Överklagande ingett den 28 november 2013 av Mamoli Robinetteria SpA av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 16 september 2013 i mål T-376/10, Mamoli Robinetteria mot kommissionen
(Mål C-619/13 P)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Mamoli Robinetteria SpA (ombud: F. Capelli och M. Valcada, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
bifalla överklagandet, upphäva tribunalens dom av den 16 september 2013 i mål T-376/10, Mamoli SpA mot kommissionen och avgöra målet genom att,
ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 i FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39092 – Badrumsutrustning), i den del det i beslutet slås fast att Mamoli Robinetteria SpA har överträtt artikel 101 FEUF, och således även artikel 2 i beslutet, i den mån Mamoli Robinetteria SpA åläggs böter motsvarande 10 procent av dess omsättning för år 2009, minskat med 1 041 531 euro med hänsyn till företagets särskilda situation,
i sak, och i andra hand,
ogiltigförklara artikel 2 i kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 i FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39092 – Badrumsutrustning), och göra en ny beräkning av bötesbeloppet motsvarande 0,3 procent av Mamoli Robinetteria SpA:s omsättning för år 2003, och under alla omständigheter, ett lägre belopp än det som ålagts och som domstolen finner lämpligt.
Grunder och huvudargument
Klaganden åberopar sju grunder till stöd för sitt överklagande.
1. Den första grunden: Åsidosättande av processrättsliga principer avseende grunderna för talan.
Klaganden gör gällande att tribunalen har gjort ett betydande fel genom att blanda ihop grunderna för talan med argumenten för dessa grunder. Detta har lett till att en del av grunderna avvisades.
2. Den andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar.
Klaganden hävdar att de övriga parterna före beslutet hade möjlighet att yttra sig över omständigheter som inte bringats till Mamolis kännedom. Tribunalen har inte prövat denna omständighet i tillräcklig utsträckning.
3. Den tredje grunden: Åsidosättande av legalitetsprincipen, av artiklarna 101 FEUF – 105 FEUF samt artikel 23 i förordning nr 1/20031 .
Hela förfarandet har sin grund i de meddelanden från kommissionen genom vilka det som kallas ”Leniencyprogrammet” inrättats. Klaganden anser att kommissionen, i avsaknad av rättsakter från unionslagstiftaren, inte har befogenhet att föreskriva partiell eller total immunitet för företag och grunda ett förfarande om konkurrensbegränsande samarbete på dessa meddelanden och som medför tunga sanktionsåtgärder. Tribunalen har inte lämnat tillräckliga svar på klagandens invändningar genom att den inte fördjupat de olika rättsliga frågeställningarna.
4. Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 2 i förordning nr 1/2003.
Klaganden hävdar att kommissionen i sin undersökning gjort flera allvarliga fel. Kommissionen har underlåtit att beakta den italienska marknadens särdrag (till exempel struktur, egenskaper, grossisternas roll) och likställt den italienska marknaden med den tyska. Detta fel medförda att kommissionens slutsatser om en priskartell inte längre var giltiga. Kommissionen har vidare inte, på grund av felen, uppfyllt sin bevisbörda. Ideal Standards roll på den italienska marknaden hade inte beaktats. Tribunalen har fullständigt ignorerat klagandens argument.
5. Den femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, principen om likabehandling och principen om att sanktionsåtgärder ska vara personliga när det slogs fast att Mamoli skulle åläggas böter och vid faststället av bötesbeloppet.
Kommissionen har genom att ålägga klaganden det högsta bötesbeloppet åsidosatt ovannämnda principer. Klagandens verkliga beteende har inte bedömts korrekt av kommissionen och denna har fastställt bötesbeloppet utan att ta hänsyn till Mamolis verkliga beteende och dess verkliga betydelse i den påstådda överträdelsen. Det var även fel av kommissionen att inte beakta några förmildrande omständigheter vad gäller Mamoli. Tribunalen har inte, trots att den tagit hänsyn till vissa av Mamolis invändningar avseende fel vid fastställandet av bötesbeloppet, förordnat om att det ska minskas.
6. Den sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 23 i förordning nr 1/2003 jämförd med punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (2006/C210/02).
Klaganden hävdar att kommissionen, trots att den förstått att Mamoli befann sig i en allvarlig ekonomisk situation som försvagade dess betalningsförmåga, antog ett beslut som var oförenligt med det syfte som anges i ingressen. Tribunalen prövade inte Maomlis argument.
7. Den sjunde grunden: Åsidosättande av processrättsliga regler.
Tribunalen har rättsstridigt avslagit Mamolis begäran om bevisupptagning.
____________1 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT L 1, s. 1))