TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)
den 13 november 2014 (*)
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Syrien – Frysning av penningmedel – Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrist för väckande av talan – Delvis avvisning – Berättigat intresse av att få saken prövad – Bevisbörda – Modulering av verkningarna i tiden av en ogiltigförklaring”
I mål T‑653/11,
Aiman Jaber, Lattakia (Syrien), företrädd av advokaterna M. Ponsard, D. Amaudruz och A. Boesch,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av B. Driessen och S. Kyriakopoulou, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2011/273/Gusp av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 121, s. 11), rådets förordning (EU) nr 442/2011 av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 121, s. 1), rådets genomförandebeslut 2011/302/Gusp av den 23 maj 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 136, s. 91), rådets genomförandeförordning (EU) nr 504/2011 av den 23 maj 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 136, s. 45), rådets genomförandebeslut 2011/367/Gusp av den 23 juni 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 164, s. 14), rådets genomförandeförordning (EU) nr 611/2011 av den 23 juni 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 164, s. 1), rådets genomförandebeslut 2011/488/Gusp av den 1 augusti 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 199, s. 74), rådets genomförandeförordning (EU) nr 755/2011 av den 1 augusti 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 199, s. 33), rådets genomförandebeslut 2011/515/Gusp av den 23 augusti 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 218, s. 20), rådets genomförandeförordning (EU) nr 843/2011 av den 23 augusti 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 218, s. 1), rådets beslut 2011/522/Gusp av den 2 september 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 228, s. 16), rådets förordning (EU) nr 878/2011 av den 2 september 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 228, s. 1), rådets beslut 2011/628/Gusp av den 23 september 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 247, s. 17), rådets förordning (EU) nr 950/2011 av den 23 september 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 247, s. 3), rådets beslut 2011/684/Gusp av den 13 oktober 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 269, s. 33), rådets förordning (EU) nr 1011/2011 av den 13 oktober 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 269, s. 18), rådets beslut 2011/735/Gusp av den 14 november 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 296, s. 53), rådets genomförandebeslut 2011/736/Gusp av den 14 november 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 296, s. 55), rådets förordning (EU) nr 1150/2011 av den 14 november 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 296, s. 1), rådets genomförandeförordning (EU) nr 1151/2011 av den 14 november 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 296, s. 3), rådets beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/273 (EUT L 319, s. 56), rådets genomförandeförordning (EU) nr 1244/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 319, s. 8), rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning nr 442/2011 (EUT L 16, s. 1), rådets beslut 2012/206/Gusp av den 23 april 2012 om ändring av beslut 2011/782 (EUT L 110, s. 36), rådets genomförandebeslut 2012/256/Gusp av den 14 maj 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 126, s. 9), rådets genomförandeförordning (EU) nr 410/2012 av den 14 maj 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 126, s. 3), rådets förordning (EU) nr 509/2012 av den 15 juni 2012 om ändring av förordning nr 36/2012 (EUT L 156, s. 10), rådets beslut 2012/322/Gusp av den 20 juni 2012 om ändring av beslut 2011/782 (EUT L 165, s. 45), rådets genomförandebeslut 2012/335/Gusp av den 25 juni 2012 om genomförande av rådets beslut 2011/782 (EUT L 165, s. 80), rådets genomförandeförordning (EU) nr 544/2012/Gusp av den 25 juni 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 165, s. 20), rådets förordning (EU) nr 545/2012 av den 25 juni 2012 om ändring av förordning nr 36/2012 (EUT L 165, s. 23), rådets beslut 2012/420/Gusp av den 23 juli 2012 om ändring av beslut 2011/782 (EUT L 196, s. 59), rådets genomförandebeslut 2012/424/Gusp av den 23 juli 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 196, s. 81), rådets genomförandeförordning (EU) nr 673/2012 av den 23 juli 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 196, s. 8), rådets beslut 2012/739/Gusp av den 29 november 2012 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/782 (EUT L 330, s. 21), rådets genomförandebeslut 2013/185/Gusp av den 22 april 2013 om genomförande av beslut 2012/739 (EUT L 111, s. 77), rådets genomförandeförordning (EU) nr 363/2013 av den 22 april 2013 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 111, s. 1) och rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, s. 14), i den mån dessa rättsakter berör sökanden,
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. van der Woude samt domarna I. Wiszniewska-Białecka och I. Ulloa Rubio (referent),
justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 11 juni 2014,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Aiman Jaber, är syrisk medborgare med ingenjörsutbildning inom mekanik. Han bedriver näringsverksamhet inom branscherna för stål, byggnadsmaterial samt import och export av jordbruksprodukter.
Beslut 2011/273 och förordning nr 442/2011
2 Europeiska unionen fördömde med kraft det brutala kuvandet av fredliga protester på olika platser i Syrien och uppmanade de syriska myndigheterna att visa återhållsamhet. Europeiska unionens råd antog därvid den 9 maj 2011 beslut 2011/273/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 121, s. 11). Mot bakgrund av den allvarliga situationen införde rådet ett vapenembargo, ett förbud mot export av utrustning som kan användas för internt förtryck, restriktioner avseende inresa till unionen liksom frysning av penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör vissa personer och enheter som är ansvariga för det våldsamma förtrycket av civilbefolkningen i Syrien.
3 Namnen på personer som är ansvariga för det våldsamma förtrycket av civilbefolkningen i Syrien samt på fysiska eller juridiska personer och enheter som är förbundna med dessa anges i bilagan till beslut 2011/273. Enligt artikel 5.1 i detta beslut kan rådet på förslag av en medlemsstat eller unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ändra nämnda bilaga. Sökandens namn anges inte i förteckningen.
4 Med beaktande av att vissa av de restriktiva åtgärderna mot Syrien omfattades av tillämpningsområdet för EUF-fördraget antog rådet förordning (EU) nr 442/2011 av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 121, s. 1). Denna förordning är i allt väsentligt identisk med beslut 2011/273. I förordningen föreskrivs emellertid en möjlighet att frigöra vissa frysta tillgångar. Förteckningen över de personer, enheter och organ som är ansvariga för det våldsamma förtrycket av civilbefolkningen i Syrien, samt över dem som är förbundna med dessa (denna förteckning återfinns i bilaga II till förordningen), är identisk med den förteckning som finns i bilagan till beslut 2011/273. Sökandens namn anges inte i förteckningen. Enligt artikel 14.1 och 14.4 i förordning nr 442/2011 ska rådet, om det beslutar att i fråga om fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ genomföra angivna restriktiva åtgärder, ändra bilaga II i enlighet med detta och förteckningen ska vidare ses över regelbundet och minst en gång var tolfte månad.
5 Rådet ändrade genom genomförandebeslut 2011/488/Gusp av den 1 augusti 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 199, s. 74) beslut 2011/273 för att bland annat tillämpa de ifrågavarande restriktiva åtgärderna på andra personer och enheter. På rad fyra i tabellen i bilagan till detta beslut förekommer, förutom sökandens namn, olika uppgifter, däribland datumet då detta namn infördes i förteckningen, i förevarande fall ”den 1 augusti 2011”, sökandens födelseort och följande skäl:
”Står Maher al-Asad nära vad gäller Shabiha-milisen. Direkt inblandad i våld och förtryck av civilbefolkningen och samordningen av Shabiha-milisens grupper.”
6 Samma dag antog rådet, med stöd av artikel 215.2 FEUF och beslut 2011/273, genomförandeförordning (EU) nr 755/2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 99 s. 33). Sökandens namn finns på rad fyra i tabellen i bilagan till denna genomförandeförordning tillsammans med samma uppgifter och skäl som i bilagan till genomförandebeslutet 2011/488.
7 Rådet offentliggjorde den 2 augusti 2011 i Europeiska unionens officiella tidning ett meddelande riktat till de personer på vilka tillämpas de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/273, vilket genomförs genom genomförandebeslut 2011/488, och i förordning nr 442/2011, vilken genomförs genom genomförandeförordning nr 755/2011 (EUT C 227, s. 3).
8 Beslut 2011/273 och förordning nr 442/2011 genomfördes eller ändrades genom följande rättsakter, där sökandens namn inte anges på bilagda förteckningar:
– rådets genomförandebeslut 2011/302/Gusp av den 23 maj 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 136, s. 91) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 504/2011 av den 23 maj 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 136, s. 45),
– rådets genomförandebeslut 2011/367/Gusp av den 23 juni 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 164, s. 14) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 611/2011 av den 23 juni 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 164, s. 1),
– rådets genomförandebeslut 2011/515/Gusp av den 23 augusti 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 218, s. 20) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 843/2011 av den 23 augusti 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 218, s. 1),
– rådets beslut 2011/522/Gusp av den 2 september 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 228, s. 16) och rådets förordning (EU) nr 878/2011 av den 2 september 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 228, s. 1),
– rådets beslut 2011/628/Gusp av den 23 september 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 247, s. 17) och rådets förordning (EU) nr 950/2011 av den 23 september 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 247, s. 3),
– rådets beslut 2011/684/Gusp av den 13 oktober 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 269, s. 33) och rådets förordning (EU) nr 1011/2011 av den 13 oktober 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 269, s. 18),
– rådets beslut 2011/735/Gusp av den 14 november 2011 om ändring av beslut 2011/273 (EUT L 296, s. 53) och rådets förordning (EU) nr 1150/2011 av den 14 november 2011 om ändring av förordning nr 442/2011 (EUT L 296, s. 1),
– rådets genomförandebeslut 2011/736/Gusp av den 14 november 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 296, s. 55) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1151/2011 av den 14 november 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 296, s. 3) samt
– rådets genomförandeförordning (EU) nr 1244/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 319, s. 8).
Beslut 2011/782 och förordning nr 36/2012
9 I beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/273 (EUT L 319, s. 56) fann rådet att det med hänsyn till hur allvarlig situationen i Syrien hade blivit var nödvändigt att införa ytterligare restriktiva åtgärder. Av tydlighetsskäl skulle de åtgärder som infördes genom beslut 2011/273 och de ytterligare åtgärderna samlas i ett enda rättsligt instrument. Genom beslut 2011/782 infördes i dess artikel 18 restriktioner för inresa till unionens territorium och i artikel 19 föreskrevs att penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör personer och enheter vars namn anges i bilaga I i beslutet skulle frysas. Sökandens namn finns på rad 34 i tabellen i denna bilaga under rubriken ”A. Personer”, tillsammans med samma uppgifter och skäl som i bilagan till genomförandebeslut 2011/488.
10 Rådet offentliggjorde den 2 december 2011 i EUT ett meddelande riktat till de personer och enheter på vilka tillämpas de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/782 och förordning nr 442/2011 som genomförs genom genomförandeförordning nr 1244/2011 (EUT C 351, s. 14).
11 Förordning nr 442/2011 har ersatts av rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning nr 442/2011 (EUT L 16, s. 1). Sökandens namn finns på rad 34 i tabellen i bilaga II till denna förordning, tillsammans med samma uppgifter och skäl som i bilagan till genomförandebeslut 2011/488.
12 Rådet offentliggjorde den 24 januari 2012 i EUT ett meddelande riktat till de personer och enheter på vilka tillämpas de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/782, som genomförs av rådets genomförandebeslut 2012/37/Gusp, och i förordning nr 36/2012, som genomförs av rådets genomförandeförordning (EU) nr 55/2012 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT C 19, s. 5).
13 Beslut 2011/782 och förordning nr 36/2012 genomfördes eller ändrades av följande rättsakter, där sökandens namn inte anges i bilagda förteckningar:
– rådets beslut 2012/122/Gusp av den 27 februari 2012 om ändring av beslut 2011/782 (EUT L 54, s. 14) och rådets förordning (EU) nr 168/2012 av den 27 februari 2012 om ändring av förordning nr 36/2012 (EUT L 54, s. 1),
– rådets genomförandebeslut 2012/172/Gusp av den 23 mars 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 87, s. 103) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 266/2012 av den 23 mars 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 87, s. 45),
– rådets beslut 2012/206/Gusp av den 23 april 2012 om ändring av beslut 2011/782 (EUT L 110, s. 36),
– rådets genomförandebeslut 2012/256/Gusp av den 14 maj 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 126, s. 9) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 410/2012 av den 14 maj 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 126, s. 3),
– rådets förordning (EU) nr 509/2012 av den 15 juni 2012 om ändring av förordning nr 36/2012 (EUT L 156, s. 10),
– rådets beslut 2012/322/Gusp av den 20 juni 2012 om ändring av beslut 2011/782 (EUT L 165, s. 45),
– rådets genomförandebeslut 2012/335/Gusp av den 25 juni 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 165, s. 80), rådets genomförandeförordning (EU) nr 544/2012 av den 25 juni 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 165, s. 20) och rådets förordning (EU) nr 545/2012 av den 25 juni 2012 om ändring av förordning nr 36/2012 (EUT L 165, s. 23),
– rådets beslut 2012/420/Gusp av den 23 juli 2012 om ändring av beslut 2011/782 (EUT L 196, s. 59), rådets genomförandebeslut 2012/424/Gusp av den 23 juli 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 196, s. 81), och rådets genomförandeförordning (EU) nr 673/2012 av den 23 juli 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 196, s. 8).
Beslut 2012/739
14 Genom rådets beslut 2012/739/Gusp av den 29 november 2012 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/782 (EUT L 330, s. 21) samlades de restriktiva åtgärderna i en enda rättsakt. Sökandens namn finns på rad 33 i tabellen i bilaga I till beslut 2012/739, tillsammans med samma uppgifter och skäl som i bilagan till genomförandebeslut 2011/488.
15 Rådet offentliggjorde den 30 november 2012 i EUT ett meddelande riktat till de personer och enheter på vilka tillämpas de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2012/739 och i förordning nr 36/2012, som genomförs av rådets genomförandeförordning (EU) nr 1117/2012, om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT C 370, s. 6).
16 Genom genomförandebeslut 2013/185/Gusp av den 22 april 2013 om genomförande av beslut 2012/739 (EUT L 111, s. 77) uppdateras förteckningen över de personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna i bilaga I till beslut 2012/739. Sökandens namn finns på rad 33 i tabellen i bilaga I, tillsammans med samma uppgifter och skäl som i bilagan till genomförandebeslut 2011/488.
17 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 363/2013 av den 22 april 2013 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 111, s. 1) innehåller samma uppgifter och skäl som i bilagan till genomförandebeslut 2011/488.
18 Rådet offentliggjorde den 23 april 2013 i EUT ett meddelande riktat till de personer och enheter på vilka tillämpas de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2012/739, vilket genomförs av genomförandebeslut 2013/185, och i förordning nr 36/2012, vilken genomförs av genomförandeförordning nr 363/2013 (EUT C 115, s. 5).
Beslut 2013/255
19 Den 31 maj 2013 antog rådet beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, s. 14). Sökandens namn finns på rad 33 i tabellen i bilaga I till detta beslut, tillsammans med samma uppgifter och skäl som i bilagan till genomförandebeslut 2011/488.
20 Rådet offentliggjorde den 1 juni 2013 i EUT ett meddelande riktat till de personer och enheter på vilka tillämpas de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2013/255 och i förordning nr 36/2012 (EUT C 155, s. 1).
Förfarandet och parternas yrkanden
21 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 26 december 2011 väckte sökanden förevarande talan om ogiltigförklaring av beslut 2011/273, såsom detta har genomförts eller ändrats fram till den tidpunkt då talan väcktes, inklusive alla beslut om ändring eller genomförande, om ogiltigförklaring av förordning nr 442/2011, såsom denna har genomförts eller ändrats fram till den tidpunkt då talan väcktes, inklusive alla förordningar om ändring eller genomförande, och om ogiltigförklaring av beslut 2011/782, såsom detta har genomförts eller ändrats fram till den tidpunkt då talan väcktes, i den mån dessa rättsakter berör sökanden.
22 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 26 december 2011 ansökte sökanden om skyndsam handläggning enligt artikel 76a i tribunalens rättegångsregler.
23 Genom beslut av den 29 mars 2012 avslog tribunalen (sjätte avdelningen) begäran om skyndsam handläggning.
24 Rådets svaromål inkom den 20 februari 2012 till tribunalens kansli.
25 Sökanden har genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 13 februari 2012 begärt att få justera sina yrkanden vad avser rådets genomförandebeslut 2012/37/Gusp av den 23 januari 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 19, s. 33), rådets genomförandeförordning (EU) nr 55/2012 av den 23 januari 2012 om genomförande av artikel 33.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 19, s. 6) och förordning nr 36/2012. Rådet har genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 16 mars 2012 yttrat sig över sökandens ansökan och i huvudsak gjort gällande att sökandens namn inte anges i de två förstnämnda rättsakterna och att talan mot förordning nr 36/2012 inte hade väckts inom talefristen. Tribunalen tillät genom beslut av den 4 april 2012 sökanden att inge en inlaga med justering av sina yrkanden, men endast avseende förordning nr 36/2012. Sökanden ingav den 15 juni 2012 en inlaga med justering av yrkandena till tribunalens kansli. Rådet har genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 29 juni 2012 yttrat sig över denna inlaga med justering av sökandens yrkanden.
26 Sökanden har genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 30 mars 2012 begärt att få justera sina yrkanden vad avser förordning nr 168/2012, beslut 2012/122, genomförandeförordning nr 266/2012 och genomförandebeslut 2012/172. Rådet har genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 24 april 2014 yttrat sig över sökandens ansökan och gjort gällande att sökandens namn inte anges i de ovannämnda rättsakterna. Tribunalen nekade genom beslut av den 1 juni 2012 sökanden att inkomma med en inlaga med justering av hans yrkanden.
27 Sökanden har genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 24 maj 2012 begärt att få justera sina yrkanden vad avser beslut 2012/206. Inlagan med justering av yrkandena inkom till tribunalens kansli den 22 juni 2012. Rådet har genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 3 juli 2012 motsatt sig justeringen av yrkandena på grund av att sökandens namn inte anges i beslutet.
28 Sökanden har genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 juni 2012 begärt att få justera sina yrkanden vad avser genomförandebeslut 2012/256 och genomförandeförordning nr 410/2012. Inlagan med justering av yrkandena inkom till tribunalens kansli den 23 juli 2012. Rådet har genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 9 augusti 2012 motsatt sig justeringen av yrkandena på grund av att sökandens namn inte anges i dessa rättsakter.
29 Sökanden har genom inlaga som inkom till tribunalens kansli den 31 juli 2012 justerat sina yrkanden genom att även yrka ogiltigförklaring av förordning nr 509/2012, beslut 2012/322, genomförandebeslut 2012/335, genomförandeförordning nr 2012/544, förordning nr 545/2012, genomförandeförordning nr 673/2012, beslut 2012/420 och genomförandebeslut 2012/424. Rådet har genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 9 augusti 2012 motsatt sig justeringen av yrkandena på grund av att sökandens namn inte anges i dessa rättsakter.
30 Sökanden har genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 december 2012 begärt att få justera sina yrkanden vad avser beslut 2012/739. Inlagan med justering av yrkandena inkom till tribunalens kansli den 7 januari 2013. Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 21 januari 2013 har rådet inte motsatt sig denna justering av sökandens yrkanden.
31 Sökanden har genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 24 maj 2013 begärt att få justera sina yrkanden vad avser beslut 2013/109/Gusp av den 28 februari 2013 om ändring av beslut 2012/739 (EUT L 58, s. 8), rådets förordning (EU) nr 325/2013 av den 10 april 2013 om ändring av förordning nr 36/2012 (EUT L 102, s.1), genomförandebeslut 2013/185, rådets beslut 2013/186/Gusp av den 22 april 2013 om ändring av beslut 2012/739 (EUT L 111, s. 101) och genomförandeförordning nr 363/2013. Genom inlaga som inkom till tribunalens kansli den 24 juni 2013 har sökanden justerat sina yrkanden genom att endast yrka ogiltigförklaring av denna sistnämnda förordning, genomförandebeslut 2013/185 och beslut 2013/255. Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 17 juli 2013 har rådet inte motsatt sig denna justering av sökandens yrkanden.
32 I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på sjunde avdelningen, varför målet tilldelades denna avdelning.
33 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen att inleda det muntliga förfarandet och anmodade parterna inom ramen för de åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 64 i rättegångsreglerna att svara på vissa skriftliga frågor och inge vissa handlingar. Rådet har efterkommit denna begäran. Sökandens ombud har däremot upplyst tribunalen om att han inte skulle besvara de skriftliga frågorna.
34 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 11 juni 2014.
35 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara beslut 2011/273, förordning nr 442/2011, genomförandebeslut 2011/302, genomförandeförordning nr 504/2011, genomförandebeslut 2011/367, genomförandeförordning nr 611/2011, genomförandebeslut 2011/488, genomförandeförordning nr 755/2011, genomförandebeslut 2011/515, genomförandeförordning nr 843/2011, beslut 2011/522, förordning nr 878/2011, beslut 2011/628, förordning nr 950/2011, beslut 2011/684, förordning nr 1011/2011, beslut 2011/735, genomförandebeslut 2011/736, förordning nr 1150/2011, genomförandeförordning nr 1151/2011, beslut 2011/782, genomförandeförordning nr 1244/2011, förordning nr 36/2012, beslut 2012/206, genomförandebeslut 2012/256, genomförandeförordning nr 410/2012, förordning nr 509/2012, beslut 2012/322, genomförandebeslut 2012/335, genomförandeförordning nr 544/2012, förordning nr 545/2012, beslut 2012/420, genomförandebeslut 2012/424, genomförandeförordning nr 673/2012, beslut 2012/739, genomförandebeslut 2013/185, genomförandeförordning nr 363/2013 och beslut 2013/255, i den mån dessa rättsakter berör sökanden, samt
– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
36 Rådet har yrkat att tribunalen ska
– fastställa att justeringen av yrkandena vad avser förordning nr 36/2012, beslut 2012/206, genomförandeförordning nr 410/2012, genomförandebeslut 2012/256, förordning nr 509/2012, beslut 2012/322, genomförandebeslut 2012/335, genomförandeförordning nr 2012/544, förordning nr 545/2012, genomförandeförordning nr 673/2012, beslut 2012/420 och genomförandebeslut 2012/424 inte kan tas upp till sakprövning,
– ogilla talan samt
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Upptagande till sakprövning
37 Rådet har utan att göra någon invändning om rättegångshinder enligt artikel 114 i rättegångsreglerna yrkat att talan ska delvis avvisas, på grund av att den inte hade väckts inom fristen och att sökanden saknar berättigat intresse av att få sin sak prövad.
Huruvida talan har väckts inom fristen
38 Enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då den angripna rättsakten offentliggjordes eller delgavs sökanden eller, om så inte har skett, från den dag då denne fick kännedom om rättsakten, allt efter omständigheterna. Enligt artikel 102.1 i rättegångsreglerna ska, när fristen för att väcka talan mot en institutions rättsakt börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens offentliggörande, fristen räknas från slutet av den fjortonde dagen efter den dag då rättsakten offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Enligt artikel 102.2 i rättegångsreglerna ska denna tidsfrist dessutom förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall.
39 Vad gäller restriktiva åtgärder, börjar tidsfristen för väckande av talan om ogiltigförklaring av rättsakter varigenom sådana åtgärder föreskrivs gentemot en person eller enhet, att löpa antingen först den dag då berörda parter underrättas personligen, om deras adress är känd, eller då ett meddelande har offentliggjorts i EUT, när det inte är möjligt att underrätta berörda parter om denna rättsakt personligen (domstolens dom av den 23 april 2013 i de förenade målen C‑478/11 P–C‑482/11 P, Gbagbo m.fl. mot rådet, punkterna 59–62).
40 Eftersom det i artikel 102.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att en ytterligare frist om fjorton dagar är tillämplig när talan väcks mot rättsakter som offentliggjorts i EUT, ska denna bestämmelse även tillämpas, analogt, när den händelse som får talefristen att börja löpa är ett meddelande angående sådana rättsakter, vilket också offentliggörs i EUT. Samma skäl som ligger till grund för att medge ytterligare en frist om fjorton dagar för att väcka talan mot offentliggjorda rättsakter är nämligen giltiga såvitt avser offentliggjorda meddelanden, däremot inte när det är fråga om individuella underrättelser (tribunalens dom av den 4 februari 2014 i de förenade målen T‑174/12 och T‑80/13, Syrian Lebanese Commercial Bank mot rådet, punkterna 64 och 65).
41 Vad beträffar ansökan varigenom talan väcktes kan det påpekas att den inkom till tribunalens kansli den 26 december 2011.
42 I den mån sökanden i denna ansökan har yrkat ogiltigförklaring av beslut 2011/273, som genomförts av genomförandebeslut 2011/488, och förordning nr 442/2011, som genomförts av genomförandeförordning nr 755/2011, konstaterar tribunalen att talan inte har väckts inom fristen.
43 Rådet har visserligen inte underrättat sökanden personligen. Rådet har emellertid underrättat de personer på vilka tillämpas de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/273, som genomförs av genomförandebeslut 2011/488, och i förordning nr 442/2011, som genomförs av genomförandeförordning nr 755/2011, genom ett meddelande som offentliggjordes i EUT den 2 augusti 2011 (se ovan punkt 7). Tidsfristen för att väcka talan löpte följaktligen ut den 26 oktober 2011, det vill säga långt före den tidpunkt då ansökan ingavs.
44 Sökanden har ändå gjort gällande att rådet underlåtit att underrätta honom personligen om beslut 2011/273, såsom det genomförs av genomförandebeslut 2011/488, och förordning nr 442/2011, såsom det genomförs av genomförandeförordning nr 755/2011. Sökanden har härvid gjort gällande att påståendet att hans adress var okänd för rådet inte överensstämmer med hans ställning som affärsman, vilken är utredd, och hans ställning som allmänt känd person inom Syriens ekonomiska elit. Han har vidare gjort gällande att fristen för att väcka talan börjar löpa först efter omprövningsförfarandet vid rådet, vilket i förevarande fall avslutades först den 5 januari 2012, vilket är det datum då rådet för första gången besvarade sökandens begäran om omprövning.
45 Vad beträffar sökandens resonemang att han borde ha underrättats om besluten personligen eftersom hans adress var känd, kan tribunalen inledningsvis påpeka följande. Enligt artikel 5.2 i beslut 2011/273 ska rådet meddela sitt beslut, inbegripet skälen för införandet i förteckningen över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder, till berörda personer och enheter antingen direkt, om deras adress är känd, eller genom att ett meddelande offentliggörs, så att sådana personer och enheter ges tillfälle att inkomma med synpunkter.
46 Enligt rättspraxis står det inte rådet fritt att godtyckligt välja hur dess beslut ska meddelas de berörda. Det framgår nämligen av punkt 61 i domen i de ovannämnda förenade målen Gbagbo m.fl. mot rådet att domstolen fann att rättsakter som avses i en ansökan om ogiltigförklaring får meddelas indirekt, genom att ett meddelande offentliggörs i EUT, endast när det är omöjligt för rådet att genomföra en delgivning.
47 Den omständigheten att rådet inte har underrättat sökanden personligen kan i förevarande fall inte kritiseras. Unionsinstitutionerna har nämligen begränsade resurser i Syrien för att söka privatadresser till samtliga fysiska personer som omfattas av restriktiva åtgärder, särskilt under en period av samhällsrevolt. Rådets praxis att delge fysiska personer endast på deras privata adress, och inte på adressen till deras arbetsplats, är vidare motiverad med hänsyn till att andra än den berörde annars kan öppna och läsa delgivningen samt att de restriktiva åtgärderna utgör ett känsligt ämne. Rådet hade således i förevarande fall inget annat val än att delge införandet av sökandens namn på förteckningen över personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna genom offentliggörande av ett meddelande i EUT.
48 Vad beträffar sökandens argument att fristen för att väcka talan börjar löpa först efter omprövningsförfarandet vid rådet, finner tribunalen att detta argument inte kan godtas. Det är härvid tillräckligt att erinra om att enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring av en rättsakt från unionsinstitutionerna väckas inom två månader från den dag då den angripna rättsakten offentliggjordes eller delgavs sökanden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om rättsakten. Möjligheten att begära omprövning vid rådet innebär inte en avvikelse från denna regel. Enligt fast rättspraxis får en avvikelse från tillämpningen av förfarandefrister nämligen endast göras i särskilda undantagsfall, när oförutsebara omständigheter eller force majeure föreligger i enlighet med artikel 45 andra stycket i domstolens stadga, eftersom en sträng tillämpning av dessa regler uppfyller kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling under den rättsliga förvaltningen (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 26 november 1985 i mål 42/85, Cockerill-Sambre mot kommissionen, REG 1985, s. 3749, punkt 10, samt domstolens beslut av den 5 februari 1992 i mål C‑59/91, Frankrike mot kommissionen, REG, 1992, s. I‑525, punkt 8, och av den 7 maj 1998 i mål C‑239/97, Irland mot kommissionen, REG 1998, s. I‑2655, punkt 7).
49 I den mån sökanden i sin ansökan har yrkat att beslut 2011/782 ska ogiltigförklaras, konstaterar tribunalen att talan har väckts inom de frister som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF, jämförd med artikel 102.2 i rättegångsreglerna. Det kan härvid påpekas att eftersom rådet underrättade de personer och enheter som omfattades av detta beslut genom ett meddelande som offentliggjordes den 2 december i EUT (se ovan punkt 10), och eftersom ansökan inkom till tribunalens kansli den 26 december 2011, så har talan väckts inom fristen vad avser detta beslut. Det saknas därför anledning att beakta andra omständigheter än datumet för offentliggörandet i EUT eller datumet då sökanden underrättades personligen.
50 Härav följer att talan inte kan anses ha väckts inom fristen vad avser yrkandet om ogiltigförklaring av beslut 2011/273, såsom det genomförs av genomförandebeslut 2011/488, och av förordning nr 442/2011, såsom den genomförs av genomförandeförordning nr 755/2011. Talan har däremot väckts i tid vad avser beslut 2011/782.
51 Vad beträffar ansökningarna om justering av yrkandena kan det konstateras att dessa har ingetts inom fristen i enlighet med artikel 263 sjätte stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 6 september 2013 i mål T‑110/12, Iranian Offshore Engineering & Construction mot rådet, punkterna 16 och 17). Varje ansökan har nämligen ingetts inom två månader från det datum då rättsakten antogs (se ovan punkterna 25–31). Det saknas därför anledning att beakta andra omständigheter än datumet för offentliggörandet i EUT eller datumet då sökanden underrättades personligen.
52 Av ovanstående överväganden följer att samtliga ansökningar om justering av yrkandena kan tas upp till sakprövning då de inte getts in för sent.
Berättigat intresse av att få saken prövad
53 I artikel 263 fjärde stycket FEUF anges att ”[a]lla fysiska eller juridiska personer får på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.”
54 En talan om ogiltigförklaring som har väckts av en fysisk eller juridisk person kan enligt fast rättspraxis endast upptas till prövning om sökanden har ett berättigat intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad (domstolens dom av den 13 juli 2000 i mål C‑174/99 P, parlamentet mot Richard, REG 2000, s. I‑6189, punkt 33, och förstainstansrättens dom av den 28 september 2004 i mål T‑310/00, MCI mot kommissionen, REG 2004, s. II‑3253, punkt 44).
55 Det berättigade intresset av att få saken prövad ska bestå fram till domstolsavgörandet. Detta förutsätter att utgången av talan, med hänsyn till dess föremål och det resultat som därav väntas, kan medföra en fördel för den som väckt den (domstolens dom av den 7 juni 2007 i mål C‑362/05 P, Wunenburger mot kommissionen, REG 2007, s. I‑4333, punkt 42, och tribunalens beslut av den 7 december 2011 i mål T‑255/11, Fellah mot rådet, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 12).
56 Denna fördel kan avse såväl materiella som ideella intressen och den berördes framtidsutsikter (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 27 juni 1973 i mål 35/72, Kley mot kommissionen, REG 1973, s. 679, punkt 4, och förstainstansrättens dom av den 28 maj 1998 i de förenade målen T‑78/96 och T‑170/96, W mot kommissionen, REGP s. I‑A 239 och II‑745, punkt 47).
57 I förevarande fall har rådet anfört att talan ska avvisas vad gäller de rättsakter där sökandens namn inte anges, eftersom sökanden inte har något berättigat intresse av att få saken prövad. Rådet har även anfört att talan ska avvisas vad gäller beslut 2011/273, eftersom sökanden inte har något berättigat intresse av att få detta beslut prövat på grund av att det har upphävts och ersatts med beslut 2011/782.
– Rättsakterna där sökandens namn inte anges
58 Vad för det första beträffar de rättsakter som rådet anser att sökanden inte har något berättigat intresse av att få prövade av den anledningen att sökandens namn inte anges i dessa rättsakter, konstaterar tribunalen att av samtliga rättsakter som angripits genom ansökan är det endast i beslut 2011/782, som upphäver beslut 2011/273, som sökandens namn anges uttryckligen i dess bilagor. Sökanden hade följaktligen vid den tidpunkt då talan väcktes ett berättigat intresse av att tribunalen skulle ogiltigförklara denna rättsakt. En sådan ogiltigförklaring skulle nämligen medföra att sökandens namn avfördes från förteckningarna över personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna mot Syrien.
59 Vad för det andra beträffar de rättsakter som angripits genom inlagorna med justering av yrkandena, har sökanden yrkat ogiltigförklaring av flera rättsakter som antagits av rådet om genomförande eller ändring av såväl beslut 2011/782 som förordning nr 36/2012, samt besluten 2012/739 och 2013/255.
60 Tribunalen konstaterar i detta avseende att sökandens namn anges uttryckligen endast i förordning nr 36/2012, såsom den genomförs av genomförandeförordning nr 363/2013, beslut 2012/739, såsom det genomförs av genomförandebeslut 2013/185, och beslut 2013/255. I dessa rättsakter har sökandens namn antingen införts i förteckningarna avseende de restriktiva åtgärderna i bilagan till grundrättsakterna, eller angetts när dessa uppgifter har ersatts. Sökanden har således även fortsättningsvis ett intresse av att få dessa rättsakter prövade. En ogiltigförklaring av dem skulle nämligen medföra att sökandens namn avfördes från de ifrågavarande förteckningarna. Detta gäller däremot inte övriga rättsakter som anges i inlagorna med justering av yrkandena, där sökandens namn aldrig omnämns.
61 Mot bakgrund av de överväganden som anges ovan i punkterna 50, 52, 58 och 60 bedömer tribunalen att talan ska avvisas i den del den avser följande rättsakter:
– beslut 2011/273, såsom det genomförts eller ändrats av genomförandebesluten 2011/302, 2011/367, 2011/515 och 2011/736 samt av besluten 2011/522, 2011/628, 2011/684 och 2011/735,
– förordning nr 442/2011, såsom den genomförts eller ändrats av genomförandeförordningar nr 504/2011, nr 611/2011, nr 843/2011, nr 1151/2011 och nr 1244/2011 samt av förordningarna nr 878/2011, nr 950/2011, nr 1011/2011 och nr 1150/2011,
– genomförandebesluten 2012/256, 2012/335 och 2012/424 samt besluten 2012/206, 2012/322 och 2012/420 om genomförande eller ändring av beslut 2011/782, och
– genomförandeförordningar nr 410/2012, nr 2012/544 och nr 673/2012 samt förordningar nr 509/2012, nr 545/2012 och nr 325/2013 om genomförande eller ändring av förordning nr 36/2012.
– Upphävda och ersatta rättsakter
62 Vad beträffar de rättsakter som sökanden påstås inte ha något berättigat intresse av att få prövade eftersom de inte längre är i kraft, kan det, i likhet med vad rådet har anfört, påpekas att beslut 2011/782 har upphävts och ersatts av beslut 2012/739 och att detta sistnämnda beslut inte längre är i kraft sedan den 1 juni 2013, i enlighet med artikel 31.1 i detta beslut.
63 Det kan således konstateras att besluten 2011/782 och 2012/739 efter det att de upphävts och upphört att gälla inte längre ger upphov till några rättsverkningar.
64 En sökande kan inom ramen för en talan om ogiltigförklaring enligt fast rättspraxis även fortsättningsvis ha ett intresse av att få en rättsakt som upphävts under pågående rättegång ogiltigförklarad, om en sådan ogiltigförklaring fortfarande kan medföra rättsverkningar (se tribunalens beslut av den 14 januari 2013 i mål T‑497/10, Divandari mot rådet, punkt 19, och där angiven rättspraxis).
65 Det ska göras en konkret bedömning av frågan huruvida en sökande fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad, varvid det bland annat ska tas hänsyn till konsekvenserna av den påstådda rättsstridigheten och arten av den skada som sökanden påstår sig ha lidit (domstolens dom av den 6 juni 2013 i mål C‑183/12 P, Ayadi mot kommissionen, punkt 63).
66 Det ankommer emellertid på sökanden själv att visa att intresset av att få upphävda rättsakter prövade är berättigat (tribunalens beslut av den 15 maj 2013 i mål T‑413/12, Post Invest Europe mot kommissionen, punkt 22).
67 I förevarande fall framgår det varken av handlingarna i målet eller de svar som sökanden har tillhandahållit under den muntliga förhandlingen vad avser denna fråga att en ogiltigförklaring av de angripna rättsakter som inte längre är i kraft fortfarande skulle kunna medföra någon fördel för sökanden. Det kan i detta avseende särskilt framhållas att sökanden i sin replik har underlåtit att besvara rådets argument i svaromålet om att sökanden inte längre hade något intresse av att få de upphävda rättsakterna prövade. Sökanden har i detta hänseende inte visat att han har något berättigat intresse av att få dessa rättsakter prövade i enlighet med ovan i punkt 66 angiven rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 12 juni 2013 i de förenade målen T‑128/12 och T–182/12, HTTS mot rådet, punkterna 34 och 35, samt av den 6 september 2013 i de förenade målen T‑42/12 och T–181/12, Bateni mot rådet, punkterna 31 och 32).
68 Härav följer att sökanden inte har visat att han har något berättigat intresse av att få besluten 2011/782, 2012/739 och 2013/185 prövade. Tribunalen bedömer således att det saknas anledning att pröva talan i den del den avser dessa rättsakter.
Slutsatser angående upptagandet till sakprövning
69 Mot bakgrund av de bedömningar som gjorts ovan i punkterna 37–68 ska förevarande talan tas upp till sakprövning enbart i den del den avser förordning nr 36/2012, genomförandeförordning nr 363/2013 och beslut 2013/255, i den mån dessa rättsakter avser sökanden (nedan kallade de angripna rättsakterna).
Prövning i sak
70 Till stöd för sin talan har sökanden åberopat två grunder. Den första grunden avser åsidosättande av rätten till försvar, av motiveringsskyldigheten, av rätten att yttra sig och rätten till ett effektivt domstolsskydd. Den andra grunden avser åsidosättande av rätten till egendom och näringsfrihet.
71 Sökanden har genom sin första grund gjort gällande att rådet har åsidosatt hans rätt till försvar, motiveringsskyldigheten, hans rätt att yttra sig och rätten till ett effektivt domstolsskydd. Sökanden har i detta avseende anfört att de grundläggande rättigheterna utgör en integrerad del av unionens allmänna rättsprinciper, på så sätt att efterlevnaden av dessa rättigheter utgör en förutsättning för lagenligheten av de rättsakter som unionen antar.
72 Sökanden har i detta avseende i huvudsak gjort tre invändningar.
73 För det första har sökanden gjort gällande att rådet inte har underrättat honom formellt så att han kunde få kännedom om skälen till att hans namn infördes på förteckningarna över de personer som omfattas av de restriktiva åtgärder som föreskrivs genom de angripna rättsakterna. Sökanden har anfört att rätten till ett effektivt domstolsskydd bland annat innebär att rådet är skyldigt att underrätta den person eller enhet som berörs av de restriktiva åtgärderna om skälen till att de förts upp på förteckningarna. Sökanden har vidare påpekat att rådet inte har besvarat hans förfrågningar utan endast bekräftat att hans namn skulle behållas i förteckningarna.
74 För det andra har sökanden gjort gällande att rådet i förevarande fall endast har angett vaga och oprecisa skäl för att motivera att sökandens namn infördes på de ifrågavarande förteckningarna. Sökanden har härvid erinrat om rättspraxis och påpekat att eftersom de personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder inte har rätt att höras innan dessa åtgärder vidtas, så har motiveringsskyldigheten desto större betydelse. Motiveringen ska inte enbart omfatta den rättsliga grunden för tillämpningen av den ifrågavarande rättsakten, utan även de särskilda och konkreta skälen till att rådet inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning har fastställt att de ifrågavarande personerna eller enheterna bör bli föremål för restriktiva åtgärder. Sökanden har slutligen anfört att den bristfälliga motiveringen av dessa unionsrättsakter inte kan avhjälpas genom klargöranden som framställs under en rättegång vid unionsdomstolen.
75 För det tredje har sökanden bestritt skälen till att hans namn införts på de ifrågavarande förteckningarna, och han anser att rådet inte har fullgjort sin bevisbörda i detta avseende.
76 Rådet har bestritt sökandens argument.
77 Tribunalen anser det lämpligt att behandla den tredje invändningen först.
78 Sökanden har till stöd för den tredje invändningen gjort gällande att rådet inte har styrkt de skäl som motiverar införandet av hans namn på de ifrågavarande förteckningarna. Sökanden anser att rådet har underlåtit att framföra bevisning för hans anknytning till Maher Al-Asaad och Shabiha-milisen. Han har vidare erinrat om att det är rådet som har bevisbördan och att rådet inte kan grunda sig på antaganden.
79 Rådet har först och främst påpekat att tribunalen, när det gäller restriktiva åtgärder, endast är skyldig att utöva en begränsad kontroll av lagenligheten av de beslut unionsinstitutionerna antar. Rådet har vidare framhållit att införandet av sökandens namn på de ifrågavarande förteckningarna är motiverat bland annat eftersom sökanden tillhör de personer som är knutna till regimen och som bidrar till brotten mot mänskliga rättigheter. I detta hänseende har rådet anfört att sökandens tillgångar har blivit föremål för frysning på grundval av information som tillhandahållits av en medlemsstat, vilken klassificerats som ”Confidentiel UE/EU Confidential”. Rådet har även hänvisat till information från så kallade ”öppna” källor. Även om sökanden har bestritt motiveringen, har han enligt rådet inte åberopat någon bevisning till styrkande av att invändningen skulle vara oriktig.
80 För att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, krävs det enligt rättspraxis att unionsdomstolen – vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn i förteckningar över personer som omfattas av sanktioner – förvissar sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen till nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan av huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem, som i sig anses räcka som grund för beslutet (se domstolens dom av den 18 juli 2013 i de förenade målen C–584/10 P, C–593/10 P och C–595/10 P, kommissionen m.fl. mot Kadi, nedan kallad domen i målet Kadi II, punkt 119).
81 Det är den behöriga unionsmyndigheten som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte den berörda personen som ska bevisa att det saknas grund för skälen. Det är vidare viktigt att de uppgifter och den bevisning som inges av unionsmyndigheten stöder de skäl som har åberopats mot den berörda personen. Om det med stöd av dessa omständigheter inte går att sluta sig till att det finns stöd för ett visst skäl ska unionsdomstolen underkänna det såsom grund för beslutet om att uppta eller behålla det aktuella namnet i förteckningen (se domen i det ovannämnda målet Kadi II, punkterna 121–123).
82 Tribunalen konstaterar inledningsvis att den enda motivering som rådet har lämnat för att föra upp sökandens namn på de ifrågavarande förteckningarna är utdrag från en handling av den 25 juli 2011 med referensen ”Coreu Gusp/0317/11” (rådets dokument 5044/12). Denna handling innehåller samma kortfattade motivering som den i de angripna rättsakterna, nämligen bland annat att sökanden hade förbindelser till Maher Al-Assad inom ramen för Shabiha-milisen och att han deltog direkt i förtrycket av befolkningen genom att understödja milisen. Rådet har således inte lagt fram någon ytterligare bevisning som kunde underbygga eller väcka tanken på att det förelåg en anknytning mellan sökanden och Maher Al-Assad.
83 Rådet har vidare till sina skrivelser bilagt artiklar som publicerats på diverse webbsidor angående Shabiha-milisen för att bevisa sökandens anknytning till denna milis, bland annat från Wikipedia, Muslimska brödraskapets officiella webbplats och webbplatsen Saada Syria Forums. Oavsett frågan om denna information är trovärdig eller om den verkligen har beaktats av rådet när de angripna rättsakterna antogs, kan det konstateras att det endast är i två av dessa artiklar som sökandens namn kort omnämns och att ingen av dessa artiklar innehåller tillräckligt detaljerad information om sökanden och hans deltagande i Shabiha-milisen.
84 Som svar på en fråga som tribunalen ställde under förhandlingen har rådet inte heller förmått frambringa någon ytterligare bevisning som kunde underbygga att det föreligger någon anknytning mellan sökanden och Maher-Al-Assad, å ena sidan, eller Shabiba-milisen, å andra sidan.
85 Den bevisning som rådet har åberopat innehåller följaktligen inget som kan underbygga rådets påståenden att sökanden dels har förbindelser till Mahler Al-Assad vad avser Shabiha-milisen, dels är direkt inblandad i förtrycket av och våldet mot civilbefolkningen samt i samordningen av undergrupper till denna milis.
86 Härav följer att rådet inte har uppfyllt sin bevisbörda enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, såsom denna artikel har tolkats av domstolen i domen i det ovannämnda målet Kadi II.
87 Talan ska således bifallas såvitt avser sökandens tredje invändning till stöd för den första grunden, och de angripna rättsakterna ska ogiltigförklaras i den mån de avser sökanden. Det saknas därvid anledning att pröva de övriga grunder som sökanden har åberopat.
Rättsverkningarna i tiden av att de angripna rättsakterna ogiltigförklaras
88 Enligt artikel 264 andra stycket FEUF kan tribunalen, om den anser att det är nödvändigt, ange vilka verkningar av en ogiltigförklarad rättsakt som ska betraktas som bestående. Det framgår av rättspraxis att denna bestämmelse överlämnar till unionsdomstolen att avgöra när dess domar om ogiltigförklaring ska få verkan (se tribunalens dom av den 12 december 2013 i mål T‑58/12, Nabipour m.fl. mot rådet, punkterna 250 och 251 samt där angiven rättspraxis).
89 I detta fall anser tribunalen, av skäl som anges nedan, att det är nödvändigt att upprätthålla de angripna rättsakternas verkningar i tiden fram till att den i artikel 56 första stycket i domstolens stadga föreskrivna fristen för att överklaga har löpt ut eller, om ett överklagande har ingetts inom fristen, till dess att överklagandet har ogillats.
90 Unionen har vidtagit restriktiva åtgärder mot Syrien på grund av förtrycket mot civilbefolkningen i detta land. Syftet med dessa åtgärder är således humanitärt och fredsbevarande.
91 Sökandens intresse av att denna dom om ogiltigförklaring ges omedelbar verkan ska följaktligen vägas mot det syfte av allmänintresse som eftersträvas med unionens politik om restriktiva åtgärder mot Syrien. En modulering av rättsverkningarna i tiden av att en restriktiv åtgärd har ogiltigförklarats kan därför motiveras av nödvändigheten att säkerställa de restriktiva åtgärdernas effektivitet och, ytterst, med hänsyn till tvingande skäl hänförliga till unionens och dess medlemsstaters internationella förbindelser.
92 En ogiltigförklaring med omedelbar verkan av de angripna rättsakterna skulle möjliggöra för sökanden att flytta samtliga eller delar av sina tillgångar utanför unionen, utan att rådet i tid skulle kunna tillämpa artikel 266 FEUF för att avhjälpa de brister som konstaterats i denna dom, med följd att allvarlig och irreparabel skada skulle kunna förorsakas effektiviteten hos samtliga beslut om frysning av tillgångar som rådet i framtiden skulle kunna besluta om i förhållande till sökanden.
93 Vad beträffar tillämpningen av artikel 266 FEUF i förevarande fall erinrar tribunalen om att ogiltigförklaringen i denna dom av beslutet att föra upp sökandens namn i de ifrågavarande förteckningarna är en följd av att skälen för att föra upp sökanden i förteckningarna inte underbyggs av tillräcklig bevisning (se punkterna 82–86 ovan). Såtillvida som det ankommer på rådet att besluta om hur denna dom ska verkställas, är det inte på förhand uteslutet att sökanden på nytt förs upp i förteckningarna. Rådet har nämligen vid en ny prövning möjlighet att på nytt föra upp sökanden i förteckningarna med angivande av tillräckliga skäl.
94 Härav följer att verkningarna av de ogiltigförklarade besluten och förordningarna ska bestå i förhållande till sökanden fram till den dag då överklagandetiden löper ut eller, om domen överklagas inom den tiden, fram till dess att överklagandet eventuellt ogillas.
Rättegångskostnader
95 Enligt artikel 87.2 första stycket i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.3 i rättegångsreglerna kan tribunalen, om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, besluta att kostnaderna ska delas eller att vardera parten ska bära sin kostnad.
96 Eftersom parterna i förevarande fall ömsom har tappat målet på en eller flera punkter, anser tribunalen att det med hänsyn till ovannämnda bestämmelse är skäligt att rådet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av sökandens rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas i den del den avser ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut 2011/488/Gusp av den 1 augusti 2011 om genomförande av beslut 2011/273/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och av rådets genomförandeförordning (EU) nr 755/2011 av den 1 augusti 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 442/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, eftersom talan i denna del inte har väckts inom fristen.
2) Talan avvisas i den del den avser ogiltigförklaring av rådets beslut 2011/273/Gusp av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets förordning (EU) nr 442/2011 av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets genomförandebeslut 2011/302/Gusp av den 23 maj 2011 om genomförande av beslut 2011/273, rådets genomförandebeslut 2011/367/Gusp av den 23 juni 2011 om genomförande av beslut 2011/273, rådets genomförandeförordning (EU) nr 504/2011 av den 23 maj 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011, rådets genomförandeförordning (EU) nr 611/2011 av den 23 juni 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011, rådets genomförandebeslut 2011/515/Gusp av den 23 augusti 2011 om genomförande av beslut 2011/273, rådets genomförandeförordning (EU) nr 843/2011 av den 23 augusti 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011, rådets beslut 2011/522/Gusp av den 2 september 2011 om ändring av beslut 2011/273, rådets förordning (EU) nr 878/2011 av den 2 september 2011 om ändring av förordning nr 442/2011, rådets beslut 2011/628/Gusp av den 23 september 2011 om ändring av beslut 2011/273, rådets förordning (EU) nr 950/2011 av den 23 september 2011 om ändring av förordning nr 442/2011, rådets beslut 2011/684/Gusp av den 13 oktober 2011 om ändring av beslut 2011/273, rådets förordning (EU) nr 1011/2011 av den 13 oktober 2011 om ändring av förordning nr 442/2011, rådets beslut 2011/735/Gusp av den 14 november 2011 om ändring av beslut 2011/273, rådets genomförandebeslut 2011/736/Gusp av den 14 november 2011 om genomförande av beslut 2011/273, rådets förordning (EU) nr 1150/2011 av den 14 november 2011 om ändring av förordning nr 442/2011, rådets genomförandeförordning (EU) nr 1151/2011 av den 14 november 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011, rådets genomförandeförordning (EU) nr 1244/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning nr 442/2011, rådets beslut 2012/206/Gusp av den 23 april 2012 om ändring av beslut 2011/782/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets genomförandebeslut 2012/256/Gusp av den 14 maj 2012 om genomförande av beslut 2011/782/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets genomförandeförordning (EU) nr 410/2012 av den 14 maj 2012 om genomförande av artikel 32. 1 i förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets förordning (EU) nr 509/2012 av den 15 juni 2012 om ändring av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets beslut 2012/322/Gusp av den 20 juni 2012 om ändring av beslut 2011/782/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets genomförandebeslut 2012/335/Gusp av den 25 juni 2012 om genomförande av beslut 2011/782/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets genomförandeförordning (EU) nr 544/2012 av den 25 juni 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets förordning (EU) nr 545/2012 av den 25 juni 2012 om ändring av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets genomförandeförordning (EU) nr 673/2012 av den 23 juli 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets beslut 2012/420/Gusp av den 23 juli 2012 om ändring av beslut 2011/782/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och rådets genomförandebeslut 2012/424/Gusp av den 23 juli 2012 om genomförande av beslut 2011/782/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, eftersom dessa rättsakter inte berör Aiman Jaber.
3) Det finns inte längre anledning att pröva talan i den del den avser ogiltigförklaring av rådets beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/273, rådets beslut 2012/739/Gusp av den 29 november 2012 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/782, och rådets genomförandebeslut 2013/185/Gusp av den 22 april 2013 om genomförande av beslut 2012/739, eftersom dessa rättsakter har upphävts och ersatts.
4) Följande rättsakter ogiltigförklaras i den del de avser Aiman Jaber:
– rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning nr 442/2011,
– rådets genomförandeförordning (EU) nr 363/2013 av den 22 april 2013 om genomförande av förordning nr 36/2012 och
– rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien.
5) Verkningarna av de ogiltigförklarade besluten och förordningarna ska bestå i förhållande till Aiman Jaber fram till den dag då överklagandetiden löper ut eller, om domen överklagas inom den tiden, fram till dess att överklagandet eventuellt ogillas.
6) Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av Aiman Jabers rättegångskostnader.
7) Aiman Jaber ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.
Van der Woude | Wiszniewska-Białecka | Ulloa Rubio |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 november 2014.