FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
PEDRO CRUZ VILLALÓN
föredraget den 9 juli 2015(1)
Mål C‑326/14
Verein für Konsumenteninformation
mot
A1 Telekom Austria AG
(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof (Österrike))
”Direktiv 2002/22/EG – Användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Abonnenternas rätt att häva sina avtal utan påföljd – Särskild rätt att säga upp avtal – Prisändring som följer av avtalsvillkoren – Priserna knutna till ett konsumentprisindex – Samband med direktiv 93/13/EEG”
1. Denna begäran om förhandsavgörande, vilken framställts i ett mål mellan en konsumentskyddsorganisation och ett telekommunikationsföretag, handlar om vissa avtalsvillkor enligt vilka priserna för telekommunikationstjänster får anpassas till ett konsumentprisindex. Den hänskjutande domstolen undrar i synnerhet huruvida artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (nedan kallat direktivet om samhällsomfattande tjänster)(2) innebär att abonnenterna har rätt att häva sina avtal utan påföljd vid meddelande om sådana prisändringar, enligt den indexeringsmetod som föreskrivs i avtalet.
2. Även om Oberster Gerichtshofs tolkningsfråga enbart avser direktivet om samhällsomfattande tjänster, framgår det såväl av skälen för att begära förhandsavgörande som av de skriftliga och muntliga yttrandena i förevarande mål att det finns ett behov av att även beakta bestämmelserna i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal.(3)
3. I förevarande mål ges domstolen för första gången tillfälle att uttala sig om det problem som en indexknuten prisjusteringsklausul ger upphov till med avseende på användarnas särskilda rätt att häva avtalet. Även om vissa avtalsvillkor om prisändringar har prövats av domstolen tidigare, är de villkor och den problematik som aktualiserades i de målen inte jämförbara med dem i förevarande mål. Målet Invitel(4) handlade om tolkningen av direktiv 93/13 i ett fall som avsåg en klausul om ensidig ändring av kostnaderna för den tjänst som skulle tillhandahållas, i vilken det varken uttryckligen angavs hur dessa kostnader skulle fastställas eller varför de skulle ändras. I målet RWE Vertrieb(5) gällde frågan huruvida vissa klausuler – som visserligen föreskrev att kunderna fick säga upp avtalet, men som samtidigt gjorde det möjligt för leverantören att ensidigt besluta om att ändra gaspriset utan angivande av skäl, villkor eller ändringens omfattning – uppfyllde de krav på god sed, balans i avtalsförhållandet samt klarhet och begriplighet som uppställs i direktiven 93/13 och 2003/55/EG(6). Avslutningsvis aktualiserades i målet Schulz och Egbringhoff,(7) i vilket direktiv 93/13 inte var tillämpligt utan endast direktiven 2003/54/EG(8) och 2003/55, frågan huruvida vissa villkor som visserligen garanterade att gasleverantören informerade sina kunder i god tid om prishöjningar och om rätten att säga upp avtalet, men där skälet och villkoren för samt omfattningen av en eventuell prisändring inte preciserades, uppfyller kraven på öppenhet i nämnda direktiv.
I – Tillämpliga bestämmelser
A – Unionsrätt
4. Skäl 30 i direktivet om samhällsomfattande tjänster har följande lydelse: ”Avtal är ett viktigt instrument för användare och konsumenter för att säkerställa en lägsta nivå av öppenhet i informationen och rättssäkerhet. De flesta tjänsteleverantörer i en konkurrensutsatt miljö kommer att ingå avtal med sina kunder av kommersiella skäl. Förutom bestämmelserna i detta direktiv är kraven i den gällande gemenskapslagstiftningen om konsumentskydd i samband med avtal, särskilt [direktiv 93/13/EEG] och [direktiv 97/7/EG] om konsumentskydd vid distansavtal, tillämpliga på konsumenttransaktioner avseende elektroniska nät och tjänster. Framför allt bör konsumenterna åtnjuta en lägsta rättssäkerhetsnivå i sina avtalsförhållanden med direkta leverantörer av telefonitjänster genom att avtalsvillkoren, tjänstens kvalitet, villkoren för uppsägning av avtalet och tjänstens upphörande, kompensationsåtgärder och tvistlösning anges i avtalet. När andra tjänsteleverantörer än direkta leverantörer av telefonitjänster ingår avtal med en konsument bör samma slags upplysningar ingå även i sådana avtal. Åtgärder för att garantera öppenhet när det gäller priser, taxor och villkor kommer att öka konsumenternas möjligheter att optimera sina val och därmed att till fullo dra nytta av konkurrensen.”
5. Vidare anges i skäl 49 i direktivet om samhällsomfattande tjänster att det i direktivet ”bör ... föreskrivas om olika former av konsumentskydd, såsom tydliga avtalsvillkor och tvistlösning, och öppenhet om taxor för konsumenter ...”.
6. Artikel 1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, i vilken direktivets syfte och tillämpningsområde anges, har följande lydelse:
”1. Inom ramen för direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) avser detta direktiv tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster till slutanvändare. Målet är att genom effektiv konkurrens och valmöjligheter säkerställa att det i hela gemenskapen finns tillgång till allmänt tillgängliga tjänster av god kvalitet och hantera situationer där slutanvändares behov inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt av marknaden. I direktivet ingår också bestämmelser avseende vissa aspekter av terminalutrustning vilka avser att underlätta tillträde för slutanvändare med funktionshinder.
2. I detta direktiv fastställs slutanvändares rättigheter och motsvarande skyldigheter för företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. När det gäller att säkerställa tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster på öppna och konkurrensutsatta marknader definieras i detta direktiv ett minimiutbud av tjänster av väl definierad kvalitet som är tillgängliga för samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris med hänsyn till de speciella nationella förhållandena och utan att konkurrensen snedvrids. I detta direktiv fastställs även skyldigheter avseende tillhandahållande av vissa obligatoriska tjänster.
...
4. Bestämmelserna i detta direktiv med avseende på slutanvändarnas rättigheter ska tillämpas utan att det påverkar gemenskapens regler om konsumentskydd, särskilt direktiv 93/13/EEG och 97/7/EG, samt nationella regler i överensstämmelse med gemenskapsrätten.”
7. Kapitel IV i direktivet om samhällsomfattande tjänster handlar om skyddet av slutanvändarnas intressen och rättigheter. Inom ramen för det kapitlet föreskrivs följande i artikel 20, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136:
”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att konsumenter, som abonnerar på tjänster som ger anslutning till ett allmänt kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och andra slutanvändare som begär detta har rätt till ett avtal med ett eller flera företag som tillhandahåller sådan anslutning och/eller sådana tjänster. I avtalet ska åtminstone följande anges, i en tydlig, heltäckande och lättillgänglig form:
...
d) Detaljerade uppgifter om priser och taxor, sätten för att erhålla aktuell information om gällande taxor och underhållsavgifter, de betalningsmetoder som erbjuds och eventuella kostnadsskillnader beroende på betalningsmetod.
...
2. Medlemsstaterna ska se till att abonnenter har rätt att utan påföljd häva sina avtal vid meddelande om ändringar i de avtalsvillkor som föreslås av de företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster. Abonnenter ska underrättas i god tid, minst en månad i förväg, före alla sådana ändringar och ska samtidigt informeras om sin rätt att utan påföljd häva sådana avtal om de inte godtar de nya villkoren. Medlemsstaterna ska se till att de nationella regleringsmyndigheterna kan specificera formatet för sådana underrättelser.”
8. I skäl 27 i direktiv 2009/136 om ändring av direktivet om samhällsomfattande tjänster, anges att ”[a]bonnenternas rättighet att säga upp sina avtal utan straffavgifter avser ändringar i avtalsvillkoren som införs av leverantörerna av elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster”.
9. I direktiv 93/13 föreskrivs följande i artikel 3:
”1. Ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling skall anses vara oskäligt om det i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten.
...
3. Bilagan innehåller en vägledande, inte uttömmande lista på villkor som kan anses oskäliga.”
10. I punkt 1 i bilagan till direktiv 93/13 anges bland de avtalsvillkor till vilka hänvisas i artikel 3.3 i direktivet, avtalsvillkor vars mål eller konsekvens är
”...
j) att tillåta näringsidkaren att ensidigt ändra villkoren utan något giltigt skäl som anges i avtalet,
...
l) att ange att varans pris skall fastställas vid leveransen eller tillåta att näringsidkaren höjer priset utan att konsumenten i båda fallen har en motsvarande rätt att frånträda avtalet om det slutliga priset är för högt i förhållande till det pris som överenskoms när avtalet ingicks,
....”
11. Beträffande räckvidden för punkt 1 j och l i bilagan till direktiv 93/13 föreskrivs följande i punkt 2 i bilagan:
”...
b) …
Punkt j hindrar inte heller att en näringsidkare förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren i ett avtal som har träffats på obestämd tid, förutsatt att han förpliktas att underrätta konsumenten med rimligt varsel och att denne kan säga upp avtalet.
...
d) Vad som sägs i punkt 1 hindrar inte lagliga prisindexeringsklausuler, under förutsättning att riktlinjerna för prissvängningarna beskrivs tydligt.”
B – Österrikisk rätt
12. I 25 och 25a §§, vilka ingår i avdelning III i 2003 års telekommunikationslag (Telekommunikationsgesetz 2003),(9) föreskrivs följande:
”25 §
1. Operatörer av kommunikationsnät eller kommunikationstjänster ska upprätta allmänna avtalsvillkor, i vilka de erbjudna tjänsterna beskrivs och prisvillkoren anges …
2. Ändringar i de allmänna avtalsvillkoren och eller i prisvillkoren ska anmälas till regleringsmyndigheten och offentliggöras i lämplig form innan de träder i kraft. Ändringar som inte enbart är till fördel för abonnenter ska offentliggöras och anmälas minst två månader före ikraftträdandet. I övrigt gäller bestämmelserna i konsumentskyddslagen (Konsumentenschutzgesetz) ... (KSchG), och i den allmänna civillagen (Allgemeines bürgerliches Gesetzbuch).
3. Abonnenten ska skriftligen, till exempel genom en informationstext härom på en periodisk faktura, underrättas om det huvudsakliga innehållet i de ändringar som inte enbart är till fördel för abonnenten, minst en månad innan ändringen träder i kraft. Abonnenten ska samtidigt underrättas om tidpunkten för ändringens ikraftträdande samt om att vederbörande har rätt att utan påföljd häva avtalet före denna tidpunkt. … Ändringar i allmänna avtalsvillkor eller prisvillkor som fastställts av operatörer av kommunikationsnät eller kommunikationstjänster vilka är nödvändiga enbart till följd av en förordning som regleringsmyndigheten antagit på grundval av denna bestämmelse, och vilka inte enbart är till fördel för användarna, ger inte abonnenten någon rätt att säga upp avtalet utan påföljd ...
...
5. Prisvillkoren ska minst innehålla följande:
...
2. Uppgifter om hur aktuell information om alla tillämpliga priser och serviceavgifter kan inhämtas.
...”
13. I 6 § konsumentskyddslagen (Konsumentenschutzgesetz)(10) föreskrivs följande:
”6 § Otillåtna avtalsbestämmelser
I. Följande avtalsbestämmelser i den mening som avses i 879 § ABGB (den allmänna civillagen) gäller inte gentemot en konsument:
...
5. Bestämmelser enligt vilka näringsidkaren begär ut en högre ersättning för sina tjänster än när avtalet ingicks, såvida inte avtalet, när de avtalade förutsättningarna för en prisändring föreligger, också föreskriver en sänkning av avgiften, och de omständigheter som ligger till grund för prisändringen beskrivs i avtalet och är sakligt motiverade och företagaren inte kan påverka deras inträde ...”
14. Genom 22 § och följande paragrafer i 2000 års förbundsstatistiklag (Bundesstatistikgesetz 2000)(11) inrättades förbundsorganet Statistik Österreich, som bland annat har till uppgift att upprätta statistik och offentliggöra denna. Detta organ ansvarar för att upprätta konsumentprisindex.
II – Faktiska omständigheter och förfarandet vid den nationella domstolen
15. Verein für Konsumenteninformation (förening för konsumentupplysning) väckte grupptalan mot A1 Telekom Austria AG och yrkade att nämnda företag skulle förpliktas att i sina affärsrelationer med kunderna upphöra med att tillämpa vissa klausuler i de allmänna avtalsvillkoren som innebär att priserna för telekommunikationstjänster får justeras på grundval av utvecklingen av ett konsumentprisindex.(12)
16. Domstolen i första instans biföll talan i sin helhet. A1 Telekom Austria överklagade domen, men domstolen i andra instans ogillade överklagandet. Domstolen i andra instans slog bland annat fast att med hänsyn till att A1 har rätt att ensidigt ändra prisvillkoren har abonnenterna också en särskild rätt att häva avtalet.
17. Förevarande begäran om förhandsavgörande har framställs i ett mål i vilket A1 Telekom Austria har överklagat domen i andra instans till Oberster Gerichtshof genom ett extraordinärt rättsmedel. Oberster Gerichtshof gav prövningstillstånd på grund av att olika avdelningar av domstolen i andra instans har tillämpat olika kriterier vid sina prövningar på denna punkt. En annan avdelning av domstolen i andra instans hade nämligen slagit fast att skyddssyftet i 25 § telekommunikationslagen inte omfattar prisjusteringar som görs på grund av ett redan avtalat index, eftersom sådana prisindexeringsklausuler är tillräckligt preciserade och inte är underkastade telekommunikationsföretagets eget skön.
III – Tolkningsfrågan och förfarandet vid EU-domstolen
18. Mot bakgrund av detta har Oberster Gerichtshof hänskjutit följande tolkningsfråga:
”Ska artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster tolkas så, att den däri stipulerade rätten för abonnenter, att utan påföljd häva avtalet 'vid meddelande om ändringar i avtalsvillkoren’, också omfattar det fall där en prisjustering kan härledas ur avtalsvillkor enligt vilka det redan från och med avtalsslutet kan förekomma en framtida prisjustering (höjning eller sänkning) som motsvarar förändringarna enligt ett objektivt konsumentprisindex som avspeglar utvecklingen av penningvärdet?”
19. Verein für Konsumenteninformation, A1 Telekom Austria, Europeiska kommissionen och den belgiska regeringen har inkommit med skriftliga yttranden. Alla utom den belgiska regeringen deltog också vid förhandlingen den 30 april 2015.
IV – Tolkningsfrågan
A – Yttranden till domstolen
20. Verein für Konsumenteninformation har för det första gjort gällande att en leverantör av teletjänster inte har rätt att ändra avtalsvillkoren till följd av artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, vilket däremot ger konsumenten rätt att häva avtalet. Såsom föreningen påpekade vid förhandlingen, skulle avsaknaden av en sådan rätt strida mot direktivets syfte att tjänster ska tillhandahållas till ett överkomligt pris. För det andra är rätten att häva avtalet avsedd just för sådana fall där det i avtal föreskrivs en möjlighet att ensidigt ändra villkoren, eftersom operatören inte skulle kunna göra denna ändring om det inte fanns något sådant föregående avtal. Om den tolkning som A1 Telekom Austria har förespråkat tillämpades, skulle rätten att häva avtalet systematiskt kunna kringgås genom att indexeringsklausuler införs. Dessutom är den föreslagna indexeringen inte automatisk, utan beroende av ett beslut från operatörens sida att göra sin vilja att höja priserna gällande gentemot konsumenten. Föreningen har också hänvisat till domen RWE Vertrieb,(13) som stöd för sitt argument att en klausul som möjliggör en prisändring utgör en ändring av avtalsvillkoren, i den mening som avses i punkt 2 b andra raden i bilagan till direktiv 93/13 och i punkt b i bilaga A till direktiv 2003/55. Föreningen påpekade vid förhandlingen att direktiven 93/13 och 2002/22 har parallella tillämpningsområden, vilket innebär att den särskilda rätt att häva avtalet som föreskrivs i det sistnämnda ska tillämpas under alla förhållanden, oberoende av om indexeringsklausulerna är oskäliga eller inte. En hänvisning till konsumentprisindex är inte heller motiverad i materiellt hänseende, eftersom detta inte avspeglar den fortlöpande sänkningen av priserna inom telekommunikationsområdet. Enligt vad föreningen uppgav vid förhandlingen är telekommunikationsprisernas relativa vikt bland de priser som beaktas vid utarbetandet av detta index mycket låg (cirka 2,2 procent). Avslutningsvis har föreningen hänvisat till praxis från Oberster Gerichtshof, som tolkat den nationella lagstiftning genom vilken artikel 44.1 i direktiv 2007/64/EG(14) införlivades. Enligt denna ska prisändringar som är en följd av andra klausuler än avtalade justeringar av räntesatserna anses ingå i begreppet avtalsändring.(15)
21. Enligt A1 Telekom Austria utgör en prisändring till följd av en tillämpning av indexeringsklausuler inte någon avtalsändring, utan ett normalt genomförande av avtalet. Syftet med indexeringen är i detta hänseende att kompensera för en framtida försämring av penningvärdet och upprätthålla balansen mellan den materiella prestation och den penningprestation som parterna har ingått avtal om. Eftersom det inte har skett någon ändring av avtalet är 25 § telekommunikationslagen, vilken reglerar konsumentens rätt att häva avtalet, inte tillämplig. Dessutom är dessa prisändringar förenliga med 6 § första stycket punkt 5 konsumentskyddslagen. Vidare anser A1 Telekom Austria att en justering av priserna på grundval av en indexeringsklausul inte utgör en ändring som tjänsteleverantören aktivt har infört, i den mening som avses i skäl 27 i direktiv 2009/139 om ändring av direktivet om samhällsomfattande tjänster, utan att det handlar om ett genomförande av ett avtalat villkor och att de omständigheter som leder fram till en prisjustering inte är beroende av operatörens vilja. Följaktligen är artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster inte tillämplig på en prisindexering som den som är aktuell i det nationella målet. Vidare har A1 Telekom Austria hänvisat till punkt 2 d i bilagan till direktiv 93/13, enligt vilken prisindexeringsklausuler inte är oskäliga, under förutsättning att de är lagliga och att riktlinjerna för prissvängningarna beskrivs tydligt. Hänvisningen till artikel 44 i direktiv 2007/64 om betaltjänster, som finns i beslutet att begära förhandsavgörande, saknar enligt A1 Telekom Austria däremot relevans, eftersom den bestämmelsen reglerar andra avtalsförhållanden. Punkt 1 b i bilaga I till direktiv 2009/73 gör det heller inte möjligt att dra någon slutsats avseende begreppet ”ändring” i förevarande fall. A1 Telekom Austria påpekade också vid förhandlingen att kriteriet att tjänsterna ska tillhandahållas till ett överkomligt pris, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, enbart ska tillämpas med avseende på kapitel II i direktivet, vilket handlar om skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, och att det inte kan användas för att tolka artikel 20 i direktivet. Avslutningsvis klargjorde A1 Telekom Austria också vid förhandlingen att merparten av de avtal som innehåller den omtvistade klausulen är avtal som har träffats på obestämd tid och som kan sägas upp utan påföljd om uppsägningstiden på en månad iakttas, samt att de tidsbestämda avtal där en förtida uppsägning medför en påföljd för abonnenten har en minimilöptid på högst två år.
22. Den belgiska regeringen har å sin sida gjort gällande att en prisjustering som bygger på allmänna avtalsvillkor, som den som är aktuell i det nationella målet, medför en rätt för abonnenterna att häva avtalet. Punkt 2 d i bilagan till direktiv 93/13 och artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster har olika tillämpningsområden och de ska därför tillämpas kumulativt. Enligt den belgiska regeringen har domstolen bekräftat denna tolkning i sina domar Invitel och RWE Vertrieb.(16) Vidare bör indexeringen betraktas som en ändring som teleoperatören har infört, i den mening som avses i skäl 27 i direktiv 2009/136. Avslutningsvis har den belgiska regeringen hänvisat till olika studier som visar att telekommunikationspriserna har sjunkit och att en indexering därför inte kan anses nödvändig för att upprätthålla balansen mellan prestationerna.
23. Europeiska kommissionen anser att rätten att häva avtalet inte ska tillämpas med avseende på indexeringsklausuler, eftersom de prisändringar som dessa medför inte utgör en ändring i avtalsvillkoren i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. En prisjustering som grundar sig på ett avtalat index och som sker på föreskrivet sätt var känd då avtalet ingicks och utgör en tillämpning av ett av avtalsvillkoren, vilket inte har ändrats. Vid avtalsslutet anges dessutom på ett öppet och ingående sätt i avtalet på vilka sätt priserna får ändras, genom att de knyts till ett index som fastställts av ett utomstående organ (Statistik Österreich), på grundval av den objektiva utvecklingen av penningvärdet. Kommissionen har vidare påpekat att denna tolkning även överensstämmer med reglerna i direktiv 93/13. Vid förhandlingen underströk kommissionen också att även om direktiv 93/13 och direktivet om samhällsomfattande tjänster har olika tillämpningsområden, kan båda direktiven tillämpas i ett fall som det här aktuella. Kommissionen tog också upp skillnaden mellan omständigheterna i förevarande mål och dem i målen Invitel och RWE Vertrieb,(17) vilka rörde oskäliga avtalsvillkor, och att de borde ge rätt att häva avtalet. Avslutningsvis anser kommissionen att den hänskjutande domstolens hänvisning till direktiv 2007/64 om betaltjänster inte är relevant.
B – Bedömning
24. Oberster Gerichtshof har ställt tolkningsfrågan i huvudsak för att få klarhet i huruvida en justering av priserna för telekommunikationstjänster i enlighet med ett konsumentprisindex utgör en ändring i avtalsvillkoren i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, vilket innebär att abonnenten får häva avtalet utan påföljd. Svaret på denna fråga är således beroende av hur begreppet ”ändring i avtalsvillkoren” i denna bestämmelse tolkas.
25. I det här sammanhanget är det nödvändigt att beakta den särskilda funktion som indexering har vid avtal med lång löptid och avtal som har träffats på obestämd tid. Konsumentprisindex, vilka kan utformas på olika sätt, utgör indextal som mäter proportionella eller procentuella förändringar över tid av priserna på vissa varor och tjänster som hushållen konsumerar.(18) En indexering innebär att penningvärdet av vissa betalningar anpassas till ett konsumentprisindex (nedan kallat KPI).(19) Även om indexeringens viktigaste funktion i allmänhet har varit knuten till upprätthållandet av köpkraften eller levnadsstandarden(20) och den har tillämpats på löner eller vissa socialförsäkringsförmåner, innebär det regelbundna offentliggörandet av konsumentprisindex och den omständigheten att dessa index i allmänhet betraktas som inflationsindikatorer,(21) att de i avsaknad av andra lämpligare index även används som referens för justeringen av motprestationer i vissa avtal med lång löptid eller avtal som har träffats på obestämd tid, för att kompensera för försämringen av penningvärdet till följd av den allmänna inflationen.(22) Inom avtalsrätten betraktas prisjusteringsklausuler som innehåller en hänvisning till ett konsumentprisindex i allmänhet som ett – om än bristfälligt(23) – sätt att hantera förändringarna i penningvärdet genom att balansen mellan prestationerna återupprättas.(24)
26. Mot bakgrund av ovanstående överväganden och de frågeställningar som tagits upp i parternas yttranden till domstolen, anser jag att det till att börja med är nödvändigt att klara ut de frågor som är förknippade med sambandet mellan direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktiv 93/13. Det bör beaktas att det sistnämnda direktivet innehåller särskilda hänvisningar till såväl klausuler om prisändringar som är knutna till ett index som konsumentens rätt att frånträda avtalet.
1. Sambandet mellan direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktiv 93/13
27. Såsom utförligt har diskuterats i såväl de skriftliga yttrandena som vid förhandlingen har unionslagstiftaren i direktiv 93/13 föreskrivit att klausuler som medför en prisändring från näringsidkarens sida ska anses oskäliga, men att undantag ska göras för prisindexeringsklausuler.
28. I bilagan till direktiv 93/13(25) tillmäts konsumentens rätt att frånträda avtalet visserligen en avgörande betydelse som en av de faktorer som gör det möjligt att inte betrakta klausuler som möjliggör en ändring i avtalsvillkoren (punkt 1 j i bilagan) och klausuler som medger att näringsidkaren höjer priset (punkt 1 l i bilagan) som oskäliga.(26) Beträffande de sistnämnda klausulerna föreskrivs det i bilagan till direktiv 93/13 ett tydligt undantag för ”lagliga prisindexeringsklausuler, under förutsättning att riktlinjerna för prissvängningarna beskrivs tydligt”.(27)
29. Även om det av ovanstående följer att villkor om justering av priser till lagliga prisindexeringsklausuler där riktlinjerna för prissvängningarna beskrivs tydligt enligt direktiv 93/13 inte ska anses oskäliga, är det viktigt att betona att direktivet om samhällsomfattande tjänster, som är föremål för den aktuella frågan, är tillämpligt utan att det påverkar bestämmelserna i direktiv 93/13.(28) Det innebär i synnerhet att den omständigheten att en indexeringsklausul inte anses oskälig, i den mening som avses i direktiv 93/13, inte på något sätt hindrar att en prisändring som blir följden av klausulens tillämpning kan utgöra en ändring i avtalsvillkoren i den mening som avses i direktivet om samhällsomfattande tjänster, med de logiska följder detta får för den rätt att häva avtalet som föreskrivs i artikel 20.2 i det direktivet.
30. Det är denna bakgrund som måste beaktas för att ett användbart svar på den aktuella tolkningsfrågan ska kunna lämnas, eftersom, som kommissionen med rätta påpekade vid förhandlingen, det inte i något av yttrandena till domstolen har hävdats att de här aktuella klausulerna skulle vara oskäliga. Till skillnad från bestämmelserna i direktiv 93/13 krävs det enligt direktivet om samhällsomfattande tjänster inte att klausulerna i fråga anses oskäliga för att konsumenten ska ha rätt att häva avtalet. Svaret på den aktuella frågan är således endast beroende av tolkningen av begreppet ”ändringar i avtalsvillkoren” i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, dock med förbehåll för att den inställning till indexeringsklausuler som unionslagstiftaren har gett uttryck för i bilagan till direktiv 93/13 kan utgöra ett tecken på att användning av indexering ska beaktas särskilt.
2. Tolkningen av begreppet ”ändringar i avtalsvillkoren” i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster
31. Direktivet om samhällsomfattande tjänster är ett centralt rättsligt instrument vid avreglering av telekommunikationssektorn, eftersom det främsta målet är att genom effektiv konkurrens och valmöjligheter säkerställa att det i hela unionen finns tillgång till allmänt tillgängliga tjänster av god kvalitet. I detta syfte fastställs samtidigt ett regelverk, i första hand genom kapitel II i direktivet,(29) som gör det möjligt att hantera situationer där slutanvändares behov inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt av marknaden.(30) Såsom domstolen upprepade gånger har slagit fast, syftar direktivet om samhällsomfattande tjänster till att ”skapa ett harmoniserat regelverk som garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande elektroniska kommunikationstjänster, det vill säga tillhandahållande av ett fastställt minimiutbud av tjänster för samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris”.(31)
32. I detta sammanhang syftar direktivet om samhällsomfattande tjänster även till att fastställa slutanvändares rättigheter och motsvarande skyldigheter för företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster,(32) vilket behandlas i kapitel IV, där den bestämmelse ingår som är föremål för den aktuella tolkningsfrågan.(33) Syftet att skydda konsumenterna ligger således till grund för bestämmelserna i detta direktiv och det är också nära förbundet med avregleringen av telekommunikationsmarknaden.(34)
33. Inom detta område för skydd av slutanvändarnas rättigheter och intressen är, såsom betonas i skäl 30 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, avtal ett viktigt instrument för att säkerställa en lägsta nivå av öppenhet i informationen och rättssäkerhet. Detta säkerställs i synnerhet genom att specificera villkoren som gäller för avtalet, bland vilka öppenhet beträffande villkoren för hur priserna fastställs är av särskilt stor betydelse för användarna.(35) Mot bakgrund av detta syfte föreskrivs i artikel 20.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster vilka uppgifter i avtalet som ska anges i en tydlig, heltäckande och lättillgänglig form. Bland dessa återfinns ”[d]etaljerade uppgifter om priser och taxor [och] sätten för att erhålla aktuell information om gällande taxor och underhållsavgifter ...”.
34. Att det föreligger en skyldighet att föra in uppgifter om priser och taxor i avtalet och aktuell information om dessa, innebär inte att slutsatsen kan dras att direktivet om samhällsomfattande tjänster, och i synnerhet artikel 20.1, föreskriver en skyldighet att dessa priser och taxor ska anges i ett fast och oföränderligt penningvärde som gör det omöjligt att föra in villkor om hur de kan ändras. I detta sammanhang följer det av artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, vilket domstolen också slog fast i domen RWE Vertrieb då den tolkade punkt 2 b andra stycket och punkt 2 d i bilagan till direktiv 93/13, samt punkt b i bilaga A till direktiv 2003/55 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas,(36) att unionslagstiftaren, vad gäller avtal som har träffats på obestämd tid – i det aktuella fallet telekommunikationsavtal – har erkänt ”att leverantören har ett berättigat intresse av att kunna ändra de avgifter som denne tar ut”.(37)
35. Jag anser i denna del att en bokstavstolkning av begreppet ”ändringar i avtalsvillkoren”, i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, leder till slutsatsen att en prisjustering som sker till följd av en tillämpning av avtalsvillkoren inte utgör en ändring av avtalsvillkoren i egentlig mening, utan en tillämpning eller ett genomförande av bestämmelserna i ett på förhand fastställt avtalsvillkor.
36. En slutsats som denna, som uttrycks på ett så generellt och odifferentierat sätt, medför emellertid en klar risk för att den ändamålsenliga verkan av rätten till hävning enligt artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster äventyras. Den innebär nämligen att varje klausul om ändringar av priser eller taxor som har förts in från början i avtalet, oavsett hur den är utformad, kan medföra att abonnenterna fråntas möjligheten att ensidigt häva sina avtal utan påföljd, även om det rör sig om en klausul med otydliga konturer som är beroende av tjänsteleverantörens ensidiga vilja och som rubbar den balans som fastställts genom de ursprungliga avtalsvillkoren, med följder som är omöjliga att förutse för användaren.
37. Som en omedelbar konsekvens av detta uppkommer behovet av att säkerställa att abonnentens motprestation i form av ett ”indexerat pris” framställs med tillräcklig förutsebarhet, öppenhet och rättssäkerhet för att det ska kunna slås fast att det inte rör sig om en ändring i avtalsvillkoren, i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, mot bakgrund av innehållet i klausulerna i fråga och särdragen hos de avtal som de ingår i.
38. De omtvistade allmänna avtalsvillkoren innehåller regler för hur priserna ska fastställas om parterna har avtalat en indexreglering. I det fallet föreskrivs inte en automatisk prisindexering,(38) utan närmare bestämt å ena sidan en möjlighet för leverantörsföretaget att höja priserna för efterföljande kalenderår på grundval av höjningen av det konsumentprisindex på årsbasis som utarbetats av Statistik Österreich. Å andra sidan är företaget skyldigt att i sin prissättning avspegla en minskning av konsumentprisindex på årsbasis och sänka priserna för kunderna i motsvarande mån. Denna skyldighet mildras bara om operatören har avstått från att göra prishöjningar som den hade rätt att göra, i enlighet med denna klausul, under den föregående perioden, varigenom balansen mellan avtalsparternas intressen bibehålls.
39. Såsom A1 Telekom Austria påpekade vid förhandlingen, är merparten av de avtal som innehåller den omtvistade klausulen sådana som har träffats på obestämd tid och som under alla förhållanden kan sägas upp utan påföljd med en uppsägningstid på en månad. Däremot har de tidsbestämda avtal på vilka den omtvistade klausulen också är tillämplig och där en förtida uppsägning medför en påföljd för abonnenten, en minimilöptid på högst två år.
40. Mot bakgrund av detta ankommer det på den nationella domstolen att pröva huruvida det i det aktuella fallet föreligger tillräckliga inslag av rättssäkerhet, förutsebarhet och öppenhet för att det ska kunna slås fast att det inte rör sig om en ändring i avtalsvillkoren i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. I detta hänseende är det nödvändigt att beakta olika faktorer som är särskilt relevanta för denna prövning.
41. För det första ska det betonas att begreppet ändringar i avtalsvillkoren, i en situation där prisjusteringarna är en följd av en av de klausuler som ursprungligen fastställts i avtalet, innefattar en förändring av abonnentens avtalsställning.(39) En prisändring som sker till följd av en tillämpning av en prisindexeringsklausul måste sättas i relation till avtalets fortlevnad,(40) genom att det säkerställs att den ursprungliga balansen mellan parternas åtaganden upprätthålls och att de ömsesidiga prestationerna i ett visst avtalsmässigt sammanhang är likvärdiga. I det här sammanhanget är det också nödvändigt att beakta den särskilda funktion som indexeringen har vid avtal med lång löptid och avtal som har träffats på obestämd tid.
42. För det andra ska det beaktas huruvida prisändringen har föreskrivits i avtalet på ett detaljerat, exakt, begripligt och öppet sätt för abonnenten, med hänvisning till ett index som är lättillgängligt för allmänheten och som fastställs av ett utomstående organ oberoende av tjänsteleverantörens vilja, i enlighet med objektiva kriterier och på ett sådant sätt att en tillämpning av klausulerna inte ger upphov till resultat som är oförutsägbara eller orimliga för abonnenterna.
43. För det tredje innebär den omständigheten att tillämpningen av en prisindexeringsklausul inte är automatisk inte nödvändigtvis att det föreligger en ändring i avtalsvillkoren i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, under förutsättning att avsaknaden av denna automatik är till fördel för abonnenterna och att balansen mellan avtalsparternas intressen upprätthålls.
44. Avslutningsvis anser jag inte att det är nödvändigt att beakta de argument som bygger på den tolkning som Oberster Gerichtshof har gjort beträffande den nationella bestämmelse genom vilken artikel 44 i direktiv 2007/64 om betaltjänster införlivas med österrikisk rätt, nämligen att varje prisjustering som är en följd av något annat än en ändring av räntesatsen ska anses ingå i begreppet ändringar i avtalsvillkoren. Oberoende av att den särskilda karaktären hos de betaltjänster som regleras genom denna bestämmelse kan tala emot en automatisk tillämpning av denna tolkning på området för direktivet om samhällsomfattande tjänster, har nämligen den ifrågavarande bestämmelsen i direktiv 2007/64, som inte utgör föremålet för den aktuella tvisten, under alla förhållanden ännu inte tolkats av EU-domstolen.
45. Således anser jag att en prisändring som är en följd av en tillämpning av en prisjusteringsklausul inte innebär en ändring i avtalsvillkoren i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, under förutsättning att uttrycket för abonnentens motprestation i form av ett ”indexerat pris” har tillräckliga inslag av förutsebarhet, öppenhet och rättssäkerhet för att det inte ska anses ha skett en förändring av abonnentens avtalsställning. Det ankommer på den nationella domstolen att göra denna bedömning mot bakgrund av innehållet i de omtvistade klausulerna och särdragen hos de avtal som de ingår i.
V – Förslag till avgörande
46. Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser jag att Oberster Gerichtshofs tolkningsfråga ska besvaras på följande sätt:
En prisändring som är en följd av en tillämpning av en prisjusteringsklausul innebär inte en ändring i avtalsvillkoren i den mening som avses i artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, under förutsättning att uttrycket för abonnentens motprestation i form av ett ”indexerat pris” har tillräckliga inslag av förutsebarhet, öppenhet och rättssäkerhet för att det inte ska anses ha skett en förändring av abonnentens avtalsställning. Det ankommer på den nationella domstolen att göra denna bedömning mot bakgrund av innehållet i de omtvistade klausulerna och särdragen hos de avtal som de ingår i.