Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 maj 2024 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski rayonen sad - Bulgarien) – brottmål mot CH

(Mål C-15/24 PPU¹ , Stachev² )

(Begäran om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Direktiv 2013/48/EU – Rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden – Artikel 3.6 b – Möjlighet att i undantagsfall göra ett tillfälligt undantag från rätten till tillgång till försvarare – Artikel 9 – Avstående från närvaro eller biträde av en försvarare – Villkor – Artikel 12.2 – Iakttagande av rätten till försvar och rätten till en rättvis rättegång – Bevisningens tillåtlighet – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – En misstänkt person som är analfabet avstår skriftligen från sin rätt till tillgång till försvarare – De eventuella konsekvenserna av avståendet av denna rättighet har inte förklarats – Betydelsen för utredningsåtgärder som vidtas därefter – Beslut om huruvida en säkerhetsåtgärd är lämplig – Bedömning av bevisning som erhållits i strid med rätten till tillgång till försvarare)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski rayonen sad

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

CH

ytterligare deltagare i rättegången: Sofyiska rayonna prokuratura

Domslut

Artikel 3.6 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet

ska tolkas så,

att en polismyndighet i den berörda medlemsstaten inte kan åberopa denna bestämmelse gentemot en misstänkt eller tilltalad för att göra undantag från rätten till tillgång till försvarare, vilken rätt på ett klart, precist och ovillkorligt sätt föreskrivs i direktivet, när denna bestämmelse inte har införlivats med den nationella rättsordningen.

Artikel 9.1 och 9.2 i direktiv 2013/48

ska tolkas så,

att en förklaring om avstående från rätten till tillgång till försvarare som görs av en misstänkt som är analfabet inte kan anses uppfylla kraven i nämnda artikel 9.1 när vederbörande inte har informerats om de eventuella konsekvenserna av detta avstående, på ett sätt som tar vederbörlig hänsyn till hans eller hennes särskilda situation, och när avståendet inte har dokumenterats i enlighet med nationell processrätt, på ett sätt som gör det möjligt att kontrollera att dessa krav är uppfyllda.

Artikel 9.3 i direktiv 2013/48

ska tolkas så,

att en utsatt person, i den mening som avses i artikel 13 i direktivet, som avstår från rätten till tillgång till försvarare, ska informeras om hans eller hennes möjlighet att återkalla detta avstående, innan det vidtas någon utredningsåtgärd under vilken frånvaron av en försvarare – på grund av utredningsåtgärdens intensitet och betydelse – kan inverka menligt på den berörda personens intressen och rättigheter i särskilt hög grad.

Artikel 12.2 i direktiv 2013/48, jämförd med artikel 47.1 och 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att den utgör hinder för en nationell rättspraxis enligt vilken en domstol, som prövar en tilltalads inblandning i ett brott för att bestämma vilken säkerhetsåtgärd som det är lämpligt att vidta mot den tilltalade, saknar möjlighet att, i samband med beslutet om huruvida den tilltalade ska vara fortsatt frihetsberövad, pröva huruvida bevisning har erhållits i strid med bestämmelserna i detta direktiv och att, i förekommande fall, bortse från sådan bevisning.

____________

¹ EUT C 2016, 18.3.2024.

¹ Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.