Talan väckt den 10 augusti 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien
(Mål C-515/23)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara och E. Sanfrutos Cano)
Svarande: Republiken Italien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 260.1 FEUF genom att inte vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom av den 10 april 2014 i mål 85/13, kommissionen/Italien (EU:C:2014:251),
förplikta Republiken Italien att till kommissionen betala ett löpande vite på 122 760 euro, eventuellt begränsat genom tillämpning av formeln med föreslagen minskning, för varje dags försening med att följa domstolens dom av den 10 april 2014 i mål C-85/13, kommissionen/Italien (EU:C:2014:251), från och med den dag då dom meddelas i förevarande mål till den dag då domen av den 10 april 2014 i mål C-85/13, kommissionen/Italien (EU:C:2014:251) genomförs,
förplikta Republiken Italien att till kommissionen betala ett schablonbelopp på 13 640 euro per dag, minus en eventuell minskning till följd av formeln med föreslagen minskning, med ett totalt belopp på minst 9 548 000 euro, från och med den dag då domen av den 10 april 2014 i mål C-85/13, kommissionen/Italien (EU:C:2014:251) meddelades och fram till den dag då dom meddelas i förevarande mål eller till den dag då domen av den 10 april2014 i mål C-85/13, kommissionen/Italien (EU:C:2014:251) genomförs, om denna dag infaller före den dag då domen i förevarande mål meddelas,
förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen väcker talan enligt artikel 260.2 FEUF på grund av den ihållande underlåtenheten att följa domstolens dom av den 10 april 2014 i mål C-85/13, kommissionen/Italien, EU:C:2014:251.
När det gäller underlåtenheten att följa domen i mål C-85/13 hävdar kommissionen för det första att Italien hittills inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening i enlighet med artikel 4 i direktiv 91/271/EEG1 i alla tätorter som var föremål för domstolens dom i mål C-85/13 och som har en personekvivalent (”pe”) som överstiger 10 000. I synnerhet kvarstår åsidosättandet av artikel 4 i direktivet i tätorterna Castellammare del Golfo I, Cinisi, Terrasini (regionen Sicilien) och Courmayeur (Aosta-dalen).
För det andra hävdar kommissionen att Italien inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp undergår en mer långtgående rening än en sekundär eller likvärdig rening, i enlighet med artikel 5 i direktivet, i alla tätorter som var föremål för domstolens dom i mål C-85/13 och som har en personekvivalent (”pe”) som överstiger 10 000 där avloppsvatten från tätbebyggelse släpps ut i recipienter som betraktas som ”känsliga områden” i den mening som avses i artikel 5.1 i direktivet, nämligen Castellammare del Golfo I, Cinisi, Terrasini och Trappeto.
För det tredje anser kommissionen slutligen att Italien inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse i alla tätorter som avses i domstolens dom i mål C-85/13 och som byggts för att uppfylla kraven i direktivet, utformas, byggs, drivs och underhålls på ett sådant sätt att de fungerar tillfredsställande under normala lokala klimatförhållanden och att reningsverken för avloppsvatten från tätbebyggelse utformas så att hänsyn tas till säsongsvariationer i belastningen, vilket strider mot artikel 10 i direktivet.
När det gäller de ekonomiska sanktioner som föreskrivs i artikel 260.2 FEUF har kommissionen yrkat att domstolen ska ålägga kommissionen att betala såväl ett löpande vite på 122 760 euro per dag, minus en eventuell nedsättning på grund av att det eventuellt finns tätorter som under tiden har kommit att uppfylla kraven, för varje dags försening med att följa domen av den 10 april 2014 i mål C-85/13, från och med den dag då dom meddelas i förevarande mål till den dag då domen i mål C-85/13 genomförs, som ett schablonbelopp på 13 640 euro per dag, med ett lägsta totalbelopp på 9 548 000 euro.
Vad beträffar den slutgiltiga beräkningen av det schablonbelopp som Republiken Italien ska betala ska det dagliga beloppet multipliceras med antalet dagar som fördragsbrottet pågår, det vill säga antalet dagar mellan domstolens dom av den 10 april 2014 i mål C-85/13 och den dag då domen i förevarande mål meddelas, eller, om det infaller tidigare, den dag då Republiken Italien har följt domen i mål C-85/13, minus en eventuell minskning på grund av att det eventuellt finns tätorter som under tiden har kommit att uppfylla kraven.
____________
1 Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 1991, s. 40).