ovan).
29 Det är riktigt att sökandena, när det angripna beslutet offentliggjordes den 18 juni 2010, inte var underkastade en obligatorisk klassificering av borater. Efter ikraftträdandet den 20 januari 2009 av förordning nr 1272/2008 har nämligen bilaga I till direktiv 67/548 – i vilken borater upptagits – upphävts, och skyldigheten att klassificera borater enligt de harmoniserade klassificeringar som anges i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 790/2009, gäller inte eftersom det i artikel 2.2 i förordning nr 790/2009 föreskrivs att den inte började gälla i detta avseende förrän den 1 december 2010.
30 De risker som föranledde att borater klassificerades hade emellertid på ett fullgott sätt i rättsligt hänseende definierats vid offentliggörandet av det angripna beslutet. För det första är det uppenbart för alla berörda att dessa risker inte upphört enbart på grund av upphävandet av bilaga I till direktiv 67/548, vars innehåll överförts till del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008. För det andra har, efter ikraftträdandet den 25 september 2009 av förordning nr 790/2009, klassificeringen av borater som ett reproduktionstoxiskt ämne i kategori 2 åter angivits i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008. Den omständigheten att denna klassificering inte var obligatoriskt tillämplig förrän den 1 december 2010 påverkar inte slutsatsen att villkoren för klassificering var uppfyllda vid den tidpunkt då förordning nr 790/2009 trädde i kraft. Genom artikel 2.2 skjuts enbart de rättsliga förpliktelser som följer av denna klassificering enligt förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 790/2009, upp till den 1 december 2010. Denna slutsats vinner stöd av att det framgår av artikel 2.3 i förordning nr 790/2009 att de harmoniserade klassificeringarna i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008, i dess lydelse enligt förordning nr 790/2009, får tillämpas före den 1 december 2010.
31 Härav följer att identifieringen av borater såsom ämnen som ger upphov till mycket stora betänkligheter inte utgjorde ny information rörande de farliga egenskaperna hos dessa ämnen, utan var resultatet av det identifieringsförfarande som avses i artikel 59 i förordning nr 1907/2006. Det angripna beslutet har således inte tillfört någon ny information rörande identifieringen av farliga egenskaper i den mening som avses i rubrik 2 i artikel 31.6 i förordning nr 1907/2006.
32 När det gäller rubrik 15 (gällande föreskrifter) i artikel 31.6 i förordning nr 1907/2006, ska det framhållas att det i punkt 15 i bilaga II till sagda förordning anges att om ett ämne som behandlas i säkerhetsdatabladet omfattas av särskilda bestämmelser på unionsnivå rörande skyddet för människor och miljön, till exempel tillstånd som lämnas enligt bilaga VII till den förordningen eller begränsningar enligt avdelning VIII i samma förordning, ska dessa bestämmelser så långt som möjligt anges.
33 Det ska i detta avseende inledningsvis konstateras att även om det förhållandet att ett ämnes identifiering, enligt förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, såsom ett ämne som ger upphov till mycket stora betänkligheter, kan utlösa en informationsskyldighet för företagen, medför inte detta att det berörda ämnet omfattas av en särskild reglering och därmed att det omfattas av särskilda bestämmelser. Tvärtom påverkar en sådan identifiering inte ämnets utsläppande på marknaden eller dess användning.
34 Vad vidare gäller det förfarande för tillstånd som föreskrivs i del VII i förordning nr 1907/2006 och de begränsningar som föreskrivs i del VIII i den förordningen, nämns, i punkt 15 i bilaga II till den förordningen, endast tillstånd som lämnas samt begränsningar som exempel på vad som omfattas av tillämpningsområdet för den bestämmelsen. Ett ämnes identifiering, enligt förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006, såsom ett ämne som ger upphov till mycket stora betänkligheter rör inte de begränsningar som föreskrivs enligt del VIII i den förordningen utan utgör en del av det tillståndsförfarande som föreskrivs i del VII i sagda förordning. Det exempel avseende begränsningar som anges i punkt 15 i bilaga II till förordning nr 1907/2006 talar således inte för att denna klassificering omfattas av tillämpningsområdet för rubrik 15 i artikel 31.6 i sagda förordning.
35 När det gäller tillstånd framgår det av del VII i denna förordning att det rör sig om tillstånd som lämnas enligt artikel 60 i samma förordning, vilket utgör en senare del av tillståndsförfarandet (artiklarna 60–64 i förordningen). De kan sökas från ECHA enligt artikel 62.1 i förordningen för en eller flera användningar av ett ämne som inte får släppas ut på marknaden till följd av att det upptagits i bilaga XIV till sagda förordning. Det ska framhållas att, när det gäller tillståndsförfarandet i del VII i förordning nr 1907/2006, ett ämnes identifiering enligt artikel 59 i den förordningen såsom ett ämne som ger upphov till mycket stora betänkligheter, inte uttryckligen har angivits av lagstiftaren i punkt 15 i bilaga II till den förordningen. Även om omnämnandet av tillstånd som lämnas enligt del VII i förordningen endast är ett exempel, är detta omnämnande den enda hänvisningen till tillståndsförfarandet i del VII i förordning nr 1907/2006. Medan det inte kan uteslutas att rubriken 15 i säkerhetsdatabladet berörs av andra särskilda bestämmelser på unionsnivå avseende skyddet för människor och miljön, vad gäller det tillståndsförfarande som föreskrivs i del VII i förordning nr 1907/2006, talar detta övervägande även för att enbart tillstånd omfattas av tillämpningsområdet för denna rubrik. Denna slutsats vinner stöd av att det i artikel 31.9 b i förordningen föreskrivs att säkerhetsdatablad ska uppdateras när ett tillstånd har vägrats.
36 Härav följer att ett ämnes identifiering enligt artikel 59 i förordning nr 1907/2006 såsom ett ämne som ger upphov till mycket stora betänkligheter inte medför att ämnet är föremål för särskilda bestämmelser på unionsnivå avseende skyddet för människor och miljön i den mening som avses i punkt 15 i bilaga II till sagda förordning.
37 Mot denna bakgrund utgör identifieringen enligt förfarandet i artikel 59 i förordning nr 1907/2006 av borater såsom ämnen som ger upphov till mycket stora betänkligheter inte en sådan ny information som kan påverka riskhanteringsåtgärderna eller som avser faror i den mening som avses i artikel 31.9 a i förordning nr 1907/2006. Sökandena var därmed inte skyldiga att uppdatera säkerhetsdatabladet. Det angripna beslutet påverkade således inte direkt sökandenas rättsliga situation till följd av de skyldigheter som föreskrivs i denna bestämmelse.
38 När det, för det andra, gäller vad sökandena anfört om att det angripna beslutet rör dem direkt till följd av att deras rättsliga situation påverkas av artikel 34 a i förordning nr 1907/2006, ska det framhållas att enligt den bestämmelsen ska, för ett ämne, varje aktör i distributionskedjan vidarebefordra information om farliga egenskaper, oavsett användningsområde, till nästa aktör eller distributör uppåt i distributionskedjan.
39 Det kan i detta avseende inledningsvis konstateras att denna bestämmelse, tvärtemot vad sökandena gjort gällande, inte ger upphov till några skyldigheter för sökandena i förhållande till deras kunder. Artikel 34 a i förordning nr 1907/2006 avser nämligen en informationsskyldighet gentemot aktörer eller distributörer uppåt i distributionskedjan och inte nedåt i denna kedja. För det andra utgjorde identifieringen av borater såsom ämnen som ger upphov till mycket stora betänkligheter i det angripna beslutet inte ny information om dessa ämnens farliga egenskaper (se punkterna 27–31 ovan). Den informationsskyldighet som följer av artikel 34 a i förordning nr 1907/2006 är därmed inte betungande för sökandena. Härav följer att det angripna beslutet inte direkt påverkade sökandenas rättsliga situation till följd av den skyldighet som föreskrivs i denna bestämmelse.
40 Vad, för det tredje, gäller vad sökandena anfört om att, mot bakgrund av att straffrättsliga sanktioner kan beslutas av medlemsstaterna om de skyldigheter som följer av förordning nr 1907/2006 åsidosätts, köpare nedåt i distributionskedjan måste informeras om identifieringen, vilket hjälper dem att bli medvetna om sina skyldigheter enligt artiklarna 7.2 och 33 i den förordningen, är det utrett att sökandena inte berörs av dessa bestämmelser, eftersom de varken är importörer, producenter eller leverantörer av en vara såsom dessa definieras i artikel 3.4, 3.11 och 3.33 i samma förordning. De skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 7.2 och 33 i sagda förordning kan således endast uttryckligen beröra sökandenas kunder när dessa är producenter, importörer eller leverantörer av en vara. Det är visserligen så att i skäl 18 och artikel 1 i förordning nr 1907/2006 understryks det ansvar för att hantera risker med olika ämnen som åligger producenter, importörer och senare användare av sådana ämnen. Emellertid upprättas genom förordning nr 1907/2006 ett detaljerat system av skyldigheter som inte kan utvidgas genom de allmänna överväganden som anges i dessa bestämmelser.
41 För det fjärde har sökandena anfört att det angripna beslutet berör dem direkt genom att beslutet påverkar deras situation materiellt. Enbart den omständigheten att en akt kan påverka en sökandes materiella situation räcker inte för att sökanden ska vara direkt berörd av denna. Endast om det föreligger särskilda omständigheter kan en rättssökande, som gör gällande att rättsakten har inverkan på hans ställning på marknaden, föra talan med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF (domstolens dom av den 10 december 1969 i de förenade målen 10/68 och 18/68, Eridania m.fl. mot kommissionen, REG 1969, s. 459, punkt 7, och förstainstansrättens beslut av den 18 februari 1998 i mål T‑189/97, Comité d’entreprise de la Société française de production m.fl. mot kommissionen, REG 1998, s. II‑335, punkt 48). I förevarande mål har sökandena endast gjort gällande att deras kunder är tveksamma till att fortsätta köpa varor som upptagits på kandidatförteckningen. De har därmed inte visat att det föreligger några sådana särskilda omständigheter.
42 Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan det konstateras att det angripna beslutet inte medför någon direkt påverkan på sökandenas rättsliga situation. Då det första villkoret för att en rättsakt ska anses direkt påverka en sökande inte är uppfyllt kan sökandena inte anses vara direkt påverkade av det angripna beslutet.
43 Avvisningsyrkandet ska således bifallas på den grunden att sökandena inte är direkt berörda, utan att det är nödvändigt att pröva den andra grunden för detta yrkande som ECHA åberopat.
Rättegångskostnader
44 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Institutioner som har intervenerat i ett mål ska enligt artikel 87.4 bära sina rättegångskostnader.
45 Sökandena har tappat målet. ECHA har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Sökandena ska bära sina rättegångskostnader och ersätta ECHA för dess rättegångskostnader. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas.
2) Etimine SA och AB Etiproducts Oy ska bära sina rättegångskostnader och betala Europeiska kemikaliemyndighetens (ECHA) rättegångskostnader.
3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Luxemburg den 21 september 2011
Justitiesekreterare | | Ordförande |