TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)
den 6 september 2023 (*)
”Skiljedomsklausul – Särskilt program för forskning och utveckling inom området ’Livskvalitet och förvaltning av levande resurser’– Bidragsavtal – Utredningsrapport från Olaf i vilken det konstaterades ekonomiska oegentligheter – Återbetalning av utbetalda belopp – Tillämplig rätt – Preskription – Betydelsen av Olafs rapport”
I mål T‑748/20,
Europeiska kommissionen, företrädd av J. Estrada de Solà och M. Ilkova, båda i egenskap av ombud, biträdda av E. Bouttier, avocat,
sökande,
mot
Centre d’étude och de valorisation des algues SA (Ceva), Pleubian (Frankrike), företrätt av A. Raccah, avocat,
SELARL Ajire, Rennes (Frankrike),
och
SELARL TCA, Saint-Brieuc (Frankrike),
svaranden,
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen),
vid överläggningen sammansatt av ordföranden R. da Silva Passos samt domarna V. Valančius (referent) och L. Truchot,
justitiesekreterare: handläggaren H. Eriksson,
efter den skriftliga delen av förfarandet
efter förhandlingen den 11 november 2022,
följande
Dom
1 Europeiska kommissionen har med stöd av artikel 272 FEUF yrkat att tribunalen ska fastställa storleken på kommissionens fordran avseende återbetalning av de bidrag som betalats ut inom ramen för det finansieringsavtal som ingåtts med Centre d’étude et de valorisation des algues SA (Ceva) (nedan kallat Ceva) för genomförandet av ett projekt inom ramen för det särskilda forsknings- och utvecklingsprogrammet ”Livskvalitet och förvaltning av levande resurser”.
Bakgrund till tvisten
2 Den 17 januari 2001 ingick kommissionen ett avtal med Ceva om genomförande av ett projekt inom ramen för det särskilda forsknings- och utvecklingsprogrammet ”Livskvalitet och förvaltning av levande resurser” (nedan kallat Seapura-projektet). I avtalet (nedan kallat Seapura-avtalet) föreskrevs utbetalning av ett stöd på 123 735 euro.
3 Under år 2006 inledde Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) en utredning till följd av misstankar om bedrägeri avseende flera projekt som genomförts av Ceva, däribland det projekt som var föremål för Seapura-avtalet.
4 Den 11 december 2007 antog Olaf sin slutliga rapport (nedan kallad Olafs rapport), i vilken den konstaterade att det förekommit oegentligheter i samband med genomförandet av Seapura-avtalet, bland annat förfalskningar av tidrapporterna för Cevas personal.
5 Genom skrivelse av den 29 oktober 2008 underrättade kommissionen Ceva om att kommissionen, på grund av de allvarliga ekonomiska oegentligheter som hade konstaterats i Olafs rapport, hade för avsikt att utfärda debetnotor till Ceva på ett belopp om 123 735 euro jämte ränta som krav på återbetalning av det bidrag som utbetalats enligt Seapura-avtalet. Kommissionen uppmanade samtidigt Ceva att yttra sig.
6 Den 13 mars 2009 skickade kommissionen fyra debetnotor till Ceva på sammanlagt 168 220,16 euro (nedan kallade debetnotorna).
7 Eftersom Ceva inte rättade sig efter debetnotorna, skickade kommissionen den 11 maj 2009 fyra påminnelser till Ceva (nedan kallade påminnelseskrivelserna).
8 I avsaknad av betalning från Ceva skickade kommissionen den 12 juni 2009 fyra formella betalningsuppmaningar till Ceva.
9 Ceva väckte, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 17 juli 2009, talan om ogiltigförklaring av påminnelseskrivelserna, vilken registrerades under målnummer T‑285/09.
10 Genom dom av den 15 september 2011, Ceva/kommissionen (T‑285/09, ej publicerad, EU:T:2011:479), avvisade tribunalen talan med motiveringen att påminnelseskrivelserna till sin natur inte utgjorde administrativa beslut som kunde begäras ogiltigförklarade med stöd av artikel 263 FEUF.
11 Genom dom av Tribunal correctionnel de Rennes (Brottmålsdomstolen i Rennes, Frankrike) av den 26 april 2011 befanns Ceva och dess före detta företagsledare skyldiga till bedrägeri och förskingring av offentliga medel, och de dömdes till böter på 80 000 euro respektive 18 månaders villkorligt fängelsestraff.
12 När det gällde kommissionens civilrättsliga talan förpliktade Tribunal correctionnel de Rennes (Brottmålsdomstolen i Rennes) de tilltalade, delvis solidariskt, att till kommissionen betala ett belopp om 303 631 euro som ersättning för den ekonomiska skada som åsamkats kommissionen, bland annat till följd av de ekonomiska oegentligheter som begåtts i samband med genomförandet av Seapura-avtalet.
13 Genom dom av den 1 april 2014 frikände Cour d’appel de Rennes (Appellationsdomstolen i Rennes, Frankrike) Ceva och dess före detta företagsledare från ansvar på samtliga åtalspunkter och ogillade kommissionens civilrättsliga talan.
14 Genom dom av den 12 november 2015 upphävde brottmålsavdelningen vid Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike), efter överklagande från allmänna åklagaren vid Cour d’appel de Rennes (Appellationsdomstolen i Rennes), nämnda appellationsdomstols dom av den 1 april 2014, i den del de tilltalade hade frikänts från förskingring av offentliga medel, och återförvisade målet i denna del till Cour d’appel de Caen (Appellationsdomstolen i Caen, Frankrike).
15 Genom dom av den 22 juni 2016 beslutade Tribunal de commerce de Saint-Brieuc (Handelsdomstolen i Saint-Brieuc, Frankrike) om företagsrekonstruktion avseende Ceva och utsåg SELARL TCA till förvaltare (nedan kallat TCA).
16 Den 15 september 2016 vände sig kommissionen, inom ramen för detta förfarande, till TCA och gjorde gällande en fordran som motsvarade summan av de debetnotor som utställts i syfte att erhålla återbetalning av det bidrag som utbetalats enligt bland annat Seapura-avtalet. Fordran bestod av ett kapitalbelopp på 289 012,95 euro jämte dröjsmålsränta, det vill säga totalt 431 002,18 euro.
17 Den 6 december 2016 bestred TCA kommissionens fordran.
18 Genom dom av den 21 juli 2017 fastställde Tribunal de commerce de Saint-Brieuc (Handelsdomstolen i Saint-Brieuc) rekonstruktionsplanen för Ceva och utsåg SELARL Ajire till rekonstruktör med uppdrag att genomföra rekonstruktionsplanen (nedan kallad Ajire).
19 Genom dom av den 23 augusti 2017, som vunnit laga kraft, frikände Cour d’appel de Caen (Appellationsdomstolen i Caen), efter återförvisning från Cour de cassation (Högsta domstolen), Ceva för förskingring av offentliga medel och dömde Cevas före detta företagsledare till ett villkorligt fängelsestraff på ett år och till böter på 20 000 euro för förskingring av offentliga medel.
20 Genom beslut av den 11 september 2017 avslog domaren med behörighet att besluta i rekonstruktionsförfarandet kommissionens fordran i dess helhet (nedan kallat den behöriga domarens beslut).
21 Kommissionen överklagade den behöriga domarens beslut.
22 Genom dom av den 24 november 2020 upphävde Cour d’appel de Rennes (Appellationsdomstolen i Rennes) den behöriga domarens beslut och konstaterade att det förelåg två seriösa bestridanden avseende dels preskription, dels huruvida debetnotorna var välgrundade. Cour d’appel de Rennes (Appellationsdomstolen i Rennes) ansåg att dessa bestridanden skulle avgöras av den behöriga domstolen och att det ankom på kommissionen att väcka talan vid den behöriga domstolen.
Parternas argument
23 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– förplikta Ceva att till kommissionen betala 234 491,02 euro, det vill säga ett belopp på 168 220,16 euro jämte dröjsmålsränta med 66 270,86 euro, och
– förplikta Ceva att ersätta rättegångskostnaderna.
24 Ceva har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta kommissionen att betala 30 000 euro till Ceva i form av rättegångskostnader.
25 Eftersom TCA och Ajire inte har inkommit med svaromål inom den frist som föreskrivs i artikel 81 i tribunalens rättegångsregler, har kommissionen, med stöd av artikel 123.1 i rättegångsreglerna, yrkat att tribunalen genom tredskodom ska bifalla dess talan såvitt den avser TCA och Ajire.
26 I den ansökan genom vilken talan väcktes har kommissionen preciserat att det enligt artiklarna L.622‑22 och L.626‑25 andra stycket i den franska Code de commerce (handelslagen) ankommer på kommissionen att vända sig till förvaltaren och rekonstruktören med uppdrag att genomföra rekonstruktionsplanen för Ceva, det vill säga TCA och Ajire, vilket var skälet till att kommissionen angav dessa bolag som svaranden vid sidan av Ceva.
27 Vid förhandlingen den 11 november 2022 uppgav kommissionen, som svar på en fråga från tribunalen, att den inte yrkade att svaranden skulle fällas för brott, utan att beloppet för kommissionens fordran skulle fastställas, vilket noterades i förhandlingsprotokollet. Kommissionen preciserade även att dess talan inte riktade sig mot TCA och Ajire och att den följaktligen inte begärde att tribunalen skulle fastställa att de sistnämnda var skyldiga att återbetala de belopp som utbetalats inom ramen för genomförandet av Seapura-avtalet.
Rättslig bedömning
28 Enligt artikel 272 FEUF ska Europeiska unionens domstol vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning. Enligt artikel 256.1 FEUF ska tribunalen vara behörig att i första instans pröva och avgöra de ärenden som anges i artikel 272 FEUF.
29 Artikel 5.2 i Seapura-avtalet innehåller en skiljedomsklausul enligt vilken alla tvister rörande detta avtal ska hänskjutas till Europeiska unionens domstol. Tribunalen är således behörig att pröva förevarande talan.
Huruvida kommissionens begäran omfattas av preskription
30 Ceva har i sitt svaromål gjort gällande att talan ska avvisas på grund av att kommissionens talan är preskriberad såväl enligt belgisk rätt som enligt unionsrätten.
31 Kommissionen har gjort gällande, för det första, att Cevas invändning om rättegångshinder ska avvisas, eftersom invändningen om preskription inte avser frågan om upptagande till sakprövning utan hänför sig till prövningen i sak, och, för det andra, att preskriptionstiden ännu inte har löpt ut, vare sig enligt belgisk rätt eller enligt unionsrätten.
32 I förevarande fall föreskrivs i artikel 5.1 i Seapura-avtalet att ”belgisk lag ska tillämpas på avtalet”.
33 Kommissionen har emellertid, i sitt svar på en skriftlig fråga från tribunalen som vidhölls under förhandlingen, gjort gällande att rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (EUT L 390, 2006, s. 1), var tillämplig den dag då debetnotorna utfärdades, det vill säga den 13 mars 2009.
34 Ceva har anfört att de budgetförordningar som kommissionen har åberopat inte kan tillämpas på en situation som förelåg innan de trädde i kraft.
35 Ceva har förklarat att den version av budgetförordningen som var tillämplig vid tidpunkten för undertecknandet av Seapura-avtalet, det vill säga den 17 januari 2001, var budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 356, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 3), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, EKSG, Euratom) nr 2548/98 av den 23 november 1998 (EGT L 320, 1998, s. 1) (nedan kallad budgetförordning nr 2548/98), och att denna version av budgetförordningen inte innehöll några preskriptionsregler.
36 När det gäller vilken version av budgetförordningen som är tillämplig på omständigheterna i förevarande fall, ska det påpekas att den version av budgetförordningen som var tillämplig vid den tidpunkt då Seapura-avtalet ingicks, det vill säga budgetförordning nr 2548/98, inte innehöll några särskilda bestämmelser om preskriptionstiden eller om hur preskriptionstiden skulle avbrytas.
37 De preskriptionsregler som är tillämpliga i förevarande fall är således de som föreskrivs i den lag som reglerar avtalet, det vill säga belgisk rätt.
38 I belgisk rätt föreskrivs i artikel 2262 bis.1 i den belgiska Code civil (civillagen), vilken är tillämplig på talan avseende avtalsförhållanden, att ”[p]ersonliga fordringar preskriberas efter tio år”.
39 Det ska dessutom påpekas att preskriptionstiden för personliga fordringar börjar löpa dagen efter den dag då fordran förfaller till betalning, enligt artikel 2257 i den belgiska civillagen.
40 Det är utrett att förevarande tvist är av avtalsrättslig karaktär. I artikel 3.5 i bilaga II till Sepura-avtalet anges att ”[k]ommissionen …, efter det att avtalet har fullgjorts eller sagts upp eller efter det att en avtalsparts har avslutat sitt deltagande, beroende på omständigheterna, till följd av bedrägeri eller andra allvarliga ekonomiska oegentligheter som upptäckts vid en revision, kan eller ska kräva att avtalsparten ska återbetala hela det gemenskapsstöd som har betalats ut till vederbörande”.
41 Det framgår av lydelsen i denna bestämmelse att parterna i Seapura-avtalet har kommit överens om att återbetalningen av hela det unionsbidrag som utbetalats till Ceva till följd av bedrägeri eller allvarliga ekonomiska oegentligheter som upptäckts i samband med en revision förutsätter att kommissionen först begär återbetalning.
42 För detta ändamål sände kommissionen den 13 mars 2009 fyra debetnotor till Ceva, vilka syftade till att driva in dess fordran. Det var således vid denna tidpunkt som kommissionen krävde att Ceva skulle återbetala de belopp som Ceva hade erhållit enligt Seapura-avtalet.
43 Under dessa omständigheter förföll kommissionens fordran till betalning den 13 mars 2009, i enlighet med artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet.
44 Vidare kan det konstateras att Ceva inte har anfört något särskilt argument som gör det möjligt att fastställa att fordran förföll till betalning före den 13 mars 2009.
45 Den frist på tio år under vilken kommissionen kunde väcka talan mot Ceva började således löpa dagen efter den dag då fordran förföll till betalning, det vill säga den 14 mars 2009, i enlighet med artikel 2257 i den belgiska civillagen (se punkt 39 ovan).
46 Preskriptionstiden ska följaktligen i princip anses ha löpt ut den 14 mars 2019.
47 I förevarande fall har kommissionen gjort gällande att preskriptionstiden har avbrutits två gånger. Preskriptionstiden avbröts första gången när kommissionen den 26 april 2011 inträdde som civilrättslig part vid Tribunal correctionnel de Rennes (Brottmålsdomstolen i Rennes) och andra gången när kommissionen den 15 september 2016 anmälde sin lagliga fordran i samband med rekonstruktionsförfarandet avseende Ceva.
48 I detta hänseende är det tillräckligt att pröva huruvida preskriptionstiden med giltig verkan kunde avbrytas av kommissionens anmälan av fordran i samband med rekonstruktionsförfarandet avseende Ceva, utan att det är nödvändigt att även undersöka verkningarna av att kommissionen inträdde som civilrättslig part vid Tribunal correctionnel de Rennes (Brottmålsdomstolen i Rennes).
49 Kommissionen har nämligen gjort gällande att dess fordran anmäldes till TCA den 15 september 2016 och att en anmälan av fordran enligt rättspraxis från belgiska Cour de cassation (Högsta domstolen, Belgien) avbryter preskriptionstiden till dess att insolvensförfarandet har avslutats.
50 Kommissionen har tillagt att den har fog för att åberopa de franska förfarandena för att göra gällande att preskriptionstiden tillfälligt upphört att löpa på grundval av belgisk rätt.
51 Ceva har bestritt kommissionens argument och gjort gällande att det rekonstruktionsförfarande som inletts i Frankrike är oberoende av de aktuella avtalsförhållandena, eftersom kommissionens fordran har bestritts och inte har fastställts av domstol.
52 Det ska erinras om att Tribunal de commerce de Saint-Brieuc (Handelsdomstolen i Saint-Brieuc) den 22 juni 2016 inledde ett rekonstruktionsförfarande avseende Ceva. Den 15 september 2016 anmälde kommissionen sin fordran till TCA inom ramen för detta förfarande.
53 Det framgår av artikel L.622‑24 i den franska handelslagen att alla borgenärer vars fordran uppkom före beslutet att inleda förfarandet, med undantag för arbetstagare, så snart beslutet om att inleda ett rekonstruktionsförfarande har offentliggjorts ska anmäla sina fordringar till förvaltaren. Det är således med stöd av denna bestämmelse som kommissionen anmälde sin fordran till TCA, inom ramen för det rekonstruktionsförfarande som inletts avseende Ceva.
54 I artikel L.622‑25–1 i den franska handelslagen föreskrivs dessutom följande: ”Anmälan av fordran avbryter preskriptionstiden till dess att förfarandet har avslutats; den innebär att det inte krävs någon anfordran och är likvärdig med att vidta rättsliga åtgärder.”
55 Tribunalen konstaterar, i likhet med vad kommissionen har gjort gällande som svar på en fråga som ställdes inom ramen för åtgärderna för processledning, att inledandet i Frankrike av ett rekonstruktionsförfarande ledde till att rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1), som då var i kraft, blev direkt tillämplig och att denna sistnämnda förordning utpekade fransk rätt som lex concursus.
56 Det ska påpekas att det i artikel 4.2 f i förordning nr 1346/2000 föreskrivs att ”[l]agen i inledningsstaten skall bestämma förutsättningarna för att inleda ett förfarande, samt för att genomföra och slutföra det” och bland annat ”insolvensförfarandets verkningar på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer”. Vidare anges det i artikel 16.1 i samma förordning att ”[b]eslut om att inleda ett insolvensförfarande fattat av en domstol i en medlemsstat, som har behörighet enligt artikel 3, … från den tidpunkt det har verkan i inledningsstaten [ska] erkännas i alla andra medlemsstater”. I artikel 17.1 i samma förordning föreskrivs att ”[e]tt beslut varigenom ett förfarande enligt artikel 3.1 inleds, … utan ytterligare formaliteter [ska] ha samma verkningar i alla andra medlemsstater som det har i inledningsstaten, om inte annat föreskrivs i denna förordning och så länge inte något förfarande enligt artikel 3.2 har inletts i dessa andra medlemsstater”.
57 Mot bakgrund av ovanstående bestämmelser ska det konstateras att inledandet i Frankrike av ett rekonstruktionsförfarande avseende Ceva och kommissionens efterföljande anmälan inom ramen för detta rekonstruktionsförfarande, med tillämpning av fransk rätt och bland annat artikel L.622‑25–1 i den franska handelslagen, har fått verkningar i belgisk rätt, och närmare bestämt att kommissionen har avbrutit den tioåriga preskriptionstid som föreskrivs enligt denna rätt. Verkningarna av att inleda ett sådant rekonstruktionsförfarande som inletts avseende Ceva skulle nämligen åsidosättas om den anmälan av fordran som kommissionen gjorde i Frankrike den 15 september 2016 inte medförde att preskriptionen enligt belgisk rätt avbröts.
58 Eftersom förevarande begäran ingavs den 19 december 2020 kan det under dessa omständigheter konstateras att preskription inte har inträtt i förevarande fall.
59 Cevas invändning om preskription kan således inte godtas.
Huruvida yrkandet ska bifallas
60 Kommissionen har yrkat återbetalning av hela det belopp som utbetalats till Ceva inom ramen för Seapura-avtalet, jämte dröjsmålsränta.
61 Det ska erinras om att tribunalen, eftersom talan har väckts vid den med stöd av en skiljedomsklausul på grundval av artikel 272 FEUF, ska avgöra tvisten på grundval av den materiella rätt som är tillämplig på avtalet (dom av den 1 mars 2017, Universiteit Antwerpen/REA, T‑208/15, ej publicerad, EU:T:2017:136, punkt 53).
62 Den materiella rätt som är tillämplig på avtalet i enlighet med artikel 5.1 i Seapura-avtalet är i förevarande fall belgisk rätt.
63 Vad gäller bestämmelserna om fullgörelse och tolkning av avtal i belgisk rätt föreskrivs det i artikel 1134 tredje stycket i den då gällande belgiska civillagen att ”[lagligt ingångna avtal] ska fullgöras i enlighet med tro och heder”.
64 Enligt artikel 1147 i den då gällande belgiska civillagen ska gäldenären i förekommande fall förpliktas att betala skadestånd, antingen på grund av att förpliktelsen inte har fullgjorts eller på grund av att den har fullgjorts för sent, om gäldenären inte kan visa att underlåtenheten beror på en orsak utanför dennes kontroll som denne inte kan lastas för, och om gäldenären inte varit i ond tro.
65 Det är mot bakgrund av dessa bestämmelser som det ska prövas huruvida Ceva har gjort sig skyldigt till oegentligheter vid fullgörandet av Seapura-avtalet, såsom kommissionen har gjort gällande.
Olafs rapport
66 Kommissionen har grundat sitt yrkande på artikel 1147 i den då gällande belgiska civillagen och artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet, som nämns i punkt 40 ovan.
67 Kommissionen har gjort gällande att det i Olafs rapport konstaterades att det förekom allvarliga ekonomiska oegentligheter från Cevas sida vid fullgörandet av Seapura-avtalet.
68 På grundval av artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet anser sig kommissionen således ha rätt att kräva återbetalning av hela det bidrag som kommissionen har betalat ut till Ceva.
69 Ceva har bestritt denna argumentation och gjort gällande, för det första, att Olafs utredning inte avsåg det projekt som avses i Seapura-avtalet och, för det andra, att Olafs rapport inte hänförde de identifierade oegentligheterna till Seapura-avtalet.
70 Tribunalen påpekar i detta hänseende inledningsvis att Olafs utredning avseende Ceva, såsom kommissionen med rätta har gjort gällande, avsåg två delar, varav den första avsåg direkta utgifter och den andra avsåg strukturfonderna.
71 Det ska vidare preciseras att Olafs utredning huvudsakligen avsåg två typer av beteenden som hade gett upphov till misstankar, nämligen, för det första, förfalskning av personalens tidrapporter och, för det andra, plagiat av vetenskapliga handlingar i Cevas olika projekt.
72 I förevarande fall dras i Olafs rapport uttryckligen slutsatsen att det förekom allvarliga ekonomiska oegentligheter avseende samtliga Cevas projekt, inklusive Seapura-avtalet. Såsom kommissionen också med rätta har gjort gällande innebar den horisontella karaktären av Olafs utredning med nödvändighet att Seapura-avtalet omfattades.
73 Cevas argument att Olafs utredning och rapport inte avsåg Seapura-projektet kan således inte godtas.
74 Vad slutligen gäller de allvarliga ekonomiska oegentligheter som konstaterats i Olafs rapport ska det noteras, såsom Ceva har anfört, att påståendet att det förekommit plagierade vetenskapliga handlingar rörande Seapura-projektet inte styrkts i Olafs rapport, eftersom de påstått plagierade handlingarna inte identifierats.
75 När det däremot gäller påståendet att personalens tidrapporter förfalskats, visar Olafs rapport att Ceva hade upprättat flera versioner av tidrapporter för de projekt för vilka Ceva var skyldig att styrka kostnaderna, vilket således visade att arbetstiden för dess personal manipulerats, i synnerhet vad gäller europeiska projekt, i syfte att frigöra det maximala beloppet för varje projekt.
76 Såsom kommissionen har gjort gällande identifieras dessutom i Olafs rapport avvikelser inte bara i systemet för redovisning av timmar, utan även i fördelningen av dessa timmar på de olika projekten, däribland Seapura-projektet. Det framgår nämligen av denna rapport att utredarna gjorde en överkorsningsstudie av de handlingar som härrörde från de olika projekten och som avsåg samma period för att kunna skapa sig en helhetsbedömning, vilket gjorde det möjligt för dem att fastställa tillförlitligheten av tidrapporterna för samtliga pågående projekt. Det ska i detta hänseende särskilt påpekas att Olafs rapport flera gånger hänvisar till Seapura-projektet i samband med granskningen av hur många arbetstimmar varje anställd har arbetat.
77 Under dessa omständigheter ansåg utredarna att de totala personalkostnader som redovisats för perioden 2001 och 2005 inte var tillförlitliga. De ansåg att de allvarliga ekonomiska oegentligheterna i samband med redogörelsen för tidrapporterna avseende Cevas personal följaktligen avsåg samtliga projekt, däribland Seapura-projektet.
78 Det framgår för övrigt av konstaterandena och bedömningarna i Olafs rapport att Cevas personalresurser inte var tillräckliga för att uppfylla Cevas avtalsenliga skyldigheter avseende samtliga projekt som Ceva hade erhållit och att det fanns upp till åtta olika versioner av tidsplaneringen för en och samma anställd, avseende samma projekt och samma år, vilket bekräftade att tidrapporterna hade manipulerats avseende samtliga projekt och nödvändigtvis Seapura-projektet. Olaf drog även slutsatsen, på grund av Cevas före detta företagsledares agerande, att sådana förfalskningar hade skett avsiktligt och systematiskt.
79 Cevas argument att de konstaterade oegentligheterna inte hade något samband med Seapura-projektet kan således inte godtas.
80 Eftersom det i Olafs rapport konstaterades allvarliga ekonomiska oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet, hade kommissionen fog för att kräva att Ceva skulle återbetala samtliga belopp som hade utbetalats till Ceva inom ramen för fullgörandet av Seapura-avtalet.
Brottmålsförfarandena vid de franska domstolarna
81 Ceva har gjort gällande att kommissionen inte kan grunda sin talan på den påstått bedrägliga karaktären av förvaltningen av det bidrag som Ceva beviljats, eftersom Ceva slutligt frikänts från alla åtalspunkter vid de franska brottmålsdomstolarna.
82 Cour d’appel de Rennes (Appellationsdomstolen i Rennes) framhöll för övrigt i sin dom av den 1 april 2014 att förvaltningen skett korrekt och att genomförandet av de aktuella projekten aldrig hade gett upphov till några förbehåll i vetenskapligt hänseende från unionsinstitutionernas sida. Ceva har således gjort gällande att tribunalen inte kan bifalla kommissionens yrkanden på den grunden att de begångna handlingarna påstås vara bedrägliga.
83 Kommissionen har bestritt Cevas argumentation och gjort gällande att artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet enligt principen om avtalets bindande verkan, vilken stadfästs i artikel 1134 i den då gällande belgiska civillagen, är bindande för parterna. Detta innebär att återbetalningen av de utbetalade beloppen inte är beroende av att Ceva fälls i en nationell brottmålsdomstol, utan av att det föreligger bevis för bedrägeri eller allvarliga ekonomiska oegentligheter som fastställts i samband med en finansiell revision.
84 Kommissionen har tillagt att Ceva inte kan lägga till ett villkor till en avtalsbestämmelse som inte lämnar något utrymme för tolkning.
85 När det gäller ett sådant avtal som det i förevarande mål aktuella räcker det att det i samband med en revision konstateras att det förekommit bedrägeri eller allvarliga ekonomiska oegentligheter för att kommissionen ska ha rätt att kräva återbetalning av de belopp som den har beviljat (se, analogt, dom av den 3 maj 2018, Sigma Orionis/kommissionen, T‑48/16, EU:T:2018:245, punkterna 121–125).
86 I förevarande fall utgör förfalskningen av personalens tidrapporter, såsom påpekats i punkterna 78 och 80 ovan, i vart fall en allvarlig ekonomisk oegentlighet i den mening som avses i artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet.
87 Enligt artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet krävs det endast, för att återbetalning ska ske, att det i samband med en revision har konstaterats att det förekommit bedrägeri eller allvarliga ekonomiska oegentligheter. Återbetalningen är inte villkorad av någon fällande dom eller någon straffrättslig kvalificering av de berörda omständigheterna.
88 Under dessa omständigheter påverkar en brottmålsdomstols frikännande från åtalspunkter avseende bedrägeri eller förskingring av offentliga medel inte tillämpningen av artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet.
Principen om processuell autonomi
89 Ceva har gjort gällande att principen om processuell autonomi, som slagits fast i domstolens praxis, innebär att medlemsstaternas lagstiftning och förfaranden, i avsaknad av harmonisering på unionsnivå, är begränsade till de nationella rättssystemen, vilket innebär att enskilda inte kan åberopa en medlemsstats lagstiftning vid en domstol i en annan medlemsstat.
90 I förevarande fall kan kommissionen, enligt Ceva, inte åberopa de förfaranden som inletts i Frankrike med stöd av fransk rätt, eftersom Seapura-avtalet regleras av belgisk rätt och ger tribunalen behörighet att pröva förevarande tvist.
91 Kommissionen har bestritt denna argumentation.
92 Oberoende av huruvida det finns unionsrättsliga bestämmelser som reglerar det aktuella avtalet ska det konstateras att kommissionen i förevarande fall har väckt talan vid tribunalen med stöd av artikel 272 FEUF.
93 Det ska erinras om att det av den rättspraxis som anges i punkt 61 ovan framgår att en talan som väckts med stöd av en skiljedomsklausul i enlighet med artikel 272 FEUF ska avgöras av tribunalen på grundval av den materiella rätt som är tillämplig på avtalet. Det framgår av övervägandena i punkterna 52–57 ovan att belgisk rätt är tillämplig på avtalet, men att detta inte påverkar den direkta tillämpligheten av förordning nr 1346/2000, enligt vilken vissa bestämmelser i den franska handelslagen får verkningar i belgisk rätt. Av detta följer, i motsats till vad Ceva har anfört, att kommissionen, utan att kunna kritiseras för att ha åsidosatt principen om processuell autonomi, hade fog för att med stöd av förordning nr 1346/2000 åberopa verkningarna i belgisk rätt av de förfaranden som inletts i Frankrike.
94 Cevas argument avseende åsidosättande av principen om processuell autonomi kan således inte godtas.
95 Kommissionens yrkande ska således bifallas, och det ska fastställas att kommissionens fordran gentemot Ceva uppgår till 168 220,16 euro (kapitalbelopp) jämte ränta enligt artikel 3.5 i bilaga II till avtalet.
Kommissionens yrkande att tribunalen ska meddela tredskodom mot TCA och Ajire
96 I sitt yttrande över det fortsatta förfarandet den 14 juni 2021 yrkade kommissionen att tribunalen genom tredskodom skulle bifalla kommissionens yrkanden avseende TCA och Ajire, i enlighet med artikel 123.1 i rättegångsreglerna.
97 Det ska påpekas att kommissionen, i enlighet med dess ändrade yrkanden vid förhandlingen, inte längre riktar sin talan mot TCA och Ajire, vilket underförstått men nödvändigtvis innebär att kommissionen inte längre yrkar att tribunalen ska fastställa att dessa sistnämnda är skyldiga att återbetala de belopp som utbetalats i samband med genomförandet av Seapura-avtalet.
98 Det framgår av punkterna 60–95 ovan att kommissionen hade fog för att kräva att Ceva skulle återbetala samtliga belopp som hade utbetalats till Ceva inom ramen för fullgörandet av Seapura-avtalet, eftersom det i Olafs rapport konstaterats allvarliga ekonomiska oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.5 i bilaga II till Seapura-avtalet.
99 Eftersom kommissionens samtliga yrkanden, vilka uteslutande avser Ceva, har bifallits, saknas anledning att pröva kommissionens yrkande om att tribunalen genom tredskodom ska bifalla dess yrkanden avseende TCA och Ajire.
Rättegångskostnader
100 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
101 Kommissionen har yrkat att Ceva ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Ceva har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
följande:
1) Europeiska kommissionens fordran mot Centre d’étude et de valorisation des algues SA (Ceva) uppgår till 168 220,16 euro, jämte ränta, beräknad från det att de felaktigt uppburna beloppen utbetalades, med en årlig räntesats som motsvarar den räntesats som fastställts av Europeiska centralbanken (ECB) för huvudsakliga refinansieringstransaktioner ökad med två procentenheter.
2) Ceva ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.
da Silva Passos | Valančius | Truchot |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 september 2023.
Underskrifter