Talan väckt den 11 augusti 2010 - Léon Van Parys NV mot Europeiska kommissionen

(Mål T-324/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Léon Van Parys NV (Antwerpen, Belgien) (ombud: P. Vlaemminck och A. Hubert, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 6 maj 2010 i ärende REC 07/07 om att det är motiverat att i efterhand bokföra importtull och att det finns anledning att efterge beloppet med avseende på en gäldenär, men saknas anledning att efterge beloppet med avseende på en annan gäldenär i ett särskilt fall,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Under tiden mellan den 22 juni 1998 och den 8 november 1999 ingav sökanden och dennes tullombud förfalskade spanska AGRIM certifikat till tullmyndigheten i Antwerpen för import av bananer från Ecuador. Denna import gynnades därför felaktigt av förmånstull.

Sökanden erhöll de påstått förfalskade spanska certifikat som gav upphov till att importtull bokfördes i efterhand från sin portugisiske mellanhand som utgjorde sökandens skatterepresentant. Sökandens italienska filial förhandlade sedan flera år med denne för att köpa spanska och portugisiska licenser.

Den belgiska tullmyndigheten lämnade in en begäran till kommissionen om att uppbörd i efterhand inte skulle ske eller att beloppet skulle efterges. Kommissionen avslog denna begäran beträffande importen under år 1999. Sökanden ingav därvid förevarande talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut.

Sökanden har åberopat sex grunder till stöd för ogiltigförklaring av det ovannämnda beslutet.

Sökanden har åberopat åsidosättande av artikel 239 i gemenskapens tullkodex, bestämmelser i förordning (EEG) nr 1442/93 och förordning (EEG) nr 2362/98 samt sådan erkänd handelspraxis som Världshandelsorganisationen har beskrivit. Kommissionen har åsidosatt dessa bestämmelser enligt vilka det är tillåtet att köpa och använda importlicenser i enlighet med den metod som sökanden använder. Kommissionen fann felaktigt att sökanden varit vållande.

Sökanden har för det andra åberopat åsidosättande av artikel 239 i gemenskapens tullkodex och proportionalitetsprincipen. Kommissionen beslutade att de förfalskningar som konstaterats i de spanska importcertifikaten gick utöver den normala handelsrisken och skulle anses utgöra en särskild situation. Sökanden har emellertid bestritt påståendet att sökanden inte agerade som en uppmärksam handelsman och att villkoren i artikel 239 i tullkodexen därför inte är uppfyllda.

Kommissionen åsidosatte för det tredje artikel 239 i gemenskapens tullkodex, artikel 211 i EG-fördraget, principen om skydd för berättigade förväntningar och den allmänna rättsprincipen den som har stiftat en lag, måste själv följa den (patere legem quam ipse fecisti). Sökanden har gjort gällande att kommissionen ålagt sökanden mycket striktare normer för uppmärksamhet än vad som krävs enligt lagstiftningen och vad som är vanligt i branschen, medan kommissionen och de spanska myndigheterna inte iakttog sina egna lagenliga skyldigheter.

Sökanden har för det fjärde åberopat åsidosättande av artikel 239 i gemenskapens tullkodex och likhetsprincipen till den del kommissionen felaktigt behandlade importen under åren 1998 och 1999 olika.

Sökanden har för det femte åberopat åsidosättande av artikel 220.2 b i gemenskapens tullkodex. Enligt sökanden är det inte möjligt att kort och gott konstatera att de spanska myndigheterna inte begått något fel i den mening som avses i artikel 220.2 b.

Sökanden har för det sjätte åberopat åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och särskilt rätten till försvar.

____________