FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)

den 20 mars 2002 (1)

”Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Fjärrvärmerör - Artikel 85 i EG-fördraget (nu artikel 81 EG) - Bojkott - Böter - Riktlinjer för beräkning av böter - Retroaktiv verkan saknas - Skydd för berättigade förväntningar”

I mål T-15/99,

Brugg Rohrsysteme GmbH, Wunstorf (Tyskland), företrätt av advokaterna T. Jestaedt, H.C. Salger och M. Sura, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av W. Mölls och É. Gippini Fournier, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om, i första hand, ogiltigförklaring av kommissionens beslut 1999/60/EG av den 21 oktober 1998 om ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/35.691/E-4 - Kartellen för fjärrvärmerör) (EGT L 24, 1999, s. 1) eller, i andra hand, nedsättning av de böter som sökanden har ålagts genom beslutet,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av ordföranden P. Mengozzi samt domarna V. Tiili och R.M. Moura Ramos,

justitiesekreterare: byrådirektören G. Herzig,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter förhandlingen den 23 oktober 2000,

följande

Dom(2)

Bakgrund till tvisten

1.

    Sökanden är ett tyskt bolag som är verksamt inom fjärrvärmesektorn och som säljer förisolerade rör.

...

8.

    Kommissionen fattade den 21 oktober 1998 beslut 1999/60/EG om ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/35.691/E-4 - Kartellen för fjärrvärmerör) (EGT L 24, 1999, s. 1), vilket innan det offentliggjordes rättades genom ett beslut av den 6 november 1998 (K(1998) 3415 slutligt) (nedan kallat beslutet eller det ifrågasatta beslutet). I beslutet fastställdes att en rad företag, däribland sökanden, deltagit i en samling avtal och samordnade förfaranden i den mening som avses iartikel 85.1 i EG-fördraget (nu artikel 81.1 EG) (nedan kallad den konkurrensbegränsande samverkan eller kartellen).

9.

    Enligt beslutet träffades i slutet av år 1990 ett avtal mellan fyra danska producenter av fjärrvärmerör, som byggde på principen om allmänt samarbete på deras nationella marknad. Enligt beslutet var ABB IC Møller A/S (det danska dotterbolaget till den schweizisk-svenska koncernen ABB Asea Brown Boveri Ltd, nedan kallat ABB), Dansk Rørindustri A/S (även känt under firman Starpipe, nedan kallat Dansk Rørindustri), Løgstør Rør A/S (nedan kallat Løgstør) och Tarco Energi A/S (nedan kallat Tarco) (nedan tillsammans kallade de danska producenterna) parter i avtalet. En av de första åtgärderna var att samordna prishöjningar både på den danska marknaden och på exportmarknaden. För att dela upp den danska marknaden lade man upp kvoter som sedan genomfördes och kontrollerades av en ”kontaktgrupp”, som bestod av försäljningscheferna på de berörda företagen. För varje kommersiellt projekt (nedan kallade projekt) informerade det företag som tilldelats projektet de övriga deltagarna om vilket pris det ämnade erbjuda, och de andra deltagarna lämnade därefter in anbud med högre priser för att skydda den leverantör som hade blivit utsedd av kartellen.

10.

    Enligt beslutet började på hösten 1991 två tyska producenter, Henss/Isoplus-koncernen (nedan kallad Henss/Isoplus) och Pan-Isovit GmbH, att delta i de regelbundna mötena med de danska producenterna. Inom ramen för dessa möten ägde förhandlingar rum för att dela upp den tyska marknaden. Förhandlingarna ledde i augusti 1993 fram till att avtal träffades om vilka försäljningskvoter som varje företag skulle ha.

11.

    Vidare anges det i beslutet att ett avtal mellan samtliga producenter träffades år 1994 för att fastställa kvoterna för hela den europeiska marknaden. Denna europeiska konkurrensbegränsande samverkan hade en tvådelad struktur. ”Direktörsklubben”, som bestod av ordförandena eller verkställande direktörerna för de företag som deltog i den konkurrensbegränsande samverkan, tilldelade varje företag kvoter både för marknaden som helhet och för var och en av de nationella marknaderna, bland andra Tyskland, Österrike, Danmark, Finland, Italien, Nederländerna och Sverige. För vissa nationella marknader bildades en ”kontaktgrupp” bestående av lokala försäljningschefer, vilka fick i uppgift att administrera avtalen genom att tilldela projekt och samordna anbudsgivningen i upphandlingsförfaranden.

12.

    Vad avser den tyska marknaden anges i beslutet att det första mötet med kontaktgruppen för Tyskland hölls den 7 oktober 1994, sedan de sex största europeiska producenterna (ABB, Dansk Rørindustri, Henss/Isoplus, Løgstør, Pan-Isovit och Tarco) och sökanden hade träffats den 18 augusti 1994. Gruppens möten fortsatte ännu långt efter det att kommissionen genomfört sina undersökningar i slutet av juni 1995, men mötena ägde från och medundersökningarna rum utanför Europeiska unionen, nämligen i Zürich. Mötena i Zürich fortsatte till och med den 25 mars 1996.

13.

    I beslutet anges som omständighet som utvisar att det förelåg en konkurrensbegränsande samverkan att det beslutades och vidtogs samordnade åtgärder för att undanröja det enda större företag som inte deltog, nämligen Powerpipe. Kommissionen anger särskilt att vissa deltagare i den konkurrensbegränsande samverkan anställde ”nyckelpersoner” i Powerpipe. Deltagarna lät även meddela Powerpipe att bolaget borde dra sig tillbaka från den tyska marknaden. Sedan Powerpipe i mars 1995 tilldelats ett viktigt tyskt projekt, hölls ett möte i Düsseldorf. I detta möte deltog de sex ovannämnda producenterna och sökanden. Enligt kommissionen fattades det vid mötet beslut om att kollektivt bojkotta Powerpipes kunder och leverantörer. Denna bojkott genomfördes sedermera.

14.

    I kommissionens beslut anges skälen till varför inte bara det uttryckliga avtalet om uppdelning av marknader mellan de danska producenterna från slutet av 1990, utan även de förfaranden som vidtogs från och med oktober 1991 betraktade i sin helhet, skall anses vara ett ”avtal” som är förbjudet enligt artikel 85.1 i fördraget. I kommissionens beslut anges vidare att de ”danska” och ”europeiska” fallen av konkurrensbegränsande samverkan endast gav uttryck för en enda konkurrensbegränsande samverkan som visserligen började i Danmark, men som redan från början hade som långsiktigt mål att utvidga deltagarnas kontroll till att omfatta hela marknaden. Enligt kommissionen hade det fortlöpande avtalet mellan producenterna en märkbar verkan på handeln mellan medlemsstaterna.

15.

    Själva beslutet har därför följande lydelse:

”Artikel 1

ABB Asea Brown Boveri Ltd, Brugg Rohrsysteme GmbH, Dansk Rørindustri A/S, Henss/Isoplus-koncernen, Ke-Kelit Kunststoffwerk Ges mbH, Oy KWH Tech AB, Løgstør Rør A/S, Pan-Isovit GmbH, Sigma Tecnologie Di Rivestimento S.r.l. och Tarco Energi A/S har överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att inom sektorn fjärrvärmekulvert på det sätt och i den omfattning som anges i skälen delta i ett system av avtal och samordnade förfaranden som inleddes omkring november/december 1990 bland de fyra danska producenterna, som därefter utvidgades till att omfatta andra nationella marknader och involverade Pan-Isovit och Henss/Isoplus och som i slutet av 1994 utgjorde en omfattande kartell som täckte hela den gemensamma marknaden.

Överträdelsens varaktighet var

...

-    vad Brugg beträffar från omkring augusti 1994 till [mars eller april 1996],

...

Överträdelsens huvudsakliga kännetecken var

-    att dela upp nationella marknader och så småningom hela den europeiska marknaden mellan medlemmarna på grundval av kvoter,

    

-    att tilldela bestämda producenter nationella marknader och se till att andra producenter drog sig tillbaka,

-    att fastställa priser för produkten och för enskilda projekt,

-    att tilldela vissa producenter enskilda projekt och manipulera anbudsförfarandet för dessa projekt för att säkerställa att den förutbestämda producenten fick kontraktet i fråga,

-    att i syfte att skydda kartellen från konkurrens från den enda viktiga konkurrenten utanför kartellen, Powerpipe AB, samtycka till och vidta samordnade åtgärder för att hindra detta företags kommersiella verksamhet, skada dess affärer eller driva bort det från marknaden helt och hållet.

...

Artikel 3

De i artikel 1 angivna företagen åläggs härmed följande böter för de överträdelser som konstateras i artikel 1:

...

b)    Brugg Rohrsysteme GmbH, böter om 925 000 ecu,

...”

...

Prövning i sak

23.

    Sökanden har i huvudsak åberopat fyra grunder. Som första grund har det gjorts gällande att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av sakomständigheterna vid tillämpningen av artikel 85.1 i fördraget. Den andra grunden avser åsidosättande av rätten till försvar. Som tredje grund har det gjorts gällande att allmänna principer åsidosattes och att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av sakomständigheterna då bötesbeloppet fastställdes. Den fjärde grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten vid fastställandet av bötesbeloppet.

Den första grunden: Felaktig bedömning av sakomständigheterna vid tillämpningen av artikel 85.1 i fördraget

24.

    Sökanden har klandrat kommissionen för att ha gjort en felaktig bedömning av sakomständigheterna vid tillämpningen av artikel 85.1 i fördraget. Kommissionen har därvid för det första missbedömt hur länge sökanden deltog i överträdelsen, för det andra sökandens påstådda deltagande i de samordnade åtgärderna mot Powerpipe och för det tredje sökandens påstådda deltagande i en kartell på gemenskapsnivå.

Överträdelsens varaktighet

- Parternas argument

25.

    Sökanden har gjort gällande att kommissionen överdrivit överträdelsens varaktighet genom att slå fast att sökanden deltog i kartellen från och med den 18 augusti 1994 till och med mars eller april 1996.

26.

    Sökanden började inte att delta i kartellen den 18 augusti 1994. Sökanden deltog den dagen i ett möte mellan direktörer, som ägde rum i Köpenhamn i samband med ett möte med branschorganisationen European Heating Pipe Manufacturers Association (nedan kallad EuHP).

27.

    Sökanden hade nämligen inte bjudits in officiellt till detta möte, utan var närvarande på inrådan av M. Henss för att ta reda på vilka möjligheter som fanns att bli medlem i organisationen. Det som diskuterades vid mötet berörde inte sökanden och sökanden var inte heller närvarande hela tiden. Till skillnad från vad kommissionen tror diskuterade man inte några förslag om att höja priserna i Tyskland eller att ta fram en gemensam prislista, i vart fall inte i sökandens närvaro. Det var först under mötets gång som sökanden fick kännedom om att det förelåg ett samarbete på den tyska marknaden mellan de andra producenterna, och att sökanden var tvingad att gå med.

28.

    Sökanden deltog inte heller i kontaktgruppens möten direkt efter mötet den 18 augusti 1994, utan började att delta i dessa möten först från och med den 7 december 1994. Detta styrker att sökanden inte började delta i kartellen vid mötet den 18 augusti 1994. I punkt 61 i skälen till beslutet anges att ”KWH och Brugg [inte] deltog ... i mötet den 16 november [1994], men eftersom ABB såg optimistiskt på möjligheterna att få dem att anpassa sig till systemet, fick ABB i uppdrag av kartellen att utarbeta ett slutligt avtal med dessa två tillverkare”. Detta visar att sökanden vid mötet den 16 november 1994 ännu inte hade gått med i kartellen. Sökanden var för övrigt inte närvarande vid mötet den 7 oktober 1994, vilket felaktigt anges i beslutet.

29.

    Sökanden upphörde med att delta i överträdelsen redan den 25 februari 1996, då sökanden för sista gången deltog i ett möte med kartellen i Zürich.

30.

    Svaranden har gjort gällande att mötet den 18 augusti 1994 skall anses utgöra startpunkten för sökandens deltagande i överträdelsen. I sökandens svar av den 9 augusti 1996 på begäran om upplysningar av den 9 juli 1996 (nedan kallat sökandens svar) anges att ifrågavarande möte var ett av de möten vid vilka konkurrensfrågor diskuterades. Sökanden började delta i kartellen, åtminstone i teorin, i och med att sökanden deltog i mötet den 18 augusti 1994 utan att göra några invändningar, även om det vid det tillfället ännu inte var klart vilken roll sökanden hade i den europeiska kartell som höll på att bildas.

31.

    Svaranden har erinrat om att sökanden själv har bekräftat, såväl under det administrativa förfarandet som i sin ansökan, att den deltog i mötet den 25 mars 1996.

- Förstainstansrättens bedömning

32.

    Förstainstansrätten konstaterar att sökanden inte har bestritt att den deltog i kartellens möte den 18 augusti 1994 i Köpenhamn.

33.

    Förstainstansrätten gör följande bedömning av vad som diskuterades vid nämnda möte. Tarco har uppgett att det inom kartellen fanns en prislista som skulle tillämpas vid anbudsförfaranden och som samordnaren av kartellen hade skickat ut, förmodligen i maj 1994 (Tarcos svar av den 31 maj 1994 på begäran om upplysningar av den 13 mars 1996). I mötesinbjudan av den 10 juni 1994 till M. Henss och direktörerna i ABB, Dansk Rørindustri, Løgstør, Pan-Isovit och Tarco (bilaga 56 till meddelandet om anmärkningar) anger kartellsamordnaren följande: ”Eftersom listan från den 9 maj 1994 är ofullständig vad avser vissa poster, vilket lett till konfrontation och skilda tolkningar när anbuden jämfördes, får jag med bilagda lista inkomma med komplettering av de ... posterna.” I ABB:s svar av den 4 juni 1996 på begäran om upplysningar av den 13 mars 1996 (nedan kallat ABB:s svar) angavs att det fanns en prislista som efter mötet den 3 maj 1994 i Hannover skulle användas beträffande samtliga leveranser till de tyska leverantörerna. Mot bakgrund av ABB:s svar finner förstainstansrätten att då mötet av den 18 augusti 1994 organiserades hade man för avsikt att fortsätta diskussionen beträffande denna prislista som redan - om än med vissa problem - hade börjat tillämpas.

34.

    Av ABB:s svar framgår att man vid mötet den 18 augusti 1994 diskuterade åtgärder för att ”förbättra” prisnivån i Tyskland. Enligt ABB kunde dessa åtgärder omfatta leverans av nya prislistor till samordnaren av kartellen för att upprätta en ny gemensam prislista och ett avtal enligt vilket rabatterna på priserna i den gemensamma prislistan inte skulle överstiga ett maximibelopp fastställt före utgången av år 1994 och enligt vilket priserna i nämnda prislista skulle bli tvingande från och med den 1 januari 1995. Avtalet beträffande den sistnämnda punkten kan dock ha träffats vid ett senare möte (ABB:s svar). Även om ABB:s uppgifter om vad som diskuterades vid mötet den 18 augusti 1994 inte har bekräftats av de andradeltagarna i kartellen, finner förstainstansrätten, mot bakgrund av hur mötesinbjudan var formulerad, att den gemensamma prislistan som fastställdes i maj 1994 kompletterades eller bekräftades under mötet den 18 augusti 1994.

35.

    Vad beträffar sökandens deltagande gör förstainstansrätten följande bedömning. Sökanden har i sitt svar medgett att den vid mötet den 18 augusti 1994 var inblandad i en diskussion om konkurrenssituationen på ifrågavarande marknad (sökandens svar, bilaga 2). Sökanden har i sin ansökan vitsordat att även om den inte deltog i hela mötet, så var det uppenbart att det förelåg ett nära samarbete på den danska och den tyska marknaden, som hotade den fortsatta verksamheten för de företag som inte deltog.

36.

    Att sökanden inte formellt inbjöds till mötet den 18 augusti 1994 utan var närvarande på M. Henss initiativ är i detta avseende inte relevant. Sökanden kan inte heller till sin fördel göra gällande att den trodde att man skulle diskutera tekniska normer. Sökanden har nämligen i sitt svar uppgett att den deltog i mötet på grund av de kontakter som förevarit då det diskuterades ett samarbete mellan konkurrenterna som skulle kunna påverka sökandens situation. I sitt yttrande över meddelandet om anmärkningar har sökanden dessutom uppgett att M. Henss rådde sökanden att delta i mötet för att få en uppfattning dels om sitt eget deltagande i EuHP, dels om marknadssituationen och om konkurrenterna på marknaden. Härav följer att även om sökandens huvudsakliga syfte med att delta i mötet var att gå med i EuHP, deltog sökanden i mötet med vetskap om att andra frågor än framtagandet av tekniska normer - vilket är ett av EuHP:s verksamhetsföremål - skulle komma att diskuteras.

37.

    Eftersom sökanden under ifrågavarande möte fick kunskap om att det förelåg ett nära samarbete på den danska och den tyska marknaden, måste sökanden i vart fall ha haft kännedom om att de andra deltagarna diskuterade en gemensam prislista för den tyska marknaden.

38.

    Ett företag som, om än på ett passivt sätt, deltar i ett möte med konkurrensbegränsande syften, och som inte offentligt tar avstånd från vad som diskuteras vid mötet och som därigenom låter övriga mötesdeltagare förstå att det samtycker till de resultat som mötet leder fram till och att det kommer att följa dessa resultat, skall anses ha deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan som följer av detta möte (se förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen, punkt 232, REG 1991, s. II-1711, svensk specialutgåva, volym 11, s. 83, av den 10 mars 1992 i mål T-12/89, Solvay mot kommissionen, REG 1992, s. II-907, punkt 98, och av den 6 april 1995 i mål T-141/89, Tréfileurope mot kommissionen, REG 1995, s. II-791, punkterna 85 och 86).

39.

    Det är uppenbart att sökanden inte tog avstånd från mötets konkurrensbegränsande syfte efter det att sökanden fått kännedom om att det fanns ett samarbete beträffande den danska och den tyska marknaden. Attsökanden tilldelades en kvot för den tyska marknaden visar i stället att de andra deltagarna i kartellen ansåg att sökanden efter mötet den 18 augusti 1994 skulle omfattas av systemet för uppdelning av marknaderna.

40.

    I beslutet görs inte heller någon annan tolkning. I beslutet anges visserligen Løgstørs förklaring att ABB vid mötet den 16 november 1994 uppgav att det fortfarande inte fanns något avtal med Brugg och Oy KWH Tech AB (nedan kallat KWH), men att ABB hade förhoppningar om att ett avtal skulle kunna träffas (Løgstørs yttrande över meddelandet om anmärkningar). Løgstør hänvisar emellertid till förhandlingarna om ett avtal om uppdelning av den europeiska marknaden, då Brugg krävde en kvot på 2 procent av den europeiska marknaden och 4 procent av den tyska marknaden. Løgstør anger i sitt yttrande, beträffande den omständigheten att något avtal inte kommit till stånd vid mötet den 30 september 1994, att ”det är en förutsättning för avtalet att KWH och Brugg deltar”. Detta visar att sökanden, efter det att den deltog i prisdiskussionen, betraktades som en av deltagarna i kartellen, även om förhandlingarna om att komplettera prisavtalet med ett avtal om uppdelning av marknaden ännu inte hade lett till något resultat.

41.

    I och med att sökanden deltog i mötet den 18 augusti 1994 finner förstainstansrätten att det är styrkt att sökanden deltog i kartellen med de andra deltagarna från och med nämnda datum. Sökandens argument att den inte omedelbart började delta i mötena med den tyska kontaktgruppen är därför i detta avseende inte relevant.

42.

    Vad gäller tidpunkten för när sökanden upphörde med sitt deltagande i överträdelsen är det tillräckligt att konstatera att sökanden vid förhandlingen bekräftade att de uppgifter som lämnats i bilaga 2 till sökandens svar var riktiga, nämligen att sökanden fortfarande den 25 mars 1996 deltog i ett möte med den tyska kontaktgruppen.

43.

    Kommissionen har följaktligen på goda grunder konstaterat att sökanden deltog i överträdelsen från och med omkring augusti 1994 till och med mars eller april 1996.

...

Sökandens deltagande i en kartell på gemenskapsnivå

- Parternas argument

67.

    Sökanden har gjort gällande följande. Kommissionen gjorde en felaktig bedömning då den ansåg att sökanden deltog i en allmän konkurrensbegränsande samverkan beträffande hela den gemensamma marknaden. Sökanden var enbart verksam på den tyska marknaden. Sökanden deltog således inte i direktörsklubben, utan endast i den tyska kontaktgruppens möten. När sökanden deltog i dessa möten för förstagången hade fördelningen av kvoterna redan fastställts. Ovanstående visar att sökanden inte hade kännedom om att det förelåg en konkurrensbegränsande samverkan beträffande hela den gemensamma marknaden.

68.

    I sin replik har sökanden bestritt att den tilldelades en rent europeisk kvot förutom den fyraprocentiga kvoten för den tyska marknaden. Sökanden hade för övrigt inte någon möjlighet att påverka situationen, eftersom sökanden endast var återförsäljare av de aktuella rören på den tyska marknaden. Kvoten på 2 procent av den europeiska marknaden var endast ett indirekt resultat av att den tyska kvoten överfördes till den europeiska marknaden.

69.

    Svaranden har till sitt försvar gjort gällande följande. Sökandens verksamhet på den tyska marknaden utgjorde inte en separat överträdelse, utan utgjorde en integrerad del av en europeisk konkurrensbegränsande samverkan. Sökanden kände till att kvoterna för de nationella marknaderna beslutades av direktörsklubben. Sökanden hade inte bara tilldelats en kvot på 4 procent för Tyskland, utan även en kvot på 2 procent för den europeiska marknaden.

70.

    Vad gäller sökandens påstående att den inte kände till att den tilldelats en rent europeisk kvot, har svaranden gjort gällande att sökanden därmed för första gången i repliken bestritt något som lagts den till last redan i meddelandet om anmärkningar och i beslutet. Sökanden kan i vart fall inte till sin fördel göra gällande att en sådan kvot inte varit till nytta för sökanden, eftersom den även sålde de aktuella produkterna på den danska marknaden och redan hade visat intresse av att få garantier som omfattade mer än den tyska marknaden, bland annat en garanti för att inga nya konkurrenter skulle konkurrera med sökanden i Schweiz.

- Förstainstansrättens bedömning

71.

    Det har inte bestritts att sökanden deltog i den konkurrensbegränsande samverkan på den tyska marknaden. Det har inte heller bestritts att sökanden regelbundet deltog i möten i kontaktgruppen för den tyska marknaden.

72.

    Vidare har sökanden vitsordat att den tyska kontaktgruppens möten utgjorde en del av en global konkurrensbegränsande samverkan som samordnades av direktörsklubben och att direktörsklubbens medlemmar för samtliga deltagare fastställde kvoterna för de olika nationella marknaderna och kom överens om allmänna prishöjningar.

73.

    Ett företag som har deltagit i en unik komplex överträdelse av konkurrensreglerna genom egna beteenden, som omfattas av begreppen avtal eller samordnat förfarande med en konkurrensbegränsande målsättning i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget och som syftar till förverkligandet av överträdelsen i dess helhet, kan även vara ansvarigt för beteenden som genomförts av andra företag inom ramen för samma överträdelse för hela den period som det deltagit i dennämnda överträdelsen. Så är fallet när det är styrkt att det ifrågavarande företaget kände till de övriga deltagarnas överträdelser eller rimligen kunde förutse dem och var berett att acceptera den risk som detta innebar (domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni, REG 1999, s. I-4125, punkt 203).

74.

    Sökanden har inte bestritt att den var närvarande vid mötet den 18 augusti 1994 i Köpenhamn, då det visade sig att det fanns ett samarbete beträffande den danska och den tyska marknaden som hotade sökandens fortsatta verksamhet om den inte deltog. Sökanden har vidare i sitt svar vitsordat att ABB hade informerat om att det ”europeiska mötet” hade fastställt sökandens kvot och att det fortfarande fanns ett problem rörande en europeisk kompensationsmekanism, på grund av att Dansk Rørindustris leveranser till sökanden borde hänföras till Dansk Rørindustris kvot. Härav följer att sökanden då den deltog kände till att dess kvot för den tyska marknaden utgjorde en del av en uppdelning av marknaden som producenterna organiserat på europeisk nivå.

75.

    Mot denna bakgrund hade kommissionen fog att klandra sökanden för att ha deltagit i en allmän konkurrensbegränsande samverkan som omfattade hela den gemensamma marknaden, samtidigt som kommissionen vitsordade att sökanden huvudsakligen var verksam på den tyska marknaden.

76.

    Det är i detta avseende inte nödvändigt att pröva huruvida sökanden hade tilldelats en kvot för den europeiska marknaden. Även om sökanden hade tilldelats en kvot bara för den tyska marknaden, har detta nämligen inte någon inverkan på förstainstansrättens slutsats att sökanden kände till att dess kvot för den tyska marknaden utgjorde en del av en uppdelning av marknaden på gemenskapsnivå.

77.

    Talan kan därmed inte heller vinna bifall med stöd av argumentet att sökanden inte har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan på gemenskapsnivå.

78.

    Talan kan således inte vinna bifall på någon del av den första grunden.

...

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)

följande dom:

1)    Talan ogillas.

2)    Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

MengozziTiili Moura Ramos

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 20 mars 2002.

H. Jung

P. Mengozzi

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: tyska.

2: -     Nedan återges endast de punkter i domskälen som förstainstansrätten funnit det vara ändamålsenligt att offentliggöra. Vad gäller sakomständigheter och tillämpliga bestämmelser hänvisas till förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-23/99, LR AF 1998 mot kommissionen (REG 2002, s. II-0000).